Lag-Utskottets Utlåtande N:o t>0

Utlåtande 1882:LU50

Lag-Utskottets Utlåtande N:o t>0.

1

N:o ti O.

Ank, till Riksd. Kansli den 21 April 1882, kl, 7 e. m.

Lag-UtsJcottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag, att laga
skifte, hvarå fastställelse meddelats, må kunna under vissa
förutsättningar genom nytt skifte rubbas.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren mottagit tvenne inom
Kammaren afgifna motioner, den ena, N:o 6, af Herr Folke Andersson,
samt den andra, N:o 7, af Herr Eric Olsson, uti hvilka båda påyrkas
sådana ändringar uti Kongl. stadgan om skiftesverket i riket den 9 November
1866, att, derest till följd af sjösänknings- eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor, hvilka ingått i laga skifte,
hvarå fastställelse meddelats, rönt sådan förändring, att de kunna såsom
åker häfdas, men markens fördelning mellan delegarne icke medgifver
egornas ändamålsenliga odling och bruk, nytt skifte eller s. k. omskifte
af dylik mark med innehafvet som delningsgrund må, utan hinder af
den å äldre skiftesläggningen meddelade fastställelse, kunna, äfven om
icke alla delegarne derom åsämjas, tillvägabringas, dock endast såvida
egodelningsrätt efter föregående pröfning af förhållandena förklarat, att
och i hvilken utsträckning sådant omskifte må vara af behofvet påkalladt.

I omförmälda afseende föreslå motionärerne:

Herr Folke Andersson, »att Riksdagen för sin del ville underkasta
nu gällande skiftesstadga en revision i de delar, som hindra nytt skifte
af redan förut skiftad jord, och för sin del föreslå sådana ändringar
deruti, synnerligast uti §§ 3 och 87, att när inom samfällighet, som förut
Bih. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 28 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

skiftad är, genom sjösänkning eller annan vattenafledning tillförene
sänka egor undergått sådan förändring, att de kunna häfdas såsom åker,
men markens fördelning emellan delegarne icke medgifver deras ändamålsenliga
odling och bruk; då må, utan hinder deraf att fastställelse
blifvit meddelad å äldre skiftesläggning, nytt skifte med innehafvet såsom
delningsgrund å dessa egor medgifvas, när samtliga delegare sig
derom förena, eller — der de ej åsämjas — egodelningsrätten pröfva!,
om och till hvilken utsträckning omskifte kan vara af behofvet påkalladt;» samt

Herr Eric Olsson, »det Riksdagen i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhåller, att dels till 3 § 1 kap. lvongl. stadgan om skiftesverket
i riket den 9 November 1866 måtte göras tillägg af följande
innehåll:

Hafva till följd af sjösänkning, årensning eller annan vattenafledning
af större omfång än som om upprensning af vattendrag och dikning
i allmänhet är i lag föreskrifvet, tillförene sänka egor undergått
sådan förändring, att de kunna odlas till åker; och kan genom nytt
skifte en för egornas odling och bruk ändamålsenligare indelning åstadkommas,
då må, der någon delegare det yrkar, nytt skifte å de egor
kunna erhållas, utan hinder af att fastställelse blifvit meddelad å äldre
skiftesförrättning;

dels ock i 1 § i 8 kap. af samma stadga må följande tillägg göras:

Skola af den i 1 kap. 3 § sista punkten omförmälda anledning
egor ånyo skiftas, galle ock såsom delningsgrund dervid hvad hvar och
en uti samma egor sist innehaft.

Kunna samtlige delegarne sig derom förena eller der de ej åsämjas,
må egodelningsrätten pröfva om och till hvilken utsträckning omskifte
kan vara af behof påkalladt.»

Då den motivering, den ene motionären, Herr Folke Andersson,
anför för sitt förslag, är ganska genomförd och i saken upplysande,
anser sig Utskottet böra meddela densamma.

