Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55

Utlåtande 1885:LU55

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

N:o 55.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 Maj 1885, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade
bestämmelser rörande skyldighet att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af kyrka med hvad
dertill hörer.

Genom förordningen den 4 November 1876 fann Kong!. Maj:t,
uppå Riksdagens förslag, godt att, med ändring af hvad 26 kap. i §
Byggningabalk^! och särskilda författningar innehölle angående skyldighet
att deltaga i kyrkobyggnad med hvad dertill hörer, förordna,
att nämnda § skulle erhålla följande lydelse:

Alla, som i socknen bo, skola kyrka bygga och uppehålla och hvad
dertill horeri såsom klockstapel, kyrkomur och socknestufva. Byggningsverke,
körslor och annan kostnad utgöres härtill af egare eller
innehafvare af fast egendom efter samma grund, som är för kommunalutskylder
bestämd, och dagsverken efter matlag. Innan något i ty
mål företages, skola socknemännen kallas tillropa, att derom samrådas
och sig förena.

Ändring i dessa bestämmelser påyrkas nu i trenne vid innevarande
riksdag afgifna, till Lag-Utskottet hänvisade motioner (I N:o 13; II
N:ris 90 och 128).

I den först nämnda motionen föreslår Herr Friherre von Krcemer,
med hvilken Herr C. A. Bäckström instämt, »att, med ändring af hvad
26 kapitlet 1 § Byggningabalken, efter dess lydelse i Kong!, förordningen
den 4 November 1876, innehåller angående skyldighet att deltaga
i byggandet och underhåll af kyrka och hvad dertill hörer, måtte
förordnas,

Bih. till Riksd. Prat. 1885. 7 Sami. 35 Käft.

1

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

att uti kostnaden för uppförande och underhåll af kyrka och hvad
dertill hörer, såsom klockstapel och kyrkomur, skola alla de, hvilka
inom socknen erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter
hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande
fyratal. Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det
bortfalla.))

I den andra motionen föreslår Herr Per Nilsson i Råby, med hvilken
hafva instämt Herrar Lars Fredrik Odell och Edvard Thermcmius, »att
Riksdagen ville besluta, att, med upphäfvande af hvad Byggningabalkens
26:te kapitels 1 § och särskilda förordningar innehålla angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för byggande af kyrka och hvad dertill
hörer, måtte derom stadgas,

att i kostnaden för uppförande och underhåll af kyrka och hvad
dertill hörer, såsom klockstapel och kyrkomur, skola alla de, hvilka inom
socknen erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter hela
samt för andra beskattningsföremål efter eu fjerdedel af derå belöpande
fyrktal. Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det bortfalla.»

I den tredje motionen hemställer Herr J. Anderson i Tenhult,

»att med ändring af hvad 26 kapitlet 1 § Byggningabalken, efter dess
lydelse i Kongl. förordningen den 4 November 1876, måtte förordnas,
att uti kostnaden för byggande och underhåll af kyrka och hvad
dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur och socknestufva, skola alla
deltaga efter samma grund, som är för kommunalutskylder bestämd.»

De två först anförda motionerna afse, att för deltagandet i kostnaden
för uppförande och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer
skulle stadgas samma grunder, som de, hvilka enligt lagen den 26
September 1884 äro gällande beträffande skyldigheten att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse samt
enligt en af Riksdagen, på Kongl. Maj:ts proposition, vid innevarande
riksmöte antagen, men Utskottet veterligen ännu icke promulgerad lag
komma att blifva gällande beträffande skyldigheten att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af prestgård.

Den sist nämnde motionären åter vill, att uti nu ifrågavarande
kostnad alla skola deltaga efter samma grund, som är bestämd för
utgörande af kommunalutskylder.

