Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39

Utlåtande 1872:LU39

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

i ena fallet som i det andra, att den ej kan betraktas såsom eller inskränkas
till betydelsen af en biprodukt i förhållande till landtbrukskulturen, utan
till användbarhet och begagnande sträcker sig långt utöfver sistnämnda kulturs
bruk och behof. Under sådana förhållanden kunna visserligen, i följd af olika
omständigheter i särskilda länder och tider, jordegarens rätt och rättsliga
ställning till fyndigheter å hans egor på särskilda sätt af lagen bestämmas;
men något skäl att bestämma denna rätt och det rättsliga förhållandet efter
olika rättsgrunder, i fråga om stenkol och om malmer, synes mig ej förefinnas”.

N:o 39.

Ant till Riked. Kansli den 4 Maj 1872, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion, åsyftande förmånsrätt för
utflyttnings- samt odlings- och håfdeersättningar, som vid
laga skifte bestämmas.

fl»

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 30) har Herr IL Bexelius anfört, att då vid laga skifte ofta
inträffade, att en skiftesdelegare lemnar uppodlad och väl brukad jord i utbyte
mot odlingsland, obrukad eller vanhäfdad jord, jemte den ersättning,
hvartill den obrukade eller vanhäfdade jordens i stånd sättande i jemförligt
skick med den förra uppskattas, så fordrade billighet och rättvisa, att ersättningstagaren
borde vara betryggad för äfventyret att till följd af ersättningsgifvarens
obestånd gå miste om ersättningen eller någon del deraf. Sådant
syntes dock ej vara förhållandet, då hvarken förmånsrättsordningen eller konkurslagen
innehölle något stadgande härom. Det läge emellertid i öppen
dag, att betalning för ett hemman tillfallna odlingar, så ock utflyttningser -

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

sättning, borde ur hemmanet utgå med förmånsrätt framför inteckning; och
motionären funne sig derföre föranlåten föreslå, ”att Riksdagen för sin del
beslutar, det de i gällande skiftesstadgas §§ 97 och 100 omförmälda utflyttningskostnader
samt odlings- och häfdeersättningar skola af jordbruksfastighet
med förmånsrätt framför inteckningar utgå.”

Då det icke är beroende af en jordegares godtfinnande att undandraga
sig laga skifte med deraf härflytande liqvider skiftesdelegarne emellan, synes
det obilligt, om han skulle sakna nödig säkerhet för utfående åt sin rätt i
ifrågavarande hänseende, såsom förhållandet blefve, i fall han endast egde
att hålla sig till gäldenärens person. Men enligt Utskottets åsigt äro ifrågavarande
ersättningar hänförliga under de allmänna bestämmelserna i 17 kap.
6 § Handelsbalken, der förmånsrätt medgifves för ”afrad, tionde och all annan
afgäld af fast egendom.”

Enär likväl detta lagrum lärer varit föremål för olika tolkningar, i det
att somliga domare med tillämpning af detsamma godkänt framställda anspråk
på förmånsrätt för utflyttnings- och odlingsersättningar, under det att
andra deremot ogillat dylika anspråk, samt medgifvas måste, att lagen härutinnan
icke är fullt tydlig — ett förhållande som måhända har sin förklaringsgrund
deruti att författningarne om laga skifte tillkommit sednare än
1734 års lag — anser Utskottet att en lagförklaring i den syftning, motionärens
förslag innehåller, bör meddelas; och får Utskottet alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en lagförklaing så
lydande:

”Härigenom förklaras, att hvad 17 kap. 6 § Handelsbalken
stadgar om företräde till betalning för afrad, tionde
och all annan afgäld af fast egendom, afser jemväl sådan
utflyttnings- samt odlings- och häfdeersättning, som i
sammanhang med laga skifte bestämmes.

Stockholm den 4 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Lag-Utskottets Betänkande N:o 39.

7

Reservation:

af Herr Grefve Sparre: ”Emot den af Utskottet föreslagna lagförklaring,
hvarigenom skulle införas en tyst förmånsrätt, hvaraf behofvet hittills
icke gjort sig gällande och som numera, då större delen af jorden inom
landet redan undergått skifte, torde vara ännu mindre behöflig, får jag härmed
anmäla min reservation”.