»Enligt Kongl. Maj:ts nådiga stadga om skiftesverket i riket den
9 November 1866 § 3 får icke laga skifte, hvarå fastställelse meddelats,
genom nytt skifte rubbas, utan så är att alla, hvilkas rätt är af
frågan beroende, derom åsämjas; och ehuru denna föreskrift måste anses
såsom ett af jordeganderättens bästa värn, förekomma dock understundom
sådana förhållanden, att derigenom stora menigheter förhindras
att på ett ändamålsenligt sätt bruka större eller mindre delar af sin
jord. Det är nemligen icke gifvet att en skiftesläggning, som möjligen
kunnat motsvara alla anspråk vid den tid, då den gjordes och faststäl -

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

des, städse skall äfven under andra förhållanden befinnas tillfredsställande.
När t. ex. inom ett bylag en större samfäld äng skall skiftas,
söker alltid landtmätaren att med ledning af § 79 i nämnda stadga, så
vidt möjligt är, tillfredsställa delegarnes fordringar på behörig andel
såväl i den mera gräsbärande som i den mindre bördiga marken, och
följden häraf blifver, att de särskilda lotterna blifva i strid med föreskriften
i § 91 smala och långsträckta samt icke sällan brutna med
knän än åt det ena, än åt det andra hållet. Att hvar och en skall
från sin äng kunna hemta det qvantum foder, som på hans andel i bylaget
belöper, är hvad man med skiftet vill vinna, och ingenting annat.
Så länge stängsel ej ifrågakommer, marken fortfarande brukas såsom
äng och betet är samfäldt, vålla dessa oformliga skiften ingen nämnvärd
olägenhet; men ett annat förhållande inträder, om den förut sänka
ängen torrlägges. Marken kan nu — i sin helhet betraktad — vara
den bästa odlingsmark och blifva eu utmärkt bördig åker, men de enskilda
egolotterna äro så långsträckta och smala, att de förbjuda hvarje
tanke på odling, enär många af dem, när skilnadsdiken emot grannarne
upptagits, endast lemna öfrig en smal remsa, som knappast kan till
körväg begagnas. Detta är händelsen med många samfälligheter uti
Hjelmarens sjösänkningsområde och synnerligast uti den på stora kärrtrakter
rika Qvismaredalen, der landtmätarne, för att uppfylla skifteslagens
fordran på lika andel i all mark, framkallat de mest vidunderliga
skiftesläggningar, som, då vederbörande vid den tiden icke tänkte
sig möjligheten af jordens torrläggning och förvandling till åker, blifva
lagligen fastställa. Detta är delvis förhållandet med flera byar, såsom
Frommesta i Ekeby socken, Södra Bro och Gellersta i Gellersta
socken samt Knarsta, Bästa m. fl. uti Stora Mellösa. Men ingenstädes
är dock missförhållandet i detta afseende så i ögonen fallande som
inom Tybble by i Askers socken och Resta i Stora Mellösa. Den förra
har en till odling utmärkt tjenlig ängsmark, men flertalet af dess egare
måste likväl afsåga sig den af sjösänkningen vunna båtnaden, då de
icke se någon möjlighet att med fördel odla sina nuvarande oformliga
ängslotter och hafva föga utsigt att kunna vinna nytt skifte. Inom den
andra samfälligheten eller Resta, der ängsmarken blifvit ännu mera
planlöst fördelad, så att de särskilda tegarne på 13 till 14,000 fots
längd endast fått en bredd af 30 å 60 fot och dessutom brutits med
flera knän, har den vidsträckta, till 510 tunnland 15,7 kappland uppgående
och uti 30 särskilda lotter fördelade sankmarken gjorts nästan
alldeles oanvändbar, då fullständig enighet i fråga om nytt skifte äfven
här synes omöjlig att åstadkomma.

4

.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

»Med anledning af dessa missförhållanden, hvilka icke kunna genom
vanligt egoutbyte afhjelpas, ingaf den man, som före mig representerade
Askers och Sköilersta härads valkrets, till 1873 års riksdag
en motion, som afsåg eu ändring i skiftesstadgan i sådant syfte, att
nytt skifte lättare än hittills skulle kunna vinnas. Riksdagen, som redan
år 1860 för sin del önskat en sådan förändring, ansåg sig nu icke
kunna biträda de åsigter, som uttalades i motionen, hufvudsakligast af
det skäl att motionären ville gifva rättigheten till omskifte en allt för
stor utsträckning. Det är också klart, att denna bör vara vida mer begränsad
än rättigheten till skifte af förut samfäld mark, och att man i
lagstiftningsväg bör trygga den enskildes besittningsrätt emot alla otidiga
rubbningar. Men om man ock gillar denna grundsats, får den
dock icke drifvas till en sådan ytterlighet, att hvad som befinnes för
alla intresserade parter skadligt måste för evigt fortfara derför, att det
en gång blifvit faststäldt och en enda delegare antingen icke kan eller
också icke vill inse sin egen fördel. Under sådana förhållanden blifver
dennes gensträfvighet ett våld, som lagligen måste undanrödja^.