Lika med motionärerne finner Utskottet en revision af bestämmelserna
i ofvan anförda 1876 års förordning påkallas af förhållan -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

3

dena. 1876 års förordning stadgar allenast en utsträckning till alla
fastigheter af de skyldigheter i nu förevarande hänseende, hvilka tillförene
ålegat endast den i mantal satta jorden, äfvensom en förändring
i beräkningsgrunden för skyldighetens utgörande af fastighet, i det
denna dädanefter blef det fastigheten åsätta fyrktal. Deremot blefvo,
såsom äfven motionärerne erinra, de föråldrade bestämmelserna om
de matlag åliggande skyldigheter icke i någon mån rubbade, och deltagande
i utgiften ålades icke heller öfriga i fyrktal satta beskattningsföremål.
Utskottet delar motionärernes uppfattning, att nu anförda
förhållanden innebära eu orättvisa, hvilken bör afhjelpas så snart som
möjligt, och detta desto hellre, som nästan öfverallt i landet, särskildt
kring de nyuppstående jernvägsstationerna, fyrktalet för andra beskattningsföremål
än fastighet torde ökas i långt större proportion än fyrktalet
för fastighet och härigenom äfven ökas orättvisan i grunderna för
skyldighetens utgörande. Bestämmelsen, att i fråga om byggnad och
underhåll af kyrka med hvad dertill hörer »dagsverken skola utgöras
efter matlag», torde få anses otidsenlig och olämplig. Skatteregleringskomitén
har ock, i sitt den 13 September 1882 afgifna utlåtande och
förslag angående skatteförhållandena i riket, uttalat, att, enligt komiténs
åsigt, nu ifrågavarande dagsverksskyldighet efter matlag bör försvinna,
desto hellre som den omständigheten, att kyrkobyggnad nu
mera vanligen upplåtes på entreprenad emot viss betalning, försvårar,
om ej omöjliggör särskiljandet, huru stor del af kostnaden bör
utgöras å ena sidan af fastighet och å den andra af matlag. Komitén
upplyser ock derom, att, ehuru nu gällande stadganden om skyldigheten
att bygga kyrka synas vara ganska tydliga, de dock blifvit
mycket olika tillämpade, enligt hvad inhemtas af de uppgifter angående
förhållandena år 1878, som i detta hänseende till komitén inkommit,
och för hvilka uppgifter, i hvad de angå de till ett sammanlagdt
belopp af kronor 471,357,03 å fastighet eller inkomst utdebiterade
utskylder, en utförlig redogörelse finnes lemnad i utlåtandet ss. 25
och 26. Enligt hvad komitén upplyser ss. 371, 372, hade dessutom
utgått af matlag kronor 163,28 7,40 och af personer kronor 7,576,50,
hvadan sammanlagda utskyldsbeloppet för nu ifrågavarande ändamål
år 1878 utgjort kronor 642,220,99. Af det belopp, som utgått af fastighet
eller inkomst, hade något öfver 69 procent uttagits enligt den i lag
stadgade grund, men deremot omkring 31 procent efter olika grunder,
hvilka i större eller mindre mån aflägsna! sig från den lagliga, och
hade, enligt komiténs uppgift s. 25, afvikelser från hvad gällande lag
stadgade angående dem, som vore skyldiga att deltaga i besväret, och

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

grunden, hvarefter det borde utgöras, egt rum inom alla län med undantag
af Vesterbottens. Af hela den utgjorda byggnadskostnaden
hade ej mindre än omkring 27 procent blifvit uttagna efter matlagseller
personlig beskattningsgrund. Förfarandet härvid hade dock varit
särdeles olika inom olika delar af riket, hvaröfver komitén s. 372
lemnar en närmare redogörelse.

Sådana förhållanden, som do nu antydda, erfordra, enligt Utskottets
tanke, ovilkorligen en rättelse; och Utskottet anser sig, i fråga
om sättet för denna, böra förorda den förut beträffande deltagande i
ej mindre tingshusbyggnad än prestgårdsbyggnad antagna och af de
tvänne först anförda motionärerna föreslagna grund för deltagandet,
eller att kostnaden för besväret skall utgöras af alla dem, som inom
församlingen erlägga kommunalutskylder, för fastighet efter hela samt
för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande
fyrktal. För denna fördelning åberopar Utskottet de skäl, som blifvit
förut andragna för fördelningen af tingshus- och prestgårdsbyggnadsbesvären.

