Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8-

Utlåtande 1878:LU8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8-

i

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1878, kl. 2 e. m

Lag Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion dels om
upphäfvande af åtskilliga lagens bestämmelser angående
edgång, dels ock om underdånig skrifvelse i ämnet.

s, v;,,Uoi<Jer| åber0pande a!''df åsigter, som vid flera tillfällen blifvit af

ttL t ? S°tn, 8äl;skllda dess ledamöter uttalade derom, att de i la föreskrifna

edgångar borde, om de ej kunde helt och hållet undvara”
åtminstone sa mycket som möjligt inskränkas, har Herr G. Ii. Stråle uti
eu inom Andra Kammaren vackt, till Utskottet remitterad motion, N:o 7
fastat uppmärksamhet derå, att åtskilliga i 1734 års la- jemte dertill
hörande författningar föreskrifna edgångar vore af sådan beskaffenhet
att de ej vidare borde bibehållas. En del af dem kunde enligt motionärens
åsigt utan vidare omgång uteslutas genom lätt verkställa la-för h

fl ; derTt> bet.räfiallde and™> synnerligast i Rättegångsbalken
och konkurslagen föreskrifna eller medgifna edgångar, Riksdagen icke
borde utan eu mera omfattande granskning af dithörande stad-anden för

SU1 te? 1 ?å -tionärennf01

nu dd beSl“ta fo''j,U,d° -

jlw i1:o^ Att j ,kaP- } § Ärfda-balken skall erhålla följande lydelse:
Uet barn som dödt födes må ej ärfva. Nu säga barnets fäderne^ iränder
att det var dodt fö dt och moder eller hennes arfvingar att det var
qvickt födt och kunna de det med vittnen eller andra skäl styrka; ärfve
da barn fader sin, moder barn sitt och hennes arfvingar henne Faller
annat arf — — — barnet.»

Lik. till Riksd. Prot. 1878. 7 Hand. 6 llaft.

1

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

2.o'') Att 34 § afl Kongl. förordningen den 21 December 1857 om

rfeäÄrK-SsÄ1=2

skadestånd öll den som kre»turet ^ whäUo följande lydelse
i^Äallrå^ ej kan förese eller vakta förr

*» 0 A« J;“pSlTHimdels-balken skall lyda sålunda: »Sitter

man under tmm» Sar J---;• Finnes det vara Wd»d *

„„ nioot fulltyga då med vittnen eller andra skal huru myc

ket han inlagt "häfver Gitter han do., svara

e,ier\åHant JtfLl" han ej deraf kunskap och nytta haft
dds Tc^då^enligfhvad''motionåren trodde sigJe,£ jXbÄ

S„:etta^tni^^Ug^C,he,^t,Ä

dagen vX°u.i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majtt ^laalla det tlek
tes Kon<d. Majrt låta verkställa en granskning af nu gillande konku
lag, Rättegångs-balken och Öfrig, lagens ram, derut, föreskrifter om
PflaAmr funnes intagna, i syfte att ur desamma utesluta alla sadana e
tthX utan fara kunna undvaras; samt till Riksdagen derom se -

6 Fråfan om låiid“ frgfelande beståmmelser om edgång har ofta
och sedan "ing tid tillbaka Stgjort föremål för representationens uppmärksainhet.
Med anledning af Rikets Sandel, velser den 2S Okto her

1823 den 22 Februari 1854, den 21 Oktobei 1863 och de J

1867 samt Kyrkomötets den 6 Oktober 1868 och den 27 Septem er
hafva genom särskilda Kongl. Maj:ts beslut, bland andra, den .7 Juli 1826,
fT i f Anril 1829 den 29 Juni och 9 Oktober 1866, den 5 November 1867,

den 1 Januari 1868 ol den 25 September 1874 dels de tillfällen, då eder
skola afläggas, blifvit högst betydligt inskränkta, dels ock f^andrade d^
formulär faststälda. Sedan frågan vid nksdagarne 1869, 1 »

1875 åter förevarit utan att leda till någon Riksdagens åtgärd, beslöt

1876 års Riksdag med anledning af då ånyo vackt motion i ämnet e
underdånig skrifvelse, daterad den 11 Maj 1876, hvar..anföra: att hos
Riksdagen varit framstäf förslag om en allmän revision af gällande
föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning i deias anva
danSef och som Riksdagen ansåge en dylik åtgärd vara önskvärd och

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

förestälde sig, att en sådan revision skulle ådagalägga, att i många nu
förekommande fall användandet af edgång vore obehöfligt och sålunda
innebure ett missbruk af eden, hvilket blott försvagade dess helgd och
motarbetade dess ändamål, anhölle Riksdagen, som för sin del godkänt
den uppfattningen, att samhället borde låta sig angeläget vara, att icke
någon ed bibehölles, hvilken utan fara kunde undvaras, i underdånighet,
att en allmän revision af gällande föreskrifter i afseende på eder,
åsyftande inskränkning i deras användande, måtte ega rum.

Såsom skäl för frågans förnyade anhängiggörande vid denna riksdag
har motionären anfört, att de uttryck, hvari Riksdagens sistnämnda
skrifvelse vore affattad, väl vore allmänna och obestämda, men att af
den motion, som föranledt denna skrifvelse, af frågans behandling utaf
tillfälligt Utskott och af den öfverläggning, som inom Andra Kammaren
föregick beslutet, framginge, att Riksdagens framställning afsåge endast
sådana edgångar, som förekomme i det borgerliga lifvet, såsom embet -och tjenstemannaeder, läkare- och redareed med flere, men icke de edgångar,
hvilka i allmänna lagen vore föreskrifna eller tillåtna.

Men då nyssnämnda motion innefattar förslag om en underdånig
anhållan, att »en allmän revision af gällande föreskrifter i afseende på
edgångar, åsyftande en inskränkning i deras användande, måtte ega rum»,
samt Riksdagens skrifvelse, hvari en sådan revision påkallats, icke gifver
någon anledning dertill, att densamma skulle afse endast vissa slag af
föreskrifna eller tillåtna eder, finner Utskottet, äfven om öfverläggningen
inom Andra Kammaren kunde anses utvisa, att de i densamma deltagande
hufvudsakligen fäst sig vid de eder, som blifvit inbegripna under benämningen
»borgerliga», frågan i hela dess omfattning genom Riksdagens
ofvannämnda, så nyligen aflåtna skrifvelse, vara på Kongl. Maj:ts pröfning
beroende, hvarföre Utskottet vördsamt hemställer,

att Herr G. H. Stråles ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 Februari 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservation:

af Flerr Samzelius mot Utskottets motivering.