Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7

Utlåtande 1884:LU7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7,

1

N:o 7.

Ank. till Riksd, Kansli den 4 Febr. 1884, kl. 12 midd.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 18
kap. 1 § Jordabalken.

tran Andra Kammaren bär Lag-Utskottet fått till sig hänvisad
eu inom Kammaren af herr C. A. Larsson afgifven, så lydande motion
(N:o 130):

»De så väl i 1734 års lag som i derefter utkomna författningar gifna
stadganden angående vatten afse endast det vatten, som finnes ofvan
jord, och alla bestämmelser derom äro gifna med hänsyn till vattnet
såsom afsedt för fiske, drifvande af vattenverk eller såsom i vissa fall
innebärande en fara för öfversvämning. Att med något skydd af lag
omhägna det vatten, som finnes under jordytan, och som i många fall
har ett stort, ofta oersättligt värde såsom dricksvatten, såsom helsovatten
eller såsom material för tekniska fabrikater, har ej fallit lagstiftaren
in, och detta helt naturligt, då det väl i vårt land näppeligen någonsin
före år 1882 inträffat, att någon härutinnan förgripit sig på annans
egendom. Detta skäl har emellertid numera upphört att gälla, sedan
det nämnda år visat sig, att man ej skytt att medelst list fråntaga en
allmännyttig anstalt det källvatten, af hvilket dess existens berodde.

»Strax söder om Stockholms stad, och skild från dess vattenledningsverks
område endast af en smal jordremsa, ligger lägenheten
Grundsborg, vida känd för det der befintliga källvatten, som länge ansetts
för ett bland de bästa i Sverige. Vattnet i den af de derstädes
liggande källorna, som befinner sig närmast intill vattenledningens omBill.
till Riksd. Prut. 1884. 7 Sami. 3 Käft. 1

2 Lag-Utskottets Utlutande N:o 7.

råde, hade i många år använda till bad i en vid Grundsborg anlagd
kallvattenkuranstalt. Vid midsommartiden 1882 måste emellertid nämnda
anstalt utaf temligen oväntade skäl nedläggas. Stockholms stads drätselnämnd
förskaffade sig nemligen en slags nyttjanderätt till den jordremsa,
som skilde vattenledningens område från den till Grundsborg
hörande marken, och på denna jordremsa gräfdes en brunn, betydligt
djupare än den nyss omnämnda källan. Ur denna brunn pumpade vattenledningens
starka pumpar med den påföljd, att kallvattenkuranstaltens
källa totalt utsinade, hvilket naturligtvis vållade stora förluster
och obehag både för egaren och badgästerna. Någon process uppstod
icke om denna sak, dels emedan staden ett år derefter inköpte egendomen
— om hvilket köp redan vid tiden för denna händelse underhandlingar
pågingo — dels emedan resultatet af en process, enligt fleie
juristers utsago, skulle ha varit synnerligen osäkert till följd af den
nuvarande lagstiftningens brist på tydlighet, och fullständighet.

»När emellertid förtroendemännen i rikets främsta kommun ansett
med sin värdighet förenligt att under sken af lag och rätt tillegna sig
annans egendom, skulle det ej förvåna, om metoden följdes åt andra
personer, hos hvilka rättskänslan öfverröstats af vinningsbegäret. 1 a
detta sätt skulle stora förluster kunna uppstå både för clet allmänna
och för de enskilda. Medicine doktor A. Levertin har uti sill nyligen
utkomna handbok öfver de svenska brunns- och. badorterna omnämnt
här relaterade fall och yttrat sig om nödvändigheten af att genom
några lagbestämmelser söka skydda våra kurorter samt uppmanat att
dermed ej dröja så länge, tills Grundsborgs öde drabbar flere bland
våra brunns- och badorter. Men ej allenast sådana anstalter, utan äfven
industriella anläggningar hafva intresse häraf. I ofvan omförmälda fall
var det hardt när, att en på samma egendom belägen mineralvattensfabrik
fått nedläggas, emedan äfven den källa, som var afsedd för dess
räkning, starkt hotades af vattenledningsverkets pumpande.

»Dylika olägenheter och förluster torde emellertid för framtiden
kunna förebyggas genom att i lagen införa några bestämda ord om
skydd för vatten under jordytan. Ett sådant stadgande passar måhända
lämpligast i Jordabalkens 18 kap. 1 §. Detta lagrum lyder för
närvarande sålunda:

»Hvar som tager med våld, af den i handom häfver, jord, hus,
skog, vatten eller vattenverk, eller med någorhanda åtgärd för honom
onyttigt gör, och vill sig det egna; gälde åter skadan, och böte han
och alle de, som med honom i samma gerning varit, fyratio daler
hvardera.»

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

»Enligt någras förmenande omfattar ordet vatten i denna paragraf
äfven vatten under jordytan; men då denna åsigt är långt ifrån allmän,
och då saken, såsom ofvan visats, för många är af stor vigt, yrkas
vördsamt,

att Riksdagen behagade för sin del besluta en sådan
förändring af Jordabalkens 18 kap. 1 §, att deri måtte gifvas
bestämd föreskrift om skydd äfven för källvatten.»

Då Utskottet för sin del hyllar den mening, att det af motionären
till ändring föreslagna lagrum, 18 kap. 1 § Jordabalken, redan uti sin
nuvarande lydelse innefattar det skydd för under jordytan rinnande
källvatten, hvilket motionären afser att genom lagändringen få särskilt
stadgadt,

samt då icke visadt är, att domstolarne annorlunda tolkat ifrågavarande
lagbud;

får Utskottet, under hänvisning tillika, beträffande det skydd, för
sådant källvatten åtnjutes redan innan till domstol stämmes, till 157 §
Utsökningslagen, hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.