Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1878:LU4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

TV:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1878, kl. 12 mild.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af verkstad granskning af
Riksdagens Justitieombudsmans einbetsförvältning.

För verkställande af den i Riksdagsordningens § 42 inom. 2 föreskrift!
a granskning hafva båda Kamrarne till Lag-Utskottet hänvisat Justitieombudsmannens
vid innevarande riksmöte afgifna embetsberättelse;
hvarjemte de under tiden från början af sistlidne riksdag till början af
den innevarande i Justitieombudsmans-expeditionen och på Justieombudsmannens
under året företagna embetsresa förda diarier samt expeditionens
registratur i samma ändamål blifvit till Utskottet afiemnade.

^en. granskning af dessa handlingar, hvars afslutande Utskottet
nu får för Riksdagen anmäla, har Utskottet inhemtat, att under år 1877
till Justitieombudsmannen inkommit klagomål till ett antal af 78, och
då härtill komma 2, hvilka vid 1877 års början voro under handlägo--ning, hafva de under år 1877 handlagda klagomål utgjort 80, af hvilka
33 icke ansetts böra föranleda till någon åtgärd, 1 återkallats, 32 efter
vederbörandes hörande fått förfalla, 7 föranledt åtal samt 7 vid årets
slut såsom fortfarande under handläggning balanserats; och visa derjemte
de. öfverlemnade handlingarne, hurusom Justitieombudsmannen,
med ledning af de till honom ingående fånglistor, noggrant vakat öfver
brottmålslagstiftningens rigtiga tillämpning.

Sedan Justitieombudsmannen i afgifna berättelsen såsom bidrag till
utredande af lag skirning ens tillstånd i riket redovisat för ej mindre de
sedan sista berättelsens afgifvande anstälda, än ock de af honom förut
anhängiggjorda åtal, i hvilka åtminstone en domstol under året meddelat
utslag, förmäler han, det hvarken hvad nämnda redovisning inneBih.
till Rihscl. Prot. 1878. 7 Sami. 3 Hcift. x

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

håller eller iakttagelserna under årets embetsresa, eller hvad i ifrigt
under året förekommit, gifvit honom anledning att ändra de omdömen,
han om lagskipningens tillstånd i föregående embetsberättelse!’ uttalat.
De brister, som i allmänhet vidlådde vårt rättegångsväsende, vore redan
kända och erkända. De kräfde en fullständig omarbetning af rättegångsordningen
och förändringar i domstolsorganisationen, dem endast regeringen0
hade i sin makt att utföra och val äfven komme att utföra, när
nu pågående, såsom ännu angelägnare ansedda lagarbeten dertill lem nade

rådrum.

Inom lagstiftning ens område vore det sålunda endast ett och annat
försko- af obetydligare omfattning, Justitieombudsmannen vågat att framlägga.
0 Så har han, för att söka undanrödja eu del af de olägenheter,
som vore förenade med den vedertagna ordningen ej mindre för lyftnino-
af medel, nedsatta till fullgörande af Hofrätts dom eller utslag, då
ändring deri hos Kongl. Maj:t söktes, än ock för verkställande af Kongl.
Maj:ts°dom eller utslag i mål, der medel för nyssberörda ändamål vore
nedsatta, under den 17 sistlidne November hos Kongl. Maj:t gjort underdånig
framställning derom, att, när penningar till fullgörande åt dom
blifvit nedsatta — ehvad sådan nedsättning skett hos Konungens Befallningshafvande
eller hos utmätningsmannen, såsom nya utsökningslagen
tillstadde — nedsättningsbevis skulle i två lika lydande exemplar utfärdas,
af hvilka det, ena borde qvarstanna hos Konungens Befallningshafvande,
om medlen der blifvit nedsatta eller dit inlemnats^ när nedsättningen
skett hos utmätningsmannen; äfvensom att, der enligt Rättegångsbalken,
kap. 30 § 5, nedsättning i taka händer skedde, den, som
emottoge nedsättning i taka händer, skulle förpligtas att utfärda sitt
erkännande deraf likaledes i två exemplar, af hvilka det ena, lika som
annat nedsättningsbevis, inlemnades till Kongl. Maj:t och det andra till
Konungens Befallningshafvande — allt på det att omgångar, kostnader
och origtig lagtillämpning måtte undvikas samt, vid ifrågakoinmande
verkställighet, alltid ena nedsättningsbeviset vara att på nära håll hos
Konungens Befallningshafvande tillgå; och har Justitieombudsmannen
ansett, det dessa föreskrifter och de närmare bestämmelser i ämnet,
hvilka funnes erforderliga, lämpligast kunde få sin plats bland de öfriga
stadganden, hvilka i anledning af den nya utsökningslagens införande

vore att förvänta. . .

Men äfven på andra brister i gällande lagstiftning har Justitieombudsmannen
rigtat sina blickar och enligt föreskriften i instruktionen
uti den afgifna berättelsen »uppgifvit förslag till deras förbättring». Han
har sålunda framlagt förslag till förordning, afseende att för dem, som mot

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 4. g

aktiebolag ega rättsanspråk, lätta tillgången till kännedom om den eller
de personer, hvilka för bolaget ega tala och svara, äfvensom han, efter
en sakrik och fullständig utredning af de s. k. prestbevisens olika sla°-och karakter, samt hvad i dem rätteligen bör inflyta, hvarom han funnit
en oklar uppfattning ofta rådande, föreslagit sådan ändring i Koind
Legostadgan den 23 November 1833, § 46, att ur nämnda § borttogs
det derstädes förekommande, enligt hans mening olämpliga stadgandet
derom att tjenstehjon, som flyttar från en till annan församling, skall
innan kyrkoherden eger att för detsamma utfärda prestbevis, för denne
lorete sitt erhållna afskedsbetyg; öfver hvilka förslag Utskottet kommer
att framdeles afgifva särskilda utlåtanden.

