Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4l

Utlåtande 1882:LU41

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4l.

1

N:o 41.

Ant. till Riksd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. in,

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i bestämmelserna om församlingars rätt. att förfoga öfver
kgrkokassorna.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till Lag-Utskottet hänvisad
motion, N:o 101, har Herr C. A. Larsson andragit, att, då kommunen
ålåge att ansvara för byggnad och reparation af kyrka med hvad
dit hörde; dä kyrkorna numera brandförsäkrades till sitt fulla värde;
dä vissa kyrkokassor vore så stora, att kassornas förvaltning och vård
vore förenade med icke ringa besvär och risk; och då det på senare
tider visat sig, att pastorer tillegna! sig och förskingrat dessa kassor;
man numera borde något lossa på det förmynderskap, som hittills utöfvats
öfver kommunerna i afseende på användandet af deras egna
kyrkokassor. Motionären anhåller följaktligen, »det Riksdagen ville besluta,
att i Kyrkolagen intaga det stadgande: att kommuner, hvars
kyrkokassor öfverstiga ett visst belopp, t. ex. fem ä tio tusen kronor, ega
använda Överskjutande beloppet till sådana ändamål, som äro för kommunen
gemensamma, såsom skol- och fattighusbyggnader eller vissa aflöningar-
åt skollärare, der flere än en äro för kommunen behöfiige.
Dock att, om kapital användes, beslut derom bör underställas domkapitlets
pröfning, och att besvär öfver dess beslut må fullföljas hos
Kongl. Maj:t».

I 26 kap. 8 § Kyrkolagen lemnas närmare bestämmelser, huru
kyrkas lösegendom samt handlingar böra förvaras i eu eller flere kistor
med tre lås; skolande kyrkoherden behålla ena nyckeln, kyrkovärden
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 25 Haft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

den andra och en af sexmännen den tredje; »och må intet ther uttagas,
utan i dhesse Tre Personers närvara».

24 kap. 13 § samma lag förbjuder äfven, att vid visitationer någon
må taga något af kyrkans penningar och förära biskopen eller prosten,
»utan ther Ivyrckioherden och Församlingen, af god och fri] wilia, tänckia
åt gifwa dhem något, så skal dhet skee af dheras egne, och icke af Kyrckiones
Medel, som til dhes tarf och tienst allena, böra blifwa behållne och
oförrychte».

Så kortfattade bestämmelser kunde emellertid icke vara tillfyllestgörande.
Derför utfärdades, i enlighet med 13 och 32 punkterna af
resolutionen på allmogens besvär den 11 November 1686, Kongl. brefvet
till alla generalguvernörer, guvernörer, landshöfdingar, erkebiskop, biskopar
och superintendenter den 23 November 1686, hvari säges:

»Aldenstund åthskillige gånger tillförene af Wåre trogne undersåtare
uthi underdånighet påmint och begiärt är, det ett inseende och noga
undersökning hållas kunde, huruledes Kyrkornes medel af dem, som sådane
under händer haft, tid efter annan, ähre upburne och disponerade
wordne, hwilket Wij så mycket mehra för skiähligt hålle och nödigt
achte åt skee, som Wij esomoftast om hielp till Klockor, Kyrkors repation,
och Wijnsäds påökning ifrån alla Lands-orter ansökte warda; oachtandes
åt Wij tillförene dem nödig Byggnings och Wijnsäd, och andra
understöd häruthinnan i Nåde tillagt hafwe, hwarmed, sampt de wid ett
och annat tilfälle eliest Bifallande inkomster, där en rätt disposition
wore, Kyrkorne wähl skulle kunna widmachthållas; hwarföre äfwen Wij
både af sielfwa billigheten härtill inråcTde så wäl som af Allmogens wid
denna Riksdag församblade samptlige fullmächtiges underdåniga anhållan
ähre föranlåtne wordne sådant att låta wärkställa; Och såsom dhe öfwer
alt klaga, åt Kyrkio-kistorne hos dem merendels medellöse ähre, där
doch dagligen uti dem penningar infalla, både genom Kyrkiones egne
ordinarie inkomster, som dhe extra ordinarie, af pung-penningar, Testamenten,
och annat mehr, hwarmed Kyrkiorne, uthan wijdare sammanskott
af Församlingar, wähl underhållas kunde, där elliest sådane medel
rät använde och icke til särskilte personers nytta på somblige orter wid
visiterande, Probstarnes och andras kringresande, Ungdomen uti Socknen
åt förhöra, bortskiänkte blefwe; Altså är Wår Nådige willie och befallning,
det Biskopen tillika med Landshöfdingen, til hvilken Wi ock Wåre
Nådige ordres härom låtit afgå, efterser, huru förberörde Kyrkiornes
ordinarie och extra ordinarie inkomster ähre i hwar Socken och stad
anwände och hwar til dhe utgifne wordne, tilhållandes wederbörande
derföre en richtig redo och räkenskap giöra, likmätigt den Nådige Re -

