Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1876:LU4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

X:o

4.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Febr. 1876, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af framställning om förändrad lydelse af
13 § i 2 Kap. Strafflagen.

Denna framställning är gjord af Riksdagens Justitie-ombudsman i hans
till Riksdagen afgifna embetsberättelse. Nämnda lagrum, hvarigenom rättigheten
att om böters förvandling till motsvarande kroppsstraff förordna är
Konungens Befallningshafvande allena förbehållen, hade, såsom erfarenheten
visat, medfört olägenhet i afseende på verkställigheten af sadant straff å kronohäkten.
Om nemligen i en sådan trakt eller stad, der dylikt häkte funnes,
någon uppenbarligen medellös person dömdes till böter och förklarade sig med
utslaget nöjd, kunde han likväl icke insättas till det böterna motsvarande
kroppsstraff förr, än Konungens Befallningshafvandes förvandlingsbeslut hunnit
utverkas, hvartill erfordrades utslagets insändande till Konungens Befallningshafvande,
åtföljdt af bevis öfver den bötfäldes bristande tillgång till böterna.
Då dessa medellöse bötfälde, innan Konungens Befallningshafvandes beslut om
bötesförvandlingen ankommit, icke lagligen kunde i häkte inmanas eller, såsom
dömde till endast böter, der ^varhållas, inträffade som oftast att de, som vanligen
saknade stadigt hemvist, afveko från orten och sedermera måste efterspanas
och efterlysas samt, derest de, hvilket sällan vore fallet, anträffades,
forslas möjligen lång väg, för att till straffet befordras, allt med kostnad för
statsverket. För afhjelpande af denna olägenhet, har Justitie-ombudsmannen
föreslagit, att tillsyningsman vid kronohäkte måtte medgifvas befogenhet att,
när utslag, hvarigenom böter blifvit ådömda, för verkställighet af motsvarande
kroppsstraff ankommer till kronohäkte, om förvandlingen förordna.

Bill. till Riksd. Prut. 1876. 7 Sami. 3 Höft. 1

Lcuj-Utsliottets Utlåtande N:o 4.

Utskottet, som det tillhör att meddela yttrande i anledning af denna
framställning, anser den af Justitic-ombudsmannen sålunda påpekade olägenhet
lämpligast kunna på sätt denne föreslagit undanrödjas. Den enda invändning,
som dervid kunde göras, vore i fråga om bristande förmåga hos tillsyningsmännen
att fullgöra det ifrågastälda uppdraget, men en sådan invändning
torde finnas föga grundad. Tillsyningsmännen, hvilka enligt regeln ega att,
under Konungens Befallningshafvandes lydnad, i afseende å kronohäkte utöfva
den befattning, som vid länsfängelse i stad, der Konungens Befallningshafvande
har sitt säte, utöfvas omedelbart af Konungens Befallningshafvande, hafva nemligen
genom Kongl. kungörelsen den 3 Oktober 1873 redan fått sig ålagdt att,
i fråga o in utslag, som omedelbart för verkställighet till kronohäkte ankomma
och röra fångar, hvilka der förvaras, ehvad straffet skall derstädes eller i allmänt
straffängelse verkställas, i utslaget utsätta dagen såväl för straffets början
som för dess slut; och då, såvidt kändt är, någon olägenhet af detta stadgande
hittills icke försports, samt den tillämpning af Kongl. förordningarne den 21
December 1857 och den 30 Maj 1873, som derför erfordras, är vida mera invecklad
och svår att fullgöra, än en enkel förvandling af böter efter den rediga
tariff, som i 2 Kap. 10 § Strafflagen återfinnes, så torde något tvifvelsmål
derom, att tillsyningsmännen hafva erforderliga insigter för verkställandet af
eu sådan förvandling, icke skäligen böra ega ruin.

Utskottet får alltså, med fästadt afseende jemväl derå, att förvandlingsåtgärderna,
genom fånglistornas granskning, äro underkastade snar och mångsidig
kontroll, vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 13 § i 2
Kap. Strafflagen skall erhålla följande förändrade lydelse:

“Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förordne
Konungens Befallningshafvande. Erfordras sådan förvandling
för verkställighet af utslag, som till kronohäkte
ankommit, ege tillsyningsmännen vid det häkte att derom
förordna. “

Stockholm den 10 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.