Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40

Utlåtande 1885:LU40

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1885, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphöliörande
af den vissa slags hemman medgifna frihet från
inqvarteringsskyldighet under fredstid.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning emottagit
en af Herr Anders Persson i Mörarp afgifven motion, N:o 114,
om upphörande af den vissa slags hemman medgifna frihet från inqvarteringsskyldighet
under fredstid.

Motionären förmäler, hurusom bland stadganden, som röjde sitt
ursprung från en förgången tid, förekomme skyldigheten att emottaga
och herbergera tågande trupper under fredstid. Dels vore nemligen
från denna skyldighet, på grund af stadganden i Kongl. Qvarterordningen
den 28 Mars 1719 in. fl. Kongl. förordningar, säteri- och ladugårdar,
rå- och rörshemman, vissa slag af boställen, post- och lotshemman,
kyrkoherde- och klockarebol helt och hållet befriade, och dels
ålåge samma skyldighet frälsehemman endast intill hälften mot kronooch
skattehemman. I vår tid, då man sträfvade att utjemna gamla skattebördor
och rättvisare fördela dessa samhällsklasserna emellan, läte qvarståendet
af ett dylikt stadgande, då det påpekades, näppeligen försvara
sig. Visserligen lemnades ersättning för den proviant och de rationer,
som det ålåge de inqvarteringsskyldige att anskaffa och tillhandahålla;
men dels vore denna ersättning ofta ganska knapp i förhållande till

Bill. till Rfksd. Prof. 1885. 7 Sami. 23 Höft.

2

Lag-Utskottets Utledande N:o 40.

den verkliga kostnaden, då väl högst sällan, om ens någonsin, förekomme
att eu husvärd utspisade manskapet efter gällande provianteringsstat,
och dels vore ett årligt återkommande onus och intrång, då
detta skulle utgöras af och vidlåda ett ringa fåtal, i stället för att vara
fördeladt på ett flertal medborgare inom samhället, förenadt både med
uppoffringar, de der vore oproportionerliga, och med obehagligheter af
mer än ett slag. Fördelades deremot detta onus på samtlige fastighetsinnehafvare
inom den kommun, der inqvartering skulle ega rum,
blefve bördan lättare att bära, och en hvar borde icke då rimligtvis
hafva att befara, det han finge sig tilldeladt större antal än han
kunde herbergera. Motionären föreslår, »det Riksdagen ville för sin del
besluta, att den frihet från inqvarteringsskyldighet under fredstid, som
nu, i följd af särskilda stadganden, förefinnes för vissa slag af hemman,
måtte från och med den 1 Januari 1886 upphöra att gälla», hvarjemte
han anhåller, att Lag-Utskottet, till hvilket motionen torde blifva,
remitterad, ville uppsätta förslag till författning i ämnet.

Inqvartering är af tvenne slag: ständig och tillfällig. Den senare
utgöres, så å landet som i städerna, när trupp är stadd på tåg, och
skiljer sig härigenom från den ständiga, som utgår till trupp, hvilken
blifvit anbefald att längre tid uppehålla sig på ett ställe.

Tillfällig inqvartering består af husrum, ljus, värme och sängkläder
och utgöres å landet af egare eller innehafvare af sådan jord, för hvilken
icke, enligt hvad här nedan förmäles, frihet åtnjutes från detta besvär,
samt i städerna af dem, som äro skyldiga att deltaga i den ständiga
inqvarteringens utgörande. Skyldigheten att utgöra tillfällig inqvartering
är olika i fred och under krig.

I fred äro ä landet frie derifrån de, som innehafva 1) Kungsgårdar
och kungsladugårdar (K. Br. 2 Nov. 1719; 2) Sätes- och ladugårdar,
oskattlagda rå- och rörshemman (Kongl. förnyade Qvarterordningen 28
Mars 1719, § 23 samt Adb Priv. § 8); 3) Officerareboställen; 4) Gästgifvaregårda.
r; 5) Kyrkoherde- och kapellansbol (3—5 enligt Qvarterordningen
28 Mars 1719, § 23); 6) Lotshemman (K. F. 17 Sept.
1783, § 2); 7) Allmänna frälsehemman till hälften (Adb Priv. § 9);
8) Skatte- och kronobonde, som uppfunnit mineralstreck (K. F. 27 Aug.
1723, § 2); ovisst torde dock vara, att detta stadgande kan anses vara
ännu gällande; samt 9) Nämndemän för den hemmansdel de bebo (K. Br.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40. 3

