Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38

Utlåtande 1882:LU38

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

1

mo 38.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans
hemställan om förändrad lydelse af 23 § intecknings
för ordningen.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en af Justitieombudsmannen
i embetsberättelse!! till innevarande riksdag gjord hemställan om
förändrad lydelse af 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom
den 16 Juni 1875, hvilken hemställan har följande lydelse:

»I 114 § Utsökningslagen stadgas: då köpeskillingen blifvit gulden,
vare egendomen i köparens hand fri från ränta, utskyld eller annan af egendomen
utgående afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

»De åtgärder, köparen emellertid skall vidtaga för att frigöra egendomen
från intecknade skulder, för hvilka egendomen vid försäljningen
häftade, finnas beskrifna i 23 och 21 §§ i Kongl. Förordningen angående
inteckning den 16 Juni 187 5, som stadga

23 §. År fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion
eller under konkurs, i den ordning Konkurslagen bestämmer, och vill
ny egare få egendomen frigjord från inteckning för fordran, som icke
kunnat af köpeskillingen gäldas; vare han dertill efter erhållen lagfart
berättigad, ändå att lian ej kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen.
Vill han af sådan rätt sig begagna, gifve å landet till domaren och i
Bill. till Riksd. Prat. 1882. 7 Sami. 24 Haft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

stad till rätten in bevis om de inteckningar, som vid egendomens försäljning
deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning
borgenärerne emellan, samt intyg att denna fördelning blifvit af dem
godkänd eller vunnit laga kraft» — — —

24 §. Har inteckning, på grund deraf, att konkurs inträffat, blifvit
genom laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock,
på ansökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas
utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckning beviljats, icke i
hufvudskrift företes — — —

»Dessa medgifvanden, att inteckning får dödas af domstolen, utan att
inteckningshandlingen i hufvudskrift företes, utgöra undantag från det
allmänna stadgandet i näst föregående 22 § af sist berörda Kongl. Förordning,
som bjuder, att, om någon vill låta inteckning helt och hållet
eller till viss del dödas, han skall uppvisa handlingen i hufvudskrift för
den rätt, som beviljat inteckningen, och skrifve rätten å handlingen bevis
om dödandet.

»Medgifvandena gälla likväl endast dödande af inteckningen för så
stort belopp af den intecknade skulden, som icke kunnat med köpeskillingen
gäldas, men ej för det belopp, som genom köpeskillingen
är guldet. Det är dock uppenbarligen för köparen lika vigtig! att få
egendomen befriad från denna del af den intecknade gälden, som från
den oguldna, och han bör dertill vara lika, om icke mer, berättigad än
i fråga om den del af skulden, som icke blifvit betald. Att den förra
delen af skulden, ehuru betald, fortfarande belastar egendomen är naturligtvis
egaren till men, ehvad han vill sälja eller belåna egendomen.
Det är klart, att om han företer för rätten inteckningen 5 hufvudskrift,
han ock får densamma äfven i denna del dödad, men inteckningshafvaren
är ej villig och kan ej tvingas att lemna handlingen ifrån sig. Och han
kan verkligen behöfva den, till exempel om han vill utsöka, hvad han
icke utfått ur den intecknade egendomen, hos skuldebrefvets utgifvare
eller hos dem, som till äfventyrs för denne iklädt sig borgen. Men det
är just denna samma svårighet att i handom bekomma den endast till en
del infriade inteckningen, som utgör grunden för medgifvandet att utan
företeende af inteckningshandlingen få inteckningen dödad för den del
af det intecknade beloppet, som icke blifvit gulden, och denna grund
bör, såsom redan är anmärkt, med samma skäl gälla för tillåtelse att få
inteckningen dödad för den del af den intecknade skulden, som blifvit.
betald. Vådan för missbruk synes i ena fallet ej vara större än i det andra.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 3

»I lika brydsam ställning, i fråga om möjlighet att få inköpt fast egendom
frigjord från intecknad gäld, befinner sig köparen, då vid köpeskillingens
fördelning beloppet för en fordran, som enligt gravationsbeviset
finnes belasta den försålda egendomen, blifvit afsatt och till
landtränteriet eller bankinrättning levereradt, emedan inteckningshafvaren
icke instält sig till medlens lyftande, och denna olägenhet fortvarar, så
länge inteckningshafvaren i detta afseende underlåter att uttaga medlen.
Att i detta fall tillåta inteckningens dödande, bör ej hafva med sig menligare
följder för rättssäkerheten, än i det ofvan beskrifna. Medlen äro
nemligen i allmänt förvar, och inteckningshafvaren underrättas om inteckningens
i fråga satta dödande.

