Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5%

Utlåtande 1873:LU52

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5%.

N.o 52.

Ank. till Biksd. Kansli d. 16 Maj 1873, kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande ting
dikning slag.

Enligt erhållen remiss åligger det Lag-Utskottet att yttra sig öfver eu
af Herr C. A. Larsson inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 8), hvari
föreslås, att Riksdagen ville för sin del antaga en sådan lag om dikning, so: :
innefattas i Kap. Y §§ 45 till och med 54 af det utaf komiterade den 15 Ju:
1865 afgifna förslag till lag rörande vattenrätten; varande ifrågavarande §§ ;
följande lydelse:

Ӥ 45.

Dike, som hittills tjenat till afledning af vatten från annans mark, ska.!
fortfarande öppet hållas, så att samma mark kan afdikas till fyra fots djur.
och underhållet åligge den, som eger marken, der diket framgår, såvida <
annan är dertill förpligtad eller af ålder hållit diket. Ej vare dock någon
pligtig'' att hålla sådant dike större, än att det har nio fots bredd upptill, e .
fots bredd i bottnen och fyra fots djup, der det grundast är; men har dikt
af ålder egt eller enligt särskild föreskrift bort ega större djup och bredd, då
skall det gälla.

Till sådant dike må en hvar leda nya diken, om det utan skada ske
kan; men förmår ej diket i dess laggilda skick att bortföra allt det nedriiv
nande vattnet, då vare lag, som i nästa § skils.

§ 46.

Tarfvar manför odling eller jords förbättring nytt dike, och kan vattn 1
ej ledas af å egna egor eller i egoskilnaden utan större kostnad, än en ledni::

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 7 Sami. 22 Håft. 1

% ihåg-Utskottets Utlåtande N:o 52.

å grannars egor skulle medföra, då må man dika genom annans egor eller utvidga
och fördjupa annans öppna dike. Leder man vatten med dike från egna
egor till annans, med den rätt här ofvan sagd är, dike man då så långt, att
nedanföre liggande egor ej af det tilled da vattnet skadas. I ägoskilnad vare
man alltid berättigad att dike. göra, och rågrannar släppen till halfva marken hvar.

§ 47;

Vill man, i de fall, som i nästföregående § sagde äro, dika genom annans,
egor eller i, egoskilnad eller utvidga och fördjupa annans öppna dike, stånde
då sjelf kostnaden för dikningen jemte broars och trummors byggnad samt underhållet;
gälde ock ersättning, som, der ej annorlunda åsämjes, skall i årlig afgäld
bestämmas, till den, genom hvars egor dikningen sker, såväl för afsaknad
af jord, som för det intrång han i öfrigt lider: men befinnes dikningen
blifva till nytta äfven för denne, vare då han skyldig att i mån af sin båtnad
deltaga så i dikaingskostnad som underhåll; lide han ock i samma mån minskning
i den ersättning för jord eller intrång, som honom eljest tillkomma bort;
skolande denna alldeles bortfalla, om lians båtnad af dikningen motsvarar
grann arnes. é

Efter samma grunder varde ock underhållsskyldighet samt årliga åtgärder
jemkade eller effergifne, om diket framdeles genom förändradt bruk af jorden
blifver till större båtnad än tillförene för den, genom hvars egor det framgår.

§ 48,

Kan, der vatten må genom dike ledas öfver främmande, egor, sådant till
lika gagn för den, som dikningen påfordrat, ske på flerahanda sätt; då skall,
om ej annorlunda åsämjes, dike så låggas, att minsta skada och intrång, å
främmande ogerna sker, eller, om skilnad deri ej finnes, det läge väljas., der
kostnaden för anläggning och underhåll blir minst.

§ 4(J.

Laggildt öppet dike skall så göras och underhållas, att, med samma lutning
å båda sidorna, dess öfra bredd ar minst så mycket större afl bottnen som
dubbla djupet; och vare dess djup och bredd i öfrigt sådana, samt broar och
trummor sa inrättade, att vattnet, äfven vid starkt tillflöde, kan obehindradt
flyta undan.

Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas så, att den. kan,
skada dikets bestånd eller hindra vattnets, tillopp.

