Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3

Utlåtande 1876:LU3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o

3.

Ant. till Riksd. Kansli den 7 Febr. 1870, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af verkstad granskning af Riksdagens .Justitieombudsmans
ernhets förvaltning.

För det ändamål, 42 § Riksdagsordningen omförmaler, hafva begge
Kamrarne till Lag-Utskottet hänvisat Justitie-ombudsmannens embetsberättelse
för tiden från nästlidne riksdags början; hvarjemte hans embetsdiarier
och registrator för samma tid blifvit till Utskottet aflemnade.

Vid den granskning, som Utskottet i följd häraf verkstält af den
redovisning för Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning, som innefattas
ii ti nämnda handlingar, har Utskottet städse haft blicken fästad på betydelsen
af den institution, som genom en Justitie-ombudsmans tillsättande
blifvit med 1809 års samhällsskick införd. Att å ena sidan å folkets
vägnar med oaflåtlig vaksamhet följa lagarnes tillämpning, utöfva tillsyn
öfver deras efterlefnad af domare och embetsmän och förhjelpa den
lidande till sin rätt samt att å andra sidan sätta folket i tillfälle att
erfara ej allenast huru lag skipas eller, med andra ord, beskaffenheten
af lagskipningens tillstånd, än äfven hvilka förbättringar i lagarne, som
för befordran af rättvisa kunna finnas nödiga, utgöra, enligt 99 och 100
§§ Regeringsformen, hufvudföremålen för Justitie-ombudsmannens verksamhet;
och då offentligheten är ett af den lagbundna frihetens säkraste värn,
hör jemväl den offentliga redovisning, folket fordrar af sitt ombud, till
institutionens fulländning.

Det är emellertid väktarekallet, tillsynen öfver lagarnes efterlefnad
af domare och embetsmän, som i första rummet tager Justitie-ombudsBili.
till Riksd. Prot. 1876. 7 Sami. 2 Höft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

mannens uppmärksamhet i anspråk; och huru han derför verkat, inhemtas
af de utaf Utskottet granskade handlingar. Sålunda visa dessa handlingar
att under år 1875 hafva till Justitie-ombudsinannen inkommit klagomål
till ett antal af 80; och då härtill läggas 10, hvilka från föregående
år balanserats, såsom beroende på vidare behandling, blir antalet af klagomål,
som under år 1875 varit under handläggning, 90, bland hvilka 55
funnits böra lem nas utan afseende, 25 efter vederbörandes hörande fått
förfalla, 5 vid årets slut fortfarande varit under handläggning och 5
föranledt åtal; upplysande jemväl samma handlingar, att Justitie-ombudsmannen
åt brottmålslagskipningen egnat den särskilda noggranna kontroll,
soin han genom de till honom ingående fånglistorna är i tillfälle utöfva.

Tillvaron af klagomål till omförinälda antal bekräftar att, till följd af den
oförtrutna omsorg att skydda den personliga friheten och förekomma obehörigt
lidande, Justitie-oinbudsmannen ådagalagt, Justitie-ombudsinannen fortfarande
är i åtnjutande af allmänt.förtroende; och den omständighet, att, på
sätt handlingarne visa, de anmärkningar, som mot domare förekommit, icke
varit af synnerlig betydenhet och i följd deraf föranledt allenast några
få åtal, innebär, vid jemförelse med det stora antal mål, som under tiden
vid domstolarne varit handlagda, enligt Utskottets omdöme, tillförlitlig
grund för det af Justitie-ombudsmannen, med anledning af hans pligt att
utreda lagskipningens tillstånd, uttalade omdöme, att svenska folket eger
eu aktningsvärd domarecorps, rättrådig, efter sin uppfattning af hvad
rätt är, samvetsgrann och omutlig.

Med anmärkning, att, derest vid eu utredning af lagskipningens
tillstånd blicken icke får sträcka sig öfver en längre tidrymd och föremålen
följas under deras fortgående utveckling, omdömet om dem äfventyrar
att missledas, så att ur de för dagen framträdande företeelserna
dragas andra slutföljder, än sådana, som skulle framstäf sig, om flera
års erfarenhet lemnat tillfälle att jemföra och mot hvarandra väga de
gjorda rönen, har Justitie-ombudsmannen omförrnält huruledes derföre befunnits
nödigt och småningom blifvit sed att vid behandlingen af berörda
ämne låta blicken ej blott omfatta det närvarande utan äfven sträcka
sig öfver det förflutna och det tillkommande, för så vidt dermed något
kunnat vinnas för en sannare uppfattning och ett rigtigare bedömande
af frågorna för dagen.

Ur denna synpunkt bär Justitie-ombudsmannen företrädesvis egnat
uppmärksamhet åt behofvet af eu domstolsreglering efter tidens fordringar
och åt den menliga följd för lagskipningens gång, som vore att befara
deraf, att, såsom den senaste tidens erfarenhet gåfve anledning att frukta,

Lag Utskottets Utlåtande N:o 3. 3

den hittills nästan öfverflödande tillgången på ärnnesvenner för domarekallet
började tryta.

