Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 4
Utlåtande 1871:LU4
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
Hela utlåtandet
Utdrag ur utlåtandet
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 4.
1
N:o 4.
Ånk. till Riksd. Kansli den 9 Februari 1871, kl. 11 f. ni.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 7 Kap. 2 §
Giftermåls-Balken.
I en inom Ändra Kammaren väckt motion (N:o 26), som blifvit remitterad
till Lag-Utskottet, har Herr C. A. Jönsson från Hallands län anfört, att stadgandet
i 7 Kap. 2 § Giftermåls-Balken, att lysning skall ske i den församling, der bruden
tages, förklarad! genom Kong!. Förordningen den 21 November 1794 derhän, att,
lysning bör ske i den församling, der bruden har sitt rätta hemvist och är boende,
rätteligen borde förstås och jemväl i allmänhet tillämpades så, att en persons rätta
hemvist ansågs vara den ort, der han var mantalsskrifven, men att dock kyrkoherdar
i några församlingar, hållande sig vid lagens bokstaf, ansågo att till äktenskap
borde lysas der bruden bodde, äfven om hon var mantalsskrifven på annan
ort; i anledning hvaraf och då det vore medgifvet person, som hade fast egendom
inom olika församlingar, att låta sig mäntålsskrifvas inom hvilken af dessa han
behagade, samt lysning till äktenskap, lika väl som vigsel, i sjelfva verket vore en
kyrklig handling, motionären föreslagit, ate orden i Giftermåls-Balkens 7 Kap. 2 §:
"b örrän vigsel sker, skall tro söndagar lysas af predikstolen i den församling der
bruden tages11, måtto erhålla följande förändrade lydelse: “Förrän vigsel sker, skall
tre på hvarandra följande söndagar lysas i den församling, der bruden är kyrkoskrifveu.
“
Vid riksdagen 18:30—51 väcktes förslag i enahanda syftning och vann Fikets
Ständers bifall, i det att de beslöto utfärdande af en författning, hvari förklarades,
“att stadgande^ i 15 Kap. 18 § Kyrkolagen och 7 Kap. 2 § GiftermålsBalken,
angående den ort, der lysning till äktenskap skall sko, hafva afseende å den
församling, der bruden sednast blifvit i husförhörslängd antecknad.“ I skrifvelse
till Ständerna den 3 November 1853 förklarade emellertid Kong! Maj:t, att, då, enligt
författningarne, lysning till äktenskap borde ske, der bruden hade sitt rätta
hemvist och var boende, samt husförhörslängden icke alltid derom lemnade säker
upplysning, Kong!. Maj:t ansett sig ej kunna antaga Rikets Ständers förslag.
Bill. till Ri&sd. Prat. 1871. 7 Sand. 4 Raft.
2
Lag-Uukottets Utlåtande, Aho 4.
Ordalagen i Kongl. Förordningen den 21 November 1794 om stället, der
lysning bör ske, att nemligen den bör ega rum i den församling, “der bruden har
sitt rätta hemvist och är boende", stå i fullkomlig öfverensstämmelse med lagens
allmänna stadgande om former i tvistemål, som röra någons person, hvilket stadgande
bestämmer den rätt, till hvilken stämning bör ske, såsom den, hvarunder
man har “sitt bo och hemvist"; eller, såsom dessa ord allmänligen tolkas, desman
är mantalsskrifven; och då Lag-Utskottet anser de af motionären åberopade omständigheter
icke böra föranleda en rubbning eller förändring härutinnan, får Utskottet,
med åberopande jemväl af hvad Kongl. Maj:t, på sätt ofvan är nämndt,
yttrat, vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 Februari 1871.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Reservationer:
af Grefve Sparre: emot motiveringen af Utskottets betänkande;
af Herr Beckman: “Då jag erfarit att äfven ganska lagkunnige män äro
skiljaktige i fråga om tolkning så väl af orden “der bruden tages“ (7 Kap. 2 §
Giftermåls-Balken), som af orden “uti den församling, der bruden har sitt hemvist
och är boende11, hvarmed förstberörda uttryck synas vara i Kongl. Förordningen den
21 November 1794 närmare bestämda; då några förmena sistanförda bestämning
likbotydande med der bruden är kyrkoskrifven ; andra med der bruden är mantalsskrifven;
åter andra med der bruden verkligen vid tillfället bor och har sitt hemvist,
äfven om hon der hvarken är mantals- eller kyrkoskrifven, hvilken kasus, till och med
utan att någon olaglighet blifvit begången, kan inträffa; så finner jag den i motionen
begärda förklaringen ingalunda öfverflödig, utan fastmer af omständigheterna
påkallad."