Lag-Utskottets Utlåtande N:o 57

Utlåtande 1867:LU57

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 57.

uppgift mången gång måhända blefve att, utan hänsyn till lagskipningens högsta
ändamål, att göra lag och rätt gällande medborgare emellan, kunna uppvisa
en hög siffra å antalet förlikta mål, der det gällt mera att öfvertala än att
öfvertyga.

Det är på dessa skäl samt med hänvisande till hvad i ämnet vid flera
föregående tillfällen, och sednast af nästlidne Riksdags Lag utskott, blifvit yttradt,
Utskottet anser sig böra

afstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Stockholm den 19 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

M:o 57.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1867, kl. 5 e. ro.

Lag-TJtskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion omförändrad
lydelse af vittneseden.

Det formulär för vittneseden, som i 17 Kap. 16 § Rättegångs-balken är
faststäldt, lyder sålunda: “Jag N. N. lofvar och svär, vid Gud och hans he liga

Evangelium, att jag i denna sak skall vittna och gifva tillkänna allt, hvad
mig frågadt varder, och jag vet händt och sannt vara, så att jag, hvarken för
vänskap, skyldskap, svågerskap, gåfvor och skänker, räddhåga, hat eller afund,
nytta eller skada, eller hvad det vara må, skall något dölja och förtiga, som
till sakens och sanningens upplysning lända kan; utan allt det mig derom ve terligt -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 57. 9

terligt är, redligen, på mitt samvete bekänna och uppenbara; så sannt mig Gud
lijelpe till lif och själ/4

Olämpligheten af detta edsformulär har blifvit framhållen uti en af Herr
A. Reutercrona inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 30), hvari föreslås, att
Riksdagen ville besluta den ändring i omförmälda lagrum, att detsamma erhåller
följande förkortade lydelse: ‘‘Vittnen skola i begge delomännens eller deras

ombudsmäns närvaro denna ed med hand å den heliga Skrift svärja: Jag N. N.
lofvar och svär vid Gud och hans heliga Evangelium, att jag i denna sak skall
vittna och gifva tillkänna allt hvad jag vet händt och sannt vara, så att jag
hvarken för vänskap eller annan orsak skall något dölja och förtiga, som till
sanningens upplysning i saken lända kan, utan allt hvad jag derom känner
redligen på mitt samvete uppgifva; så sannt mig Gud lijelpe till lif och själ44:
och har Kammaren öfver detta förslag infordrat Lag-Utskottets yttrande.

Frågan eger icke ringa betydelse, enär vittneseden onekligen är af högsta
vigt, och på sättet, huru densamma af vittnen uppfattas, mångens välfärd
beror. Bland dem, som hafva till åliggande att förestafva denna ed, lära meningarne
icke vara delade derom, att vittnesformuläret både genom dess onödiga
längd tröttar vittnenas uppmärksamhet och genom deri förekommande, uti nutidens
språk ovanliga uttryckssätt ofta leder till missförstånd af dess rätta innehåll.
En sådan försäkran, som denna ed innebär, kan icke heller till sin kraft vara
beroende af mängden af de ord dervid användas; och det högtidliga allvar, deri
bör inläggas, blir snarare förminskadt ej allenast genom ordrikheten utan äfven
genom användandet af uttryck, som strida mot språkbruket, och till följd deraf
draga uppmärksamheten från edens inre betydelse till dess yttre form. På dessa
och de af motionären anförda skäl, har Utskottet funnit sig icke kunna annat
än tillstyrka en förändring uti ifrågavarande edsformulär; men anser motionärens
förslag dertill icke ega något egentligt företräde framför det äldre, eller
åtminstone icke i väsendtlig mån afhjelpa de anmärkta olägenheterna af det
sednare, utan får härmed framlägga ett annat förslag till vittnesed, hvilket Utskottet
underställer Riksdagens pröfning, i det Utskottet hemställer,

att Riksdagen ville för sin del besluta den ändring af 17
Kap. 16 § Rättegångs-balken, att detta lagrum skall erhålla
följande lydelse:

“Vittnen skola, i begge delomännens eller deras om
budsmäns närvaro, denna ed, med hand å bok, svärja: Jag
N. N. lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium,
att jag skall vittna och intyga allt, hvad jag vet i denna
Bih. till Likså. Prot. 1867. 7 Sami. 9 Haft. 2

]0 Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.

sak händt och sannt vara, så att jag ej något förtiger,,
tillägger eller förändrar; så sannt mig Gud hjelpe till lif
och själ/4

Stockholm den 19 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Ni:© 58.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1867, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i vissa stadganden rörande exsekutionsväsendet.

Uti eu till Andra Kammaren ingifven motion (N:o 215) har Herr Jons
Pährsson från Kronobergs län, med åberopande hufvudsakligen af de kostnader
det medförde, att alla exsekutiva förrättningar måste besörjas af kronobetjeningen,
som ofta nödgas för ändamålet resa längre väg och derför är berättigad
till ersättning, hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta och
hos Kongl. Maj:t anhålla om bifall dertill:

“l:o. Att hvarje kommun på landet, som sig deraf begagna vill, och
hvari ingen exsekutor är boende, eger rätt att på kommunalstämma inom sig
utse en trovärdig person, som skall verkställa alla de exsekutiva förrättningar,
som inom kommunen kunna förekomma i fråga om utmätning och försäljning
af lösegendom.

2:o. Att för denne så kallade underexsekutor skall kommunalnämnden
stå i gemensam ansvarig skyldighet för de medel, som denne kan som exseku -