»Den lagstiftningsåtgärd, som vore tillräcklig att afhjelpa nyss anmärkta
olägenheter, skulle helt enkelt bestå i uteslutande af ett par
korta meningar i ofvan åberopade 23 § af Inteckningsförordningen, så att
denna erhölle följande lydelse:

§ 23. År fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion
eller under konkurs, i den ordning Konkurslagen bestämmer, och vill ny
egare få egendomen frigjord från inteckning för fordran, hvarmed den är
belastad; vare han dertill efter erhållen lagfart berättigad, ändå att han
ej kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen. Vill han af sådan rätt
sig begagna, gifve å landet till domaren och i stad till Rätten in bevis
om de inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock
handling, som visar köpeskillingens fördelning borgenärerne emellan, samt
intyg att denna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit laga kraft.
Domaren eller Rätten skall derefter medelst kallelse, hvilken genom
sökandens försorg bör införas tre gånger i allmänna tidningarna, minst
fjorton dagar mellan hvarje gång, förelägga inteckningshafvare, som antingen
alldeles icke eller endast till en del fått sin fordran ur köpeskillingen
gulden, att, om han mot inteckningens dödande har något att påminna,
sådant hos Rätten anmäla, å landet sist på första rättegångsdagen af det
ting, som infaller näst efter två månader, och i stad inom två månader
från sista kungörelsedagen. Göres ej påminnelse inom den utsatta tiden,
eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord; varde inteckningen
dödad.»

4

Lag-Utskottet? Utlåtande N:o 38,

Så väl de ordalag, i hvilka Kongl. kungörelsen den 18 December
1823, innefattande tillägg till 24 § af inteckningsförordningen den 13
Juli 1818, var affattad, som ock den tolkning, hvilken i lagskipningen
gafs åt samma kungörelse, utmärka, att, sedan köpeskilling för fastighet,
som blifvit antingen å utmätningsauktion eller under konkurs af borgenärer
genom offentligt utrop försåld, funnits icke förslå till gäldande af
de fastigheten vidlådande inteckningar samt vid sådant förhållande vederbörande
domstol, uppå köparens anmälan, utfärdat ediktalstämning med
praeclusiv verkan å »de inteckning skafvare, som antingen alldeles icke eller
endast till någon del fått sina inteckningar utur köpeskillingen guldne». domstolen,
ehvad inteckningshafvarne begagnade rättigheten att varda hörde
eller icke och jemväl utan hinder deraf, att originalinteckningshandlingarne
icke uppvistes, ansågs ega oinskränkt befogenhet att Dangående inteckningarnes
dödande sig utlåtas. Till följd deraf faun sig domstolen oförhindrad
att, äfven om en del af intecknad fordran blifvit ur köpeskillingen
gulden, ändock om dödande af inteckningen i dess helhet, således äfven
i hvad den afsåg guldna, beloppet, förordna, ändå att inteckningshandlingen
i hufvudskrift icke företeddes.

Motsvarande stadgande återfinnes i Lagkomiténs förslag till Jordabalk
8 kap. 27 §. Ehuru affattningen företer ordalag, hvilka äro skiljaktiga
från de i Kongl. kungörelsen den 18 December 1823 förekommande,
i det förslaget talar om kallelse m de inteckningshafvare, som ej fått sina
inteckningar ur köpeskillingen guldna», och slutligen stadgar: »värden inteckningarna
dödade, ändå att inteckning shandling arne ej i hufvudskrift företes
kunna», torde man, med afseende å hvad Lagkoinitén i sina motiv rörande
förevarande ämne yttrat, vara berättigad antaga, det komitén icke haft
för afsigt att föreslå bestämmelser, som i sak afveke från dem, hvilka
innefattades i Kongl. kungörelsen den 18 December 1823. Komiténs åberopade
yttrande lyder nemligen sålunda: »Med anledning af Kongl. Förordningen
den 18 December 1823 har komitén meddelat föreskrift, huru
de inteckningar i egendom, som efter utmätning eller under konkurs blifvit
såld å offentlig auktion, hvilka ej kunnat gäldas ur köpeskillingen,
må dödas, ehuru inteckningshandlingarne ej i hufvudskrift företes.»