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

solution, Wi nu på Samptelige Allmogens allmänna beswärs punchter
§ 13 och 32, wid denna Riksdagen gifwit hafwe, tillseendes, om wid

det Eder anförtrodde---Biskopsdöme någorstädes sådant miss bruuk

med Kyrkiomedlens bortskiänkande föröfwas plägar, som nu särdeles
i Nykiöpings Län klagas öfwer; hwilket, ehwarest det skeer, alfwarligen
hämmas och straffas måste, —- — —»

1 öfverensstämmelse härmed innehåller Kongl. brefvet till landshöfdingen
i Vestmanland och biskopen i Vesterås den 6 April 1695,
att landshöfdingen, jemte biskopen, skulle ett flitigt inseende hafva, det
kyrkors medel i länet rätteligen, och som sig borde, blefve använda till
kyrkornas nytta och fördel; och skulle derföre de, som dessa medel och
inkomster vore om händer betrodde, derföre årligen göra redo och räkning.
I presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 stadgas ock i
punkt 23, att å sockenstämmor skulle, sedan kyrkoherden förestält kyrkans
angelägenheter och hvad till kyrkodisciplinen hörde, socknemännen rådslå
och beställa om kyrkans inkomst och räkenskap, hvilken borde rigtig
och verificeracl af kyrkoherden och kyrkovärdarne hållas, och vid årets
ända sluten vara, samt, sedan den af socknemännen då blifvit uti allmän
socknestämina öfversedd och erkänd, till vederbörande prosts och
biskops, eller, der så omträngde och nödigt funnes, landshöfdingens vidare
efterfrågan, så väl som medlen, i kyrkans kista eller eljest behörigen
förvaras.

På ofvan anförda 1686 och 1695 års Kongl. bref åberopar sig ock
Kongl. brefvet till Kammarkollegium den 6 Juni 1797. Konungens Befallningshafvande
i Östergötlands län hade hos Kongl. Maj:t anmält, att,
vid pröfningen af ett förekommet mål, huruvida eu församling egde rätt
att af medlidande eftergifva kyrko- och fattigkassornas fordringar hos
låntagare, hvilkas utgifne och i sakristian förvarade panter blifvit genom
inbrott bortstulna, skiljaktighet uti meningarne yppats mellan Konungens
Befallningshafvande och konsistorium i Linköping, dervid konsistorium
ansett församlingen oberättigad till en sådan eftergift af kassornas medel,
men landshöfdingen, med åberopad anledning af Kongl. brefvet till konsistorium
i Vexiö den 18 Juli 1791, deremot funnit sig med konsistorium
icke kunna häruti instämma, hvarför Konungens Befallningshafvande
hade i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes genom någon
allmän författning föreskrifva gränsen af församlingarnes rättighet i denna
del. Kammarkollegium androg, i ett på befallning afgifvet underdånigt
utlåtande, att af berörda Kongl. bref, såsom angående frågan, huruvida
kyrkans utlånta kapitaler uti bankomynt kunde med Riksgäldskontorskreditsedlar
betalas, den följd för församlingar att efter godtfinnande