»Om jag derför icke för min del vill medgifva omskifte utan fullt
bindande skål, måste jag dock påyrka rättighet dertill, när sådana förefinnas;
och dessa inträda, när en jord till sin natur och häfd förändras
och efter den inträdda förändringen i följd af skiftesläggningen icke kan
pä ett ändamålsenligt sätt tillgodogöras, såsom förhållandet är, då en förut
fördränkt eller vattenskadad jord blifver torrlagd och odlingsbar. För
sådant fall vill jag dock hvarken såsom 1860 års Riksdag lemna den
vitsord, som skifta vill, ej heller göra om skiftet beroende af en pluralitet
inom skifteslaget, antingen denna beräknas efter hufvudtalet eller
jordinnehafvet; utan synes beslutet härom, då förra skiftet är lagligen
faststäldt, böra bero af domarens pröfning.

»Härigenom vunnes dels att otidiga ansökningar om skifte genast
kunde tillbakavisas, och dels att, om någon delegare redan egde en
tjenlig egofigur, som utan skada för regleringen af de andras egovälden
kunde bibehållas, denne fortfarande finge åtnjuta den rätt, skiftesstadgans
paragraf 124 i momentet 2 honom tillerkänt, och sålunda befriades
från deltagande i en förrättning, hvaraf han icke hade någon nytta.
Antoges ett sådant lagstadgande, skulle domarens pröfning sällan påkallas,
då de tredskande alltför väl böra förutse resultatet deraf och
sålunda finnas villige att föga sig efter de andres berättigade önskningar.
Kostnaderna af ett omskifte af en sådan ängsmark, hvarvid innehafvet
alltid måste blifva delningsgrunden, bör ej heller blifva särdeles
betungande, ja, ej ens nämnvärd, då marken redan i och för sänknin -

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

gen eller torrläggningen måste vara graderad, och denna gradering,
hvarefter torrläggningskostnaden utgår, både kan och bör ligga till grund
vid skiftet. I de fall, der sjösänknings- eller vattenafledningsbolaget
emottager jord för enskilde delegares i skifteslaget sänkningskostnad,
kommer skiftesförrättningen att förenas med det afskiljande af bolagets
jord, som måste i allt fall ega rum, hvilket ofta kan göra omskiftet
billigare än hvad detta, med besvärliga egoutbyten och rågångsjemkningar
ofta förenade afskiljande ensamt kan betinga. Den enda svårigheten,
som vid ett sådant omskifte kan uppstå, är att, då sankmarken
utgöres af dels gräsbärande äng, dels endast till skogskultur användbar
mosse, tvenne särskilda lotter i denna mark, en i den odlingsbara
jorden och en i mossen, hvilken bör såsom afrösningsjord anses,
måste någon gång tilldelas en enskild jordegare, hvarigenom denne kan
få eu egolott mera i byn, än hvad Kongl. stadgan om skiftesverket uti
§87 medgifver, hvilken således måste i öfverensstämmelse härmed erhålla
ett förklarande tillägg. Jag anser detta så mycket mera vara af
nöden, som just detta förbud emot flera skiften än tre framkallat nödtvånget
att vid skiftesläggning, alldeles åsidosätta den vigtiga föreskrift
om reguliera figurer, »hvars längd i inrösningsjorden ej mer än dubbelt
må öfverstiga bredden», som meddelas i § 91 af samma stadga, hvilken
paragraf så litet efterlefves, att dessa redan oformliga figurer fortfarande
vid hemuiausklyfningar alltjemt delas på längden och sålunda ytterligare
förderfvas.»