Deremot har Lagberedningen i 9 kap. 34 § Jordabalken åt hithörande
bestämmelser gifvit följande lydelse: »Domaren — — utfärde
— — kallelse å inteckningshafvare, som ej fått sin fordran ur köpeskillingen
gulden, att hos Rätten anmäla, om han mot inteckningens dödande
har något att påminna. — — Kommer ej inteckningshafvare — — med

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38

påminnelse till Rätten in eller ogillar Rätten påminnelse som gjord är;
varde inteckningen dödad för hvad af köpeskillingen ej gäldas kunnats

Enahanda bestämmelse innehålles ock i gällande inteckningslags 23
§, hvaraf slutet lyder sålunda: »Göres ej påminnelse inom den utsatta tiden
eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord, värde inteckningen
dödad för hvad af köpeskillingen ej kunnat gäldas.»

Domstols befogenhet uti ifrågavarande afseende är således nu mera
inskränkt till åtgärden att döda inteckningen för hvad af köpeskillingen
ej kunnat gäldas.

Justitieombudsmannens förslag går nu ut derpå, att lagstiftaren skulle
icke allenast med öfvergifvande af den omfattade grundsatsen, att inteckning
för så stor del af intecknad fordran, som blifvit ur fastighetens köpeskilling
gulden, icke må dödas med mindre inteckningshandlingen i Imfvudskrift
för vederbörande domstol uppvisas, meddela enahanda bestämmelse,
som innehölls i Kongl. kungörelsen den 18 December 1823, utan
äfven från den i 22 § af inteckningslagen uppstälda allmänna regel, att
den, som vill låta inteckning helt och hållet dödas, skall för sådant ändamål
uppvisa inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat
inteckningen, medgifva undantag i det fall, att, oansedt intecknadt fordringsbelopp
kan ur köpeskillingen för exekutivt eller å konkursauktion
försåld fastighet till fullo gäldas och jemväl blifvit för inteckningshafvarens
räkning afsatt, denne underlåter att mot aflemnande af det intecknade
skuldebrefvet uttaga de afsätta medlen.

Den afvikelse från regeln i 22 § inteckningslagen, som Justitieombudsmannens
förslag i senare delen åsyftar, måste Utskottet på det bestämdaste
afstyrka. Det kan nemligen icke vara rådlig! att utan verkligt
trängande behof meddela ifrågasatta undantagsbestämmelse, hvarigenom
för dem, som kunna vara benägne att öfva oredlighet, skulle öppnas flera
tillfällen, än dem stadgandena i 23 och 24 §§ inteckningslagen redan erbjuda,
att å andra, som vore i god tro, svikligen öfverlåta intecknade skuldebref,
hvilka, ehuru de efter inteckningens dödande saknade allt värde,
likväl, enär bevis derom icke funnes å skuldebrefven tecknade, företedde
en skenbar giltighet; men enligt Utskottets åsigt förefinnes icke ett sådant
behof, som nyss är nämndt. I förevarande fall lärer väl i allmänhet den
nye egaren till fastigheten icke behöfva länge vänta på, att inteckningshafvaren
hos vederbörande anmäler sig att mot aflemnande af den intecknade
skuldsedeln lyfta de honom vid köpeskillingens fördelning tillagda
medel, helst derå icke torde erhållas någon ränta. Sådana medel skola

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

nemligen i regeln, jemlikt stadgandena i 136 och 137 §§ af Utsökningslagen,
nedsättas i länets ränteri, som icke svarar för någon ränta.
Endast undantagsvis föreskrifver 138 § af samma lag att dylika medel
må, der någon rättegande det äskar, insättas i bankinrättning för att der
innestå mot ränta, hvilken kommer den borgenär till godo, som tinnes till
medlen berättigad; och den rättegande, som kunde hafva intresse att äska
sådan insättning, vore ju vederbörande inteckningshafvare, den der emellertid,
enligt den gjorda förutsättningen, icke låter höra af sig.

