Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44

Utlåtande 1873:LU44

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

N:o 44.

Ank. till Riksd. Kansli d. 7 Maj 1873, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
med förslag till förordning angående verkställighet,
i vissa fall, af straff, ådömdt genom icke laga
kraft egande utslag.

Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottets behandling hänskjutit omforma
Ida nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:

”Då häkte, hvari någon, såsom misstänkt för brott, hålles, ej kan anses
såsom straff, utan endast såsom en för det allmänna rättstillståndets upprätthållande
nödig säkerhetsåtgärd, synes den häktade ega rättmätiga anspråk att
häktningen, hvilken för honom medför ett ofta känbart lidande, icke blifver
långvarigare än det afsedda ändamålet oundgängligen kräfver. Det måste derföre
vara statens pligt att träffa sådana anordningar, hvarigenom tiden för
häktningens fortvaro i möjligaste mån förkortas; och i sådant afseende är det
af vigt att det angående den häktade meddelade utslag så fort omständigheterna
det medgifva till verkställighet befordras. För närvarande är genom
Kongl. brefvet den 16 December 1819 stadgadt, att, då en tilltalad, efter erhållen
del af det angående honom gifna utslag, förklarar sig dermed nöjd och
vid ett sådant förklarande förblifver, samt fråga ej heller eger rum om högre
ansvar, än hvartill dömdt blifvit, hinder för verkställigheten af samma utslag
icke bör möta deraf, att tiden för ändringssökande ännu icke förflutit. Då

Lag-Utskottet» Utlåtande N:o 44.

15

verkställigheten sålunda gjorts beroende deraf, att fråga ej eger rum om högre
ansvar, är nämnda stadgande icke tillämpligt i de fall, då åklagare eller målsegare
besvära sig öfver utslaget, utan måste i dessa icke sällan förekommande
fall, intill dess slutlig dom hinner meddelas, fången i häktet qvarhållas, till
ökadt lidande för honom sjelf och till kostnad för staten, som under tiden
måste besörja hans underhåll. Med anledning häraf och under anmärkning
tillika, att förenämnda bestämmelse, hvarigenom fången lemnades frihet att ena
dagen förklara sig med utslaget nöjd samt begynna straffet, och andra dagen
återkalla sitt förklarande och afbryta bestraffningen, vore olämplig, har Riksdagens
Justitie-ombudsman uti underdånig skrifvelse den 31 Oktober 1870 hemställt
om borttagande ur ofvan åberopade Kongl. bref af de der för straffets
bringande till verkställighet förutsatta vilkor, att den tilltalade förblef vid sitt
förklarande att han med den ådömda bestraffningen åtnöjdes och att fråga icke
vore om straffets skärpning, så att följaktligen det ådömda straffet skulle kunna
verkställas, så snart den dömde dermed förklarade sig nöjd.

Kongl. Maj:t, som anser att ett sådant förfaringssätt skulle i många fäll
medföra väsendtliga fördelar såväl för den häktade, som för staten, samt att
de oegentligheter, som derigenom undantagsvis kunde uppstå, äro af underordnad
vigt, vid jemförelse med de stora olägenheter, nu gällande bestämmelser
föranleda, har derföre låtit utarbeta ett lagförslag i ofvan antydda syftning;
och vill Kongl. Maj:t alltså, med öfverlemnande af Högsta Domstolens
och Stats-Rådets i frågan hållna protokoll, jemlikt § 87 Regeringsformen, föreslå
Riksdagen antagande af följande:

Förordning angående verkställighet, i vissa fall, af straff, ädömdt genom
icke laga kraft egande utslag.

Med ändring af hvad lag och författningar innehålla häremot stridande,
förordnas som följer:

1 §•

Har den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till fängelse
och skall hållas häktad i afbidan derå att det öfver honom fällda utslag
vinner laga kraft, icke besvärat sig öfver utslaget inom den för ändringssökande
föreskrifna tid, eller har han före besvärstidens utgång, i den ordning
2 § bestämmer, förklarat sig nöjd med utslaget och villig att undergå den
ådömda bestraffningen; då bör straffet genast gå i verkställighet utan hinder
af åklagares eller målsegandes besvär.

Är utslaget af domstolen understäldt högre Rätts pröfning eger hvad
nu sagdt är ej tillämpning.

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

2 §•

Vill häktad afgifva sådant förklarande, hvarom i 1 § är nämndt; bör det
ske inför Konungens Befallningshafvande, derest den häktade förvaras i länsfängelset,
men i annat fall inför Tillsyningsmannen eller Föreståndaren vid
häktet i vittnens närvaro; dock må förklarandet ej gälla med mindre den häktade
inom fängelset haft minst två dagars betänketid efter det underrätts utslag
för honom afkunnades. eller öfverrätts utslag blef honom delgifvet. Förklarande,
som skett i öfverensstämmelse med hvad nu är sagdt, må icke återkallas.

3 §•

Yarder straff, hvars verkställighet börjat, af öfverrätt skärpt, skall bestraffningen
ändock fortgå enligt underrättens utslag, till dess den häktade, på
sätt ofvan sägs, förklarat sig nöjd med öfverrättens utslag, eller detta eljest
emot honom vunnit laga kraft.

4 §.

Då fängelsestraff, som den häktade undergått, skall å straffarbete afräknas,
förfares enligt de i 4 kap. 6 § Strafflagen stadgade grunder.”

Utskottet, som för sin del gillar de i Kongl. Maj:ts proposition anförda
skäl för det framstälda förslaget och icke har något att erinra mot de särskilda
bestämmelserna i detsamma, hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 7 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. (i. v. Gegerfelt.

Stockholm, J. W. Svenssons boktryckeri, 1873.