A hvar sida om Öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

Lott- Utskottets Utlåtande N:o 52.
§ 50.

■5 1

'' .. ^ eölla eoor moa en hvar gorå dike öppet eller täckt, hvilketdera honom

bast synes; men ej må öppet dike, hvarigenom annan har rätt att leda vatten
tran sina egor, till täckt förändras, om vattnets aflopp skulle derigenom försvåras.
Har man rätt till dikning å annans egor, må ej täckt dike derstädes
göra.S) med mindre än att det tilledda vattnet kan derigenom lika fullständigt
som. i Öppet dike bortföras. 0 " ''6''-

"Vill man göra täckt dike, hvarmed vatten kan ledas från eller ledas ccnom
annans egor, vare skyldig inrätta detsamma så, att denne kan dertill ansluta
täckdikning å sina egor; göre dock han påstående derom i så god tid
att hinder 1 arbetet eller förlust af redan nedlagd kostnad icke uppstår och
vare skyldig att vidkännas all deraf föranledd anläggnings- och underhållskostnad-
I sådant fall, men icke annars, hafre man rätt att sig af annans täckt !
dike begagna.

§ biskal!
öppet dike läggas öfver annans egor eller för främmandes skull utvidgas
eller fördjupas, vare den, som eger marken, berättigad att sjelf besörja
underhållet mot godtgörelse af den, som skyldigheten dertill åligger; men för
tackta diken hafre markens egare ej sådan rätt.

§ 52.

Mom. 1. I hvarje kommun på landet och i stad, der sådant är af nöden
.skola finnas särskilde Synemän, två eller flera, allt efter kommunens storlek’
med skyldighet att ej mindre inom densamma, än äfven i angränsande kommuner,
då de, 1 händelse af förfall för der anställde synemän, tillkallas pröfva
förekommande frågor om dikning, som angå flere jordegares rätt ’Yal af
synemän skall ske å kommunalstämma och allmän rådstuga, men der kommu
nalfullmäktige och stadsfullmäktige finnas, af dessa, Underättelse om, valet
skall meddelas vederbörande Underrätt, hvarest synemän, förr än han må
sin befattning utöfva, skall aflägga följande ed:

”Jag N. N iofvar och svär vid Gud och Hans heliga Evangelium, att
jag efter mitt basta förstånd och samvete skall den mig såsom synemän upp
dragna befattning utöfva och aldrig dervid uppsåtligen orätt göda för hvad
orsak eller under hvad sken det vara må; så saiint mig Gud hjelpe till lif
och själ“. 0 J 1

Synemän är pligtig att fyra år innehafva sin befati ning, der han ej från
orten flyttar eller visar annat giltigt förhinder, och är ej skyldig att emottag
pytt val, förr än ytterligare fyra år förflutit. Befinnes synemän föreumlfg
kan han åt kommunalstyrelsen skiljas från sin befattning, ‘ hvarom underrå!-

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o ,52.

dse bör ofördröjligen vederbörande Under-rätt meddelas.

i För hvarje kommuns räkning anskaffas en inbunden och pagineräd bok,
h ^vilken synemännen simla införa protokoll öfver alla sina förrättningar.

a densamma icke begagnas, skall den förvaras å landet hos kommunalnämndens
och i stad hos drätselkammarens ordförande.

Mom. 2. Till någon hafva fråga pröfvad, som angår dikning och
oval af annans rätt är beroende, eller tvinga annan att fullgöra honom åligan.
ic dikning!;- eller upprensningsskyldighet, då må han hos ojäfvig synemän
.nom kommunen eller, i brist deraf, inom angränsande kommun göra skriftlig
anmälan derom och tillika uppgifva namnen på dem som frågan kan angå.
synemän underrätte då ofördröjligen annan synemän och utsätte i samråd med
lonoin dag för syn å stället, samt teckne å den ingifna skriften besked derom
med tillkännagifvande, att densamma bör genom sökandens försorg minst åtta
;jagar före synen bevisligen delgifvas dem, hvilkas rätt är af frågan beroende;
ock ma, aer till följd af inträffad eller befarad skada större skyndsamhet är
i nöden, kol ture kallelsetid kunna af synemännen bestämmas. Två synemän,
men ej flera, skok i hvarje förrättning deltaga.