27 Juni 1791). / städerna åtnjutes friheten af dem, som äro frie från
ständig inqvartering.

Under krig utgöres åt landet inqvartering äfven af dem, hvilka här
ofvan finnas under 1—5 upptagne bland de i fredstid frikallade (Qvarterordningen
28 Mars 1719, § 23; K. K. 6 April 1810); samt af allmänna
frälset fullt (Adb Priv. § 9), hvadan alltså denna frihet i krigstid
endast tillkommer lotshemman, skatte- och kronobonde, som uppfunnit
mineralstreck, samt nämndemän; 1 städerna åtnjutes äfven under krig frihet
af dem, som i fred äro från detta onus fritagne.

Ständig inqvartering medförer äfvenledes dels rättigheten till fritt
husrum, dels rättigheten till säng och sängkläder, ved och ljus, hvilka
fyra sistnämnda förmåner innefattas under benämningen servis. Den
del af inqvarteringen, som består af fritt husrum, utgöres antingen medelst
inqvartering in natura, i något Kronan eller den inqvarteringsskyldiga
staden tillhörigt hus, eller genom ersättning i kontant; servisen
utgår alltid kontant och utbetalas äfven till den, som har inqvartering
in natura (Inqvarteringsordning för Stockholm 28 Febr. 1856,
§ 12; Inqvarteringsordning för städerna utom Stockholm 22 Febr. 1841,
§§ 12, 15). Penningeersättningen, så väl för husrum som för servis,
utgår till olika, i tariffer bestämda, belopp efter hvarje särskild tjenstegrad.
Ersättningen för den ständiga inqvarteringen till de i Stockholm
garnisonerande regementen bestrides dels af vissa å den allmänna
rörelsen lagda afgifter, dels af ett bidrag af stadens inqvarteringsskyldige
innevånare, dels af statsmedel (Inqv. ordn. för Stockholm, § 1);
för de i öfriga städer garnisonerande trupper bestrides den de! af inqvarteringskostnaden,
som utgör ersättning för husrum, af staten, ersättningen
för servis af staden (Inq. ordn. för städerna utom Stockholm, §§ 15,
17) och detta efter den fördelning, der ej annan blifvit faststäld, att den
ena hälften deraf åligger borgerskap^, den andra husen och gårdarne efter
den proportion, i hvilken de äro taxerade till brandvaktsafgift (K. F. 13
Nov. 1766), och äro bland dessa befriade endast biskopars, pr esters, läsemästares
och klockares embetsgårdar (Prest. Priv. § 7, K. K. 6 April 1810,
jfr. K. F. 3 Okt. 1873). Den förut gällande förnyade Kong!, inqvarteringsordningen
för flottan af den 22 Juli 1858 är till all vidare kraft
och verkan upphäfd genom Kongl. kungörelsen den 20 Januari 1882.

Lika med motionären, som dock synes fäst sin uppmärksamhet
uteslutande vid den tillfälliga inqvarteringen å landet, finner Utskottet
de bestämmelser om inqvartering, hvilka för närvarande äro gällande,
icke vidare tidsenliga eller på full rättvisa grundade, särskildt med afseende
å de flerehanda slags fastigheter, för hvilka frihet från detta

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40.

onus åtnjutes. Den grundsats, från hvilken bestämmelserna om inqvartering
utgå, eller att detta onus, der det in natura utgöres, bör åligga
fastighetsegare och fastighetsinnehafvare, anser Utskottet deremot ligga
i sjelfva arten af detta slags besvär. Att nu omedelbart lagstifta i
ämnet, på sätt motionären föreslår, finner Utskottet mindre lämpligt,
enär härför torde erfordras en sorgfälligare och mera omfattande utredning
af alla hithörande förhållanden, än Utskottet varit i tillfälle att
åt ärendet egna; och får Utskottet alltså, med anledning af motionen,
hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen
förslag till ändrade bestämmelser angående inqvarteringsskyldigheten,
hvarigenom denna skyldighet blefve
efter billiga grunder fördelad på egare eller innehafvare
af allt slags fastighet.

Stockholm den 7 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Hisser, Hasselrot och Sandberg.

Stockholm, ÅL L. Beckman, 1885.