Lag-Utskottets Utlåtande N:o Öl

Utlåtande 1868:LU51

Lag-Utskottets Utlåtande N:o Öl.

1

i\:ö 51.

i

Auk. till Riks<l. Kmisli i. 11 Maj 1808, kl. | e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändringar i Kongl.

Förordningen om egors fredande mot skada af annans
hemdjur samt om stängselskyldighet, den 21 December 1857.

I ofvanberörda ämne har uti särskilda till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnade motioner blifvit föreslaget:

af Herr Fiss Olof Larsson (mot. N:o 9 i 2:dra serien), att Riksdagen
matte besluta, »att alla bestämmelser om egors fredande mot skada af
annans hemdjur samt om stängselskyldighet öfverlåtas åt landstingen, som
derom ega att öfverenskomma och besluta inom hvar sina särskilda län»;

af Herr Anders Jonsson (mot. N:o 151 i 2:dra serien), »att stängselskyldighetens
ordnande måtte få öfverflyttas på landstingen»;

af Herr Johannes Andersson (mot. N:o 187 i 2:dra serien), att genom
en särskild § måtte till ifrågavarande Förordning göras ett tillägg, så
lydande:

»Stängsel omkring kyrkogårdar, kyrkoegor och fattigplaner hållas af
kommunen efter hemmantal, och omkring soldattorp likaledes af roteintressenterne»; af

Herr Johan Olsson (mot. N:o 245 i 2:dra serien), att genom ett
tillägg till ifrågavarande Förordning måtte stadgas, »att vid alla för ett
skifteslag af oskiftad mark uttagna behöfliga vägar skola alla skifteslagets
delegare efter hemmantalet deltaga i stängselskyldigheten»; samt

af Herr W. Croneborg (mot. N:o 21 i lista serien), att Riksdagen
för sin del ville besluta, att 5 § af ifrågavarande Förordning skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Bi/i. till Riksd. Prot. 1868. 7 Sami. 27 Hatt.

2 Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 51.

»Utgöras egen- af skog, utmark eller beteshage å båda sidor, eger
stängselvitsord ej rum. Den ohägnade marken skall likväl icke anses till
gemensamt mulbete upplåten, der ej annorlunda aftaladt är.

Hästkreatur må likväl fritt beta på ohägnad skog eller utmark, dock
vare kreaturets egare ansvarig ersätta den skada, som af sådant kreatur
tillfogas inegor, dessa må vara inhägnade eller icke».

Hvad först angår förslagen om öfverlåtande till landstingen af stängselskyldighetens
ordnande, så måste det visserligen medgifvas, att, på sätt
motionärerne anmärkt, i fråga om berörda skyldighet, likasom i andra frågor
af egentligen ekonomisk beskaffenhet, olika förhållanden inom särskilda
orter kunna göra för alla orter gemensamma bestämmelser mindre lämpliga;
men sjelfva rättsgrunden, d. v. s. frågan huruvida jordegare må vara
berättigad att af granne fordra och vinna deltagande i hägnad emellan
deras egor, synes dock vara af sådan beskaffenhet, att den bör genom lag
bestämmas lika för alla. Då det nu derjemte enligt §§ 5 och 19 i ifrågavarande
författning är åt vederbörande jordegare öfverlemnadt att för viss
tid träffa öfverenskommelse rörande såväl hägnadsskyldigheten, som begagnandet
af skogs- och utmarkslotter eller beteshagar, emellan hvilka stängsel
ej finnes; då beslut, som af ett landsting kunde fattas, skiljaktigt från hvad
ett annat landsting bestämde, skulle kunna medföra mycken svårighet och
oreda i alla de fall, der fråga vore om stängsel i skilnaden emellan egor,
tillhörande olika landstingsområden; och då det för öfrigt icke synes vara
lämpligt, att låta bestämmelserna i ämne, som berörer så många enskildas
rätt och fördel, bero på beslut af en tillfällig majoritet vid ett landsting,
får Utskottet hemställa,

l:o att Herrar Diss Olof Larssons och Anders Jonssons
ifrågavarande motioner må lemnas utan vidare afseende.

