Lag-Utskottets Utlåtande N:o G

Utlåtande 1874:LU6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o G.

1

N:o 6.

Ank. till Kiksd. Kansli den 13 Febr. 1874, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag
till förordning angående ändring och tillägg i vissa §§
af Sjölagen.

Till Lag-Utskottets behandling hafva begge Kamrarne öfverlemnat omförrnälda
Kongl. Proposition, hvilken är af följande lydelse:

»Sedan uti en under innevarande år uti Storbritannien utgifven lag, benämnd
»The Merchant Shipping Acts Amendement Act», blifvit stadgadt, att vid sammanstötning
emellan två fartyg hvartderas befälhafvare åligger att, om så erfordras och
sådant utan fara för eget fartyg, dess besättning och passagerare ske kan, stanna i
närheten af det andra fartyget och lemna det erforderligt bistånd samt äfven meddela
detsamma uppgift å det egna fartygets namn, hemort in. m., hvarförutom lagen innehåller
bestämmelser om påföljden för fartygsbefålhafvares underlåtenhet att fullgöra
omförmälda åliggande, har Kongl. Storbritanniska Regeringen på ministeriel väg hos
Kongl. Maj:ts Regering gjort framställning, bland annat, derom, att likartade föreskrifter
måtte meddelas till efterättelse för svenska fartygsbefälhafvare.

Kongl. Maj:t har för sin del funnit en sådan lagstiftningsåtgärd vara nyttig
och ändamålsenlig; och då utan tvifvel de ifrågasatta stadgandena säkrare komma
till vederbörandes kännedom, om de införas i Sjölagen, än derest de i en särskild
författning upptagas, har ett förslag om tillägg och ändring i vissa §§ af Sjölagen
blifvit utarbetadt. Med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Stats-Rådet
angående denna fråga hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t alltså, enligt § 87 Regeringsformen,
föreslå Riksdagen antagande af följande:

»Förordning angående tillägg och ändring i vissa §§ af Sjölagen.

Härigenom förordnas, dels att i 17 6 § af Sjölagen införes ett så lydande tillägg:

Bill. till Likså, k‘rot. 187 i. 7 Samt. 3 Höft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Stötel- fartyg med annat samman; åligge befälhafvare, såvidt utan fara för

nnL 7''T Ti bp8fn.1!«?n ^ pM8agerarne ske kan, att ej mindre lemna det
andra flutyget, dess besättning och passagerare all hjelp, som är möjlig och behöflig

v.ii^jance af den genom sammanstötningen uppkomna faran, än äfven för detsarnmas
befälhafvare uppgifva namnet på sitt eget fartyg, dess hemort samt namnen
a do oitei eller hamnar, hvarifrån det kommer och hvarthän det skall gå ändrade

lydelse^ ^ 289 § 2 m°m'' af ofvamiämnde lag skall erhålla följande för ;

,, , ^eT''f lian fai''W» när det är stadt i fara, utan att iakttaga hvad 176 §
läte/ han t Tr 1tler ! 1.0frlgt ähgger honom som en öod sjöman, eller urakt I

Vhvad’ efte.rJians T ygS sammailstöt™g med annat, af honom enligt
k l -T/f T Straff6S med böter högst femhundra Riksdaler,

ellei med fängelse från och med en månad till och med två år.»

•mil 1SOm.JfÖ,r T del.gillar det med förevarande förslag afsedda ända ,

'' ’ f;[l,iffaili e Silktet för no i fråga varande stadgandenas bringande till veder joianc

es kanne&om, delar den i propositionen yttrade åsigt, att de böra i Sjölagen

moras hellre m i en särskild författning upptagas, har icke funnit skäl till anmärkmng
emot det till 176 § i nämnde lag föreslagna tillägg, som synes innefatta er i°!''''Sn

er fvad, Vld farfcygs sammanstötning befälhafvare å det ena

liai atl i foihållande till det andra iakttaga.

slacnn TT ^ 289 § 2 af “ % ~ hvaruti blifvit före S::.

, tniTr fn°mmSkjutande af en så ödande mening »eller uraktlåter
mi hvad, efta hans fartygs sammanstötning med annat, af honom enligt samma § 2

minTmibeln gaf" T T T medelst borttagande af nu gällande föreskrift om
minimibelopp för de i berörda lagrum stadgade böter — finner Utskottet den förra

förändringen, hvilken föranledts af tillägget till 176 §, icke lemna anledning till an XwTaT

Ti dT.S6nare Utgöra en af omständigheterna icke påkallad afukel
e från de i ofngt vid bötesbestämmelserna i Sjölagen följda grunder, hvarigenom
ej blott ofverensstammelsen i nämnde lag rubbas utan, hvad betänkligare är, oriktig
^tillämpning kunde förorsakas. g

dömns J Tn f- 21“0m;. S<fdgaS neinlig6n det ansvar> hvartill befälhafvare må
domas ej blott for de , föreslagna 2 mom. af 176 § omtalade förseelser, utan äfven

för de förseelser, som omförmälas i 1 inom. af 176 §. För sistnämnda slags för;
deiöst de )egås af sjöman, stadgas ansvaret i 293 § 3 mom. Om nu i
• • § “ “''j en igt årslaget, borttoges det nuvarande för befälhafvare stadgade
minimum af böter, Etthundra Riksdaler, medan i 293 § 3 mom. lemnades att qvarstå
dervarande for sjöman stadgade minimum af böter, Femtio Riksdaler, så kunde
vid sarsKdda domstolar inträffa, att för alldeles enahanda förbrytelse emot 1 mom.

11 ill , f fT Wefve_ fälld till ringare bötesbelopp, än sjöman, eller åtminstone
till böter, hvilka stode i helt annat förhållande till de böter, som kunna sjöman

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6. 3

ådömas, än nu gällande lag genom sina nyssnämnda lägsta bötesbestämmelscr förutsätter.

Vid detta förhållande, och då härtill kommer att det i 289 § 2 mom. nu
stadgade bötesansvar ingalunda synes vara för strängt för de i tillägget till ITC §
afsedda förbrytelser, anser Utskottet skäl till den i detta hänseende föreslagna förändringen
icke förefinnas; och får alltså Utskottet vördsamt hemställa:

att Riksdagen, med förklarande att Iiongl. Maj:ts ifrågavarande
Proposition icke kan oförändrad bifallas, måtte för sin
del besluta antagandet af följande

»Förordning angående tillägg och ändring i vissa ,§,§ af
Sjölagen.

Härigenom förordnas, dels att i 176 § af Sjölagen införes
ett så lydande tillägg:

Stöter fartyg med annat samman; åligge befälhafvare, såvidt
utan fara för eget fartyg samt besättningen och passagerarno
derå ske kan, att ej mindre lemna det andra fartyget, dess
besättning och passagerare all hjelp, som är möjlig och behöflig
för afvärjande af den genom sammanstötningen uppkomna
faran, än äfven för detsammas befälhafvare uppgifva namnet på
sitt eget fartyg, dess hemort samt namnen å de orter eller
hamnar, hvarifrån det kommer och hvarthän det skall gå;

dels ock att 289 § 2 mom. af ofvannämnde lag skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Lemnar han fartyget, när det är stad! i fara, utan att
iakttaga hvad 17 6 § i thy fall stadgar eller hvad i öfrigt
åligger honom som en god sjöman, eller uraktlåter han hvad,
efter hans fartygs sammanstötning med annat, af honom enligt
samma § 2 mom. iakttagas skall; straffes med böter från och
med etthundra till och med femhundra Riksdaler, eller med
fängelse från och med en månad till och med två år.»

Stockholm den 12 Februari 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.