Från deltagande i kyrkobyggnad skulle visserligen, enligt privilegierna
för ridderskapet och adeln den 16 Oktober 1723, § 8, befrielse
åtnjutas för säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län;
men, enligt de åsigter, som nu mera gjort sig gällande och funnit ett
uttryck i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 September 1884,
äfvensom i den under nu innevarande riksmöte af Riksdagen, på Kongl.
Maj:ts proposition, antagna lagen angående skyldighet att deltaga i
kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård, skulle, sedan rättigheten
att besitta säterier icke längre är frälsemän allena förbehållen,
utan blifvit utsträckt till hvarje svensk medborgare, privilegierna icke
kunna lägga hinder i vägen mot att ålägga säteriegare i Skåne, Halland,
Blekinge och Bohus län, i likhet med andra fastighetsegare i riket,
deltagande uti nu ifrågavarande besvär.

Förhållandet torde deremot få anses annorlunda beträffande prestgårdarne
i ofvan nämnda provinser. Som bekant, byggas och underhållas
i nämnda provinser kyrkorna till största delen med kyrkotionden,
hvilken i dessa provinser fortfarande är kyrkorna bibehållen. Af
gammalt njöts i Danmark för prestgårdar frihet från utgörande af
tionde. Häraf kom sig sannolikt, att prestgårdarne äfven ansågos
frie från kyrkobyggnad.

Då nu 1723 års privilegier för presterskapet i slutet af fjerde
punkten stadga, att hvad Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län vid -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

5

kommer, så skall presterskapet efter fredsfördragen och Malmö recessen
njuta och behålla under vanlig frihet deras prestegårdar, samt att de
desslikes skola njuta de förmoner, som de i kraft af förbemälte fredsfördrag
och Malmö recess af ålder haft hafva; samt fredsfördragen
innehålla: det, som afslöts i Roskilde den 26 Februari 1658, i 9 punkten,
bland annat, att alla ständer, adel och oädel, andlige och verldslige,
borgare och bönder uti de cederade länderna och länen i Danmark och
Norge skulle blifva vid deras vanliga rätt, lag och gamla privilegier
och friheter oturberade och obehindrade, så vida de icke löpa, eller
strida contra leges fundamentales af Sveriges krono, och det fördrag,
som afslöts i lägret utanför Köpenhamn den 27 Maj 1660, i punkt 12
eu liknande försäkran, äfvensom i 9 punkten af Malmö recess den 18
September 1662 förklaras, att, belangande kleresiet, och det andliga
ståndet, så förblifver det sammaledes (som Ridderskapet och Adeln)
vid sin respect och heder, och vid de stadgar och ordinantier samt
lofligt bruk och sedvana, dem och deras stånd och kyrkoväsende angående,
som de härtill öfvat hafva, och att enkannerligen biskopen och
presterne hafva till att njuta de beneficier och underhåll, som de för
deras kall och embete härtill åtnjutit hafva, beståendes uti deras prestgårdar,
stommar, offer, tionde, och hvad mera dem med rätta tillkommer,
och i kommissariernes förklaring uppå deras gravamina till en
del finnes beskrifvet; så torde i allmänhet hittills presterskapet i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohuslän ansetts för sina prostgårdar frie från
deltagande i kyrkobyggnad. Olika prejudikat härutinnan finnas dock.
Utskottet vill här anföra tvänne sådana.

