Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45

Utlåtande 1880:Lu45

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.

1

IV:o 45.

Ank. till Kiksd. Kansli den 6 Maj 1880, kl. 7 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om stadgande
af förmånsrätt för frakt, som förvaltning af jernväg
i följd af samtrafik uppburit för annan jernvägs
räkning.

Uti särskilda motioner (1, N:o 22; II, N:o 92) hafva inom Första
Kammaren Herr Pehr von Ehrenheim och inom Andra Kammaren Herr
O. R. Themptander föreslagit, »att, under förutsättning att Riksdagen antager
en lag angående inteckning i jernväg, Riksdagen jelnväl må besluta
att i 17 kap. Handelsbalken på lämpligt ställe införa ett stadgande
derom, att frakt, som förvaltning af jernväg, i följd af samtrafik, uppburit
för annan jernvägs räkning, må med förmånsrätt utgå ur gäldenärs
lösa egendom, der ej frakten stått inne längre än fyra månader».

Uti det förslag till lag om inteckning i jernväg och i sammanhang
dermed erforderliga författningar, som af den dertill utaf Kong]. Maj:t
förordnade komité afgifvits den 10 Februari 1879, föreslogs, bland annat,
sådant tillägg till 17 kap. 7 § Handelsbalken, att frakt, som förvaltning
af jernväg i följd af samtrafik uppburit för annan jernvägs räkning,
skulle, der ej frakten stått inne längre än fyra månader, ur gäldenärens
lösa egendom uttagas med förmånsrätt efter hvad i öfrigt uti nämnda
paragraf funnes upptaget.

Sedan, vid granskning af komiterades förslag i Högsta Domstolen,
Hö gsta Domstolens fleste ledamöter funnit det icke vara af behofvet påUih.
till Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 88 Håft.

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 45.

kalladt att, på sätt förslaget innehölle, för fraktfordran i följd af samtrafik
tillskapa en ny förmånsrätt, fann Kongl. Maj:t, då derjemte den
af komiterade ifrågasatta förmånsrätten icke stode i något oskiljaktigt
sammanhang med frågan om inteckning i jernväg till säkerhet för fordran,
att bestämmelserna om förmånsrätt för samtrafiksmedel borde ur
förslaget uteslutas.

Sedermera hemstälde Utskottet emellertid vid 1879 års riksdag med
anledning af en väckt motion af samma innehåll, som den nu föreliggande,
och under förutsättning, att en lag om inteckning i jernväg blefve
af dåvarande riksdag antagen, det ett stadgande måtte i 17 kap. 11 §
Handelsbalken införas, att efter den förmånsrätt, som der nu omförmäles,
skulle uttagas frakt, som förvaltning af jernväg, i följd af samtrafik,
uppburit för annan jernvägs räkning, der ej frakten stått inne
längre än fyra månader. Denna hemställan blef, sedan inteckningslagen
icke vunnit Riksdagens bifall, af båda Kamrarne afslagen.

Motionärerna hafva icke heller nu för den af dem ifrågasatta förmånsrätten
föreslagit någon viss plats i förmånsrättsordningen, men en
dylik förmånsrätt torde icke gerna kunna sättas högre, än näst efter
den i nuvarande 11 § af 17 kap. Handelsbalken omförmälda. Förmånsrätten,
redan härigenom af ringa betydelse, blifver af ännu ringare, derest
inteckningsrätt i jernväg af den omfattning, hvarom Utskottet hemstält,
varder af Riksdagen antagen. Under det att nemligen enligt det af Utskottet
vid förra riksdagen framlagda förslag om inteckning i jernväg
sådan inteckning skulle medföra förmånsrätt endast i den rörliga materiel
och de inventarier till stationer, verkstäder och andra byggnader,
hvilka vore för jerrivägen afsedda och hörde gäldenären till, skulle enligt
det af Utskottet nu förordade förslaget inteckningssäkerhet omfatta
lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd. Med fjorårets förslag kunde
sålunda förmånsrätten för samtrafiksmedel, som enligt Utskottets förslag
skulle omfatta all bolagets egendom, alltid kunna, oberoende af
meddelade inteckningar, göras gällande åtminstone i bolagets förråd af
förbruksartiklar, såsom kol, ved, oljor, kontanta tillgångar, utestående
fordringar m. in., men enligt nuvarande förslag skulle alla de ofta stora
och dyrbara förråden anses såsom tillhörigheter till den fasta egendomen
och sålunda i desamma inteckningarne gälla framför ifrågavarande förmånsrätt.
Med förmånsrättens stadgande skulle ock uppstå den oegentlighet,
att, under det förmånsrätt för samtrafiksmedel skulle förefinnas för ett
jernvägsbolag i förhållande till ett annat, skulle någon sådan icke kunna
göras gällande af till exempel ett med en jernväg samtrafikerande ångbåtsbolag.
Då härtill kommer, att de så kallade tysta förmånsrätterna

o

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.

snarare torde böra minskas än ytterligare utsträckas, då ifrågavarande
förmånsrätt, på sätt Högsta Domstolens fleste ledamöter anmärkt, icke
synes vara af behofvet påkallad och icke står i oskiljaktigt sammanhang
med frågan om inteckning i jernväg till säkerhet för fordran, samt då i
de flesta fall den qvittningsrätt, som tillkommer samtrafikerande jernvägar
mot hvarandra, torde innebära en icke oväsentlig garanti för utfående
af samtrafiksmedel, hemställer Utskottet,

att motionerna icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

O O

G. LAGERSTRÅLE.