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

använda dessa medel till andra behof, så mycket mindre borde kunna
dragas, som utom det deras pröfningsrätt, inom detta ämne blifvit inskränkt,
tillsynen öfver kyrkomedlens användande genom Kongl. brefven
den 23 November 1686 och den 6 April 1695 blifvit landshöfdingen och
konsistorium gemensamt uppdragen, hvilka alltså egde pröfva, huru
vården deraf handhades och rätta de deremot förekommande fel, i anseende
hvartill och då denna ordnings bibehållande vore nödig samt
någon ändring uti förenämnda Kongl. förordnanden icke skett, kollegium
ansåg någon ytterligare författning häruti icke vara af nöden.
Kongl. Maj:t förklarade sig hafva funnit hvad af Kammarkollegium blifvit
anfördt vara väl grundadt och att församlingarne så mycket mindre
kunde ega någon rätt att efter behag och eget godtfinnande använda
kyrkans medel, som desamma icke tillkommit endast genom församlingarnes
enskildt gjorda sammanskott och gåfvor, utan äfven genom den
vin- och byggnadssäd, Kongl. Maj:t och kronan skänkt och bestått; ocli
som uti 1686 och 1695 års Kongl. bref tydligen funnes föreskrifvet, huru
och på hvad sätt kyrkans medel skulle handhafvas, fann Kongl. Maj:t,
lika med Kammarkollegium, att då dessa författningar eller Kongl. bref
icke blifvit upphäfna eller ändrade, något ytterligare eller förnyadt förordnade
uti detta ämne icke tarfvades, utan att landshöfdingen och konsistorium
i Linköping, i likstämmighet med hvad uti dessa Kongl. bref
stadgades, hade att öfver den anmälda förekomna frågan sig hufvudsakligen
yttra.

Angående vården och förvaltningen af kyrkornas fastigheter, medel och
öfriga tillhörigheter uti Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands samt
Göteborgs och Bohus län utfärdades den 12 April 1815 en särskild
Kongl. instruktion, hvilken i viss del sedermera ändrades genom Kongl.
kungörelsen den 30 Juli 1859, som utfärdades för att möjliggöra tillämpningen
af Kong], brefvet den 6 April'' 1858 och Kammarrättens derå
grundade kungörelse af den 30 i samma månad, om tiden för räkenskapernas
aflemnande till granskning i Öfverrevisionsdepartementet. Genom
Kongl. kungörelsen den 27 Juni 1862 förklarades emellertid dessa
författningar skola upphöra att vara till efterrättelse gällande, hvadan
nämnda län blefvo, i afseende på sä väl användande som redovisning''
af kyrkomedel, stälda i lika förhållande med det öfriga riket.

Beträffande särskilt domkyrkomedel, så innehåller punkt 4 afPresterskapets
privilegier, att biskoparne och superintendenterna med konsistorierna
skola hafva inspektion på domkyrkotunnorna, såväl som alla andra .
domkyrkans handlingar, samt inkomster och utgifter, att de väl blifva
anlagde, och låta sysslomannen för dem årligen göra en rigtig räken -

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

skap, den i konsistorium skall inläggas, öfverses och förvaras; men
originalet insändas till landskontoret och i öfrig! skulle dermed förfaras
enligt landshöfdingeinstruktionen. Ännu säger ock gällande landshöfdingeinstruktion
i § 81 mom. 18, att det tillhör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att handhafva den genom särskilda författningar och stadganden
föreskrifna kontroll å förvaltning och redovisning af kyrkors tillhörigheter
och inkomster. Angående vården och förvaltningen af Lunds
domkyrka och hennes egendom linnes utfärdad en särskild Kongl. stadga
den 17 November 1859 med de sedermera genom Kongl. skrifvelsen den
21 December 1871 gjorda ändringar af dess 19 § 10 och 11 mom.