Uppå yrkande af åtskilliga invånare i Hörröds socken af Kristianstads
län, det måtte kyrkoherden N. N. åläggas att för sin innehafvande
prestgård deltaga i kostnaderna till församlingens nya kyrkobyggnad,
förpligtade Konungens Befallningshafvande i länet, uti utslag den
31 December 1857, kyrkoherden N. N. att, i förhållande till prostgårdens
hemmantal, med öfriga byggnadsskyldiga hemman i socknen deltaga
i kostnaderna för ifrågavarande kyrkobyggnad, i den mån, desamma
icke kunde af kyrkotionden bestridas. Häruti sökte kyrkoherden
N. N ändring hos Kammarkollegium, och utlät sig Kammarkollegium,
i utslag den 13 Augusti 1858, att, enär presterskapet i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohus län, enligt 4 § i presterskapets privilegier,
skall efter fredsfördragen och Malmö recess under vanlig frihet behålla
dess prestgårdar med mera, jemte de förmåner, som de efter bemälde
fredsfördrag och recess af ålder haft; samt härtill äfven hörde frihet
från deltagande i kyrkobyggnad, hvilket ock af 8:de punkten i Kongl.

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

Instruktionen för Kyrko-Inspektorerne i Skåne den 23 April 1697 och
det deruti åberopade Kong], cirkulärbrefvet den 12 December 1693 inhemtades;
ty och då någon ändring häruti icke skett genom stadgandet
i 26 kap. 1 § Byggningabalken af allmänna lagen, på sätt Kongl. stadfästelsen
å samma lag utvisade, pröfvade Kammarkollegiet rättvist att
ogilla och upphäfva Konungens Befallningshafvandes utslag. På hos
Kong]. Magt förd klagan öfver detta Kammarkollegiets utslag, fann
Kongl. Magt i utslag den 22 Juli 1859 rättvist att, med fastställande
af Kammarkollegiets öfverklagade utslag, förklara, det kyrkoherden
i Hörröd icke vore pligtig att för sitt boställe, i likhet med andra byggnadsskyldige
hemman i socknen, efter hemmantal deltaga i kyrkobyggnad.

Den i Kammarkollegiets utslag åberopade 8:de punkten af Kongl.
Instruktionen för kyrkoinspektorerne i Skåne den 23 April 1697 lyder,
enligt afskrift, som Utskottet förskaffat sig från Riksarkivet, sålunda:

8:o.

»Såsom alle gå i Kyrkian och bruka dersammastädes sine Salighetz
modell, så wäll de som boo på Säterijerne som dee hwilcka på Bondehemman
sin hemwist hafwa och det jemwähl med Sweriges Lag är
likmätigt, att dee som i Socknen Jord äga, skola och Kyrkio byggia;
kunnandes således Säteri]en intet melir än andra i Häradet boende
Sockne män, wara frijkallade sin Kyrckia wid macht att hålla, och Kyrckiogård
wårda, i proportion af Hemmanthalet; Altså skölp i föllie af Högstsal:
Hans Kl. M:ts Högst Elskelige K. Herr faders glorwyrdigst i åminnelse,
uthgångne Resolution af d. 12:e Decembr. 1693. alle uthi Socknen
boende, ingen undantagandes, det ware sigh gamble eller nya Säteri]
er, Rå eller Röör, bebygdo Stommar, Cappellans eller Klockare bold,
wara skyldige att hålla Kyrckian wid macht för så stoor deld som hwar
och een effter dess gårdz och Hemmans stoorleek böör participera uthi,
efftersom Kongl. Maiptt dess Kong- och Ladugårdar derföre intet will
frijkalla, eij heller de lägenheeter som Militien eller Landz Staten till
Boställen anslagne äre, medan alle wele Kyrkian nyttia, och det obilligt
wore att beswäret skulle mehra stadna på den ena än den andra, hvilcket
härigenom således warder förklarat, att Säteri]en och Ladugårdarne
bore först såsom andre Hemman uthi Kyrckiogårdz muhrarne hafwa sine
delbar dem wid macht att hålla, så frampt icke Kyrckian sielf hade så
mycket Modell att dee till samma Kyrckiogårds murar kunde umbäras;
Och sedan när Kyrckians egne Medel! eij göra fyllest till det som
Kyrckian i reparation, byggnad, förbättring och prydnad nödigt behöfwer,
så att bristen af församblingen bör tillsättias, då skola Säteri]eu
och Ladugårdarne icke mehra än andre Hemman der ifrån wara befrij -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

7

ade, uthan bore på det sättet alle i församblingen boende, som föreskrifwit
står der till Contribuera».