Den andre motionären, Herr Eric Olsson, anför hufvudsakligen,
huru som man för några tiotal af år tillbaka icke förutsett den hastiga
utveckling, jordbruket skulle komma att erhålla. Metoden att odla foderväxter
på den gamla odaljorden hade då icke varit så allmänt införd,
och vid ett skifte var derföre hvarje delegare angelägen om att behålla
sin andel i den naturliga ängen. En framtida odling af densamma
kunde ingen föreställa sig såsom fördelaktig, emedan man då troddes
skola komma att sakna föder, och till följd deraf var man likgiltig om
den form, egofigurerna fingo i ängsmarken, allenast en hvar erhölle sin
tillständiga lott. Sålunda hade det inträffat, att, såsom exempelvis uti
en by i Humla socken af Nerike (Raffla benämnd), egolotterna i den
naturliga ängen bildade figurer af 7,400 fots längd och endast 20 till
110 fots bredd, och hvilkas utseende alltså närmade sig eu fjerdedels
mil långa gator. Sedan den å, som vattnade dessa egot-, blifvit med
understöd af allmänna medel upprensad, hade möjlighet till odling af
1,782 tunnland förut vattendränkt mark derigenom blifvit beredd. Men
häremot uppreste sig ett hinder i egolotternas omförmälda obeqväma

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

form, hvilken orsakade att marken icke kunde med ringaste hopp om
framgång ordentligen odlas, liäfdas och dikas in. in. De fördelar, som
med den kostsamma åsänkningen åsyftats, kunde icke komma delegarne
till godo med mindre en ny delning af berörde egor finge ske; men
att hindra eu sådan stode, efter nu gällande lag, i en enda delegares
makt; och, efter hvad erfarenheten visat, kunde samtliga delegares begifvande
till en rubbning af äldre egoskifte högst sällan, om någonsin,
vinnas, synnerligen om skifteslaget bestode af många delegare med
olika störa egolotter, såsom förhållandet vore med omnämnda skifteslag.

På grund häraf och då förhållandet vore på många ställen i landet
enahanda eller likartad! med det ofvan antydda, hade motionären
framstält sitt förslag.

De af motionärerne framstälda och inför Utskottet med framlagda
kartor delvis närmare belysta förhållanden äro sådana, att de måste
ådraga sig lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet. Dylika förhållanden
förekomma säkerligen på flere andra orter i vårt af större och mindre
vattensamlingar uppfylla land, i hvilket af sådan anledning vattenafledningsföretag
mångenstädes egt rum.

Utskottet har visserligen, vid flere föregående tillfällen, afstyrkt
väckta förslag, som afsett rubbning i vissa fall af faststäldt laga skifte.
Dessa vid föregående tillfällen afstyrkta förslag hafva dock haft ett annat
syfte, nemligen delning af mark, som vid förut verkstäldt laga
skifte blifvit afsatt för delegarnes gemensamma behof. Sådana delningar
hafva påyrkats, icke till följd deraf, att marken undergått förändring
till sin natur, utan i de flesta fall af den orsak, att en eller annan
skiftesdelegare, möjligen flertalet bland dem, haft en annan åsigt
om lämpligheten af den ifrågavarande markens undantagande från
skiftet, än den som vid sjelfva skiftet gjort sig gällande. Det nu föreliggande
förslaget afser åter ny delning, föranledd deraf, att marken
till följd af verkstäld sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag
undergått sådan förändring till sin natur, att den samma i dess förändrade
skick icke kan utan omskifte med fördel brukas. Eu lagstiftning
i denna rigtning synes vara en naturlig följd af lagstiftningen om vattenafiedning
för jords förbättring; ty har man nedlagt stora kostnader
i ändamål att förvandla sänka ängar eller kärr till åker, måste det vara
följdrigtigt. att undanrödja de hinder för markens begagnande till åker,
hvilka föranledas af det sätt, hvarpå marken förut blifvit skiftad.

