Lag-Utskottets Utlåtande N:o M

Utlåtande 1877:LU34

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o M.

>!3,.

N;o 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1877, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bestämmande af reseersättning
åt deputerade till markegång staxors upprättande.

Under förmälan, att, ehuru deputerade för markegångssättningen i de
flesta län på grund af landstingens derom fattade beslut af landstingsmedel
erhölle ersättning för sina resor i och för nämnda uppdrag, sådant likväl
icke allestädes egde rum samt att det jemväl inträffat att, sedan i ett län
Konungens Befallningshafvande, som ansett sådan ersättning icke lagligen
böra utgå, vägrat fastställa ett af landstinget fattadt beslut härom, Kong!
Maj:t godkänt denna Dess Befallningshafvandes uppfattning, har Herr P. O.
Hörnfeldt, som ansett rättvist och billigt, att reseersättning i lag tillförsäkrades
dessa deputerade, uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lagutskottet
remitterad motion (N:o 4) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin
del besluta, det 2 mom. af 56 § uti Kong!, förordningen om landsting den
21 Mars 1862, hvilket lagrum nu endast handlar om ersättning till landstingets
revisorer, måtte erhålla följande förändrade lydelse:

“Revisorer och deputerade i markegångssättningen ega att beräkna
reseersättning på sätt, som för landstingsmän i § 24 sagdt är.“

Lika med motionären anser Utskottet rättvist och billigt, att deputerade
för markegångssättningen erhålla ersättning för sina resor i och för

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34. 5

detta uppdrag, likasom Utskottet anser att likhet härutinnan bör inom hela
rik''''1 2'' ägabringas.

Härtill kommer att, ehuru antagas måste, att deputerade i allmänhet
fullgöra sitt erhållna uppdrag utan afseende på den ersättning, som derför
kan erhållas, så kunde likväl möjligen inträffa, att de, om all ersättning
vägrades, underläte att inställa sig vid markegångssättningen, helst någon
påföljd för utevaro derifrån ej finnes stadgad; och äfven af sådan anledning
synes det Utskottet vigtigt, att rätt till ersättning för de kostnader, som
dylikt uppdrag kan medföra, blir lagligen bestämd.

Beträffande beloppet af denna ersättning och sättet för densammas utgående,
torde visserligen, såsom motionären föreslagit, böra stadgas, att den
skall beräknas efter samma grunder, som gälla för bestämmande åt landstingsmäns
reseersättning, och utgå af landstingsmedel; men då deputerade
för markegångssättningen ej på något ställe i Kongl. förordningen om landsting
omnämnas, synes det Utskottet mindre lämpligt att i denna förordning
intaga en bestämmelse i afseende å ersättning till sådana deputerade, utan
torde stadgande härom böra i en särskild förordning meddelas; hemställande
Utskottet alltså vördsamt,

att Riksdagen måtte för sin del antaga en så lydande
förordning:

Deputerade till markegångstaxors upprättande ega att
beräkna och erhålla reseersättning, på sätt för landstingsmän
stadgadt är.

Stockholm den 27 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Bill. vill Likså. Prut. 1877. 7 Sami. 20 Häft.

O