Utskottet har likaledes från Riksarkivet förskaffat sig afskrift af
Kongl. cirkulärbrefvet den 12 December 1693 till alla guvernörer och
landshöfdingar, hvilket har följande lydelse:

»CARL etc.

Wår synnerl: ynnest, etc. Oss ähr wijdh denne nyligen öfwerståndne
Rijksdagh ibland andre af Allmogen inlagde beswärs puncter,
iämbwähl förebracht, huruledes een dehl Sätherijer sökie sig ifrån Kyrckiobyggnadh
åt undandraga, williandes således Lämbna beswäret där af på
dhe i Sochnen belägne bonde Hemman. Såsom nu alla gåå i Kyrckian,
och bruuka där sammastädes sine Sahligheetz medel, så wähl dhe som
boo pa Sätherijerne som dhe hwilke på bonde Hemman sin Hemwist
hafwa, och det iämbwähl med Sweriges Lag ähr likmätigt, åt dhe
som i Sochnen Jordh äga, skole ock Kyrckio byggia, så kunna Wij
intet finna, åt Sätherijer mehra ähn andre i Häradet boende Sochnemän
kunna wara frijkallade sin Kyrckia vvidh maclit åt hålla och Kyrckiogård
wårda i proportion af Hemmantalilet; Och ähr fördenskull till
Eder Wår Nådige willie och befallning, åt I öfwer heela Edert anförtrodde
Lähn publiceren, det alle uthi Sochnerne boende, ingen undantagandes,
det ware sig gamble eller nya Sätherijer, råå och röör, bebygde
Stommer, Capelian och Klåckarebohl, skohle wara skyldige att
hålla Kyrckian widh macht för så stoor dehl, som han effter des gårds
eller Hemmans storlek böör participera uthi, effter Wij och Wåre
Kong- och Ladugårdar intet där ifrån wehle frikalla, eij heller dhe
Lägenheeter, som Milicen eller Landa Staten till booställe anslagne
ähre, medan allé wehle Kyrckio nyttia, och det obilligt wore åt beswäret
skulle mehra stadna på den ena ähn den andra. 1 förrätten
bär medh det oss till Nådigt behagh Länder, och Wij befalla, etc.

CAROLUS.»

Båda dessa handlingar förklara sålunda, att alla i socknen boende
ingen undantagande, det vare sig gamla eller nya säterier, rå och rör,
bebygda stommar, kapellans- eller klockarebol, skola vara skyldige att
hålla kyrkorna vid makt för så stor del som hvar och en efter dess
gårds och hemmans storlek bör participera uti. Då utelemnandet i
båda handlingarne af kyrkoherdebol icke gerna kan vara annat än
afsigtlig!., hemtar man från handlingarne stöd för den uppfattning, att
dessa skulle vara fritagne från deltagande i kyrkobyggnadsbesvär.