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

Utskottet anser sig derför böra understödja motionärernes föreliggande
förslag och föreställer sig, att det af dem afsedda ändamål
skulle vinnas derigenom, att till 3 § Skiftesstadgan tillädes ett moment,
hvarigenom förklarades, att, när genom verkstäld sjösänkning eller annat
större vattenafledningsföretag tillförene sänka eg or undergått sådan
förändring, att de kunna häfdas såsom åker, men hinder för deras ändamålsenliga
brukande möter deraf, att vid förut verkstäldt laga skifte
egorna erhållit en för markens häfdande såsom åker olämplig indelning
eller delvis lemnats oskiftade, Hytt skifte må, utan hinder af fastställelse
å det förra laga skiftet, å dessa egor verkställas; att vidare bestämmelserna
i 89 § Skiftesstadgan gjordes tillämpliga äfven på det fall
att, vid sammanträde för handläggning af fråga om dylikt omskifte,
någon delegare yrkar att vid det förut verkstälda laga skiftet bör oförändradt
förblifva, i hvilket fall det skulle åligga skiftesmannen och
gode männen, innan vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen företoges,
att efter föregången besigtning å marken, hvarvid dess allmänna
beskaffenhet och läge borde beskrifvas, noga undersöka, om och till
hvilket omfång skifteslagets egor kunde genom omskifte i förening med,
delning af mark, som till äfventyrs vid laga skiftet från delning uteslutits,
eller ock genom egoutbyten, erhålla en för egornas skötsel lämpligare
indelning, i hvilken händelse förrättningen borde fortgå; hvaremot,
Om det befunnes, att omskiftet, utan att i allmänhet blifva förmånligare
än det föira skiftet, skulle för delegarne medföra kostnad
och olägenhet, laga skiftet borde lemnas orubbadt och det sökta omskiftet
inställas; och skulle skiftesmannen och gode männen hafva att
i dessa omständigheter meddela fullständigt utlåtande och dermed'' förfara,
som i 54 § Skiftesstadgan sägs, hvarjemte, derest omskifte afsloges,
skiftessökanden borde ensam bestå de åbragte skifteskostnaderne;
samt att slutligen tillägg gjordes dels till 69 § angående den delningsgrund,
som vid omskifte borde följas, och hvilken Utskottet, lika med
motionärerne, anser böra, så vidt afser förut skiftade egor, blifva innehafvet,
dels till 87 och 88 §§ angående hvad iakttagas bör, i händelse
det skulle befinnas nödigt att i den omskiftade marken tilldela någon
delegare flere skiften än han i samma mark vid det förut verkstälda
laga skiftet erhållit.

Utskottet, som anser att ärendet lämpligen bör efter denna allmänna
utredning underställas Kong!. Maj:ts pröfning, hemställer,

att Riksdagen i underdånig skrifvelse hos Kong!.
Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt
öfvervägande, huruvida, der genom verkstäld sjö -

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

sänkning eller annat större vattenafledningsföretag
tillförene sänka eg or undergått sådan förändring, att
de kunna häfdas som åker, men hinder för deras ändamålsenliga
brukande möter deraf, att vid förut verkstäldt
laga skifte egorna erhållit en för markens häfdande
såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats
oskiftade, nytt skifte må, utan hinder af fastställelse
å det förra laga skiftet, å dessa egor verkställas
på sätt ofvan är antydt, samt att, derest sådan
rätt till omskifte finnes böra medgifvas, Kongl. Maj:t
måtte låta utarbeta och till Riksdagen framlägga förslag
till de ändringar i gällande Skiftesstadga, som
för sådant ändamål äro af nöden.

Stockholm den 21 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Jteservation:

af Herr Ekenman, med hvilken Herrar Anders Persson och Smedberg
instämt:

»Enär äfven annat än vattenafledning kan framkalla behof af omskifte
å redan skiftad jord eller delning af mark, som vid laga skifte
blifvit för delegarnes gemensamma bruk undantagen, anser jag att Lagutskottet
bort tillstyrka Riksdagen, att hos Kongl. Maj:t anhålla om förslag
till förändring af Skiftesstadgan i sådan syftning att — utan hinder
af verkstäld enskiftes-delning, som vunnit laga kraft, eller skifte,
hvilket enligt Kongl. Kungörelsen den 20 Februari 1821 blifvit såsom enskifte
ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats
— omskifte af redan skiftad jord eller nytt skifte å sådan som
blifvit från delning undantagen måtte kunna, på delegares yrkande, ega
rum, såvida Egodelningsrätten pröfvade förändrade förhållanden sådant
föranleda.))

Herr Magnus Jonsson har begärt få här antecknadt, att han i
följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i motionernas
behandling inom Utskottet.

Stockholm, Nja Tryckeri-Aktieholaget 1882.