Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3

Utlåtande 1877:LU3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o S.

Ank. till Kiksd. Kansli den 3 Febr. 1877, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af verkstad granskning af Riksdagens Justitieombudsmans
emb et sför vältning.

Öfver Justitie-ombudsmannens från båda Kamrarne remitterade
embetsberättelse för tiden från nästlidne riksdags början jemte Justitieombudsmannens
till Utskottet öfverlemnade diarier och registratur för
samma tid får Utskottet, efter verkstäld granskning, härmed afgifva det
i 42 § Riksdags-ordningen föreskrifna utlåtande.

Vid den granskning, som sålunda försiggått, har Utskottet inhemtat,
att under ar 1876 hafva till Justitie-ombudsmannen inkommit klagomål
till ett antal af 73, och da härtill läggas 5, hvilka från föregående år
balanserats, såsom beroende på vidare handläggning, blir antalet klagomål,
som under år 1876 varit under behandling, 78. Af dessa hafva ^35
lemnats utan åtgärd, 3 återkallats, 28 efter vederbörandes hörande fått
förfalla, 1 till Justitiekansler!! öfverlemnats, 2 vid årets slut fortfarande
varit under handläggning och 9 föranledt åtal.

Beträffande lagskipningen, har Justitie-ombudsmannen, efter redogörelse
för de bland ofvanberörda åtal äfvensom förut anhängiggjorda
sådana, i hvilka åtminstone en domstol under året meddelat utslag, omförmält
den under ifrågavarande år utfärdade, till vinnande af enhet i
lagskipningen vigtiga Kongl. stadgan angående måls handläggning i vissa
fall af Kongl. Maj:ts Högsta Domstols afdelningar samfäld^ och den i
anledning deraf inträffade, hittills enda samfälda omröstning, som egt
rum i Högsta Domstolen, angående tydning af en borgensförbindelse,
som enligt faststäldt, men numera ändradt formulär skolat aflemnas för
fullgörande af arrendekontrakt rörande militieboställen, dervid det förhånande
uppstått, att af domstolens sexton ledamöter åtta stannat emot
åtta. Då likväl den fråga, som utgjorde föremål för omröstningen, i sioBlh.
till Likså. Prof. 1877. 7 Sami. 2 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

sjelf vore af mindre vigt, och tillämpningen af den grundsats, som omröstningen
faststält, efter all anledning ej kunde under någon längre tid
ifrågakomma, enär alla arrendekontrakt med borgensförbindelse efter
nämnda formulär utlöpa under är 1878, har Justitieombudsmannen ej
ansett lagstiftningens mellankomst i detta fall erforderlig, ehuru sådant
eljest väl bort blifva följden, då i eu rättssak så olika meningar yppats
inom lagskipningens högsta instans.

Hvad lagskipningens tillstånd i öfrigt angår, vidhåller Justitieombudsmannen
det fördelaktiga omdöme, han om domarecorpsen i sin
helhet i föregående embetsberättelser uttalat, och ehuru den i tidningspressen
på senare tider så ofta förekommande rubriken »bötfälde domare»
och hvad under denna rubrik förtäljes möjligen skulle kunna anses nedsättande
för nämnda corps och båda ondt för lagskipningens framtid,
anser likväl Justitieombudsmannen denna företeelse tarfva en närmare
granskning innan något, allra minst ett så strängt, omdöme derpå grundades.
Att berättelser af dylik art icke lika ofta varit synliga i förra
tider härledde sig nemligen sannolikt ej deraf, att domare då icke lika
ofta o-jorde sig skyldige till och äfven bötfäldes för enahanda förseelser,
som nu lades dem till last, utan af den omständighet, att tidningspressen
i våra dagar mera än förr droge under offentligheten allt hvad som förekomme,
likasom vid närmare granskning befunnes, att de vanligaste föremål
för det omtalade bötfällandet varit försummelse att i rätt tid insända
renoverade småprotokoll och statistiska uppgifter, expediera utslag, afgifva
infordrade förklaringar, dröjsmål med afsittande af ting jemte
förseelser mot stämpelpappersförordningen, för Indika försummelser och
förseelser flera omständigheter ofta kunde anföras, som innebure giltiga
ursäkter när fråga vore om ett allmänt omdöme öfver embetsförvaltningen
i sin helhet, äfven om de ej kunnat befria flan de lagstadgade
böterna; och ehuruväl i några få fall försummelser af omnämnda beskaffenhet
syntes hafva öfvergått snart sagdt från. undantag till regel, utan
att de drabbats af ett ansvar, som, den felaktigt till straff och androm
till varnagel, derpå gjort slut för alltid, anser sig Justitie-ombudsmannen
böra fästa uppmärksamheten derpå, att de anmärkta försummelserna
likväl ej förrådt egennytta, vrångvisa, veld eller mannamån i dömande,
samt att för öfrigt domarecorpsen i sin helhet ej kunde bära skulden
för ett dylikt förhållande.