Monn.'' 3. A ^utsatt tid skola synemännen på förrättningsstället sig in:inna,
Uteblifver då någon af dem utan laga förfall, ersätte han all deraf
uppkommande kostnad; kan ej annan synemän genast tillkallas, bör om möjligt
::y dag för förrättningen utsättas. Skulle åter sökanden uteblifva, vare den
äckla frågan för den gången förfallen och ankomme på ny anmälan; vare
1 ;ck sökanden i denna händelse pligtig att för inställelsen godtgöra synemännen
ned dem tillkommande belopp och öfrige inkallade personer, efter som dom-olen
i brist på åsämjande bestämmer. Inställer sig sökanden, gånge förrättningen
för sig utan hinder deraf att öfrige tillkallade jordägare uteblifvit.

Mom. 4. Synemännen hafva att undersöka och taga i noggrann! öfvervägande
alla de omständigheter, hvilka, till följd af de i denna lag meddelade
stadgande^ kunna på frågans afgörande inverka och i öfrigt af vederbörande
ill stöd för deras påstående åberopas, och skola låta sig angeläget vara att
mellan^ vedeiodlande åstadkomma godvdlig'' förening, som skall af dem alla
mdeisjirifvas, men kan ej sådan till vägabringas, skola de afgifva utlåtande,
<h böi, allt efter sakens beskaffenhet, genom föreningen eller utlåtandet
bestämmas:

hot dikets läge och storlek;

2:°) hvarest och huru broar och trummor böra inrättas;

o.o) om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller, i motsatt händelse^
hvarest den a samma egor skall uppläggas, äfvensom, derest jordens värde icke
motsvarar olägenheten af dess uppläggning, huru stor godtgörelse derför bör
arvas;

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 52. 5

4:o) hvilken nytta genom föreslaget eller verkstäldt dikningsarbete tillskyndas
den ene eller andre jordegaren, och huru ifrågakommande kostnader
med afseende derå böra beräknas samt fördelas eller jemkas;

5:o) huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike skall ske;

(ko) när föreskrifvet arbete må påbörjas och senast skall vara utfördt; samt

7:o) huru kostnaden för förrättningen, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas,
skall emellan dem, som af dikningeji hafva båtnad, fördelas eller eljest
utgöras;

med mera sådant, som till fullständig utredning hörer och till förebyggande
af framtida tvister lända kan.

Om för pröfning af någon bland förenämnda frågor erfordras, att afvägning
sker, och den ej kan af synemännen verkställas, må dessa till sitt
biträde kalla annan deri kunnig person och, om nödigt är, af sådan anledning
uppskjuta förrättningen.

ÄTom. 5. Synemän åligger att sist inom åtta dagar efter förrättningen
tillhandahålla den, som sådant begär, afskrift af det i ärendet förda protokoll.

§ 53.

Ej må klagan någorstädes föras emot förening ej heller emot synemäns
utlåtande, för såvidt detsamma innefattar bestämmelse om dikens läge och
storlek, och gånge förthy dikningen eller uppresningen genast i verkställighet.
Skulle den, som blifvit förpligtigad att sådant arbete verkställa, underlåta att
inom den af synemännen bestämda tid sitt åliggande fullgöra, ege då den, som
af försummelsen lida kan, att det åsidosatta arbetet sjelf verkställa eller verkställa
låta; kalle dock två ojäfvige män att syn hålla och njute, sedan försummelsen
af dem vitsordad är, utmätning för kostnaden efter deras värdering,
då han liter Kronofogde eller Magistrat derom till. Nöjes den försumlige ej
deråt, instämma sin talan till Rätten inom tre månader efter utmätningen.

Atnöjes man ej med fördelning af undersökningskostnad och dikningsskyldighet
eller med ersättningar, som blifvit genom utlåtande bestämda, må
den missnöjdo till nästa ting eller, der det inom eu månad infaller, till det
derpå följande, och i stad inom eu månad, instämma klander derå, vid äfventyr
ätt hans talan eljest ej till pröfning upptages.

