Lag-Utskottets Utlåtande N:o Tf

Utlåtande 1874:LU17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o Tf.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Mars 1874-, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition
om antagande af en författning angående förändrade
bestämmelser i afseende å behandlingen och fullföljden
af vissa mål.

Omförmälda nådiga proposition, som blifvit af begge Kamrarne till Lagutskottet
remitterad, är af följande lydelse:

“Under erinran hurusom i fråga om den så kallade administrativa dornsrätten
Kongl. Maj:t redan i skrifvelse den 21 Maj 1819 uttryckt den åsigt att densamma
genom rättsfrågors hänvisning till allmänna domstolar, såvidt möjligt, borde
försvinna, och att genom Kongl. förordningarne af den 17 April 1828 äfvensom
genom några senare Kongl. Maj:ts förfoganden denna grundsats också gjort sig gällande
till förminskning af denna domsrätts fordom vidsträckta område, har Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 15 Maj 1868 vidare anfört, bland annat, att
Riksdagen likväl ansåge, att åtskilligt ännu återstode att göra till vinnande af den
enkelhet och reda i förvaltning och rättsskipning, som det fullständiga genomförandet
af denna grundsats borde åstadkomma, i hvilket afseende Riksdagen trott
sig finna:

att af de så kallade besvärsmål, livilka ännu af förvaltningen handläggas,
en icke obetydlig del kunde såsom rena rättsfrågor anses, i det de väcktes och utfördes
dels enskilde rättssökande emellan, dels emellan enskilde, å ena sidan, och
kronan såsom privaträttsligt subjekt, å den andra, och dertill afgjordes efter grunder,
hvilka icke tilläte användandet af någon annan måttstock än den formela
rättens; samt

Bill. till Riksd. Prof, 1874. 7 Sami. 8 Höft.

1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

att vissa af dessa besvärsmål deremot voro af den art, att de, å ena sidan,
måste bedömas efter samhällsintressets fordringar och derföre visserligen icke
kunde såsom rättsfrågor betraktas och behandlas, men, å andra sidan, ock syntes
beröra den enskildes rätt och derföre för sin tillbörliga handläggning i yttersta
instansen fordrade sådan borgen för kontinuitet i grundsatsers tillämpning samt
för domares juridiska utbildning, som man endast hos en verklig domstolsmyndighet
egde att förutsätta, hvarförutom den vigt, dessa besvärsmål hade för förvaltningen
sjelf, icke stode i rätt förhållande till det arbete och det ansvar, med hvilket
de öfverhopade Konungen i Stats-Rådet.

På grund häraf anhöll Riksdagen det Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
huruvida af de mål, hvilka nu afgöras af administrativ ortmyndighet
och genom besvär kunna fullföljas antingen hos Rikets kollegier eller andra
förvaltande centrala embetsverk samt vidare hos Kongl. Maj:t i Stats-Rådet eller
ock omedelbart hos Kongl. Maj:t, sådana, som kunna till rättsfrågor hänföras, må
öfverlemnas till behandling af allmän domstol, samt sådana, som äro af både judiciel
och administrativ natur och hvilka fortfarande ansågos böra af administrativ
ortmyndighet i första hand upptagas, likväl må i sista instansen af Kong]. Maj:t i
Dess Högsta Domstol afgöras.

Efter det i anledning häraf Kammar-kollegium och Kammar-rätten hvar för
sig erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande, huruvida bland de
mål, som från dessa embetsverk fullföljas till Kongl. Maj:t i Stats-Rådet, några
kunde anses böra antingen helt och hållet öfverlemnas till behandling af domstol
eller ock endast i sista instansen handläggas af juridisk myndighet, samt underdåniga
yttranden i ämnet från Kammar-kollegium och Kammar-rätten inkommit,
har ett förslag till författning i den af Riksdagen angifna syftning blifvit utarbetadt
och jemväl af Högsta Domstolen granskadt; hvarefter, med anledning af förekomna
anmärkningar, några mindre ändringar i förslaget egt rum.