Utskottet vill deremot icke förneka, att i händelse intecknad fordran
kan till en del ur köpeskillingen för försålda fastigheter gäldas, verkliga
svårigheter kunna, om inteckningshafvaren är motvillig, för nye egaren
uppstå, när han vill frigöra fastigheten från inteckningen för så stort belopp,
som svarar mot hvad som kan gäldas och jemväl i allmänhet varder,
emot afskrifning å intecknade skuldebrefvet, guldet utan att inteckningen
alltid i sammanhang dermed dödas. Utan att afgöra den fråga,
som härvid tränger sig på, eller huruvida icke enligt gällande rätt nye
egaren må vara berättigad att såsom vilkor för utbetalning till inteckningshafvaren
af det belopp, som kan ur köpeskillingen gäldas, uppställa
den fordran, att inteckningshafvaren i sammanhang med lyftande af berörda
belopp bör emot recepisse till nye egaren aflemna intecknade skuldebrefvet
i hufvudskrift för inteckningens dödande i den ordning 22 § af
inteckningslagen utstakar, eller till sådan åtgärd på annat sätt, som kan
finnas lämpligt, medverka, föreställer sig dock Utskottet, att ett uttryckligt
lagstadgande i sådan syftning skulle vara det bästa botemedel mot
de af Justitieombudsmannen öfverklagade olägenheter; hvaremot Utskottet
på förut anförda skäl anser andra undantag, än de hvilka redan äro stadgade
i 23 och 24 §§ af inteckningslagen, icke böra från den i 22 § uppstäda
regel medgifvas och således ett återvändande till det i Kongl. kungörelsen
den 18 December 1823 medgifna förfarande icke böra ega rum.
Något förslag föreligger emellertid icke om antagande af nytt lagstadgande
i nyss angifna syftning.

En utväg, som under nuvarande lagstiftning otvifvelaktigt står nye
egaren öppen för att framtvinga dödande af inteckning, hvars belopp kan
vare sig till fullo eller till någon del ur köpeskillingen för exekutivt eller
å konkursauktion inköpt fastighet gäldas, är att till laga domstol instämma
vederbörande inteckningshafvare att genmäla påstående om intecknade
skuldebrefvets företeende i dödningsändamål.

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

att Justitieombudsmannens förevarande förslag icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Åbergsson, med hvilken Herrar Widmark, Samzelius, Lewin,
Anders Persson, Ekenman och Smedberg instämt:

»Af de motiv, Justitieombudsmannen för sitt förslag anfört, synes
det som hans mening varit, att ny egare till exekutivt försåld fastighet
borde berättigas att, efter ediktalstämning å inteckningshafvarne, få alla
inteckningarna utan deras företeende i hufvudskrift dödade, således jemväl
de inteckningar, till hvilkas fulla gäldande köpeskillingen lemnat tillgång.
Det af Justitieombudsmannen framlagda förslag till förändrad redaktion
af 23 § Inteckningsförordningen innehåller också bestämmelse om
rätt för nye egaren att, utan inteckningshandlingens företeende, få egendomen
frigjord från inteckning för fordran, »hvarmed den är belastad»,
hvilket uttryck torde åsyfta hvarje intecknad fordran, äfven om den blifvit
ur köpeskillingen till fullo gulden. En sådan utsträckning af nu gällande
lagstadgande synes mig icke lämplig; men om man skulle vilja
medgifva nye egaren en sålunda utsträckt rätt, vore det utan tvifvel nödvändigt
att den ediktalstämning, som äfven Justitieombudsinannnen ansett
nödig, komme att innefatta föreläggande för alla, inteckningshafvarne att
i ärendet sig yttra, och icke, såsom Justitieombudsmannen föreslagit, endast
de inteckningshafvare, hvilka antingen alldeles icke eller endast till en
del fått sina fordringar ur köpeskillingen guldna.

Emellertid kan jag, såsom redan är nämndt, icke godkänna Justitieombudsmannens
förslag att medgifva dödande af till fullo guldna inteck -

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

ningar utan deras företeende. Regeln måste vara, att inteckning ej dödas
utan att inteckningshandlingen för Rätten uppvisas i hufvudskrift och förses
med Rättens bevis om dödandet, hvarigenom man förekommer framtida
missbruk af inteckningshandlingen. Då inteckningshafvaren erhåller
full betalning ur köpeskillingen, lemnar han inteckningshandlingen från
sig, och dödandet kan derefter i vanlig ordning ega rum.

