Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43

Utlåtande 1872:LU43

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

7

ring, har kyrkomötet genom skrifvelse den 3 Oktober samma år härom hos Kongl. Maj:t
gjort underdånig framställning, med hemställan tillika, åt t för detta ändamål hvarje
ordinarie presterlig lägenhet en gäng. vid innehafvarens afgång, under ett år måtte få
stå ledig och nettobehållningen af de med densamma förenade inkomster till pensionsfondens
bildande användas.

I fall ifrågavarande inkomster skulle fråntagas stiftens byggnadskassor, torde de
företrädsvis böra anslås antingen till nämnda pensionsfond eller till bildande af enke- och
pupillkassor för aflidne prestmäns eu kor och barn, såsom jemväl varit ifrågasatt. Deremot
synes det ej lämpligt att, på sätt motionären yrkat, använda dessa medel för folkskolans
behof, då de derigenom, lika mycket som för närvarande är förhållandet, skalle
komma att dragas till ett för presterskapets aflöning främmande ändamål.

Utskottet får derföre vördsamt hemställa,

att omförmälda förslag ej mätte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Emot beslutet anmäldes reservation åt Herr Sven Nilsson.

Y:o 4S.

Auk. till Kiksd. Kansli deri 6 Maj 1872. kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 107 § i gällande
Skiftesstadga,

Herr H. Bexelius har uti eu inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 31) anfört, att skiftesdelegare, som genom laga skifte mistat odlad
och val hafdad jord och i stället erhållit ouppodlad och sämre jord jemte odlingsersättDing,
ej sällan förde klagan öfver skiftesförrättningen endast i afsigt att uppehålla skiftets
fastställande, emedan den klagande under tiden egde skörda sin gamla jord, hvilket
merendels skedde på ett sätt, som i väsendtlig mån försämrade denna; och har motionären,
till förekommande af sådant missbruk, föreslagit, att 107 § i skiftesstadgan måtte
andras till följande lydelse: »Skiftesmannen och gode männen böla emellan delegarne
söka bereda vänlig öfverenskommelse om tiden då det nya skiftet tillträdas skall, dock

8

Lag-Utskottet? Utlåtande N:o 43.

att dermed icke längre må dröjas, än ett år, sedan skiftet faststäldt bhfvit; men kart
sådan öfverenskommelse icke trättas, skall tillträdet ske, sa snart tiden till klander a
skiftet, utan att sådant klander blifvit anmäidt. tilländalupit, eller skiftet, i händelse åt
klander, genom laga kraftegande utslag blifvit faststäldt, dock att hvar sin pa åker
växande gröda sjelf bergar, der ej annorlunda åsämjes. Skulle dervid inträffa, att någon
delegare icke erhåller så mycken åker till utsäde som ä honom rätteligen belöpa bör,
eller har under tiden, sedan värdering å eyorna egde rum. någon del af jorden råkat i
vanhäfd eller på annat sätt undergått försämring, varde, ersättning åt den, som härigenom
lider förlust, särskilt bestämd.»

Den föreslagna förändringen består deri, att de med kursiv stil utmärkta orden
»eller har under tiden, sedan värdering å egorna egde ruin, någon del åt jorden råkat i
vanhäfd eller på annat sätt undergått försämring» blifvit inflickade t skiftesstadgans forenäniuda
paragraf, sådan den nu iyder.

Genom en så beskaffad lagstiftningsåtgärd blefve anmärkta olägenheten ingalunda
afhjelpt, dä den i ifrågavarande paragraf af Skiftesstadgau omförmälda häfdeersättning
och således, enligt den form motionären gifvit sitt förslag, äfven den i detta förslag afludda
ytterligare ersättning måste bestämmas innan skiftet af sluta». Af den motivering,
hvarpå förslaget sig grundar, framgår dock, att motionären egentligen velat ålägga vederbörande
skiftesdelegare ersättningsskyldighet för vanhäfd, som egt rom under tiden
emellan skiftets afstigande och tillträdesdagen. Denna ersättning kan naturligtvis icke
beräknas eller till beloppet bestämmas förr än tiden för tillträdet åt de nya skifteslotterna

är inne.

Föreslagna lagstiftningsåtgärden torde emellertid vara öfverflöaig, da den, hvars
rätt i ifrågavarande hänseende kränkes, lärer vara oförhindrad att genom laga rättegång
emot vederbörande föra talan om skadestånd. Men äfven under förutsättning af ett motsatt
förhållande, kunde på den åt motionären ifrågaställda väg ändamalet icke vinnas
utan införande åt en särskild procedur med nya bestämmelser, som säkerligen skulle leda
till ytterligare tidsutdrägt och kostnader, äfvensom invecklade tvister ifrån den ena instansen
till den andra.

Vid sådant förhållande och dä ett lagstadgande i föreslagna syftet, hvaraf något
behof hittills icke försports, hädanefter mera än hittills torde kunna undvaras, sedan laga
skifte numera öfvergått nästan alla hemman, anser Utskottet sig höra hemställa,

att berörda motion måtte af Riksdagen leinnas utan vidare afseende.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

f

N:o 44.