Lag- Utskottets Utlåtande N:o 45

Utlåtande 1870:LU46

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 45.

5

ligen eu akt af synnerlig betydelse med hänseende till sina rätlsföljder. Det vore
derföre föga välbetänkt att, på sätt motionärerne ifrågasatt, till förmån för en testamentstagare,
hvars anspråk möjligen grundar sig på en olaglig handling, göra arfvinges
lagbestämda rätt väsendtligen beroende derpå, om han tillfälligtvis får kännedom
om ett i allmänna tidningarne införd! kungörande. Obilligheten häraf blir
ännu större, då man lagar i betraktande, dels att lagen icke föreskrifver någon viss
tid, inom hvilken testamentet skall arfvingen delgifvas, och dels att testamentstagare
emellertid eget’ alt sälta sig i besittning af den testamenterade egendomen. Testamentstagare
är alltid den lyckligare lottade. Han bör derföre utan missnöje underkasta
sig de olägenheter, som kunna föranledas af svårigheten att gifva arfvingen
'' del af testamentet.

Det må bemärkas, att här eger ett helt annat förhållande rum, än då fråga
är om stämnings delgifvande. I allmänhet ligger det i svarandepartens intresse att
undersöka stämningen, dä deremot eu arfvinges egen fördel fordrar, att lian gifver
sig tillkänna för att göra sin arfsrätt gällande; och han inlager dervid ställningen
af kärandepart gentemot testamentstagare!! såsom svarande.

På dessa skäl hemställer Utskottet,

5:o) att Herrar Sven Andreassons och J. Borgs nu omhandlade
förslag ej må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Maj 18 70.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

ST:o 46.

Ank. till ttiksd. Kansli den 3 Maj 1870, kl. 12 Budd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för husbonde att i
sparbank insätta en del af tjenstehjons lön.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 209, som hlifvit till Lagutskottet
remitterad, har Herr Åke Andersson, i afsigt alt befordra sparsamhet hos

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

tjenstfolk och sålunda i någon män undanrödja eu af de orsaker, hvarför fattigvårdslungan
år från år så betydligt ökats, föreslagit, att Riksdagen ville för sin del

besluta, ”att i de kommuner, som medelst lagligen utlyst kommunalstämma sådant

besluta, skola tjenare vara förbundna att, såvida deras lön uppgår i kontant till 50
R:dr eller derutöfver, utom kostpenningar der sådana ifrågakomma, låta husbonden,
hvilken ock skall vara skyldig att, i sparbank eller lifränteanstall, under årets lopp

eller, om kortare tid är betingad, innan den lilländagåU, insätta minst 10 procent

af den sålunda betingade lönen, mot högsta möjliga ränta, hvaröfver tjenaren sjelf
under tjenst el iden eller vid dess slut erhåller sin bok, efter hvilken lan icke får
uppbära medlen, innan lian uppnår 50 å 55 års ålder, såvida icke tvingande omständigheter
sådant fordra, då kommunalstyrelsens utlåtande i den kommun, han
då tillhör, deröfver erfordras”.

I anledning af ett vid 1808 års Riksdag väckt likartad! förslag, ytliade sig
dåvarande Lag-Utskott, att ett sådant icke läte sig förena med den likhet inför lagen,
som emellan samhällets alla klasser borde ega rum jemväl i fråga om den enskildes
rätt att råda öfver sitt gods. Tjenaren hade lika väl som husbonden grundad! anspråk
på frihet i detta hänseende. Den förres rättighet att få disponera öfver egna
medel vore lika helig som den sednares. Det kunde icke med fog påstås, att böjelsen
för lys och öfverflöd i allmänhet vore större hos tjenslefolk än hos andra; men
äfven om så vore förhållandet, kunde lagstiftaren deraf ingalunda hemta giltig anledning
att ställa hela den Renande klassen under ett sådant förmyndareskap, som förslaget
åsyftade. Mot del föreslagna stadgandet kunde för öfrigt anmärkas, att det
sannolikt ofta skulle föranleda förvecklingar mellan husbonde och tjenare.

Under åberopande af dessa skål, och med erinran att det står husbonde
öppet, att i sammanhang med legoaftal^, söka träffa godvillig öfverenskommelse i
ifrågavarande hänseende med tjenstehjon, får Utskottet vördsamt hemställa,
all ifrågavarande, motion må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 2 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Kolmodin har begärt få antecknad!, alt han i Utskottet ej deltagit i
behandlingen af ifrågavarande ärende.