Justitie-ombudsmannen har vidare, med anledning deraf att två
vid domstol för brott tilltalade personer, i uppgifven afsigt att blifva
dömde till så strängt straff, att det borde aftjenas i gemensamhetsfän^else,
vid ett tillfälle under nästlidna års höst inför sittande rätt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

3

förgripit sig emot ordföranden och den tjensteman, som förde protokollet,
erinrat derom, att vi för mera förhärdade brottslingar saknade fullt
lämpliga och verksamma straffmedel, hvilket förhållande, då en utsträckning
af cellstraffets användande af flera skål ej kunde tillrådas, oafvisligen
påkallade eu genomgripande reform i hela vårt fängelse väsende,
men i första rummet af våra gemensamhetsfängelser och af fångarnes
behandling derstädes. Ett steg i denna retning hade emellertid
Riksdagen redan tagit genom aflåtande af underdånig skrifvelse till Kong!.
Maj:t deri 24 Maj 1873 angående dels unge förbrytares insättande i förbättringsanstalter
och dels införande af det så kallade progressiva fängelsesystemet;
och om detta system, efter nödiga, nu pågående förberedelser,
en gång blefve infördt och fått utveckla sina verkningar, hvartill
likväl ännu fordrades icke ringa tid och kostnader, anser Justitieombudsmannen
att uppträden af den art, som föranledt denna betraktelse, ej
vidare vore att befara och, hvad nästan vigtigare vore, den gamla klagan
öfver de frigifna fångarnes bekymmerfulla framtid blefve i någon män
mindre befogad.

Under det förflutna årets embetsresa, som gått genom Upiand,
Vestmanland, en del af Södermanland, Gestrikland, Helsingland, Medelpad,
Jernband samt södra delen af Dalarne, har Justitie-ombudsrnannen hos
sa väl läns- och stiftsstyrelser som häradsrätter och stadsdomstolar funnit
ärendena i allmänhet med tillbörlig skyndsamhet och ordning handlagda.
Fängelserna voro som vanligt ordentligt hållna, och någon befogad klagan
från fångarnes sida förspordes ej. Konkurs- och förmynderskapsförteckningarne
befunnos med högst få undantag ordentligt förda, likasom de
nyligen påbjudna fastighetsböckerna, med endast ett undantag, för hvilket
giltiga skäl anfördes, blifvit i föreskrifven ordning upplagda och förda.

Med anledning af dessa böcker anför emellertid Justite-ombudsmannen,
att genom deras införande domarena, företrädesvis på landet,
ålagts betydligt ökade göromål, i det hela främmande för det egentliga
domarekallet, men af den vigtiga och grannlaga beskaffenhet, att de
svårligen af en samvetsgrann domare kunde lemnas i händerna på biträden
eller skrifvare, utan måste af domaren sjelf eller under hans personliga
tillsyn utföras, hvarmed också ökats de betänkligheter, Justitieombudsmannen
i föregående embetsberättelser uttalat i "afseende å domarenas
öfverlastande med göromål, som icke tillhörde deras egentliga
kall såsom lagskipare; och anser Justitie-ombudsrnannen att det måste
förutsättas nästan öfvermenskliga krafter hos domaren, om icke följden
häraf skulle blifva att ett af de två, domarekallet eller bigöromålen»
blefve lidande.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

På lagstiftningens område har Justitieombudsmannen denna gång
icke något nytt förslag till lagförändring att framlägga, hvaremot han
omförmäler, det Kongl. Maj:t, med anledning af Justitie-ombudsmannens
förut gjorda underdåniga framställningar, under det år, berättelsen omfattar,
dels uppdragit åt Kongl. Fångvårdsstyrelsen att inkomma med
förslag till åtskilliga kronohäkten och till ändamålsenlig omreglering af
fängelsedistrikten, dels faststält formulär till förmynderskapsförteckningar,
dels ock i ny arbetsordning för Hofrätterna infört ett stadgande, som
afsåge vinnande af nödig kontroll öfver arbetets gång i dessa domstolar.

Justitie-ombudsmannens diarier och registratur utvisa, att ingen,
som påkallat hans bistånd och haft giltigt skäl till klagan, lemnats utan
hjelp, och redogörelsen för Justitie-ombudsmannens embetsresa ådagalägger
den omsorg, hvarmed han aktgifvit uppå och förskaffat sig kännedom
om alla de förhållanden, som falla inom det vidsträckta omfånget
för hans kall såsom lagskipniagens väktare.

Utskottet anser sig alltså angående Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning
i dess helhet böra uttala det omdöme:

att han genom nit, oveld och skicklighet fortfarande
motsvarat Riksdagens förtroende.

Justitie-ombudsmannnen har, utom hvad ofvan anfördt är, med
anledning af ett uppgifvet missförhållande emellan lösen för expeditioner,
som utfärdas från Statsdepartementen och Justitierevisions-expeditionen
å ena samt Hof-expeditionen å den andra sidan, jemväl gjort framställning
om rättelse i ett sådant missförhållande på det sätt, att stämpelbeloppet
å Kongl. Maj:ts resolutioner, som utfärdas genom Hof-expeditionen,
nedsättes, dervid Justitieombudsmannen, derest framställningen
befunnes förtjena afseende, hemstält om densammas öfverlemnande till
Bevillnings-Utskottet,

hvilket Utskottet anser sig böra för Riksdagen härmed
anmäla.

Stockholm den 1 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.