Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56

Utlåtande 1882:LU56

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:0 56.

*

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Mai 1882, kl. 10 f. m.

*

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion angående
kontroll öfver förvaltningen af medel, som donerats till
allmänna ändamål.

^ Lag-Utskottet liar från Första Kammaren emottagit en af Herr
Rudolf Adlersparre afgifven motion, N:o 22, deri påyrkas åstadkommande
af kontroll öfver förvaltningen af medel, som donerats till allmänna
ändamål.

Motionären förmäler, att vårt lands lagstiftning hittills föga uppmärksammat
kontrollen öfver medel, hvilka af enskilde donerats till kommuner,
kyrkor, fattige eller annat allmänt gagn, och att det ofta inträffat,
att sadana legat blifvit förryckta från deras ursprungliga ändamål eller
blifvit använda pa ett sätt, som donator dermed icke afsett. Utan tvifvel
tillkomme det statsmakterna att vidtaga sådana förfoganden, hvarigenom
dylika missbruk af gifvarens välvilliga afsigter kunde förekommas och
beifras. Sättet, på hvilket en dylik kontroll borde kunna utöfvas,
kunde vara olika, men, då dylika donationer gemenligen hade något
kommunalt intresse, syntes det lämpligast att anförtro åt orternas
högsta kommunala myndigheter, landstingen och stadsfullmäktige i de
städer, som icke deltoge i landsting, öfvervakande deraf. — Af dessa skäl
föreslår motionären: »att Riksdagen ville för sin del besluta ett tillägg
till gällande kommunalförfattningar, innehållande ett bemyndigande för
landstinget eller ofvannämnda stadsfullmäktige att utse tre eller flere
komiterade, hvilka erhålla uppdrag att mottaga behöriga afskrifter af
alla inom landstingsområdet gjorda donationer till allmänna ändamål,
Sik till Riksd. Prof. 1882. 7 Samt,. 34 Höft.

2

Lag-Utsicottets Utlåtande N:o 56.

såsom kommuners, fattiges, skolors ocli kyrkors gagn och bästa, att
granska sättet, på hvilket dessa medel förvaltas och användas, samt att,
derest någon afvikelse från gifna föreskrifter skulle hafva egt rum, då
anmäla sådant hos Konungens Befallningshafvande i orten för att lagligen
beifras».

Den af motionären nu väckta fråga är icke ny. Vid 1723 års riksdag
ingingo Rikets Ständer till Kongl. Maj:t med underdånig anmälan,
»huruledes nödigt wara will, att en noga och rättwis undersökning anställas
måtte, om de, till pios usus donerade Capitaler uti reda penningar,
gods och gårdar samt huus i städerne, såsom och andra lägenheter
jemte interesserne, så wäl efter billigheten som och efter gifwarens willja
och förordning, här tils af wederbörande äro wordne administrerade,
hwarunder både Kongl. och Privatorum stipendia wid Academierne och
Gymnasierne komma att begripas». Med anledning häraf utfärdades
den 5 November 1723 tvenne Kongl. bref (Inrikes Civilexpeditionens registratur
för år 1723, i Riksarkivet), det ena till Kanslikollegium samt
det andra till Kammarrevisionen, deruti Kongl. Maj:t, efter anförande af
Ständernas begäran, säger:

»Och som Wij härutinnan äro af enahanda mening med Riksens
Ständer, jemwäl att liwad

(till Kanslikollegium) (till Kammarrevisionen)

angår slike donationer till Acade- i thy måhl rörer Barnhuus, Hospitamier,
Gymnasier och Scholor sådant ler — — — sådant aldra bäst boos
aldrabäst kan undersökas och effter- Eder kan undersökas och efterfråfrågas
uti Wårt Cancellie; gas;

alt så är härmed till Eder wår nådige befallning att I om wärkställigheten
deraf dragen behörig försorg, likasom Wij och beordrat

(till Kanslikollegium) (till Kammarrevisionen)

Wår Camrnar Revision åt giöra det Wårt Cancellie Collegium att giöra
samma i anseende till hvad i thy det samma, i anseende till hvad Domåhl
rörer Barnhuus, Hospitaler nationer till Academier, Gymnasier
--- och Scholor angå kan;

hafvandes I til folie häraf att antyda wederbörande, af hvilka I finne
nödigt uti ett eller annat måhl att fordra beskied, det de skyndsammast
med deras svar till Eder inkomma, och härutinnan, giöra Eder all nödig
handräckning, på det Riksens Ständer wid nästa Riksdag, likmätigt

3

Lwj-Utskottets Utlåtande N:o 56.

deras gjorde förbeliåld, må få fullkomligt beskied och underrättelse,
huru detta alt wärkstält blifvit».