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

Sedan vid granskning af en utaf kyrkoherden i Stenkyrka församling
af Göteborgs och Bohus län N. N., i egenskap af kassaförvaltare,
afgifven redogörelse för kostnaderna för de under åren 1867 till och
med 1876 å Stenkyrka församlings kyrka verkstälda reparationsarbeten
blifvit anmärkt, att någon andel i berörda kostnader icke påförts det
inom församlingen belägna kyrkoherdebostället Stora Sibräcka, och församlingen
å kyrkostämma den 9 Januari 1878 förklarat kyrkoherden
N. N. icke vara lagligen berättigad att för sitt boställe åtnjuta en sådan
frihet, men kyrkoherden N. N. hos Konungens Befallningshafvande
i länet häröfver sig besvärat under förmenande, att presterskapet i
Bohus län vore för sina prestgårdar från deltagande i kyrkobyggnad
befriade, så utlät sig Landshöfdingeembetet i utslag den 22 Maj 1878,
att som presterskapet i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, enligt
4 § i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, skulle efter
fredsfördragen och Malmö recess den 18 September 1662 under vanlig
frihet behålla sina prostgårdar m. m. jemte de förmåner, som de efter
berörde fredsfördrag och recess af ålder haft, samt härtill, enligt Landshöfdingeembetets
uppfattning, äfven hörde frihet från deltagande i
byggnad och underhåll af kyrka, alltså pröfvade Landshöfdingeembetet
skäligt öfverklagade kyrkostämmobeslutet att upphäfva. I utslag den
13 September 1878 yttrade Kammarkollegiet, hos hvilket ändring i
Landshöfdingeembetets utslag söktes, att, ehuru kyrkoherdarne i Bohus
län, enligt den af Landshöfdingeembetet åberopade § i presterskapets
privilegier, jemförd med Kongl. brefvet den 2 Februari 1696, vore befriade
från kyrkotiondes utgörande för de af dem bebodda prestgårdarne;
likväl och då allmogen i nämnda län genom Kongl. resolutionen
den 22 Mars 1770 bibehållits vid den förmån att med visst
belopp få deras kyrkotiondespanmål inlösa, mot det att församlingarna
derstädes för kyrkornas underhållande och reparerande, när det fordrades,
droge sådan försorg, att icke något i den delen eftersattes af
hvad lag i ty mål bjöde, fördenskull och enär 26 kap. 1 § Byggningabalken
stadgade, att alla. som i socknen bo, skola kyrka bygga och
underhålla och hvad dertill hörer, samt presterskapet hvarken dervid eller
genom sedermera utkomna författningar blifvit från deltagande i sådan
skyldighet undantaget, pröfvade Kammarkollegiet skäligt att, med
undanrödjande af Lands!löfdingeeiabotets utslag, kyrkostämmobeslutet
af den 9 Januari 1878 gilla och fastställa. Kammarkollegiets utslag
faststäldes af Kongl. Magt i utslag den 27 Juni 1879.

På grund af det anförda och då den sistnämnda frågans utgångtorde
få anses bero på de i Kammarkollegiets utslag åberopade sär -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

9

skilda förhållanden, finner Utskottet vid den nya lagstiftningen i ämnet
nödigt att för dem, Indika må ega åtnjuta de genom presterskapets
privilegier förunnade förmåner, göra liknande undantag, som i den af
Riksdagen antagna lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af prestgård.

Bland det, som till kyrka hörer, upptogs i 26 kap. 1 § Byggningabalken
i dess ursprungliga lydelse äfven fattig stufva. Denna byggnad
uteslöts emellertid i 1876 års förordning, då deltagande i densamma
syntes böra ega rum efter samma grunder som deltagande i kostnaden
för fattigvården i allmänhet.

Vid den nu ifrågasatta förändrade lagstiftning rörande deltagande
i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer synes, på
sätt äfven motionärerne erinrat, särskild uppmärksamhet böra egnas åt
en byggnad, som hittills räknats såsom hörande till kyrkan, eller socken£tufva.
Denna byggnad synes, med nutida förhållanden och nutida användande,
icke vidare böra räknas såsom till kyrka hörande. Der
emellertid, såsom icke sällan är händelsen, särskild uteslutande för det
ändamål, som med sockenstufva tillgodoses, afsedd byggnad finnes uppförd
eller blifver uppförd, bör, enligt Utskottets tanke, för deltagande
i kostnaden för dylik sockenstufvas underhåll eller nybyggnad samma
grunder gälla, som äro antagna beträffande tingshusbyggnad och prestgårdsbyggnad
samt nu af Utskottet föreslås till antagande beträffande
kyrka med hvad dertill hörer. Utskottet finner nemligen, att för fastighets
deltagande härvidlag i högre mån än andra beskattningsföremål
samma skäl tala, hvilka beträffande öfriga anförda byggnader gjort
sig gällande. Der åter, såsom mångenstädes är händelsen, »socknestufva»
icke består af särskild fristående och enkom för detta ändamål
uppförd byggnad, utan »socknestufvan» finnes sammanbyggd med annan
eller andra kommunalbyggnader t. ex. fattigstuga eller skolhus, eller
der, vid ifrågakommande nybyggnad, sådan anordning eger rum, torde för
deltagande i byggnad eller underhåll af dylik med annan kommunalbyggnad
sammanbyggd sockenstufva samma grunder böra gälla, som för
deltagande i de kommunalbyggnader, i sammanhang med hvilka sockenstufvan
är uppförd eller uppföres, helst annars ofta stor svårighet
skulle uppstå att på ett tillfredsställande sätt fördela kostnaden för
hela byggnaden å de delar med särskilda ändamål, af hvilka den utgöres.

