Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49

Utlåtande 1885:LU49

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

5

N:o 49.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 April 1885, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af § 26 i förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig öfverlemnad
en af Herr J. Pettersson i Alfvesta väckt, så lydande motion (N:o 25):

»Uti 26 § af Kongl. Maj:ts nådiga förordning, angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket, den 29 Juni 1866 stadgas:
»När socknemän skola kyrka eller prestegård bygga eller bättra, må de
från prestebolets eller annat dertill hörande hemmans skog njuta nödigt
timmer och virke, såvidt utsyning kan, efter antagen hushållningsplan,
ega rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen, som blifvit
boställsinnehafvaren tillerkänd.»

»Hvad angår boställsinnehafvarens rätt till afkastningen af skogen,
utgör väl denna i de flesta fall endast skogens användande till vedbrand
och hägnadsmaterialier, och då man antager detta, är det, synnerligast
i skogfattiga orter, harmligt att se, att boställsinnehafvaren
till ved mången gång använder träd, som äro tjenlig^ till timmer, under
det de byggnadsskyldige, vid reparationer å kyrka eller prestgård, nödgas
från så långt aflägse trakter inköpa virke, att frakten öfverstiger
virkets värde. Någon fara för att innehafvaren af ecklesiastika boställen
skulle komma i saknad af vedbrand och hägnadsvirke kan ej uppstå,
då socknemännen äro ålagda att vid å boställena förekommande brist
fylla dessa behof, hvilket åliggande de än villigare skulle uppfylla,
om de dermed kunde åt sig och efterkommande bevara det mera värderika
byggnadsvirket å boställets skog.

6

Lag-Uttkottets Utlåtande N:o 49.

»Om derför oinskränkt rättighet lemnades till användande af befintligt
timmer och virke från ifrågavarande boställshemman vid byggnad
eller reparation å kyrka eller prestgård, erfordrades icke, efter mitt förmenande,
den med omgångar och kostnader förenade utsyningen, som
nu är föreskrifven. Det läge i socknemännens intresse att tillse, att
skogen väl vårdades, och kontrollen öfver att virke icke för annat än
det afsedda ändamålet afverkades komrne att ligga uti det protokoll,
som af synerätt, hvilken byggnaden eller förbättringen föreskrift, meddelades.
På dessa i korthet anförda skäl får jag vördsamt föreslå, att
Riksdagen ville besluta,

att 26 § i ofvanstående nådiga förordning måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

När socknemän skola kyrka eller prestgård bygga eller bättra, må
de från prestebolets eller annat dertill börande hemmans skog taga
nödigt timmer och virke.»

Med anledning af en vid 1882 års riksdag väckt motion af likartadt
innehåll med den nu förevarande, har Utskottet, i utlåtande N:o 33, för
att ställa i rätt dager den vård om de ecklesiastika boställsskogarne,
hvilken Skogsstyrelsen då utöfvade, samt det sätt, å hvilket sådant
skedde, lemnat en redogörelse i detta afseende, hvilken Utskottet, med
iakttagande deraf, att numera Domänstyrelsen öfvertagit Skogsstyrelsens
förra befattning med de allmänna skogarne, här i hufvudsak upprepar.

På grund af förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket den 29 Juni 1866 har Domänstyrelsen, hvilken trädt
i den förra Skogsstyrelsens ställe, öfvertagit kontrollen öfver alla ecklesiastika
boställsskogar.

Intill dess hushållning spion, vare sig provisionel eller definitiv, för
sådan skog blifvit upprättad, inskränker sig denna kontroll till öfvervakande
deraf, att skogen —■ der ej särskilda medgifvande!! att försälja
vissa skogsalster förefinnas, hvilket undantagsvis kan vara fallet — icke
användes till annat än dels boställets husbehof, detta må nu vara större
eller mindre, dels ock derutöfver till byggande och underhåll af kyrka
och prestgård, i den mån sådant kan ske med iakttagande af skogens
fortfarande bestånd.