Kammarrevisionen lät, med anledning af detta Kong], bref den 9
December samma år skrifvelse]- afgå till öfverståthållaren i Stockholm
och samtlig^ landshöfdingarne »med begiäran att, sedan af
vederbörande Presterskap, Magistrater i Städerne samt flere, som därå
inseende blifvit lemnat, en noga och fullkommelig underrättelse blifvit infordrat
om slijke medel, Gammal- Revisionen tillforliteligit beskied meddehlas
måtte, huruledes sådant, i anseende till interesserne, som de flere
inkomster, efter gifvarens willja och billigheten äro vordne administrerade,
samt att authentique vidimerade copier af själfva Donationsbrefven
insändas skulle». »Men som man Ahret derefter förmärckte minsta dehlen,
af hvad Cammar Revisionen i så måtto infordrat, till fullgiörande
af hvad Ivongl. Magt i Nåder befallt, vara efterkommit»; så föranläts
Kammarrevisionen att »dess förra bref d. 13 Octob: 1724 till mästadehlen
af Landshöfdingarne att iterera: Jämbwähl d. 22 Septemb: 1725
till åthskillige Landshöfdingar att reiterera»; »men», säger Kammarrevisionen
i sin underdåniga berättelse angående Kammarrevisionsverket
den 15 Augusti 1726 (i Kammarrättens arkiv), har »ändock sådant, ännu
intet ifrån alla Landsorter kunnat inbekommas; I anseende hvartill
Cammar-Revisionen vant hindrad, att i så god tijdh, som till en så allmän
undersökning erfordrats, kunna derwijdh läggia handen, och således
ej häller nu är i tillståndh, att kunna hoos Eders Kongl. Magt vederbörlig
berättelse om administration deraf i underdånighet afgifva»--

Under tiden hade emellertid Kammarrevisionen med anledning af
eu särskild i saken uppkommen fråga liänvändt sig till Kongl. Maj:t.
Genom bref af den 28 April 1725 gaf nemligen Landshöfdingen Gustaf
Rålamb Kammarrevisionen vid handen »det af vederbörande sysslomän
föröfvade sjelfsvåld och deras dissolute huushållning med medlen och
inkomsterne såväl för domkyrkan som för hospitalet i Skara» och begärde,
»det Kammarrevisionen sådant till ett skyndsamt öfverseende
och afslutande företaga ville, på det vederbörande, som desse ad pios
usus förlänte medel så egenvillig! disponerat, måtte derföre behörigen
blifva näpste och tillhållne att refundera både domkyrkan och hospitalet
den dem oförsvarligen tillfogade skada.» I bref till Kongl. Maj:t,
den 18 September samma år förmälde Kammarrevisionen sig väl
Unna, att hvad Landshöfdingen Rålamb i så måtto angifvit icke
utan ett formelt laga utslag kunde stå att afgöras och till behörig
ändskap befordras, hvilket jemväl med den Kammarrevisionen meddelade
instruktion och dess 4 § skulle vara enligt, men som Kongl.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

Maj:ts skrifvelse af den 5 November 1723 allenast förmälte om undersöknings
anställande huru sådana medel blifvit vederbörligen förvaltade,
utan att deruti nämndes, om Kammarrevisionen dermed skulle
skrida till ett ändtelig^ slut, och Kammarrevisionen för den skull ej
understått sig utan föregången förfrågan dervid vidare lägga banden än
redan skedt vore, ty hemstälde Kammarrevisionen Kong!. Maj:ts nådiga
välbehag, om icke Kongl. Maj:t skulle täckas, att hvad uti en och annan
måtto angående så desse som flere slike medel såsom stridigt förekomma
kunde med lag och laga process straxt afhjelpas och till behörigt slut
bringas måtte. I bref den 26 Oktober 1725 (Kammarrättens arkiv) förklarade
Kongl. Maj:t »häruppå lända Kammarrevisionen till nådigt svar
och efterrättelse det Kammarrevisionen till följe af dess ofvanbemälde
instruktion hade icke allenast att undersöka utan ock att med laga slut afhjelpa
både de häruti mentionerade som ock andra dylika måb>.