Utskottet föreslår, att lagens bestämmelser skola vara gällande
der icke annorlunda är särskilt förordnadt. Utskottet har härigenom
velat från lagens tillämpning undantaga fall, der, såsom t. ex. vid s. k.

Bih. till Riksd. JProt. 1885. 7 Sami. 35 Höft. 2

10

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

lukrativ patronatsrätt, angående särskilda kyrkors byggande och underhåll
andra bestämmelser äro gällande.

Då genom ingressen till den lag, Utskottet här nedan föreslår, 26
kap. 1 § Byggningabalken i dess helhet skulle komma att upphäfvas, så torde
af den omständighet, att, derest Utskottets förslag antages, sålunda den
särskilda grund, nu i lag stadgas för deltagande i byggnad och underhåll af
sockenstufva, är upphäfd, följa att i de fall, för hvilka icke genom den nya
lagen andra grunder finnas bestämda, eller för de fall, att sockenstufva
icke enkom för det med sådant hus afsedda ändamål, utan i
sammanhang med annan kommunal byggnad är eller varder uppförd, de
grunder skola gälla, som äro stadgade beträffande bestridande af kommunala
utgifter i allmänhet. Hvad 26 kap. 1 § Byggningabalken i
öfrigt stadgar, att »innan något i ty mål (kyrkobyggnad) företages,
skola socknemän kallas tillhopa, att derom samrådas och sig förena»,
torde, vid jemförelse med stadgandet i § 2 af förordningen om kyrkostämma,
samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, att till kyrkostämmas
handläggning höra frågor om, bland annat, »byggnad och
underhåll af kyrkan, med hvad dertill hörer», icke behöfva i den nya
lagen särskildt upptagas.

På grund af det anförda får Utskottet, med hufvudsakligt tillstyrkande
af Herr Friherre von Krtemers samt Herr Per Nilssons i Råby
förslag samt med anledning af Herr J. Andersons i Tenhult motion,
hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående byggnad och underhäll af kyrka med livad dertill hörer,
så ock af särskild sockenstufva.

Med upphäfvande af 26 kapitlet 1 § Byggningabalken, sådant
nämnda lagrum lyder i förordningen den 4 November 1876, så ock
hvad allmänna författningar innehålla stridande mot denna lag, förordnas
som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,
så ock sockenstufva, som enkom för det med sådant hus afsedda
ändamål utan sammanhang med annan kommunal byggnad är eller
varder uppförd, skola, der icke annorlunda är särskildt förordnadt,

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 55.

11

uppehållas och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder. I sådan kostnad skola de skattskyldige
deltaga, för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål
efter eu fjerdedel af derå belöpande fyrktal; dock vare de, hvilka ega
åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade förmåner, ej
skyldige att i den kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med
samma privilegier må vara förenligt. Uppkommer vid beräkning, som
ofvan sägs, bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 1 Maj 1885.

På Lag-Utskottets vägnar.
AXEL BERGSTRÖM.

Herr Berglöf har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom Utskottet.