Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

Utlåtande 1884:LU8

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ant. till Riksd. Kansli den 4 Febr. 1884, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
17 kap. 29 § Rättegångsbalken.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottaga en inom Kammaren
af Herr Gustaf Jonsson väckt motion, N:o 27, hvari anföres: att
hvar och eu af Riksdagens ledamöter säkerligen hade sig nogsamt bekant,
hurusom det vore ett bedröfligt faktum, att tidsandan mer och
mer minskat helgden af de genom lag föreskrifna eder vid landets domstolar,
synnerligast då det gälde en för någon slag’s ^förbrytelse tilltalad
person, som blifvit, dömd att med ed värja sig från straff för den
åtalade förbrytelsen; att, utom det att förbrytaren genom en falsk värjemålsed
undginge timligt straff, en sådan edgång måste verk& i iög
oråd förslappande på allmänna rättskänslan, till största men föi sam
hället i dess helhet; samt att synnerligast i mål angående ansvar för
lönkrögeri förekomme, icke enstaka, utan ty värr mycket ofta, att den
tilltalade friade sig med värjemålsed, då decima-ålades honom, och, om
han ej erkände förseelsen, måste sådan i de allra flesta fall honom
ådömas, så länge allmänna lagen vidhölle bestämmelsen, att det erfordrades
tvenne vittnen, som samtidigt och i hvarandras närvaro på en
gång erhållit den vara, han olofligen kunde hafva att afyttra eller åsatt
till försäljning; ty det hjelpte icke, om än huru många personer som
helst kunde intyga, att de hvar för sig af en lönkrögare köpt spirituösa,
och alla vittnade derom: edgång måste ändock ådömas.

Motionären hemställer på dessa grunder, »att Riksdagen för sin
del beslutar den ändring af 29 § 17 kap. Rättegångsbalken, att, då uti
åtal för lönkrögeri fyra vittnen intyga den åtalades brottslighet, oaktadt
de icke på en gång vant tillstädes, detta ma vara fullt bevis».

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8. 5

Utskottet vill gerna medgifva, att den hos oss ännu, enligt 17
kap. Rättegångsbalken, gällande legala bevisteori, som för fullt bevis
fordrar minst två vittnens sammanstämmande intyg, i många fall, och
särskildt i mål angående oloflig försäljning af spirituösa drycker, kan
föranleda dertill, att, oaktadt den åtalade mot sig har all sannolikhet,
han dock vare sig varder frikänd eller får med ed sig värja. Utskottet
kan dock icke för sin del finna lämpligt att, på sätt motionären föreslår,
särskildt för mål rörande oloflig försäljning af spirituösa drycker
stadga andra legala bevisregler, än de i allmänhet gällande, och minst
kan detta vara lämpligt i närvarande tidpunkt, då eu revision pågår af hela
värf rättegångsväsende, vid hvilken revision naturligen ock kommer att
tagas i öfvervägande i sin allmänhet frågan om företrädet mellan stränga
legala bevisregler eller en, i större eller mindre utsträckning, fri bevisprövning.
Man torde numera vara temligen ense om den senares
företräden, och vid sådant förhållande kan Utskottet naturligen icke
tillstyrka, att i vår lagstiftning skulle, för en särskild klass af mål, införas
en helt och hållet ny legal bevisteori, hvilken derjemte skulle
kunna gifva anledning till hvarjehanda svårlösta frågor, t. ex. huruvida,
derest fyra vittnen toge på sin ed att de, ehuru hvart och ett
vid ett särskildt tillfälle, sett den åtalade personen olofligen försälja
spirituösa, det skulle anses, att härigenom denne vore förvunnen att
hafva utöfvat sådan försäljning vid fyra särskilda tillfällen eller ej. I
förra fallet skulle ju härigenom för den åtalade, till följd af en försvårande
omständighet, straffet komma att inom latituden utmätas större,
än derest han skulle anses förvunnen till dylik försäljning vid endast
ett tillfälle.

Med anledning af hvad Utskottet nu andragit, får Utskottet
hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

9

Lik. till Riksd, Prof. 1884. 7 Sami. .? Häft.