Under erinran, att frågan om en förändrad domstolsorganisation
redan länge varit föremål för meningsutbyte samt att dervid, hvad underdomstolarne
anginge, tvisten förnämligast gällt företrädet emellan kollegiala
domstolar och enmansdomstolar, uttalar Justitieombudsmannen den
mening, att, vid betraktande af vårt lands beskaffenhet samt omskiftande
tätare och glesare befolkning, ville synas, som skulle intetdera af nämnda
system ensamt kunna tillämpas, samt att i allt fall för inrättande af kollegiala
domstolar sannolikt den tid måste afbidas, då tanken på eu förening
af landsbygd och stad i fråga om lagskipningen vunne mognad och
allmännare erkännande. Under sådana omständigheter borde man, enligt
Justitie-ombudsmannens uppfattning, göra sig betänkt att afhjelpa en svårighet,
hvarunder enmansdomstolarne i vårt land arbetade. Dessa domstolar,
hvilka sedan gammalt haft intecknings- och lagfartsväsendet om
händer, hade nemligen under de senare årtiondena, utom dessa extrajudiciel
ärenden, fått sig ålagdt åtskilliga statistiska uppgifters meddelande,
upprättandet och förandet af förmyndare- och konkursförteckningar
jemte förandet af de nya fastighetsböekerna; och dessa, för lagskipningen
mer eller mindre främmande, men dock maktpåliggande bestyr
toge den ensamme domarens tid och krafter så väsentligt i anspråk, att
det blefve för honom omöjligt att, såsom vederborde, egna sig åt sitt egentliga
kall, som hade till syfte att skipa lag och förutsatte skyldighet för
do. naren att genom studier göra sig förtrogen med de lagar, hvilka han
vore satt att omedelbart tillämpa. Till undanrödjande af detta förhållande
förordar Justitie-ombudsinannen, att domaren skulle berättigas, att för vissa
göromål af mindre omfattande betydelse i sitt ställe använda en till
domare-embetes utöfning kompetent person, som af vederbörande öfverrätt
pröfvades dertill skicklig och handlade under egen ansvarsskyldighet;
af hvilken anordning Justitie-ombudsinannen förväntar, att domaren skulle
sättas i tillfälle att mera oafbrutet, än hittills, sjelf förrätta de lagtima
tingen; att göromålen komme att handläggas med större kontinuitet och,
dä de icke af domaren sjelf ombestyrdes, af eu person, som vore mera
förtrogen med orten och dess förhållanden, än tillfälliga biträden kunde
antagas vara; samt att allmänheten kunde påräkna att äfven i domarens
frånvaro finna någon tillstädes, som vore behörig att emottaga och expediera
handlingar, äfvensom att få sina angelägenheter fortare uträttade.

Under hänvisning till hvad Justitieombudsmannen i berättelsen till
nästlidna Riksdag anfört derom, att regleringen af häradshöfclingarnos
löneförmåner skulle komma att framdeles leda till inskränkning i till -

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

fallen för yn°re jurister att vinna anställning hos domare på landet och
på samma gång att ernå den praktiska öfning och erfarenhet, som erfordrades
för att de, utan fara för lagskipnmgens gång, skulle kunna efterträda
de nuvarande domarne; men med förklarande: tillika att, damunnda
lönereglering så nyss gått i verkställighet, att dess följder ej hunnit
framträda, densamma antagligen ännu icke kunnat utöfva någon verkan
till framkallande af den befarade bristen på ämnesvenner för domarekallet,
har Justitieombudsmannen till företeelserna på detta område upp o-ifvit

flera samverkande orsaker. , , ,

° I den utredning af detta ämne. hvartill Justitieombudsmannen hemtat
särskild anledning af det undersökningsarbete för embetsmannacorpsens
ombildning, som i vår tid föregår, påpekar Justitieombudsmannen, åt,
ett berättio-adt mål för detta arbete vill vore åstadkommandet, åt besparingar
i statens utgifter, men att detta mål icke finge vara det enda och
uteslutande, tv lemnades för dess vinnande å sido nodig hänsyn dertill,
att ärendena blefve ändamålsenligt skotta, och att medel ansloges, \
räckliga att förvärfva duglige och redbare tjensteman för ärendenas s sotande'';
så kunde inträffa att dessas gång rubbades och förvirrades till
ohjelplig allmän och enskild skada. En val genomförd anordning af statsförvaltningen
i alla dess grenar deremot, fortsätter Justitieombudsmannen,
eu anordning, som rätt uppskattade hvarje erabetes och tjenstebefattnings
behof af skicklighet och arbetsamhet och afpassade arbetet
så att hvarje befattning, högre eller lägre, fordrade och sysselsatte sm
man och tillförsäkrade denne eu efter hans samhällsställning anständig
aflöning en sådan anordning, hvarigenom jemväl med urskiljning och sakkunskap
utmönstrades alla befintliga embeten och tjenster, sonuckc oändeligen
erfordrades för ärendenas behöriga handläggning och gång,
skulle, enligt Justitieombudsmannens mening, erbjuda fordelar, hvi m
desto snarare komtne att i statens tjenst fästa de insigtsfullaste och c ug
1 i o-aste personer, som genom det anseende denna tjenst åtminstone a
ålder åtnjutit och den säkerhet i besittningen af eu stadigvarande, om
ock anspråkslösare utkomst, som hon beredde, staten både eu viss fördel
i t äfl i no-en med näringarne, äfven då dessa bjöde rikligare, men osäkrare
löneförmåner åt sina idkare. Och Justitieombudsmannen afslutar sina
betraktelser i ämnet under uttalande af den åsigt, att var statsform
nings närmaste framtid sannolikt vore beroende derpå huruvida embesmannacorpsens
ombildning kormnc att genomföras efter eller i strut mot
de Grundsatser, som blifvit här ofvan i dess allmännaste drag atergifne.

