Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 18

Utlåtande 1868:LU18

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 18.

1

\:o 88.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 23 Mars 1808, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af lagens
stadganden angående löftesmäns ansvar för ingången
borgen.

Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat
tvänne motioner (Nås 8 och 141), Indika blifvit väckta af Herrar J. J.
Magnell och C. A. Larsson, i syftning att afskaffa eller åtminstone inskränka
borgenssystemet, hvars missbruk, olycksbringande för den enskilde,
menligt inverkade jemväl på kreditförhållandena i allmänhet.

Sålunda föreslår Iierr Magnell:

»att skuldförbindelse, som är försedd med borgensmäns löfte att för
densamma ansvara, i hvad form detta löfte ock må vara affattadt, må göras
gällande mot borgensmännen endast i det fall och i den mån tillgångar
efter verkställd laga utsökning eller utredd konkurs hos den egentlige gäldenären
ej funnits till skuldens betäckande»;

och Herr C. A. Andersson:

»att Riksdagen ville för sin del besluta,
antingen

att allt hvad i nu gällande lag och författningar stadgas om borgen
för annan mans gäld upphört att vara bindande för sådana förskrifningar,
som utfärdas efter det förordning i ämnet kungjorts;

Bih. till Riksd. Prot. 1868. 7 Samt. 11 Höft.

1

o

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

eller ock

att alla de borgensförbindelser för annor mans gäld, som ingås efter
den tid nådig förordning i ämnet utfärdats och blifvit kungjord, skola
utsökas inom tretton månader efter den dag förbindelsen finnes daterad,
vid äfventyr att borgensmans betalningsskyldighet upphört att vara gällande.»

De vanligaste former, under hvilka borgen förekommer, äro tvänne.
Antingen »går någon i löfte för annans mans gäld», såsom det heter i 10
Kap. 8 § llandels-balken, eller också »har löftesman sig åtagit annan mans
gäld som sin egen», på sätt nästföljande 9 § innehåller. I förra fallet
ikläder sig löftesmannen betalningsskyldighet, endast i den mån tillgång
hos gäldenären saknas, hvarom utredning följaktligen bör föregå, innan
fordringsbeloppet må hos löftesmannen uttagas. I det sednare åter eger
borgenären söka hvilkendera han helst vill.

Verkan af en borgensförbindelse likasom af hvarje annat lofligt aftal
är naturligen beroende på dess innehåll. Också har lagstiftaren i åberopade
lagrummen blott utvecklat eller angifvit de i förhållandets natur liggande
rättsverkningar. Det är den frivilliga utfästelsen i. och för sig,
men icke lagens bud, som förbinder löftesmannen till betalningsskyldighet.
Häraf följer, att ett blott upphäfvande af lagens stadganden om borgen
ingalunda kunde tillintetgöra verkan af borgensförbindelsen eller afskaffa
borgensväsendet. Dertill erfordrades tillika ett positivt lagbud, som förbjöde
en person att åtaga sig annan mans gäld, eller förklarade löftesmannen,
der sådant åtagande ändock skedde, fri från skyldigheten att fullgöra sin
förbindelse.

Eu sådan lagstiftningsåtgärd synes vara åsyftad med det förra alternativet
i Herr C. A. Larssons motion, hvilken deremot i den sednare delen,
likasom Herr Magnells förslag, går ut på att endast i viss mån betaga
borgensförbindelsen den verkan, som öfverensstämmer med löftesmannens
åtagande, nemligen såvidt detsamma öfverskrider de af motionärerne gjorda
begränsningar. "Det kan icke bestridas, att borgensväsendet hos oss i hög
grad missbrukats; men lagstiftaren skulle i sin ordning missbruka sin magt,
om han till förekommande af ett öfverdrifvet användande af denna utväg
att anlita krediten, tilläte sig ingrepp i aftalets frihet. Menniskornas rättighet
att sins emellan fritt afhandla i sina enskilda förmögenhets-förhållanden
har alltför djupa grunder för att kunna genom ett lagbud upphäfvas.
Lagen skulle illa motsvara sin uppgift att vidmagthålla rättstillståndet,
om den, för att förekomma de skadliga följderna af ett för mycket
utsträckt skuldsättningssystem, motverkade fullgörandet af frivilligt ingångna
förbindelser.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

På dessa grunder får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motioner må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 23 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman har begärt att få anmärkt, det han ej deltagit i ärendets
behandling hos Utskottet.

]V:o 19.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 23 Mars 18f>8, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i sättet för
verkställighet af domar och utslag i skuldfordringsmål.

Uti en hos Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnad motion, N:o 125, har Herr Jöns Pehrsson från Kronobergs län,
i afsigt att lindra de dryga kostnader, som en gäldenär nu måste vidkännas,
då utmätning eller annan exsekutiv förrättning hos honom verkställes
af kronobetjeningen, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del
besluta:

»l:o att hvarje kommun på landet eger rätt att på kommunalstämma,
inom eller utom kommunalnämnden, utse en trovärdig person, som skall
verkställa alla de exsekutiva förrättningar, som inom kommunen kunna