Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

Utlåtande 1881:LU8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

5

af ordföranden så bestämmas, att flertalet ledamöter utan svårighet
eller tidspillan kunna iakttaga inställelse, får Utskottet hemställa,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 22 Februari 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. Lagerstråle.

1:0 8.

Ank. till Rlksd. Kansli den 22 Febr. 1881, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om föreskrift,
att kostnad för folkskoleväsendet inom kommun
skall i visst fall bestridas genom amortering slån.

Uti § 4 mom. 5 af Kongl. stadgan angående folkundervisningen i
riket den 18 Juni 1842, sådant nämnda moment lyder enligt Kongl.
kungörelsen den 30 November 1876, stadgas, att om de bidrag och
afgifter, hvilka i momentet närmare omförmälas, icke uppgå till det för
skolväsendet erforderliga belopp, skall det åligga församlingarna att det,
som brister, sammanskjuta efter de grunder, som gälla för kommunalutskylders
utgörande.

Lag-Utskottet har nu från Andra Kammaren fått till sig öfverlemnad
en af Herr J. N. Biesert väckt motion, N:o 36, deri hemställes,

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

»att Riksdagen behagade för sin de] besluta, att i de fall, der kostnaden
för något för folkskoleväsendet erforderligt ändamål uppgår till
minst fem gånger så mycket som kommunens hela bevillningssumma,
kostnaden skall, derest någon inom kommunen skattskyldig sådant begär,
bestridas genom lån, att amorteras på minst 10 och högst 25 år.))

Till stöd för sitt förslag anför motionären följande:

Tillämpningen af ofvan omförmälda stadgande i 1876 års kungörelse
hade, efter hvad erfarenheten redan visat, i många fall ledt till
betänkliga oegentligheter, hvilkas upprepande för framtiden det torde
vara af stor vigt att förekomma. Detta vore i synnerhet fallet, då fråga
vore om utgörande af någon betydligare kostnad för skolväsendet, till
exempel uppförande inom socknen af skolhusbyggnader, som alltid
måste betinga rätt betydliga utgifter. Inträffade nu ett sådant fall inom
en socken, der till följd af åtskilliga förhållanden flere tjenstemän samt
handlande och industriidkare äfvensom enskilda löntagare vore bosatta
med ett bevillningsbelopp, utgörande kanske ända till hälften eller mera
af socknens hela bevillningssumma, samt till följd af nu gällande föreskrift
hela den erforderliga kostnaden skulle på en gång uttaxeras, så
blefve följden, dels att de som så kunde, om de visste att en sådan utgift
förestode dem, hade den utvägen att inom annan kommun inköpa
en obetydlig hemmanslott och der låta mantalsskrifva sig för att dymedelst
undandraga sig den befarade utgiften, hvilken fullt lagliga utväg
dock ledde till obehag och missförhållanden, dels ock att de, som
ej kunde eller ville vidtaga förenämnda utväg, på eu gång drabbades
af en oskälig och ofta högst betungande utgift, hvarförutom det till
följd af deras tjensters beskaffenhet, hvilka af dem mången gång årligen
måste ombytas, för dem lätt kunde inträffa, att de, efter att ena
året hafva deltagit i kostnaden för uppförande af skolhus eller dylikt
i en församling, nästa år i en annan församling, dit de nödgats inflytta,
ånyo måste deltaga i dylika kostnader. Det lämpligaste sättet att förekomma
sådana oegentligheter hade synts motionären bestå deri, att, om
en dylik betydligare kostnad för folkskoleväsendet skulle utgöras, densamma
anskaffades genom lån, att på vissa år betalas, hvarigenom för
hvarje år allenast ett belopp motsvarande årsafbetalningen å lånet behöfde
uttaxeras.

Det torde vara oförnekligt, att genom ett beslut af en kommun
om något större företag och om uttaxerande på en gång af kostnaden

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

derför särskilt de kommunalmedlemmar, hvilka icke inom kommunen
hafva ett stadigvarande intresse, kunna komma att öfver höfvan hårdt
betungas. Detta gäller nu om alla dylika kommunalbeslut, de må vara
fattade på kommunalstämma eller på kyrkostämma och de må vara afsedda
till hvilket kommunalt ändamål som helst. Då emellertid, beträffande
dylika beslut i allmänhet, de blifvit stälda i vederbörande kommuns
fria bestämmanderätt, synes det mindre följdrigtigt och lämpligt
att nu, med afsteg från denna princip, särskildt beträffande kostnad för
»något för folkskoleväsendet erforderligt ändamål» t. ex. skolhusbyggnad,
en gång för alla föreskrifva, att då denna kostnad uppgår till
visst belopp i förhållande till kommunens hela bevillningssumma, kostnaden
ovilkorligen skall, derest en enda skattskyldig sådant yrkar, bestridas
medelst upptagande af amorteringslån,'' och sålunda, för detta
enda fall, beröfva kommun den beslutanderätt, man annars trott sig
böra åt kommunerna lemna.

På dessa grunder får Utskottet vördsamt hemställa,

att förevarande motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 22 Februari 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. Lagerstråle.

Herr Asplund, har begärt få här antecknadt, att han icke inom
Utekottet deltagit i afgörandet af detta ärende.