Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9

Utlåtande 1877:LU9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

I

X:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Febr. 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 18 Kap. 16 §
Strafflagen.

Under anförande, att det skydd emot grym och hänsynslös behandling,
som genom nuvarande stadgande i nämnda lagrum blifvit
beredt åt husdjuren, syntes med allt skäl böra förunnas alla slag af
kreatur, har Herr Ludv. Tovpadie uti en i Andra Kammaren väckt, till
Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 7) hemstält det Riksdagen ville
för sin del besluta, att ofvan berörda § måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»Visar någon uppenbar grymhet mot djur; straffes med böter,
högst ett hundra riksdaler.»

Detta lagrum lyder nu sålunda:

»Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar
grymhet; straffes med böter, högst ett hundra riksdaler.»

Visserligen torde detta stadgande icke, såsom motionären synes
hafva antagit, endast afse husdjuren, utan åtminstone äfven sådana vilda
djur, som, fångade eller tämda, någon tid tillhört en person, och domstolarne
i allmänhet lära jemväl vid tolkning af detsamma hafva ansett,
att en person, som fångat ett vildt djur eller satt sig i besittning af ett
annat sådant, som dittills saknat egare, i och med fångandet eller besittningstagandet
varit att betrakta såsom blifven egare till djuret och alltså
kunnat straffas äfven för sådan grym behandling af detsamma, som egt
rum omedelbart derefter. Men en motsatt uppfattning har äfven i flera
Bill. till Riksd. Prof. 1877. 7 Sami. 6 Höft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

fall gjort sig gällande och ostridigt torde vara, att nuvarande lagstiftning
utesluter möjligheten att bestraffa den, som, utan att fånga eller på något
annat sätt taga i besittning ett djur utan egare, på ett grymt sått behandlar,
till exempel lemlästar detsamma.

Enahanda skäl, som förefinnas för att skydda de djur, som hafva
eimre, gälla äfven i fråga om de vilda eller herrelösa djuren. Lagstiftningen
i detta ämne, hvilken i Strafflagen fått sin plats i det kapitel,
som afhandlar sedlighetsbrotten, torde också, lika mycket spm den afser
skydd för djuren, böra vara rigtad emot den grymhet i viljan, som visar
sig i ändamålslös misshandling af djur, vare sig att dessa hafva eller

salm a egare. . . . .

Det synes Utskottet sålunda angeläget, ej mindre att afhjelpa den
otydlighet i nuvarande lag, som ofvan antydda osäkerhet i dess tillämpning
utvisar, än äfven att utsträcka hittills i ämnet gällande stadgande
till * djur utan egare; och får Utskottet alltså, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motionärens förslag, vördsamt tillstyrka,

det Riksdagen måtte för sin del besluta, att 18 Ivap.
16 § Strafflagen måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

Visar någon i behandling af djur uppenbar grymhet,
straffes med böter, högst ett hundra riksdaler.

Stockholm den 13 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »Bestraffandet af grymhet mot kreatur är en
nyhet i vår lagstiftning, men hvilken hittills undgått det öde, som icke sällan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

drabbar alla nya institutioner — det, att väcka missnöje. Stadgandet härom,
först infördt genom Kongl. förordningen den 21 December 1857, intogs oförändradt
i 18 Kap. 16 § af nu gällande strafflag. Detta stadgande, med varsamhet
tillämpadt af domstolarne, har, på sätt under diskussionen i Lagutskottet
blifvit, upplyst, tolkats just i öfverensstämmelse med den åsigt,
motionären hyllat, så nemligen, att det blifvit tillämpadt, icke blott vid
grym behandling af så kallade hemdjur, men äfven vid behandling af
vilda djur, och dessa icke blott sådana, som hållas innestängda, utan
äfven sådana, som vid jagt skadas eller fångas. Flerfaldiga exempel
derpå anfördes. Då lagen således tolkas och förstås just så, som man
önskar, synes mig icke vara skäl att förändra densamma. Eu sådan förändring
kunde missförstås i den syftning, att tillämpningen kornme att
gå allt för vida. Menniskans herravälde öfver djuren och rätt att begagna
dessa för sina ändamål medgifver eller till och med nödvändiggör
stundom eu viss grymhet. Utskottet har i sin motivering erkänt detta
genom insättandet af ordet »ändamålslös»; men detta ord återfinnes icke;
i texten och alldeles omöjligt vore det icke att denna nya redaktion
skulle kunna föranleda dertill, att de så kallade vivisectionerna eller
användandet af en metmask på en krok eller kokandet af eu hummer
kunde stämplas som brott. Man måste vara varsam att icke gifva denna
karakter åt handlingar, hvilka allmänt anses såsom oskyldiga. Då derjemte
förändringen, på sätt jag redan nämnt, är obehöflig, har jag inom
Utskottet varit af den mening’,

o7

att motionen bör lemnas utan afseende.»

af Herr Grefve Mörner: »Då den nuvarande lagstiftningen torde
innefatta tillräckligt skydd emot misshandel af djur och den föreslagna
ändringen således kan vara onödig, får jag mig emot Utskottets beslut
reservera,».

af Herr Lindgren: »Genom det af Utskottets pluralitet antagna förslag
har man kommit ett godt stycke längre, än nu varande lag stadgar i fråga
om misshandel af djur, i det skyddet ej längre blifvit inskränkt till »egna
och andras kreatur», utan omfattar allt hvad skapadi är och anda hav. Jagvill
visst ej proklamera den sats, att menniskan har rätt att öfva uppenbar
och onödig grymhet mot något djur, vare sig det sker af barbariskt
sinnelag i allmänhet eller under »kampen för tillvaron», och skulle derföre
gerna vilja bidraga till en lagförändring i denna rigtning, om jag icke
hade den föreställning, att en sådan onödig grymhet nu för tiden i vårt

land mera sällan förekommer, och dessutom befarade, att förslaget, om

7 7

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

det blefve lag, koinme att i tillämpningen medföra stora svårigheter och
mången gång leda till missbruk samt obefogade angifvelser och trakasserier,
hvarföre jag, för min del, afstyrker lagförändringen».

af Herrar von Gec/evfelt, Sföbring, Fvöbevg och Nils Pettevsson;

Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han i motionens behandling
inom Utskottet icke deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.