Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7Ö

Utlåtande 1867:LU70

IS

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7Ö.

1V0 »O,

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 April 1867, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt
för delar af eu kommun att i afseende på såväl fattigvård
som skolvård bilda särskilda kretsar för sig,
samt om bidrag af landstingmedel till uppförande af
arbetshus.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 64), som begge Kamrarne
förklarat tillhöra Lag-Utskottets behandling, har Herr Rudolf Adlersparre
hemställt, dels “att, lika väl som socknar få sig förena uti kommunal-förvaltning,
hemman, dock icke mindre än fem hela mantal, få sig från kommunen ut
bryta och bilda egen krets för skola och fattigvård44; dels ock “att, då kommunen
eller kretsen vill, bygga och ordna arbetshus och fördenskull för länsstyrelsen
framlägger af vederbörande myndighet gillade och stadfästade ritningar och förslager,
halfva kostnaden af landstingskassan utgår såsom hjelpmedel44.

Utskottet har tagit dessa förslag i öfvervägande, och får, hvad angår
det förra, erinra, att genom Kong], Förordningen den 13 Juli 1853 är lemnad
anvisning, huruledes det af motionären åsyftade ändamål i fråga om fattigvård
må kunna vinnas, medelst fattigvårds-samhällets fördelning i kretsar eller rotar,
fastän med gemensam ansvarighet för underhållsskyldighetens fullgörande — en
ansvarighet, som icke lärer kunna upphäfvas, så länge fattigvården betraktas
såsom en kommunalangelägenhet, och hela lagstiftningen i ämnet är bygd på
sådan förutsättning.

Med afseende å olika förhållanden i olika orter, har, beträffande denna

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 70.

angelägenhet, en sådan indelning af kommunen i rotar, som den nyssnämnda,
kunnat medgifvas utan att ändamålet äfventyrades; men i fråga om skolväsendet
möta härför svårigheter af helt annat slag. Det vexande nitet för folkundervisningens
befrämjande påkallar numera för sitt syftemål medel och anstalter,
hvilkas åstadkommande väl må anses kräfva samverkan af hela kommunen;
hvadan också, ehuru såsom grundsats gäller, att hvarje församling utgör en
enhet i fråga om kommunala angelägenheter, författningarne medgifvit, att i
vissa fall flera kunna få förena sig till gemensam skolvård, hvaremot en sådan
utbrytning, som motionären föreslår, tvärtom skulle medföra splittring af de
samverkande krafterna. Önskan om eu dylik utbrytning torde icke kunna
antagas hafva annan anledning, än förspord motvillighet hos någon kommun
att deltaga i de åtgärder, en mindre del af kommunen kunde önska vidtaga.
Men om denna mindre del till följd deraf skulle berättigas att blifva ett skoldistrikt
för sig, och ensam vidkännas kostnaden för en skolas inrättande och
uppehållande, kunde sådant icke ske, med mindre den återstående delen af
kommunen belastades med åliggandet att ensam för sin räkning fullgöra hvad
enligt lag tillhör ordnandet af folkskoleväsendet inom kommunerna, hvilket i
många fall kunde blifva obilligt. Då nemligen intet distrikt kan få sakna
sådana skolanstalter, som stadgan om folkundervisningen föreskrifver, och hvartill
hörer, bland annat, att aflöna examinerad skollärare, förse honom med bostad,
vedbrand samt sommarbete och vinterfoder för en ko, inses lätt, att utbrytning
af ett distrikt från det område, hittills betraktats såsom enhet i kommunala
angelägenheter, skulle för andra delar af kommunen öka tyngden af
dessa och öfriga omkostnader för skolväsendet; och då anstalterna för en skolinrättning
äro afsedda till begagnande under en längre tidsföljd samt böra vara
afpassade efter hvad i medeltal kan anses för distriktet behöflig!, men det antal
barn, som tillhör skolåldern, måste vexla i högre grad, ju mindre distriktet
är, ligger det i sakens natur, att följden af eu sådan splittring som den motionärens
förslag skulle framkalla, kunde blifva den, att de anstalter, hvardera
distriktet under en viss tid för sitt behof vidtagit, under en annan tidpunkt
blefve öfverflödiga eller otillräckliga.

Då härtill kommer, att, enligt hvad af folkskoleinspektörernas berättelser
inheintas, antalet lärare icke svarar emot behofvet, och att således bristen på
lärare komme att framträda mera kännbar, derest skoldistriktens antal ökades,
än då, såsom nu är förhållandet, en och samme lärare kan användas för hela
kommunen medelst inrättande af flyttande skolor, har Utskottet, utan att nu
inlåta sig på frågan om lämpligheten att, på sätt likväl i stadgan om folkundervisningen
är åsyftadt, inrätta ett skolråd för hvarje distrikt, eller om möjligheten
att i annat fall uppdraga gränsen för den befogenhet, som i afseende på
ett utbrutet mindre distrikts angelägenheter skulle tilläggas distriktet sjelf eller

20 Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 71.

någon dess styresman, så länge kommunens gemensamma skolråd måste fungera
efter de föreskrifter nämnda stadga innehåller, funnit sig böra

afstyrka bifall till Herr Adlersparres nu omförmälda förslag.

Den sednare delen af samma motion, hvilken egentligen utgör ett särskildt
ämne för sig, har på intet sätt blifvit motiverad; och som i händelse,
enligt förslaget deri, hvarje kommun eller till och med hvarje del af en kommun
eller krets, som beslöt uppförande af ett arbetshus, skulle efter lag hafva
rätt att såsom hjelp dertill af landstingskassan bekomma halfva kostnadsbeloppet,
sådant innefattade en högst vådlig inskränkning i landstingets rätt att sjelf
pröfva de förslag, som väckas, och att vägra eller bifalla begärdt anslag, hvarigenom
det skulle bero på en kommun eller krets att beskatta hela länet; föranlåtes
Utskottet, på grund af det olämpliga i eu dylik anordning,

afstyrka allt vidare afseende å denna del af motionen.

Stockholm den 18 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

IHso 71,

Ank. till Riksd. Kansli d. 25. April 1867, kl. 12 midt!.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 57, angående förändrad lydelse af
vittneseden.

Sedan Lag utskottet, med anledning af väckt motion derom, att vittnesed??.
'' måtte förkortas, uti sitt Utlåtande N:o 57 hemställt, att Riksdagen ville