Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

Utlåtande 1876:LU8

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Febr, 1876, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om skärpning af stadgad
påföljd för förfallolöst uteblifvande af part och vittne
vid underrätt.

Uti tvä särskilda, inom Andra Kammaren väckta, till Lag-Utskottet
remitterade motioner (N:is 19 ock 143), har framhållits, huruledes de böter för
parter och vittuen, som vore stadgade för förfallolöst uteblifvande vid underrätt,
syntes efter nuvarande penningevärde allt för låga och i följd deraf icke
erforderligen verksamma att förmå parter och vittnen till inställelse; och har,
till förekommande af den långsamhet, som i lagskipningeu vid underrätterna
häraf föranleddes, biifvit föreslaget, af Herr P. Ungman, “att Riksdagen beslutar
de ändringar uti Rättegångsbalkens 12, 14, 17 och 19 kapitel, att part, som
förfallolöst uteblifver från underrätt, skall bota från 10 till 20 kronor, samt
vittne, som likaledes förfallolöst uteblifver, skall bota från 10 till 15 kronor“,
samt af Herr Jan Magnusson, “att Riksdagen ville, för sin del, besluta den
förändring i 12 Kap. 2 § Rättegångsbalken, att part, som förfallolöst uteblifver
vid underrätt, måtte bota 5 kronor och i 17 Kap. 3 § samma balk, att vittne,
som vid underrätt förfallolöst uteblifver, måtte bota 3 kronor“.

Om å ena sidan måste medgifvas, att ifrågakomna böterna, under nuvarande
låga myntvärde, äro nog ringa och i många fall icke motsvara det
åsyftade ändamålet, så torde, hvad särskildt angår tredskande part, böra & andra
sidan erinras, att lagen tillåter, det tvistemål, oaktadt svarandes uteblifvande,
afdömas på de skäl, käranden företer, samt att den part, som har för
afsigt att, genom sitt uteblifvande, förlänga rättegången, förmodligen sällan skulle
låta sig rätta genom äfventyret af eu eller annan kronas högre bötesansvar.

Det torde ej heller böra lemuas utan anmärkning, att ifrågavarande
böter stå i ett afmätt förhållande till andra i rättegångsbalken utsatta bötes -

3

Lag- Utskottets Utlåtande N;o 8.

belopp, sä att eu förhöjning åt de förra icke kan ega mai utan rubbning af
det system, som bör finnas emellan lagens särskilda ansvarsbestämmelser; och
då derjemte är bekant, att förslag till ny rättegångsordning föreligger till utarbetande
af Nya lagberedningen samt vid sådant förhållande icke synes lämpligt
eller af sakens vigt påkalladt att göra den nu väckta frågan till föremål
för särskild lagstiftningsåtgärd, får Utskottet vördsamt hemställa,

att de ifrågavarande motionerna ej måtte till någon vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herr Ribbing, med hvilken Herrar Grefve Sparre, Friherre Akerhiekn
Ehrenborg och Magnus Jonsson sig förenat:

"Då motioner i alldeles enahanda syfte blifvit väckta af representanter
från vidt skilda delar af landet och deraf synes framgå, att de olägenheter,
motionärerna söka få afhjelpta, ej äro blott tillfälliga eller lokala; då de skäl,
de anföra för sina förslag, äro af art att förtjena afseende, och, synnerligast i
de norra orterna, med långa afstånd och sällan inträffande ting, följderna af
parts eller vittnes uteblifvande, onekligen äro ganska käubara; då, till följd
åt penningevärdets sjunkande, de föreslagna höjningarna i vitesbestämmelser i
sak äro långt mera öfverensstämmande med 1734 års lagstadganden i ämnet,
än (kvarstående vid nu gällande siffror; samt då den omständighet, att någon
afdelning af lagen är föremål för lagberedningens åtgöranden i eu närmare
eller fjermare framtid, ej rimligen kan betraktas såsom ovilkorligt och undantagslöst
hinder för vidtagande, under tiden, af partiela förändringar i samma
afdelning, der dylika förändringar äro af verkligt behof påkallade: så får jag
på dessa grunder anföra min reservation mot Utskottets afstyrkande af hvarje
åtgärd från Riksdagens sida med anledning af motionerna N:is 19 och 143 i
Andra Kammaren''1.

Herr Asplund har begärt få autecknadt, att han ieke i behandlingen åt''
dessa motioner deltagit.