° T sammanhang härmed och med särskildt anledning deraf, att an
lagskipningen, än lagstiftningen ofta fått bära skulden der^r,^ pa

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

senaste tiden profva brott, och bland dessa förnämligast våld å person
samt bedrägeri- och förfalskningsbrott, i betänklig grad ökats, har Justitieombudsmannen,
rörande orsakerna till denna företeelse, verkstält en undersökning,
som med hänsyn till den uppmärksamhet, som detta förhållande
öfver hela landet ådragit sig, torde vara förtjent af särskildt
omnämnande. Efter att hafva på angifna skäl förklarat, att brister i
lagstiftningen och lagskipningen icke rättvisligen borde anses hafva någon
del i de uppgifna brottens tilltagande mängd, antager Justitie-ombudsmannen
såsom den gemensamma grunden härtill i främsta rummet den
goda tiden, i det denna dels, medelst framalstrande af öfvermod och beredande
af lättare tillgång till rusdrycker, hos den lägre befolkningen
verkat till de förstnämnda brottens framträdande, dels ock genom att
uppjaga priset på alla lefnadsbehof och njutningsmedel, utan att öka
tillgångarne för den ldass af menniskor, som lefcle på lön, pension eller
afkomst af ringare kapital, framkallat, vid bristande sinnesstyrka till försakelser,
frestelse att genom olofliga medel, bedrägerier och förfalskningar
söka åtkomma hvad ej på ärlig väg stått att vinna. lian angifver
härefter såsom lämpliga åtgärder, i synnerhet mot förstberörda förbrytelser,
ej mindre en förbättrad anordning af polismakten för rättstillståndets
upprätthållande på landsbygden, än äfven en förändrad inrättning
af gemensamt!etsfängelserna i syfte såväl att bereda tillfälle till fårmarnes
klassifikation efter ålder och graden af brottslighet som ock att foga anstalter
för fåugarnes undervisning, förbättring och förberedande för eu
återvunnen frihets rätta bruk. Och han vidrör till slut det behjertansvärda
behofvet att bereda någon omvårdnad om frigifna fångar, för att
underlätta deras återförening med samhället.

Då, under aktgifvande på lagskipningen, bristerna i lagstiftningen
lättast mses,, har, på sätt ofvan blifvit anfördt, Justitie-ombudsmannen
jemväl fått sig ålagd t att föreslå de förbättringar i lagar och författningar,
som kunna finnas nödiga; och denna pligt har ej heller blifvit af Justitieombudsmannen
förbisedd. Sålunda har han till förekommande af kostnader
och .tidsutdrägt vid förvandling af böter till motsvarande fängelsestraff föreslagit
en förändrad lydelse af 1J § i 2 kap. Strafflagen, om hvilket förslag
Utskottet kommer att afgifva särskildt yttrande. Derjemte har han, på sätt
embetsberättelse!! närmare upplyser, under sistförflutna året hos Kongl.

S)ort. underdåniga framställningar, åsyftande dels meddelandet af
sådana nådiga föreskrifter, hvarigenom stadgandet om embetsmäns skyldighet
att i hvad till rikets tjenst erfordras räcka hvarandra handen
erhölle, till undvikande af mångskrifveri i handräckningsärenden, eu mera
BL. till Likså. Prof. W6. 7 Sami. 2 Höft. " 2

6

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 3.

fullständig och ändamålsenlig tillämpning än hittills, dels ock ett tillägg
till den för Hofrätterna gällande arbetsordning, i ändamål att åstadkomma
erforderlig kontroll att afgjorda mål blifva inom behörig tid expedierade.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt och de granskade handlingarne
i öfrigt innehålla, har Utskottet att vitsorda den sorgfälliga uppmärksamhet,
hvarmed Justitie-ombudsmannen följt de angelägenheter af
allmännare vigt, som falla inom området för hans verksamhet; hvarför
Utskottet anser sig böra angående Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning
i dess helhet uttala det omdöme,

att Justitie-ombudsmannen genom nit, oveld och skicklighet
fortfarande motsvarat Riksdagens förtroende.

Stockholm den 7 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1876.