Med afseende å vigten och omfattningen af detta förslag, äfvensom å de
betänkligheter, som emot detsamma inom Högsta Domstolen blifvit framställda;
samt enär genom förslagets antagande ej allenast de allmänna domstolarnes kompetens
skulle komma att utsträckas till en icke obetydlig del af sådana mål, hvilka
hittills i administrativ väg behandlats, utan äfven förändrade bestämmelser komma
att meddelas angående handläggningen af vissa frågor, grundande sig i författningar,
i hvilkas stiftande Riksdagen deltagit, har Kongl, Maj:t ansett Riksdagen böra
beredas tillfälle att i ämnet sig yttra; och vill Kongl. Maj:t alltså, på grund af
den för sådant fall i § 89 Regeringsformen meddelade bestämmelse, med öfverlemnande
af Siats-Rådets och Högsta Domstolens protokoll i frågan, härigenom
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

3

Förordning angående förändrade bestämmelser i afseende å
behandlingen och fullföljden af vissa mål.

Med ändring af hittills gällande föreskrifter angående här nedan i denna
författning omförnrälte måls behandling och fullföljd, varder förordnadt som följer:

§ 1.

Nedan uppräknade mål komma, med upphörande af den beslutanderätt deri,
som hittills dels Våre Befallningshafvande dels Våre och Rikets Kammar-kollegium
eller Kammar-rätt tillkommit, att hädanefter af de allmänna domstolarne upptagas
och handläggas, nemligen tvister:

1.0) huruvida besittningsrätt till krononybyggen är förverkad eller eljest bör
upphöra samt om nyttjanderätt till kronoskär, stränder och holmar, som af Oss
blifvit till fiskes idkande upplåtne;

2.0) om beståndet och rätta tydningen af sådana tillståndsbref eller förordnanden,
genom hvilka någon Oss och Kronan tillhörig eller eljest af publik egenskap
varande fast egendom eller rättighet kommit under enskilt begagnande;

3.0) angående åtnjutande af de rättigheter, som i afseende å de till militära,
civil- eller ecklesiastik-staterne eller ad pios usus anslagne hemmans disponerande
och besittning kunna vederbörande vara förunnade;

4.0) om beståndet af tillförene skedda odlingar å de till menigheter upplatne
krono-, lands- och härads-allmänningar;

5:°) emellan församling eller enskilde hennes medlemmar, samt församlingens
presterskap, kyrkobetjening eller folkskolelärare om, huru och till hvad belopp de
senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda löneregleringar eller särskilda
överenskommelser utgöras;

6:°) ora tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande barnmorskors
och andre af kommuner aflönade personers löneförmåner;

7.0) emellan Oss och Kronan, å ena, samt allmänna inrättningar eller enskilda,
å andra sidan, eller emellan dylika inrättningar och enskilda inbördes, angående
de i Jordebokens kronokolumn upptagne hemmans och lägenheters egenskap
af boställe, bohemman, kyrkohemman, hospitals- eller barnhushemman och
dylikt, samt om orätt begagnade säteri-, rå- och rörs-, insockne- och öfrige frälsefriheter
derå;

8:o) emellan innevånare i stad om rättighet till den åt staden donerade
jord;

9:o) om jus patronatus i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län eger rum
samt om större eller mindre del af kronans tionde må patronrättigheten åtfölja;

10:o) om stubbe- och röjselrätt å hemman och lägenheter;

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

U:o) om skyldighet att utgöra hamn-, bro-, väg-, färj-, eller andra den allmänna
rörelsen, enligt fastställda taxor, ålagda utgifter;

12:o) emellan kronans ordinarie uppbördsman och dem, hvilka under desses
uppbördsmanna ansvar haft befattning med allmänna medels indrifning, angående
redovisning för dessa;

13:o) angående försummadt fullgörande af sådana skyldigheter, som uti privilegier
blifvit städer, societeter, bolag eller enskilde personer ålagde i afseende å
någon af Oss eller Riksdagen dem förlänad inkomst eller rättighet; samt

14:o) sådana stridigheter emellan Göta kanalbolag å ena sidan och bolagets
direktion eller Staten å den andra, som i nådiga brefvet den 1 Februari 1836 afses.

Med undantag af de under N:o 9 omnämnde tvister angående jus patronatus,
hvilka, i likhet med hvad angående andra sadana tvister är stadgadt, skola
tillhöra vederbörande Hofrätts handläggning, komma öfriga i denna § omförmälte
mål att af första allmänna domstol å landet eller i stad upptagas, der de ej, till
följd af sin beskaffenhet, i exsekutiv väg behandlas.

§ 2-

Den, som icke åtnöjes med beslut, hvilket i fråga om åbo- och besittningsrätt
till Hvitfeldtska stipendii-inrättningens hemman och lägenheter blifvit af kuratorerne
för samma inrättning meddeladt, eger, för rättelses vinnande, att sist
inom trettio dagar efter det han af beslutet erhöll del, sitt anspråk hos Vårt och
Rikets Kammar-kollegium genom besvär fullfölja.

§ 3-

Framställes hos något af Våra och Rikets kollegier eller annan förvaltningsmyndighet
anspråk på aktoratsarvode eller anmärkningsprocent åt allmänna
medel eller rese- och traktamentsersättning, men anspråket eller någon del deraf
finnes icke vara af den ostridiga beskaffenhet att kunna omedelbart bifallas, skall,
derest den sökande inom 60 dagar efter derom erhållen underrättelse sådant yrkar,
anspråket, i hvad det ej blifvit godkändt, till Vår och Rikets Kammar-rätts afgörande
öfverlemnas; och böra för sådant ändamål handlingarne dit insändas.

§ 4.

Der vid behandling hos något af Våre och Rikets kollegier eller annan förvaltande
myndighet af sådan afskrifningsfråga, som i § 1 af Förordningen den 11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17. 5

December 1830 omförmäles, anledning förekommer att förlusten tillskyndats genom
uraktlåten tillsyn, uteblifne anmärkningar vid inkomne räkenskaper eller annat felaktigt
förfarande af någon tjensteman, skall, ändå att felet ej anses af den svårare
beskaffenhet, som i § 3 al nämnda författning alses, malet, pa sätt der sägs,
till Yår och Rikets Kammar-rätts handläggning öfverlemnas.

§ 5.

Öfver de beslut, som af Vårt och Rikets Kammar-kollegium meddelas i
tvister om företräde till skatteköp eller till stadgad åbo- och besittningsrätt till
hemman eller lägenheter; så ock öfver Vår och Rikets Kammar-rätts beslut dels i
de uti 5 § af instruktionen för nämnde embetsverk den 15 Oktober 1831 ornförraälte
mål, hvilka hittills fått hos Oss i vederbörande Stats-departement fullföljas
och icke genom §1 här ofvan eller annat stadgande blifvit från Kammar-rättens domsrätt
undantagne, sådana afskrifnings- och afkortningsmål, i hvilka fråga ej är om
felaktigt, förfarande af någon embete- eller tjensteman, härunder likväl ej inbegripne;
dels i frågor om aktorats- eller anmärkningsprocent samt rese- och traktamentsersättuing;
dels ock i mål, som angå anmärkningar vid Stockholms förmyndarekammares
räkenskaper, skola underdåniga besvär, då sadana ifrågakomma, hädanefter
anföras hos Oss i Vår Justitie-revisions-expedition, under iakttagande af den
tid och de öfrige föreskrifter, som för besluteus öfverklagande nu gälla.

§ 6-

De i denna förordning meddelade bestämmelser skola ega tillämpning å
alla der omförmälte mål, som efter den anhängiggöras, samt

i fråga om de ärenden, hvilka i 2, 3, 4 och 5 §§ afses, jemväl å sådana, hvilka
vid sagde tid äro beroende på pröfning, de i 2 § nämnde åt kuratorerne lör Hvitfeldtska
stipendii-inrättningen, de i 3 och 4 §§ omförmälte af vederbörande kollegium
eller förvaltningsmyndighet och de, som i 5 § afses, af Kammar-kollegium
eller Kammar-rätten. “

I afseende på de inom Högsta Domstolen framställda anmärkningar emot
berörda förslag, så ock de erinringar, hvarmed dessa anmärkningar blifvit af Hans
Excellens Herr Justitie-statsministern bemötta, torde här icke erfoi’dras någon vidare

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

redogörelse än blott en hänvisning till hvad Statsrådets och Högsta Domstolens vid
den nadiga propositionen fogade protokoll i frågan innehålla.

Det hufvudsakliga i förslaget innefattas dels i 1 §, som afser att vissa hittills
i administrativ väg behandlade tvistefrågor skalle til! de allmänna domstolarne
öfverflyttas, och dels i 5 §, som går derpå ut att vissa andra af Kongl. Kammarkollegium
eller Kongl. Kammarrätten afgjorda mål, Indika för närvarande få hos
Kongl. Maj:t i Statsrådet fullföljas, skulle i sista instansen hänskjutas till Högsta
Domstolen.

Vid granskningen af förslagets 1 § har Utskottet för sin del funnit denna
paragraf vara antaglig, utom hvad angår 7:de punkten deri, som afser de i 8 § 3
mom. al Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för Kammar-kollegium den 16 Februari
1838 omförmälda frågor om de i jordebokens kronokolumu upptagna hemmans och
lägenheters egenskap af boställe, bohemman, kyrkohemman, hospitals- eller baruhushemmnn
och dylikt, samt om oi''ätt, begagnade säteri-, rå- och rörs-, iusockneoch
öfriga frälsefriheter derå. Härvid förekommer nemligen, att, sedan olika åsigter
unuerstundom gjort sig gällande i afseende derå, huruvida tvister rörande kronans
eller vissa kyrkors eganderätt till jord, införd i jordebokens kronokolumn, borde
handläggas af domstolar eller af förvaltande embetsverk och myndigheter, Kongl.
Maj:t, efter Högsta Domstolens hörande, genom nådig skrifvelse till Kammarkollegium
den 31 Maj 1867 — Svensk Författnings-Samling N:o 45 — förklarat,
att hvad berörda punkt i instruktionen innehåller om behörighet för Kollegium att
besluta i frågor angående i jordebokens kronokolumn upptagna hemmans och lägenheters
egenskap af, bland annat, kyrkohemman, icke bör så förstås, att tvister derom,
huruvida eganderätten till jord af berörda beskaffenhet tillkommer antingen
kronan eller någon viss kyrka, må af Kollegium upptagas; och enligt hvad Kammarkollegium
i sammanhang med sitt i den nådiga propositionen omförmälda underdåniga
yttrande upplyst, har Kongl. Maj:t medelst tvänne nådiga bref den 27 April
1868 i särskilda mål förklarat berörda grundsats tillämplig jemväl beträffande andra
hemman än kyrkohemman. Kammar-kollegii kompetens i förevarande fall lärer
följaktligen inskränka sig till frågor, huruvida i jordebokens kronokolumn upptagna
hemman och lägenheter äro, med hänseende till kamerala förhållanden, att hänföra
till det ena eller andra slaget af jordnatur, samt om orätt begagnade säteri-,
rå- och rörs-, insockne och öfriga frälsefriheter derå*). Fn så beskaffad pröfning
torde lämpligen böra fortfarande förbehållas den administrativa myndigheten, och
det sa mycket heldre, som der äro att tillgå de för dylika frågors utredning erfordeiliga
handlingar, hvilket icke är förhållandet vid de allmänna domstolarne.

Kong], kungörelsen den 15 Juni 1833 stadgar, att den, som icke åtnöjes

. , D Biskopssäten åtnjuta lika friheter som det adliga ypperliga frälset; prestgårdar eea

xralsefrihet; vissa kapellansbol lika friheter som prestgårdar. Akademihemman äro fria från räntor
och tionde till kronan.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17. 7

med kuratorernes öfver Kong!, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningens beslut i frågor
om åbo- och besittningsrätt till inrättningens hemman och lägenheter i Bohus län,
eger att sina besvär deröfver hos Kongl. Maj:t anföra. Enligt 2 § i Kongl. Maj/ts
förslag skulle i dessa frågor Kammar-kollegium blifva en mellaninstans, såsom förhållandet
är i tvister rörande åbo- och besittningsrätt till kronohemman. Den närmaste
anledningen, hvarför ett sådant stadgande föreslagits, torde emellertid vara
att söka deri, att man velat hänföra dessa frågor under den kategori af mål, der,
enligt o §, talan emot Kammar-kollegii beslut skulle fullföljas hos Kongl. Maj:t i
dess Justitie-revision. Frågan huruvida förslagets 2 § rnå antagas eller förkastas
synes derföre böra blifva beroende på det resultat, hvartill granskningen af 5 §
kan leda.

Enahanda är förhållandet med bestämmelserna i 3 och 4 §§, angående
hvilkas betydelse en närmare utredning här likväl torde vara påkallad.

Enligt 23 och 46 §§ i Kammarrättens instruktion af den 15 Oktober 1881,
jemförde med Kongl. brefvet den 5 Mars 1858, iiro Kammarrättens advokatfiskal och
vedeibörande anmärkningsföriattare tillförsäkrade aktorats- eller anmärkningsprocent
å allmänna medel, som efter deras åtal inflyta i kronans eller annan allmän kassa.
Om den förvaltande myndigheten vägrar att utbetala sådant arvode, tillhör det,
jemlikt Kongl. brefvet den 9 Mars 1849, Kammarrätten att afgöra huruvida arvodet
bör utgå eller ej. På grund af 5 § 12 mom. i instruktionen ankommer det på
Kammarrätten jemväl att pröfva besvär öfver General-tullstyrelsens resolutioner
i fråga om anmärkningsprocent. Men äfven i andra förvaltande verk, såsom
General-poststyrelsen och Fångvårdsstyrelsen, åtnjuta anmärkningsförfattare ifrågavarande
slags provision. Besvär öfver dessa myndigheters beslut rörande sådana
frågor fullföljas dock ej i Kammarrätten utan hos Kongl. Maj:t i Statsrådet. Besvär
öfver Kammarrättens beslut i dylika mål gå för närvarande likaledes till Regeringen,
men skulle, enligt förslagets 5 §, hädanefter hänskjutas till Högsta Domstolen.
Och blefve nu denna förändring genomförd, betingades deraf bestämmelserna
i 3 §, på det att icke besvär rörande beslut i likartade frågor skulle komma
att fullföljas i vissa fall hos Högsta Domstolen, i andra åter hos Statsstyrelsen.

Den i förslagets 4 § omförmälda Kongl. förordningen den 11 December 1830
stadgar, beträffande behandlingen af frågor om extra ordinarie afskrifningar, att
sådan afskrifning icke får beviljas i annat fall än då det varder utredt att förlusten
tillkommit utan någons förvållande, eller tillgång till förlustens ersättande brister
hos den, som är dertill lagligen förpligtad. Förvaltningsmyndigheternas utslag i
afskrifningsfrågor skola underställas Kammarrättens pröfning och besvärshänvisning
meddelas till Kammarrätten, så vida det icke är ett kollegium som meddelat utslaget.
År det ett kollegium, eger underställning icke rum, och besvär öfver utslaget
anföras då direkte hos Kongl. Maj:t i administrativ väg. Om likväl vid behandlingen
af en slik fråga hos ett kollegium det befinnes, att förlusten tillkommit

•8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

genom tillgrepp eller förskingring eller genom åsidosatt kontroll af vederbörandet,
så att, utom förlustens ersättande, ansvar bör följa, skall kollegiet öfverlemma målet
till Kammarrättens afgörande. Emot verkställd afskrifning i kollegiet får Kammarrättens
revisionskontor eller advokatfiskal anföra besvär hos Kong], Maj:t. Såsom
af förslagets 5 § synes, är der afsedt, att talan emot Kammarrättens beslut i alla
afskrifningsmål, då fråga är om felaktigt förfarande af någon embets- eller tjensteman,
skulle fullföljas hos Högsta Domstolen. Om förslagets 5 § antoges utan förändring
af ofvannämnda stadganden i 1830 års förordning, blefve således följden,
att afskrifningsfrågor af likartad beskaffenhet komme att i sista band afgöras än
af Högsta Domstolen, än af Kongl. Maj;t i Statsrådet.