Den 26 Oktober 1730 finnes Kammarrevisionen, enligt dess registratur,
hafva låtit afgå ytterligare iteratum till två landshöfdingar, och i bilagorna
till riksdagsrelationen den 31 Oktoberi 730 (bland Kammar-, Ekonomi
och Commerciedeputationens handlingar i Riksarkivet) anmäler Kammarrevisionen,
att »alldenstund, uppå Cammar-Revisionens till Orterne utfärdade
Circulaire-Bref, en del Herrar Landshöfdingar ännu icke inkommit
med de infordrade underrättelser, angående sådana donerade Capitaler,
så har med undersökningen derom kommit åt hvila».

Huruvida hvilan blef fortfarande, derom är Utskottet, i anseende
till det skick, hvari Kammarrättens arkiv sig befinner, för närvarande
icke i tillfälle att upplysa.

Emellertid är hos oss förvaltningen af fromma stiftelser och
dermed jemförliga donationsmedel icke lemnad helt och hållet utan kontroll,
om nemligen de härom utgifna författningar behörigen tillämpas.

En bland dessa är Kongl. cirkulärbrefvet till konsistorierna den
24 April 1788. 1 memorial den 26 Mars 1788 hade Justitiekanslers embetet

hos Kongl. Maj:t anmält, hurusom åtskilliga till studerande ynglingars
förmån anslagna, dels allmänna, dels af enskilde donerade medel
och kapital blifvit både genom X kap. 6 och 7 §§ af skolordningen
och enskildes förordnande uti testaments- och donationsbref lemnade
under konsistoriernas vård, förräntande och utdelning, utan att konsistorierna
för förvaltningen af dylika medel funnes vara underkastade
det redogörelseansvar, hvilket alltid varit andra embetsman, som vårdade
allmänna medel, ålagdt och hvilket till förekommande af sådana
kapitals och penningars vanvårdande eller dragande från deras rätta
ändamål i en framtid syntes nödigt; i anseende hvartill Justitiekanslers -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56. 5

em betet i underdånighet hemstälde, om icke Kongl. Maj:t skulle pröfva
skäligt att, på närmare föreslaget sätt, anbefalla eu sådan tillsyn öfver
konsistoriernas förvaltning af de under deras vård lemnade medel, som
till framtida säkerhet och missbruks förekommande, kunde vara tillräcklig.

Kongl. Maj:t förklarade i cirkulärbref till konsistorierna af den
24 April 1788, aldenstund alla till allmän nytta anslagna, antingen
al enskilde, donerade eller annars tillkomna medel borde redovisas, sig
hafva, funnit godt i nåder stadga och förordna, det borde samtliga konsistorierna
öfver de under deras vård stående stipendiirnedel, de så
kallade djeknepenningar, “ och alla andra till de högre och lägre läroverkens
understöd i hvarje stift anordnade inkomster, som af konsistorierna till
förvaltande emottogos och för hvilka redogörelse förut icke blifvit påbjuden,
för hvarje år upprätta en räkning, som visade till hvem och emot
hvad säkerhet penningarne voro förräntade, de förändringar, som dervid
årligen kunde förelöpa, huru stipendierna blifvit utdelade och räntorna
samt öfriga inkomsterna använda; och skulle eu sådan räkning med dithörande
verifikationer dädanefter årligen inom Mars månads utgång,
för det. nästförflutna. året, af konsistorium aflemnas till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i den ort, der konsistorium hade sitt säte, hvilken
det. skulle åligga att densamma till Kammarrevisionens öfverseende och
reviderande derefter ofördröjligen insända; och, derest de anmärkningar,
som emot så beskaffade räkningar derstädes kunde till äfventyrs göras,
icke blefve al konsistorierna nöjaktigt förklarade, skulle Kammarrevisionen
ega, att genom dess advokatfiskal lagligen låta det således felaktiga konsistorium
tilltala och hos sig till ansvar ställas på det sätt och i den ordning,
som författningarne om andra uppbördsmän stadgade och loreskrefve.