Men sedan sko g shushållning spion genom laga kraftvunnen resolution
blifvit faststäld — hvarvid särskildt afseende skall fästas derpå, att boställshafvarens
årliga behof af skogsfång och bete, så vidt möjligt är,

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

tillfredsställes, äfven om skogens uppbringande till dess högsta möjliga
afkastning skulle derigenom fördröjas — innebär kontrollen uppsigt
derå, att boställsinnehafvaren behörigen till alla delar ställer sig planen
till efterrättelse, således icke afverka!'' mer än planen bestämmer, äfven
om detta är otillräckligt för husbehofvets fyllande, åstadkommer skogsåterväxt
efter afverkning, och i öfrigt med afseende å betning in. m.
rättar sig efter de i planen gifna föreskrifter. Underlåter boställsinnehafvaren
inom förelagd tid verkställa hvad planen stadgar, äfventyra!''
lian, att arbetena utföras på hans bekostnad på föranstaltande af vederbörande
Konungens Befallningshafvande.

Der indelning till trakthuggning sker, utsättas på eu gång å marken
tio års hyggen genom skogstjensteman medelst utstakning och bläckning
å träd, hvarefter de olika årshyggena numereras; och har boställsinnehafvaren
sedan rätt att, utan särskild utsyning, årligen hugga till
husbehof å det hvarje år motsvarande hygge.

Uppstår å eu till trakthuggning indelad skog öfverskott utöfver
husbehofvet, skall detta i vederbörlig ordning försäljas. Jägmästaren
afstämplar detta öfverskott och anmäler detsamma till försäljning, hvarpå
försäljningen verkställes af vederbörande kronofogde å offentlig auktion
eller äfven, i vissa fall, under hand, hvarefter alla kostnader för skogens
skötsel, för upphuggning af virket, derest sådan egt rum, och för
försäljningen godtgöras af de influtna medlen. Kronofogden undfår
härvid resekostnadsersättning, hvaremot någon särskild ersättning ej
tillkommer jägmästaren. Behållningen fördelas, efter Kongl. Maj:ts bestämmande,
med högst hälften till innehafvaren och återstoden till allmänna
prestlöneregleringsfonden; och anses den boställsinnehafvaren
tillfallande andelen såsom godtgörelse för det besvär och den omtanke,
som med skogens skötsel och bevakning äro förenade.

Å de boställen, der hushållningsplan blifvit införd, men skogen ej
indelats till trakthuggning, hvilket dock endast undantagsvis är förhållandet,
verkställer vederbörande jägmästare för högst tre år på en
gång utsyning och stämpling af träd, som i blädningsändamål ifrågakomma
att fällas.

Skogstjensteman åligger dock i båda fallen att genom besigtning
utröna och öfvervaka, att skogshushållningsplanen af boställsinnehafvaren
ordentligt följes.

Socknemän eg a, då kyrka eller prestgård af dem skall byggas
eller bättras, rätt till utsyning å boställes skog, så vidt sådan utsyning
kan efter antagen hushållningsplan ega rum utan inskränkning i den
rätt till afkastningen, som blifvit boställsinnehafvaren tillerkänd.

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 49.

Ersättning för skogstjenstemans årliga, af gällande författningar
bestämda ordinarie förrättningar å prestgårdsskogar utgår endast under
form af de en gång för alla bestämda resepenningar, som han af statsmedel
i sådant afseende uppbär, och hvilka i revier söder om Dalelfven
utgöra två hundra kronor årligen. Ordinarie utsyningar ske på hösten
och skola, enligt 36 § i Instruktionen för Skogsstyrelsen och skogsstaten
den 19 November 1869, så vidt möjligt är, vara afslutade före
den 1 Oktober. Begäres vare sig af boställsinnehafvare eller socknens
kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldige utsyning efter den 1 Oktober
och kan dermed ej uppskjutas till nästa ordinarie utsyningstid, företages
extra förrättning, och är jägmästare berättigad härför erhålla
ersättning af sökanden enligt Kongl. Maj:ts förnyade taxa på arfvode
för skogsförrättningar, som efter särskildt förordnande verkställas, den
12 November 1875.

Något biträde med skogshushållningen i öfrigt är jägmästaren ej
skyldig att utan särskild ersättning lemna boställsinnehafvaren. Anser
sig emellertid boställsinnehafvaren ej kunna sjelf sköta skogen, så beror
det på enskild öfverenskommelse mellan boställsinnehafvaren och jägmästaren
eller hvilken annan, innehafvare!! eljest finner för godt anlita,
huru vida och mot hvilken ersättning den sakkunnige vill åtaga sig
närmare tillsyn å skogshushållningen. Domänstyrelsen har dock till
Kongl. Maj:t ingått med underdånig framställning, enligt hvilken, i
sammanhang med lönereglering för skogsstaten, denna skulle utan ersättning
från innehafvaren öfvertaga skogsskötsel!! å prestgårdsskogarne.