Det i 23 § omförmälda undantagsstadgande om intecknings dödande
utan dess företeende är förestafvadt af nödvändigheten för de fall, då
nye egaren icke kan få fram inteckningshafvaren eller icke kan förmå
honom att lemna inteckningshandlingen från sig, hvilket vanligen inträffar
då inteckningshafvaren icke för sin fordran erhållit betalning ur köpeskillingen.
I dessa fall har lagen anvisat nye egaren eu utväg att få inteckningen
dödad, äfven utan inteckningshandlingens uppvisande. Då
emellertid grunden till detta undantagsförfarande icke är att söka i den
omständighet, att köpeskillingen icke lemnat tillgång till den intecknade
fordringens gäldande, utan i svårigheten, ofta omöjligheten i detta fall
för nye egaren att komma i besittning af inteckningshandlingen, och då,
vid fråga om dödande af inteckning för fordran, för hvilken betalning
endast till en del ur köpeskillingen utgått, samma svårighet att komma
i besittning af inteckningshandlingen för nye egaren förefinnes, vare sig
han vill låta döda inteckningen för den del af fordringen, som blifvit ur
köpeskillingen gulden, eller för den oguldna andelen deraf, synes hans rätt
att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad icke böra
inskränkas till den del af inteckningsbeloppet, till hvars gäldande köpeskillingen
icke räckt, utan förnuftigtvis böra gälla inteckningens hela belopp.
Faran af inteckningshandlingens missbrukande i följd deraf, att den
icke varder försedd med Rättens bevis om dödandet, är icke större med
hänsyn till det belopp, som ur köpeskillingen guldits och som ju blifvit
af exekutor å inteckningshandlingen afskrifvet, än med hänsyn till det
belopp, som ej kunnat af köpeskillingen gäldas; och faran för missbruk
af denna inteckningshandling är icke större än för missbruk af de efter
ediktalstämning dödade inteckningar, hvilka icke till någon del njutit
betalning ur köpeskillingen.

Till följd häraf biträder jag Justitieombudsmannens förslag, i hvad
det afser rätt för nye egaren att få inteckning, för hvilken betalning
endast till en del ur köpeskilling utgått, i dess helhet dödad utan inteckningshandlingens
företeende i hufvudskrift, och tillstyrker alltså att Riksdagen
måtte för sin del besluta,

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 38.

9

att 28 § i Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom
den 1G Juni 1875 skall erhålla följande förändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse).

År fast egendom efter utmätning
såld å offentlig auktion eller
under konkurs i den ordning konkurslagen
bestämmer, och vill ny
egare få egendomen frigjord från inteckning
för fordran, som icke kunnat
af köpeskillingen gäldas; vare
han dertill efter erhållen lagfart berättigad,
ändå att han ej kan i hufvudskrift
förete inteckningshandlingen.
Vill han af sådan rätt sig begagna,
gifve å landet till domaren
och i stad till Rätten in bevis om
de inteckningar, som vid egendomens
försäljning deri funnos, så ock handling,
som visar köpeskillingens fördelning
borgenärerne emellan, samt
intyg att denna fördelning blifvit af
dem godkänd eller vunnit laga kraft.
Domaren eller Rätten skall derefter
medelst kallelse, hvilken genom sökandens
försorg hör införas tre gånger
i allmänna tidningarna minst fjorton
dagar mellan hvarje gång, förelägga
inteckningshafvare, som ej fått sin fordran
ur köpeskillingen gulden, att,
om han mot inteckningens dödande
har något att påminna, sådant hos
Rätten anmäla, å landet sist på första
rättegångsdagen af det ting, som
infaller näst efter två månader, och
i stad inom två månader från sista
kungörelsedagen. Göres ej påminnelse
inom den utsatta tiden, eller

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Samt.

(Föreslagen lydelse).

antingen alldeles icke eller endast till
någon del. — — —

livilkens fordran antingen alldeles icke
eller endast till någon del blifvit--

24 Höft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

ogillar Rätten påminnelse, som blifva
gjord; värde inteckningen dödad varde inteckningen dödad,
för hvad af köpeskillingen ej kunnat
gäldas.»

Herr Friherre von Essen har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

N:o 39.

Ank. till Rikgd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans
hemställan om tillägg till 104 § 2 mom. Utsökningslagen
samt till 33 § Intecknings förordningen.

Justitieombudsmannen har i den till innevarande Riksdag afgifna
embetsberättelse gjort en hemställan af följande lydelse:

»Sedan i 104 § 1 mom. Utsökningslagen stadgats, att när å utmätnings-
och konkursauktion säljas flera fasta egendomar, som för en fordran
äro gemensamt intecknade, då skall, om bland dem någon häftar
för särskild inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom
för sig till försäljning utbjudas, och, om vid denna försäljning egendomarne
ej gå så högt, att fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknade,
fullt kan gäldas, alla egendomarne gemensamt utropas till för -