Vidare förklarade. Kongl. Maj:t i cirkulärbrefvet till konsistorierna
den 10 Oktober 1806 sig hafva funnit nyttigt och nödigt i nåder förordna,
att det jemväl borde åligga konsistorierna, utom den i cirkulärbrefvet
deri 24 April 1788 dem föreskrifna redovisningsskyldighet för de under
konsistoriernas vård stälda stipendiirnedel, att i afseende på alla till förmån
för akademier, gymnasier samt katedral- och trivialskolor gjorda enskilda
stiftelser, de måtte vara af testator stälda under konsistorierna,s vård eller
icke, efter af vederbörande infordrad uppgift af de för slika stiftelser
föreskrifna dispositoner, med oafbruten uppmärksamhet tillse, huru verkställigheten
deraf handhades, samt anmana dem, åt hvilka medlens disponerande
vore anförtrodt, att, i enlighet med hvad berörda cirkulär

* Dessa upphörde från och med 1836. Se K. Br. 24 Jan. 1835.

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

utstakade, ingifva årliga redogörelser derför till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
för att sedan af honom till Kammarrätten insändas och derstädes
vederbörlig revision undergå; i anseende hvartill Kongl. Maj:t
anbefalde sina Befallningshafvande att meddela konsistorierna all den
embetets handräckning, som det afsedda ändamålets befrämjande fordrade.

Vidkommande andra fromma stiftelser, förklarade Kongl. Maj:t i
samma bref, att emedan, enligt kyrkoordningen, biskoparne och konsistorierna
ålåge allmän vård öfver fattiganstalter, det icke kunde biskopen
och konsistorium betagas, utan borde deras pligt vara att, i anseende
till alla sådana fromma stiftelser, som icke blifvit stälda under särskild
publik styrelse, om dem infordra nödiga upplysningar samt behörigen
tillse att testatorns vilja blefve noga uppfyld och efterlefvad; äfvensom
konsistorium skulle ega rättighet att infordra redogörelse för medlen
och sjelfva förvaltningen, och, enär något sådant dervid funnes vara försummadt,
som konsistorium ej kunde rätta utan vederbörandes biträde,
konsistorium då borde vända sig till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller domaren efter omständigheterna och sakens beskaffenhet, vid Indika
tillfällen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ega att förordna ett
allmänt ombud till utförande af den fromma stiftelsens rätt.

Sedermera väcktes hos Kongl. Maj:t fråga, huruvida konsistorierna
i riket borde åligga att infordra årliga redogörelser för alla inom hvarje
stift till förmån för akademier och skolor anslagna donationsmedel, af
hvad namn de vara måtte, och desamma först på eget ansvar granska
samt derefter, jemte konsistoriernas egna räkenskaper, till Kammarrätten
insända; och i cirkulärbrefvet den 13 Juli 1809 förklarade Kongl. Maj:t
i anledning häraf, att, som cirkulärbrefvet till konsistorierna af den 10
Oktober 1806 stadgade, att dylika enskilda stiftelser, efter af vederbörande
infordrad uppgift på de för dem föreskrifna dispositioner, borde af domkapitlen
tillses med oafbruten uppmärksamhet i afseende på handhafvandet,
samt att domkapitlen borde anmana dem, åt hvilka medlens disponerande
vore anförtrodt, att i enlighet med hvad Kongl. brefvet den 24
April 1788 föreskrefve, ingifva årliga redogörelser derför till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande för att sedan af dem till Kammarrätten öfversändas
och der vederbörlig granskning undergå; så, emedan detta stadgande
gjorde en tydlig skilnad* mellan konsistoriernas åtgärd vid de
medel, hvilka vore till undervisningsverk donerade, och dem, som vore
skänkta till fromma stiftelser eller vore af konsistorierna sjelfva emottagna,
och i anseende till det förra, det endast ålåge konsistorierna att
tillse, det stiftelsernas ändamål uppfyldes, Kongl. Maj:t funne anledning
icke vara att öka konsistoriernas redan mångfaldiga göromål med den