Slutligen bör anmärkas, att, om boställsskog i betydligare mån öfverstiger
boställets behof af skogsfång, skogen i sin helhet eller lämplig
del deraf kan enligt Kongl. Maj:ts förordnande ställas under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning, såsom om kronoparker är stadgadt.
I sådant fall afsättes eller undantages dock skog för boställsinnehafvarens
räkning eller medgifves honom utsyning till husbehof å skogen,
der betet merendels äfven är honom förbehållet, hvaremot boställsinnehafvaren
i öfrigt ej eger att taga befattning med eller njuta afkomst
af skogen.

Enligt särskild upplysning, som Utskottet förskaffat sig från Kongl.
Domänstyrelsen, äro för närvarande, af 2,528 ecklesiastika boställsskogar
med tillsammans en areal af 312,899,19 har, 1,385 st. med tillsammans
eu areal af 207,274,51 har indelade till ordnad hushållning. Af skogsplanerna
äro 1,268 provisionel^ och 117 definitiva. Under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning äro 26 st. ecklesiastika boställsskogar
stälda.

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

De förhållanden, å hvilka motionären fäst sin uppmärksamhet, hafva
icke heller af Domänstyrelsen lemnats obeaktade. Domänstyrelsen har
nemligen, i cirkulär till samtlige skogstjenstemän, angående allmänna
skogars indelning för ordnad hushållning, den 16 Juni 1884 lemnat,
bland andra föreskrifter, äfven följande:

»Om vid indelning af till kyrkoherdeboställe hörande skog afkastningen
öfverskjuter hemmanets virkesbehof, då skall, der så lämpligen
ske kan, af den till afverkning under indelningsperioden bestämda
skogen undantagas särskild trakt, afpassad efter virkesbehofvet vid
byggande och underhåll af kyrka och prestgård. Under indelningsperioden
uppkommande behållning å sådan skogstrakt, hvilken ej bör
indelas i årshyggen, men med rosen tydligt utmärkas och å kartan på
förut angifvet sätt betecknas, må ej anses tillhöra öfverskott, som bör
försäljas, utan reserveras för framtida byggnadsbehof. Skulle brist
å husbehofsvirke emellertid under indelningsperioden uppkomma, ehuru
den afsätta skogen ej öfverskjutit det beräknade öfverskottet, och har
försäljning af skogseffekter ej skett, då må bristen fyllas från den för
socknemännens byggnadsbehof afsätta skogstrakt. Der sådan skogstrakt
ej kunnat afsättas, skall genom öfverhållande af fröträd eller
smärre '' skogsgrupper, dugliga för ändamålet, dylik byggnadsskog till
beräknadt belopp reserveras, innan öfverskott af skogsafkastning må
anses förefinnas. Uti hushållningsplanens text skola fullständiga föreskrifter
härom införas.»

Domänstyrelsen, som lärer för sin del så tolka § 26 i 1866 års
förordning, att socknemännens virkesbehof är att hänföra till husbehof,
som efter boställshafvarens skall utgå af skogens afkastning, har sålunda
redan vidtagit åtgärder i det af motionären afsedda syfte.

Till det anförda kommer, att de olägenheter, hvaröfver man nu,
beträffande den erforderliga utsyningen, klagar, icke lära i någon väsentlig
mån bero på denna utsyning sjelf, utan torde till hufvudsakligaste
delen hafva sin grund i ett nog vanligt dröjsmål in i sista stund
med begäran om utsyning. Om, när utsyning erfordras, framställning
derom gjordes i god tid, t. ex. 3U år före virkets användande, kunde
utsyningen ske under sommaren i sammanhang med andra dylika förrättningar,
och afverkningen sedermera försiggå under påföljande vinter.
När emellertid, såsom vanligen nu är fallet, ansökning om utsyning
sker alldeles omedelbart innan virket skall användas, föranledes härigenom
en extra resa för vederbörande jägmästare, kanske midt i vintern,
med ty åtföljande särskild ersättning.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 7 Samt. 29 Haft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

Utskottet hemställer,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 21 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Ivar HaeggstrBms Boktryckeri, 1885.