• iVrdare. fri*mstäl]er Justitieombudsmannen, som under många år i
sm befattning käft skyldighet att med sin uppmärksamhet följa tillämpningen
af gällande lagar och författningar i fråga om frihetsstraffs verkställande,
beträffande detta ämne några anmärkningar, dem hans långa
erfarenhet gifvit honom vid handen, och anför härvid hufvudsakligen
, . hurusom denna tillämpning, förnämligast genom de upprepade föreskrifterna
om afdrag på den ådömda strafftiden, då straffången hålles i
enrum, småningom blifvit så konstmässig, att det erfordrades ett särskildt
studium för att göra sig dermed förtrogen, dels hurusom äfven i
tungt liera, af Justitieombudsmannen närmare påpekade svårigheter och
tvetydigheter vid tillämpningen af berörda föreskrifter uppstå; dels ock
hurusom, ehuru i den nya strafflagen uttalades den grundsats, att alla
böter skola, vid bristande tillgång till deras gäldande, efter der utsatt
mattstock förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, åtskilliga författningar
dock fortfarande stadgade annan grund, hvarefter, och annan
straffart, hvartill sådan förvandling borde ske, äfvensom eu förordning
ikongh horordningen ang. ansvar för den, som falskeligen å sig be^
känner missgerning af mindre svår art, än att den dödsstraff förtjenar,
den 1 Mars 1830 — i strid mot den princip, som uttalades i nya strafflagen
hvilken kande fängelse vid vatten och bröd endast såsom ett förvandlingsstraff,
fortfarande bibehölle sådant fängelse såsom ett sjelfstänuigt
stran, hvilket omedelbarligen kunde ådörnas.

Beträffande den omtvistade frågan, huruvida, då vid pröfning af
sokt lagfart a fast egendom det befinnes, att föregående egare till samma
egendom en eller flere, underlåtit att sina fång till fastigheten lagfara
och i följd deraf förpligta sådan skyldighet fullgöra, bevis öfver sedermera
vunnen lagfart skall utfärdas till en hvar af dem, som af nämnda
anledning lagfarit med samma fastighet, eller endast till den sist blifne

^ Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

eo-aren af fastigheten, uttalar sig Justitieombudsmannen, efter en utredning
af ämnet, för den senare uppfattningen. _

° Den embetsresa, Justitieombudsmannen under året företagit, bär omfattat
större delen af Nerike, Vermland, Dalsland och Bohus lan samt
mindre del af Vestergötland, och har han under densamma besökt lansoch
stiftsstyrelserna, stadsdomstolarne samt domrarne pa landet, dervid

stag, si i lagskipning™ som vallen fa anlednino-ar
till anmärkningar förekommit och dessa af underordnad ö
och betydelse. Domstolarnes och domrarnes tillsyn öfver konkursernas
utveckling och befordrande till slut, äfvensom vårdnaden a förmynder
skapen håfva i allmänhet varit med sorgfällighet utofvade och det vid

omfattande samt arbetsdryga åliggandet med de ^iÄlleiordT Dom11
nnlägande 0ch förande har öfver allt vant ordentligt fullgjordt. Dom
stolsarkivens å landet tillstånd ger emellertid fortfarande, ehuru nu i
långt mindre utsträckning än förr, Justitieombudsmannen anledning att
påpeka vigten deraf, att dit hörande vigtiga handlingar
hörigen inbundna, samt saknaden af ett lagstadgande som alade tings
lao-en skyldighet att bestrida härför erforderlig kostnad. Det tillstånd,
hvari dessa handlingar stundom, der de icke i tid mbundits, förekomma,
är säo-er Justitieombudsmannen, egnadt att väcka bekymmer. _

’ Då såvidt Utskottet af Justitieombudsmannens dianer och registratur
kunnat inhemta, ingen, som påkallat hans bistånd och haft giltigt
skäl till klagan, lemnats utan hans embefshjelp, och da redogörelse! f
Justitieombudsmannens embetsresa äfvensom ofriga till Utekottet otv
lemnade handlingar utmärka den uppmärksamhet, med hvilken Justit
ombudsmannen äfven i öfrigt följt lagskipningens OC^rvaltm,igens gang
samt den sorgfällighet, hvarmed han genom muntligråd, J

minnelser och förelägganden låtit sig varda om ålit, som f»
maktpåliggande värf, anser Utskottet sig hora angående Justitieombuds
mannens embetsförvaltning i dess helhet uttala det omdöme,

att Justitieombudsmannen genom nit, oväld och
skicklighet fortfarande motsvarat Riksdagens förtroende.

I den till Utskottet öfverlemnade embetsberättelsen har Justitieombudsmannen,
för att göra eu verksam tillämpning af föreskrifterna om
förmyndares årliga redovisningsskyldighet för dem mindre betungande
och derför äfven vid domstolar mera allmän, framstäf fors»’ d.
protokollsutdrag, innefattande föreläggande för _ förmyndare att.vid^stad
gadt äfventyr fullgöra eftersatt skyldighet att i foresknfven ordnm0 c

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o å.

1"“na redovisning för innehafvande förmynderskap, måtte varda från
■ampe e nade, med anhållan, att denna framställning måtte till Bevillmngs-Utskottet
öfverlemnas,

hvilket Utskottet härmed får för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 6 Februari 1878.

På Utskottets vägnar:
H. G. v. GEGERFELT.

Bih- till Rilcsd. Prof. 1878. 7 Sami. 3 Häft.

2