7

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 56.

befattning och det ansvar, söm i ofvan omförmälte måtto blifvit yrkadt
och föreslaget, helst nödig säkerhet för de ifrågastälde stiftelser likafullt
vunnes, enär räkenskaperna till landshöfdingen insändes och hos Kammarrätten
granskades. Kongl. Majd pröfvade för den skull godt att vid
sitt meranämnda nådiga stadgande låta bero; men på det att vederbörande
icke måtte vara i okunnighet, utaf hvilka de hade att redo fordra, anbefalde
Kongl. Maj:t konsistorierna att till Kammarkollegium uppgifva
alla de stiftelser till undervisningsverken, hvilka i det dem anförtrodda
stift då funnes, jemte personerna, som för dem borde redovisa, samt att,
enär någon ny stiftelse af samma beskaffenhet skedde, derom till bele
älte kollegium med berättelse inkomma.

Gällande landshöfdingeinstruktion ålägger ock, i § 31 mom. 18,
vederbörande landshöfding »att handhafva den genom särskilda författningar
och stadganden föreskri fira kontroll å förvaltning och redovisning
af kyrkors, undervisningsverks och fromma stiftelsers tillhörigheter och
inkomster».

Då nu till dessa bestämmelser kommer, att donationsfonder, fästa
vid vissa allmänna inrättningar, såsom akademier, allmänna läroverk,
hospital, länslasarett och kurhus, varda, der icke särskilda föreskrifter
derom äro gifna, förvaltade under samma former som dessa inrättningars
öfriga medel, torde i allmänhet garantier förefinnas för dessa donationers
behöriga användande och vård. Förde till kyrkor och kommuner
för vissa ändamål donerade medel, äfvensom understundom i fråga om
inrättningar, helt och hållet grundade på enskild donation, torde icke
fullt lika betryggande garantier förefinnas.

Men äfven i detta hänseende synes man närma sig till ett bättre
sakernas tillstånd. Enligt det senast, under den 22 Maj 1880, vederbörligen
faststälda formulär för Kongl. Maj:t Befallningshafvandes femårsberättelser
skola . särskilda uppgifter lernnas, bland annat, å »Fromma
stiftelser, stipendiifonder, pensionsanstalter, sjukkassor och dermed jemförliga
inrättningar» i länet, hvilka uppgifter skola särskild! upptaga:
stiftelsens namn, dess ändamål, stiftarens namn och yrke, år och dag för
stiftelsen, utdelning under sista året i femårsperioden till uppgifvet antal
personer samt af uppgifvet »helt» belopp, stiftelsens storlek (vid
nämnda ars slut), af hvem eller hvilka stiftelsen förvaltas, samt dessutom
anmärkningar om delaktighet i stiftelsen eller inrättningen m. m.

_ Utskottet finner denna åtgärd särdeles välbetänkt — jemväl i syfte
att vinna någon kontroll mot missbruk af den frihet från inkomstbevillning,
som, enligt § 8 gällande bevillningsstadga, tillkommer stipendiifonder,
pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar, jemte andra

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

fromma stiftelser — och hoppas, att genom de sålunda vunna och offentliggjorda
upplysningar, med de deri med tiden följande tillägg och berigtiganden,
hvilka, i fråga om uppgifter af denna beskaffenhet, naturligen
varda erforderliga, en god grund är lagd för utöfvande af en skärpt
kontroll från vederbörandes sida å förvaltningen af fromma stiftelser.
Utskottet anser derför motionärens förslag, åtminstone för det närvarande
och innan någon erfarenhet vunnits om hvad genom den sålunda redan
vidtagna åtgärd kan i motionens syfte ernås, icke böra föranleda någon
åtgärd.

Ett bifall till förslaget skulle ock i många fall, der erforderliga
kontroller redan förefinnas, onödigtvis införa ännu ytterligare sådana med
deraf följande ökadt besvär för dem, som, ofta utan ersättning, äro
satte att förvalta stiftelserna.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionen icke må för närvarande vinna Riksdagens
bifall.

Stockholm den 5 Maj 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Herr [Vidmark har begärt få här antecknad!, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1882.