Lag-Utskottets Utlåtande N:o 76

Utlåtande 1867:LU76

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 76.

ster-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län i eu till Kong!. Maj:t år
1856 ingifven petition sjelfve begärt bland andra stadganden följande:

“4:o. Har sågverksegare timmer på skatteskog sig tillhandlat eller sådant
köpt af annan, som efter särskilda tillståndsresolutioner egt timmer från
Kronans skogar afverka, vare han äfven skyldig att derom hos vederbörande
jägcribetjent anmälan göra och denne att sådant timmer vederbörligen af märka
på sätt och tid ofvan (om timmer från Kronans skogar) sagdt är.“

Om ett sådant stadgande på den tiden, då jägeribetjcningens antal i de
norra länen var högst obetydligt, icke synts sägverksegarne sjelfve opraktiskt
eller hinderlig!, så måste det numera då 42 högre skogstjenstemän enligt statskalendern
finnas anställde eller skola anställas i dessa län, icke vara alldeles
overkställbar!.

Med afseende härå och utan att tilltro mig med full visshet bedöma
lämpligheten af de föreslagna åtgärderna, har jag inom Utskottet varit af den
mening, att hemställan borde göras:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!. Maj:t
täcktes anbefalla vidtagande af erforderliga åtgärder för utöfvande
af kontroll öfver afverkningen från Kongl. Maj:ts och Kronans samt
öfriga under allmän uppsigt och vård stående skogar i de Norrländska
länen, på det att olaga afverkan derå må förebyggas, eller åtminstone
i möjligaste måtto inskränkas.

samt af Herrar Holmberg och Ribbing, hvillca instämde med Herr Grefve
Sparre.

Nio 76.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 Maj 1867, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitie-ombudsmans
framställning rörande åtgärder till domstols-arkivens bevarande.

Då Riksdagens Justitie-ombudsman uti sin till innevarande Riksdag afgifna
embetsberättelse förnyat en af honom i berättelsen till nästföregående
Riksdag gjord framställning, hvars behandling då icke lärer medhunnits, angå -

s

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 76".

ende vidtagande af vissa åtgärder till domstolsarkivens bevarande, åligger det
Lag-Utskottet, jemlikt 42 § Riksdags-ordningen, att underställa detta ärende
Riksdagens pröfning och dervid afgifva eget utlåtande i ämnet.

Utskottet har inhemta*, hurusom Justitie-ombudsmannen i sistberörda
berättelse anfört, det han under sina einbetsresor icke sällan iakttagit, att domstolarnes
arkiv, särdeles Häradsrätternas, icke varit på ett tillfredsställande sätt
förvarade och vårdade. Genom framställningar, dels till Domhafvanderne, dels
till Konungens Befallningshafvande, hade det lyckats Justitie-ombudsmannen
att, i följd af häradsboernes beredvillighet, på liera ställen få dylika olägenheter
afhulpna, men någon gång hade svårigheter yppat sig, i anledning af lagstiftningens
ofullständighet i detta ämne. 26 Kap. 4 § Byggninga-balken stadgade
nemligen att, “Tingsbvggning skall hvart härad bygga», att »der skal)
vara stufva så stor som tarfvas och två kamrar,» samt att »vin hvart tingsställe
skall ock ett fängelse vara;» men till förvarande al handlingar, som häradet
anginge. omnämndes ej något rum vidare, än i 2 Kap. 7 § Rättegångs-balken
der det hette, att ä hvar tingsstad »skall Häradskista vara: der gömmes häradets
insegel, Riksdagsbeslut, allmänna stadgar och de handlingar som häradet
angå.» Dylika kistor funnos ännu merändels vid tingsstäderna, men det vore
uppenbart, att nu för tiden eu kista ej kunde rymma allt hvad sålunda uppräknats.
Första och enklaste vägen till ordnande af denna angelägenhet kunde
väl synas vara den att lagstiftningen i ämnet fullkomnades och häraderna förpligtades
att inrätta ändamålsenliga förvaringsrum för sina handlingar; men det
vore ingalunda afgjordt, om det skulle vara lämpligt att hafva hvarje härads arkivvid
häradets tingstad, så länge ännu samma domsaga merändels utgjordes af
liera härader eller tingslag, eller om det icke vore ändamalsenligare att hafva
hela domsagans arkiv vid domarens boställe, eller, der sådant ej funnes vid
något af de förenade häradernas tingställen, företrädesvis vid det, som vore
beläget närmast domarens bostad. Någon gäng hade nemligen Iråga uppstått,
huruvida eu domhafvande, då hos honom begärdes afskrift eller utdrag af en
handling, som förvarades i ett aflägset härads arkiv, vore pligtig att, utan ersättning
för resekostnaden, begifva sig till arkivet för att skaffa den äskade
afskriften; och om äfven denna tvistefråga kunde genom lagstiftningen undanrödjas,
skulle dock qvarstå den olägenhet, att domaren icke vore i tillfälle att
egna nödig eftersyn åt liera på spridda och aflägsna ställen befintliga arkiv.
Justitie-ombudsmannen erinrade derföre om det länge eftersträfvade önskningsmålet,
att domstolarne på landet måtte blifva permanenta, och hvarje domare
bekomme allenast e:1 tingstad. Dä detta emellertid ej kunde ske med mindre
än att flera härader förenades till ett. tingslag, skulle det vara ändamålsvidrigt
att nu pålägga hvarje härad skyldighet att förskaffa sig lämplig arkivlokal,

Lag-Utskottet* Utlåtande N:o 76.

9

lokal om sådan icke redan funnes, helst som, efter det nämnda omorganisation
försiggått, gemensam tingsbyggning och gemensamt arkiv borde inrättas på den
gemensamma tingstaden. Dessa omständigheter skulle, efter Justitie ombudsmannens
förmenande, för närvarande afhålla lagstiftaren frän att lemna sådana
föreskrifter, som kunde åstadkomma någon väsendtlig förbättring i sättet för
arkivens förvaring och vardande.

Emellertid vore det obestridligt, att genom bristande värd och eftersyn
en icke ringa del af dessa arkivs innehåll årligen ginge förlorad. Denna förlust
vore lika stor som oersättlig. Mänga af arkiven innehölle nemligen domböcker
och handlingar af betydlig ålder, dyrbara skatter af upplysningar rörande
förfädrens rättsförhållanden, seder och bruk, sådana de i längesedan
förflutna tider framställt sig i rättegångsförhandlingar och inför domstolarne,
och angående dessa domstolars sammansättning och arbetsordning, samt deras
uppfattning och tillämpning af då gällande lagar. Bland de gamla har.dlingarne
funnes sådana, som lemnade vigtiga och afgörande upplysningar i eganderätts-,
rågångs- och arfs-frågor, samt således utgjorde grunden för enskilda
personers äfvensom större och mindre samhäiligheters rättsförhållanden.

Enär nu, på sätt ofvan vore förinäldt, åtminstone den äldsta och dyrbaraste
delen af de flesta arkivens innehåll hotades med förstöring, syntes det
Jus*itie-ombudsmannen att något borde göras för att rädda hvad som ännu
vore i behåll, hvarföre Justitie-ombudsmannen hos Rikets Ständer hemställde:
ratt hvad af domböcker, tänkeböcker och andra dylika rättsskipningen rörande
handlingar, som finnes uti arkiven i landsorten, tillhörande tiden före 1736,
då vår nu gällande lag trädde i verksamhet, sammanfördes och för framtiden
förvarades i hufvudstaden, under vård och tillsyn af Kongl. Riksarkivets embete-
och tjensteman; dock att någon bortflyttning af dessa äldre handlingar endast
borde ifrågakomma, der vederbörande städer, härader och tingslag antingen lemnade
bifall eller underläte att sjelfva taga vederbörlig vård om handlingarne.

De skäl, som för handlingarnes noggrannare vård och de äldre liandlingarnes
flyttning af Justitie-ombudsmannen blifvit anförda, synas Utskottet
fullt giltiga”; men, enär på sätt Justitie-ombudsmannen äfven anmärkt, frågan
om de lagförändringar, som för det åsyftade ändamålets vinnande kunna vara
erforderliga, i väsendtlig män beror af möjligheten att kunna åstadkomma eu
för hvarje domsaga gemensam tingstad med ett likaledes för domsagan gemensamt
arkiv, och, efter hvad Utskottet inhemtat, Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att
Rikets Ständer för sin del ansåge en förändring i Häradsrätternas arbetssätt vara
af behofvet synnerligen påkallad, hemställt att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga
åtgärder för’att förbereda och, så fort ske kunde, för Riksdagen framlägga förstå,
till Rikad. Prot. 1667. ö Sand. 17 Höft. 2

10

Lag-Uts kotte ta Utlåtande N:o 76.

slaf till lagens ändrande, i syfte bland annat att Häradsrätterna så vidt möjliod
förvandlades till permanenta domstolar och såsom vilkor för verkställighet
häraf hvarje domsaga bildade endast en jurisdiktion och hade en för alla häraderna
gemensam tingstad t sa har Utskottet i anseende till det samband,
som sistberörda ärende erhåller med det nu förevarande funnit sig, i anledning
af Justitie-ombudsmannens omförinälda framställning, icke böra tillstyrka

Riksdagen annan åtgärd, än att o

i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att Kongl.
Maj:t täcktes, i sammanhang med pröfningen af Rikets Ständers
vid nästlidna riksdag aflåtna underdåniga begäran om
förslag till förändrade lagstadganden beträffande Häradsrätternas
jurisdiktion och arbetssätt, tillika taga i nådigt öfvervägande
hvilka åtgärder, till bevarande af underdomstol
larnes arkiver, må finnas lämpliga.

Stockholm den 3 Maj 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

STOCKHOLM, tryckt hoa A L Norman 1867.