Sådana äro de spridda författningar, mestadels af äldre datum,
hvilka reglera användningen af kyrkokassorna och kontrollen å detta
användande. Här förtjenar endast att tilläggas, att, enligt § 2 i förordningen
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars
1862 samt om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 November 1863 till kyrkostämmas handläggning höra frågor om,
bland annat, kyrkomedels användande, kyrko- och skolräkenskapers granskning
samt hushållning med och vård om kyrkans egendom:

För att kunna lemna upplysning om de åsigter, som göra sig gällande
vid pröfning hos Kongl. Maj:t af underdåniga ansökningar om användande
af kyrkokassemedel, har Utskottet låtit genomgå de å vederbörande byrå
inom Ecklesiastikdepartementet förda anteckningar öfver dylika ansökningsärenden,
handlagda åren 1874—1881, samt deraf inhemtat.,

att Kongl. Maj:t, enligt särskilda resolutioner, förklarat hinder enligt
författning ar ne icke möta för användande af kyrkokassa^ medel till anskaffande
af orgel, anbringande och underhåll af värmeapparat i kyrka
(resolution härom införd i Bihanget till Svensk Författningssamling 1877.
N:r 22), inlösen af jord till utvidgande af kyrkogård, brandredskap i kyrka,
aflöning till kyrkovaktare (med visst årligt belopp), bidrag till gäldande af
amortering clan för orgel och för boställshus åt klockare (med visst årligt
belopp);

samt att Kongl. Maj:t deremot, på särskilda ansökningar, bifallit, att
kyrkokassas medel tinge användas till byggande af kapellkyrka, upprättande
af jernstaket kring kyrkogård, grundläggande af sockenbibliotek, skolhusbyggnad
(med visst årligt belopp), aflöning till barnmorska (med visst
årligt belopp).

Jemväl anses Kongl. Maj:ts tillstånd erforderligt ej mindre i det
fall, att församling vill, till byggande af skolhus eller annat dylikt ändamål,
ur kyrkokassan upptaga lån på längre återbetalningstid än två år,

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

än äfven, om församling vill för dylikt ändamål på kortare tid ur kyrkokassan
upptaga räntefritt lån.

Då af de många ansökningar, som af församlingar till Kongl. Maj:t
ingifvas om tillåtelse att använda kyrkokassemedel till vissa uppgifna
ändamål, framgår, att stor ovisshet för närvarande är rådande beträffande
församlings rätt i nämnda hänseende;

då Kongl. Maj:t följaktligen besväras med pröfning af en mängd dylika
ansökningsärenden, utan att något verkligt behof kan anses förefinnas,
att alla dylika frågor skola dragas under högsta statsmyndighetens
pröfning i ansökningsväg;

och då större frihet i dispositionen öfver kyrkokassorna synes, med
nutidens mera utvecklade kommunala lif, utan fara kunna åt församlingarne
lemnas;

. får Utskottet, med anledning af motionen, hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, om och i sådant
fall i hvilken utsträckning större frihet än för
* närvarande enligt åtskilliga, äldre författningar tillkommer
kyrkoförsamlingarne att förfoga öfver kyrkokassorna,
må kunna dem tillerkännas hvad angår sådana
ändamål, om hvilka kyrkostämma har att sig vårda,
samt, derest en sådan utsträckt dispositionsrätt öfver
kyrkokassorna finnes lämpligen böra församlingarne
tilläggas, till Riksdagen aflåta nådig proposition om
de förändringar, som deraf må påkallas i gällande förordningar
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herrar Widmark, Grefve Mörner och Friherre von Essen hafva begärt
få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom
Utskottet, de två först nämnde i följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen.