Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6

Utlåtande 1872:LU6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

3

y-.o e.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1872, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning eller aflösning
af frälseränta.

Uti eu från Andra Kammaren till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 135)
har Herr Anders Andersson från Kopparbergs län anfört, att frågan om grundskatternas
afskaffande vore eu af de vigtigaste inom vårt land. Det funnes äfven
en annan skatt, nemligen frälseränta, som hvilade på högst orättvis grund. I en
socken inom den ort, som vid riksdagen representerades af motionären, egde det
förhållande rum, att några små hemmansegare måste betala sådan skatt, utgående
dels i penningar, dels i dagsverken och dels i vissa stigar kol. I den mån kolpriserna
stegrats hade denna skatt med hvarje år ökats, så att räntegifvarne för
närvarande måste betala nära dubbelt så mycket som öfrige egare af skattejord erlägga
till kronan; och om frälseräntan ökades hädanefter såsom hittills, vore det sannolikt
att omförmälde hemmansegare måste öfverlemna jorden till egaren af frälseräntan.
Motionären föreslår derföre, “att på samma grunder, som Lars Perssons
från Westmanlands län vid denna riksdag väckta motion om grundräntornas borttagande
innehåller, rättighet till aflösning jemväl måtte tillkomma jordegare, som
betala frälseränta."

Åberopade motionen af Lars Persson från Westmanlands län innehåller det
förslag, “att de utaf svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde må eftergifvas
på det sätt, att hvad som öfverstiger en half procent af hemmanets eller
lägenhetens sednaste taxeringsvärde må eftergifvas genom det öfverskjutande räntebeloppets
afskrifning under eu tid af 20 år med en tjugondedel om året, samt den
öfriga grundskatten det som understiger en half procent af sednaste taxeringsvärde
genom afskrifning af eu trettondedel om året, allt med beräkning af det penningevärde,
som på grund af Kongl. kungörelsen den 23 Juli 1869 blifvit ränta och
tionde åsatt".

Vare sig nu att ifrågavarande förslag åsyftar frälseräntornas borttagande enligt
dessa af motionären åberopade grunder eller att han vill endast en “aflösning",

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

såsom han i förslaget jemväl uttrycker sig, d. v. s. rättighet för egare af frälseskattejord
att, efter vissa på förhand bestämda grunder, få till »ig lösa den af
jorden utgående ränta, så lärer en sådan lagstiftningsåtgärd icke kunna ur rättslig
synpunkt försvaras, då den svårligen låter förena sig med begreppen om egauderättens
helgd. Frälseräntorna, af hvilka åtskilliga äro bestämda genom särskilda
aftal, innehafvas nemligen under enskild eganderätt och betraktas enligt vår lag
såsom fäst egendom. Egaren af frälseränta!! kan med lika mycket fog som jordegaren
fordra att få förblifva ostörd i sin lagligen förvärfvade eganderätt. Af 4
kap. 5 § Jorda-balken vill det till och med synas som att lagstiftaren ursprungligen
ansett eganderätten till jorden underordnad den till räntan; ty i detta lagrum är
rättighet förbehållen ränteegareu att lösa skattejorden, då den säljes utom börd,
utan att 1734 års lag tillerkänner jordegaren någon motsvarande förmån. Emellertid
har sedermera, med afseende på nyttan för jordbruket deraf, att den åtskiljda
eganderätten till jorden och till räntan blefve förenad i eu hand, genom Kongl.
förordningen den 21 Mars 1835 rättighet blifvit tillerkänd egare af frälseskatte jord
att, då räntan säljes utom börd, lösa densamma; och sålunda hafva rättigheter och
fördelar i detta hänseende numera blifvit lika å ömse sidor. Men längre lärer lagstiftningen
ej kunna gå i den af motionären afsedda riktning.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion måtte åt Riksdagen leinnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 5 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1872.