Ersättningar skola emellertid utgå och dikningsskyldighet fullgöras, på
sätt synemännen bestämt, intill dess laga kraft egande utslag eller dom, hvarigenom
ändring i utlåtande skeft, blifvit hos synemän företedd, och denne gjort
anteckning derom i ofvan omförmälda dikningsbok.

§ 54.

Skall ersättning i bestämd summa, för eu gång utgå, må dikningen ej
ske, innan den blifvit till fullo gulden; är den äter i årlig afgäld satt, skall
den utgå med samma rätt som annan afgäld eller ränta af fast egendom.”

® Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

Till 611 början får Utskottet erinra, att, sedan vederbörande embetsmyndighet
er jemte landstingen blifvit hörda och afgifvit yttranden öfver Komiterades
ofvanberörda förslag till lag rörande vattenrätten, Kong! Maj:t den
29 Januari 1869 uppdragit åt en ny komité att, med ledning af de mot
detta förslag framställda anmärkningar, verkställa omarbetning i vissa delar
af detsamma samt derjemte föreslå sfadganden rörande ängsvattning. Denna
senare komité har den 5 November 1870 afgifvit underdånigt betänkande och
förslag, öfver hvilket förslag Högsta Domstolen sedermera blifvit hörd; och är
frågan för närvarande beroende på vidare åtgärd af Kong! Maj:t.

Med afseende å de anmärkningar, som af Högsta Domstolen blifvit
framställda mot nyssberörda förslag, synes frågan om ordnandet af vattenrätten
i dess helhet ännu icke hafva vunnit erforderlig utredning.

Den genom förevarande motion väckta särskilda fråga om ny lag rörande
dikning torde emellertid kunna lösas oberoende af omförmälda mera
omfattande lagstiftningsarbete. Utskottet, som ansett att det af motionären
framställda förslag icke kunnat oförändrad! antagas, har derföre varit betänkt
på att omarbeta detsamma, och för sådant ändamål erhöllo några bland Utskottets
ledamöter redan i början af riksdagen uppdrag att bereda ärendet
till vidare behandling inom Utskottet. Dessa ledamöter hafva uppgjort ett förslag
till stadgande]! i ämnet, hvilket förslag likväl, i anseende till ”dels mängden
af öfriga göromål och dels några af samma ledamöters tillfälliga frånvaro
från riksdagen, först i dessa, dagar blifvit för Utskottet framlagdt. Redan den
omständighet att tiden för riksdagens afslutande snart lärer vara inne torde
utgöra en tillräcklig förklaringsgrund, hvarföre Utskottet anser föga ändamålsenligt
att nu inlåta sig i granskning af sistnämnda förslag, hvilket innehåller
icke mindre än 20 särskilda §§. Men härtill kommer ett annat skäl, hvarföre
Utskottet öfvergifvit tanken på att nu inlåta sig i försök till ny lagstiftning
i ifrågavarande hänseende. Utskottet antager nemligen att från KongL
Maj:t redan vid nästa riksdag är att förvänta förslag till ny lag rörande åtminstone
de vigtigare delarne af vattenrätten.

Utskottet får af sådan anledning vördsamt hemställa,

att förevarande motion ej matte till någon Riksdagens vidare åtgärd
föranleda. 6 '' B

Stockholm den 16 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. (k vom Gegerfelt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:u 52.

Reserv a tio n:

af Herr G. A. Larsson: ”Då särskilde ledamöter inom Utskottet nedlagt
ett icke ringa arbete på sammanjemkning af de olika principer rörande dikningsskyldigheten
som förekomma uti de tvänne komitébetänkanden, angående
den sa kallade vattenrätten, hvilka utgjort föremål för Högsta Domstolens
granskning, anser jag Utskottet så mycket mindre bort hafva underlåtit att
RÖra sådan framställning, som kunnat föranleda till särskild lagstiftning rörande
dikning, som de. åt Högsta Domstolen emot nyss nämnda betänkanden uttalade
anmärkningar gifva anledning till den förmodan, att de ämnen, som falla inom
området af den s. k. vattenrätten, äro af så vidtomfattande natur att de svårligen
torde låta uti en lag sig förena.