Hvad nu angår de i 5 § afsedda mål, så, äfven om man icke i allo kan
dela de inom Högsta Domstolen uttalade åsigter derom, att dessa mål skulle vara
af administrativ natur, torde dock böra medgifvas, att här är fråga om en lagskipningsgren,
der hos domaren tagas i anspråk speciela insigter i ämnen, mera
främmande för de allmänna domstolarnes verksamhet; der lagstiftningen har till
hufvudsaklig uppgift att ordna statens hushållnings- och förvaltningsangelägenheter,
och der den nu varande lagen i sitt sammanhang hvilar på förutsättningen af helt
andra än de i allmänna civillagen fastställda regler för bevisning och rättegångssätt
i öfrigt. De ifrågavarande besvärsmålens hänskjutande till Högsta Domstolen kunde
derföre, på sätt inom domstolen anmärkts, blifva äfventyrlig till sina följder, i anseende
till åtgärdens inflytande på den egentliga lagskipningen och densammas förblandning
af administrations- och privaträttens skiljaktiga grunder.

I detta afseende äro målen rörande bevillningstaxering, hvilka enligt bevillningsstadgan
fullföljas från pröfningskomité till Kammarrätten, egnade att påkalla
en synnerlig uppmärksamhet. Beskattningen, som genom bevillningstaxering egen
rum, verkställes från början af nämnder, hvilka endast inför det egna samvetet
äro ansvariga för sina beslut. Det ligger i sakens natur, att t. ex. en industriidkare,
som blifvit taxerad till alltför stor inkomst af sin rörelse, sällan, om ens
någonsin, kunde vinna rättelse, om dertill fordrades, att lian skulle styrka sin talan
medelst laggiltig bevisning enligt allmänna civillagens fordringar.

För öfrigt må erinras, att de kammarmål, hvilka äro af beskaffenhet att
mera ingripande beröra privaträttsliga förhållanden, redan äro hänskjutna till
Högsta Domstolen. I afseende på anvisningar till underdåniga besvärs anförande
öfver Kammarrättens utslag gäller nemligen, enligt 26 § i dess instruktion, den
grund, att alla balansmål, fiskaliska aktioner, frågor om obehöriga afkortningar och
afskrifning^'', overificerade kronorestantier med flera sådana ämnen, som innefatta
ett från lag och författningar afvikande förfarande, hvarå ansvar följa bör, hänvisas
till Justitie-revisionen; hvaremot uti de anmärkningsmål och flera förekommande

ärenden

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17. g

ärenden, der fråga uppkommit om ett olika förhållande rörande någon författning

rata mening och förstånd, besväranden bör hänvisas till vederbörande statsexpedition.

Ehuru Utskottet, på anförda skal, icke kan tillstyrka öfverflyttandet af

£v 1TZ15JK Ä

ledan nu skola hos Högsta Domstolen fullföljas, såsom fattigvårds mål m fl af

SJsselsatteJsig «ea Ä deri™!''

1 (-P adan mynd,6bet- En så beskaffad lösning af frågan

konwner Utskottet ^sitt^ngå*1 i 1 afecende *"“* ^ icke till på

grund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts förevarande
nadiga proposition icke kan i sin helhet bifallas, måtte för
sm del besluta eu författning, så lydande:

■ i 1For?,^dnir,g ai)gäeiule förändrade bestämmelser i afseende
a behandlingen af vissa mål.