Beträffande derefter de af Herrar Johannes Andersson och Johan
Olsson framställda förslag, så och då, enligt 26 Kap. 1 § Byggninga-balken,
skyldigheten att bygga och underhålla kyrkomur redan är ett kommunens
gemensamma åliggande; då af stadgandena i kommunalförfattniugarne, jemförda
med bestämmelserna i 9 § af stängselförfattningen, ostridigt följer,
att, derest infredandet af kyrkoegor eller fattighusplaner icke föranledes af
yrkande från egare af angränsande jord, sådant bör af kommunen gemensamt
bekostas, och, i annat fall, denna på lika sätt med grannen deri deltaga;
då siståberopade bestämmelser likaledes ega full tillämplighet i fråga
om inhägnande af egor till soldattorp, så att, derest sådant yrkas af egaren
till angränsande jord, denne, å ena sidan, och roteintressenterne, å den
andra, böra efter de i allmänhet stadgade grunder deri deltaga, men

La g-Utskottets Utlåtande N:o Öl.

o

hägnåden eljest bekostas af roteintressenterne; och då slutligen ingen lärer
kunna lagligen tvingas att hålla stängsel vid väg, som genomlöper
hans egor, derest sådant icke vid föregånget skifte blifvit särskildt stadgadt,
eller vägen utgör egoskilnad emellan särskilda delegares lotter, utan
det fastheldre, i motsatt fall, är en skyldighet för den, som begagnar vägen,
att tillse, det skada genom hans vållande icke sker å de egor, som
gränsa intill vägen, vid det äfventyr åberopade förordning stadgar; så lärer
Riksdagen finna,

2:o att Herrar Johannes Anderssons och Johan Olssons
omförmälda motioner icke böra till någon vidare åtgärd
föranleda.

De af Herr Croneborg yrkade grundsatser, eller att stängselvitsord
ej skall ega rum, då ömsesides angränsande -egor utgöras af skog, utmark
eller beteshage, och att den ohägnade marken det oaktadt ej skulle anses
upplåten till gemensamt mulbete, der ej annorlunda vore aftaladt, stå, såsom
motionären jemväl sjelf medgifvit, i fullkomlig motsats till hvad som
för närvarande är stadgadt. Ett antagande deraf skulle möjligen inom
vissa orter icke medföra olägenhet, utan tvärtom utöfva ett önskvärdt inflytande
på skogsåterväxten; men den ovilkorliga följden deraf blefve, att,
då delegarne icke vore ense om att afskilja egolotterna genom hägnad,
kreaturen måste vallas, och det skulle utan tvifvel ändock blifva svårt att
i kuperade marker afhålla dem från att gå in på angränsande egolotter.
Det synes Utskottet ock vara att befara, det ett stadgande i denna syftning
ännu icke skulle vinna allmänt bifall, och Utskottet anser jemväl, att
redan befintliga bestämmelser i 5 § af ifrågavarande förordning, hvilka
åsyfta dels att bereda lindring i hägnadsskyldigheten för den, som icke
har motsvarande nytta deraf, dels ock att befordra aftal om inskränkning
i mulbetesrätten å mark, som ligger ohägnad och på sådan grund anses
såsom samfällig, innefatta allt hvad som i detta afseende för det närvarande,
med hopp om fx-amgång, kan föreslås; och Utskottet hemställer
fördenskull,

3:o att ej eller Herr Croneborgs ifrågavarande motion
må till någon vidare åtgäi''d föranleda.

Stockholm den 11 Maj 1868.

På Utskottets vägnar:

Arvid Faxe.

Herrar Bergström och Ahlgren hafva begärt att få anmärkt, det de
i ärendets behandling hos Utskottet ej deltagit*