. På samma gång jag sålunda reserverat mig mot Utskottets beslut, tager
jag mig friheten hemställa,

det matte Riksdagen, för sin del, besluta en, i öfverensstämmelse
med lörrbemälde Utskottsledamöters afgifna förslag, så lydande författning: -

§ 1-

, ^som hittills tjenat till afledning åt vatten från annans mark,

»kall fortfarande öppet hållas, så att samma mark kan afdikas till fyra fots
djup, och underhållet åligge den, som eger marken der diket framgår, så vida
ej annan är dertill förpligtad eller af ålder hållit diket.

• Till sådant dike må en hvar leda nya diken, der det utan skada ské.

kan. Tarfvas omläggning, utvidgning eller fördjupning af diket, gånge derom
Som i 4 § sägs.

§ 2-

Delegare i Samfäld mark skola afloppsdike hålla, hvar efter thy, som,
lian del eger i den mark, för hvilken diket görés.

§ 3.

. her grannars åkrar eller odlingsbara egor intill hvarandra ligga och
diken dem emellan tarfvas, skall halfva diket af hvarderas jord tagas och af
hvardera hållas till den storlek som nödig är.

$ Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.

§ 4-

1. Nu vill man för jords odling eller förbättring dike göra: möter
annans jord; då må denne ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras afl
utan dike och åsämjer dem ej;''då skall diknings-skyldigheten fördelas efter thy
en hvar af dikningen nytta hemtar. Har den, som nedanföre är, al diket
mindre gagn än mot kostnad och intrång svarar, varde diknings-skyldigheten
för honom i mån deraf jemkad eller ersättning honom lemnad af den eller
dem, som i dikningen deltaga, allt efter hvad skäligt pröfvas. Har han ej
särdeles nytta af diket, när det anlägges, men finnes sedan, genom förandradt
bruk af jorden, deraf mera gagn vinna, varde då diknings-skyldigheten för
framtiden i samma mån jemkad.

2. Afdikning af kärr eller mosse eller annan vattendränkt mark må
ej så ske, att skada genom öfversvämning eller annorledes uppkommer.

§ 5.

Vill man för jords afdikning begagna afloppsdike, som å annans egor
efter denna förordnings utfärdande upptaget är, eller utvidga eller fördjupa sådant
dike; gånge dermed som om anläggning af nytt dike i 4 § sägs.

§ 6.

Diknings-skyldighet skall så bestämmas, att den mark, för hvilken dikas
skall, må kunna torrläggas till 4 fots djup, der det ske kan och ej annorlunda
åsämjes.

§ 7.

Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den, genom hvars jord det
skall gå, tvist om dikets storlek eller hvar det läggas skall; varde derom så
förordnadt, att ändamålet af diket med minsta olägenhet för den, genom hvars
jord det går, vinnas må; dock vare ingen berättigad att, utan egarens samtycke,
anlägga dike genom annans tomt eller trädgård.

§ 8.

Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas så, att den kan
skada dikets bestånd eller hindra vattnets afrinnande till diket.

Å hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

§ 9-

Lag-Utskottets Utlåtande N:& 52.

§ 9.

Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å annans egor göra;
då ma den, som marken eger, dikningen sjelf besörja mot den ersättning, som
skålig pröfvas; vare dock, der han den rätt begagna vill, skyldig att arbetet
vid tillsägelse skyndsamt verkställa.

§ lo.

Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan den ersättning, som till
följd af stadgandet i 4 § utgå bör, blifvit gulden.

§ 11.

Försummar den, som dertill skyldig är, att hålla dike i gildt stånd
och bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han derom tillsagd
varder, ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan.

§ 12.

Behörig att syn hålla och, efter hvad nedan sägs, pröfva förekommande
frågor om dikning, som angå flere jordegares rätt, vare Landtmätare eller
annan person som af Konungens Befallningshafvande blifvit bemyndigad att
sådana ärenden handlägga.