Med ändring af hittills gällande föreskrifter angående nedan
omförmäla måls behandling, varder förordnadt som följer:

Nedan uppräknade mål komma, med upphörande af den
beslutanderatt deri, som hittills dels Våre Befallningshafvande
dels Vare och Rikets Kammar-kollegium eller Kammar-rätt
i ommi , att hädanefter af de allmänna domstolarne upptagas
och handläggas, nemligen tvister:

Do) huruvida besittningsrätt till krononybyggen är förverkad
eller eljest bör upphöra samt om nyttjanderätt till

kronoskar, strander och holmar, som af Oss blifvit till fiskes
idkande upplåta;

/=°) om beståndet och rätta tydningen af sådana tillståndsbref
eller förordnanden, genom hvilka någon Oss och
lonan tillhörig eller eljest af publik egenskap varande fast
egendom eller rättighet kommit under enskilt begagnande;

B:o) angående åtnjutande af de rättigheter, som i afseen 7?

■/ rn t/ i j n a de tj lmlltara’ clvl1'' eIler ecklesiastik-staterna eller ad
Bill. till Riksd. Prof, 1874. 7 Sami. 8 Höft. <>

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

plös usus anslagne hemmans disponerande och besittning kunna
vederbörande vara förunnade;

4:o) om beståndet af tillförene skedda odlingar å de till
menigheter upplåtne krono-, lands- och häradsallmänningar;

5:o) emellan församling eller enskilde hennes medlemmar,
samt församlingens presterskap, kyrkobetjening eller folkskolelärare
om, huru och till hvad belopp de senares löningsrättigheter
skola enligt lag, fastställda löneregleringar eller
särskilda öfverenskommelser utgöras;

6:o) om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser
rörande barnmorskors och andre af kommuner aflönade personers
löneförmåner;

7:o) emellan innevånare i stad om rättighet till den åt
staden donerade jord;

8:o) om jus patronatus i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus län eger rum samt om större eller mindre del af kronans
tionde må patronrättigheten åtfölja;

9:o) om stubbe- och röjselrätt å hemman och lägenheter;

I0:o) om skyldighet att utgöra hamn-, bro-, väg-, färj-,
eller andra den allmänna rörelsen, enligt fastställda taxor,
ålagda afgifter;

ll:o) emellan kronans ordinarie uppbördsman oco dem,
hvilka under desses uppbördsmanna ansvar haft befattning
med allmänna medels indrifning, angående redovisning för
dessa;

12:o) angående försummad t fullgörande åt sådana skyldigheter,
som uti privilegier blifvit städer, societeter, bolag eller
enskilde personer älagde i afseende å någon af Oss eller Riksdagen
dem förlänad inkomst eller rättighet, samt

13:o) sådana stridigheter emellan Göta kanalbolag å ena
sidan och bolagets direktion eller staten å den andra, som i
nådiga brefvet den 1 Februari 1836 afses.

Med undantag af de under N:o 8 omnämnde tvister angående
jus patronatus, hvilka, i likhet med hvad angående andra
sådana tvister är stadgadt, skola tillhöra vederbörande
Hofrätts handläggning, komma öfriga i denna författning om -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

11

förmälda mål att af första allmänna domstol å landet eller i
stad upptagas, der de ej, till följd af sin beskaffenhet, i exsekutiv
väg behandlas.

Denna förordning skall ega tillämpning å alla der omförmälda
mål, som efter den anhängiggöra?.

Stockholm den 20 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar von Gegerfelt, Friherre Wrede, Hasselrot och N. Petersson,
hvilka yrkade bifall till den Kongl. propositionen; samt

af Herr von Sydow: “I afseende på 1, 2, 3, 4 och 6''§§ i det af Kongl. Maj:t
framlagda författningsförslag, hemställer jag att Kongl. Maj:ts proposition måtte varda
bifallen.

Beträffande 5 § i sam ma förslag så, enär de till Kammarrättens handläggning,
enligt 5 § 10 mom. i dess instruktion af den 15 Oktober 1831, hörande
mål, som innefatta besvär öfver Pröfningskomitéernas beslut i taxeringsärenden,
efter min uppfattning äro af ren administrativ natur, anser jag dessa mål böra
undantagas från dem, som från Kammarrätten skola i Högsta Domstolen fullföljas;
hvaremot jag i öfrigt tillstyrker bifall till den Kongl. propositionen äfven i afseende
på denna paragraf".