§ 13-

Till någon, utan att sin talan genast till rätten instämma, hafva fråga
pröfvad, som angår dikning, hvaraf annans rätt är beroende, eller tvinga annan
att fullgöra honom åliggande diknings- eller upprensningsskyldighet, då
må han hos synemän, som i 12 § omtalas, göra skriftlig anmälan derom och
tillika uppgifva dem, som frågan kan angå. Synemän utsatte då, i samråd
med sökanden, tid för syn å stället, samt teckna a den iugifna skriften besked
derom med tillkännagifvande, att densamma bör genom sökandens försorg
minst 14 dagar före synen bevisligen delgifvas dem, hvilkas rätt är af frågan
beroende; dock må, derest till följd af inträffad eller befarad skada större
skyndsamhet är af nöden, kortare kallelsetid kunna af synemännen bestämmas.

Synemän biträdes af två gode män, Indika äro antingen ledamöter i
Bih. till Riksd, Prof. 1873. 7 Sami. 22 Höft 2

10

Lar;-Utskottets Utlåtande N:o 52.

cgodelningsrätt, skiftesgodemän eller nämndemän; och eger synemän att etter
eget val gode männen tillkalla.

§ 14.

TJteblifver å den för synen utsatta dagen sökanden, vare frågan förfallen
och denne skyldig .godtgöra såväl synelörrättare som öfrige inkallade
personer deras resekostnader och tidspillan. Försummar annan kallad sakegare
att sig infinna, gånge förrättningen för sig utan hinder deraf.

§ 15-

Om jäf emot synemän eller god man galle hvad i 31 § af Kong!
Skiftesstadgan den 9 November 1866 i tillämpliga delar stadgas.

§ 16-

Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de omständigheter, hvilka
kunna på frågans afgörande inverka, samt söka emellan vederbörande rättsegare
åstadkomma godvillig förening, som skall af dem alla underskrifvas;
men kan förening icke åstadkommas, böra förrättningsmännen afgifva utlåtande,
hvaruti bestämmes:

l:o) Dikets läge och storlek.

2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra inrättas.

3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller i motsatt fall
om godtgörelse till jordegare bör gifvas.

4:o) Hvilken nytta genom föreslaget eller verkstäldt dikningsarbete
tillskyndas den ene eller andre jordegaren, och huru ifrågakommande
kostnader med afseende derå böra beräknas, fördelas
eller jemkas.

5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike
skall ske.

6:o) När dikningen må påbörjas och sednast skall vara fullbordad,
samt

7:o) Huru synekostnaden, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas,
skall emellan dem, som af dikningen hafva båtnad, fördelas eller
eljest utgöras, med mera sådant, som till fullständig utredning
hörer och till förebyggande af framtida tvister lända kan.

Lag- Utskottets Utlåtande iV:e Ö2.

11

§ 17-

Stanna synemän och gode männen uti stridiga meningar i de fall, då
beslut eller utlåtande af dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste säga.
liar hvar sin^. särskilda mening galle synemannens; dock skall hvarderas mening
med skälen, dertill korteligen i protokollet antecknas.

§ 18-

Finna förrättningsmännen att frågan rör annan än den, som blifvit
kallad eller vid förrättningen eljest är tillstädes, varde förrättningen, för nämnde
sakegares inkallande, såsom i lo § sägs, till annan dag uppskjuten.

§ 19.

Synemän åligger att, innan han från förrättningsstället afreser, tillhandahålla
den, som såuant begär, afskrift af det i ärendet förda protokoll jemte
det af förrättningsmännen meddelade beslut.

§ 20.

Förrättningsmännens beslut går i verkställighet, såvida icke missnöjd
part inom 30 dagar efter förrättningens* afslutande stämmer sitt klander till
rätten in, dock ege rätten, utan hinder af sådan verkställighet, till pröfning
upptaga den talan, som efter sagde tid kan varda anhängiggjord rörande ändring
af förrättningsmännens beslut i de ersättningsfrågor, hvaröfver utlåtande
meddelats.

Förening, som enligt § 16 blifvit träffad, må genast till verkställighet
befordras.”

Herr M. Jonsson har begärt få antecknadt, att han vid ärendets behandling
inom Utskottet icke närvarit.