Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36

Utlåtande 1877:LU36

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36,

Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en förordning
angående utredning af gäldbunden köpmans bo
medelst så kallad administration.

Under förmälan, att erfarenheten skulle hafva gifvit vid handen
att, då en firma af en eller annan orsak råkade i förlägenhet och funne
sig urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, det kunde vara önskvärdt,
att konkurs måtte kunna undvikas och affärerna utredas genom »afveckling
under administration» samt att frågan härom icke alltid gälde endast ett
färre antal individer utan kunde vara af betydelse jemväl för den allmänna
rörelsen, har Herr A. O. Wallenberg uti en inom Första Kammaren
väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (Nio 19) föreslagit, »det
Riksdagen behagade för sin del besluta en så lydande författning:

§ I Vill

köpman, som instält sina betalningar, men om .hvilkens försättande
i konkurstillstånd yrkande ännu ej blifvit väckt, öfverlemna sitt
bo till afveckling under administration, och har han fört sådana böcker,
som i Kongl. förordningen den 4 Maj 1855 om handelsböcker omförmälas,
då må trenne eller flere af hans borgenärer genom kungörelse i
allmänna tidningarne kalla samtlige borgenärer att å viss dag näst efter
en vecka från kungörelsens införande sammanträda för att öfverlägga
och besluta om afveckling under administration; och skola kände, å andra
orter boende borgenärer underrättas om sammanträdet genom särskilda
kallelsebref, hvilka böra till dem med posten ofördröjligen afsändas.

Bih. till Riksd. Prot. 1877. 7 Sand. 22 Höft.

1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

§ 2.

Då sådan kungörelse utfärdats, och intill dess beslut i anledning
af frågan om afveckling under administration blifvit fatladt eller, der
afveckling beslutas, så länge den fortgår, ege borgenär för fordran, som
före betalningsinställelsen tillkommit, icke rätt att i annan ordning än
här nedan föreskrifves, söka det gäldenär egendom till konkurs afträdas
skall, eller att samma fordran i laga ordning utsöka.

§ 3.

Vid sammanträdet anmäler hvarje borgenär beloppet af sin fordran,
dock att det belopp, hvarför borgenär vid sammanträdet må rösta, i
händelse det öfverstiger hvad gäldenärens bok utvisar, skall medelst
företeende af ostridigt fordringsbevis styrkas.

Förslag till afveckling under administration skall såsom antaget
anses, derest antingen alla tillstädesvarande borgenärer sig derom förenat
eller ock fyra femtedelar af de vid sammanträdet närvarande borgenärerne
bifallit förslaget, och desse borgenärer jemväl representera fyra
femtedelar af de ostridiga fordringarne.

§ 4.

Varder beslut om gäldbundna boets afveckling under administration
i behörig ordning fattadt, ege borgenärerne utvälja administratörer, två
eller flere, att boet om händer taga och afveckla. Vid samma tillfälle
utfärda borgenärerne instruktion och bemyndigande för administratorerne.

Anse administratorerne, efter tagen närmare kännedom om gäldbundna
boets ställning, afveckling utan konkurs overkställbar, göre hos
Rätten ansökan om boets försättande i konkurs, men ansvare för boets
tillgångar, till dess de af konkursförvaltarne om händer tagas.

§ 5.

Har afveckling under administration blifvit beslutad och kommit
till stånd, må den under ingen förevändning fortgå längre tid än tolf
månader, räknadt från den dag beslutet om afvecklingen fattades.»

En lagstiftning i det syfte motionären sålunda ifrågasatt skulle
otvifvelaktigt i flera fall kunna medföra icke oväsentliga fördelar; men
redan den princip, hvarpå en sådan lagstiftning måste byggas, eller den,

3

T au/- Utskottets Utlåtande N:o 36.

att eu fordringsegares rätt skulle göras beroende af andre borgenärers
beslut, synes Utskottet föranleda berättigad tvekan om lämpligheten af
dess godkännande. Vid så kalladt tvångsackord är visserligen en dylik
grundsats i lagen införd, men emellan stadgandet härom och den bestämmelse,
som motionen afser, förefinnes likväl en väsentlig skilnad med
afseende å de förutsättningar och vilkor, hvarunder de skola tillämpas.

Ville man emellertid frånse denna betänklighet, torde likväl svårigheten
att medelst lämpliga bestämmelser bevara alla borgenärers tillständiga
rätt och förekomma möjliga missbruk icke kunna undanrödjas,
utan att så godt som tillintetgöra nyttan och gagnet af den ifrågasatta
»administrationen».

Det kan nemligen ej vara lämpligt att endast närboende eller eljest
lätt tillkallade borgenärer berättigas besluta om »afvecklingen», utan
torde alla borgenärer, hvilkas rätt beröras af ett dylikt beslut, böra åtminstone
sättas i tillfälle att vid beslutets fattande närvara och sin rätt
bevaka. För sådant ändamål torde likväl under våra förhållanden icke
kunna bestämmas så kort kallelsetid som motionären ifrågasatt; och då
ett hufvudvilkor för att en »afveckling» skall med fördel kunna åvägabringas
är att densamma kan komma till stånd utan allt för lång tidsutdrägt,
synes den erforderliga kallelsetidens längd utgöra ett väsentligt
hinder härför.

Vid större fallisementer, som väcka mera allmänt uppseende, skulle
borgenärerne, derigenom uppmärksamgjorde på frågan, komma i tillfälle
att vid det af motionären föreslagna sammanträde temligen allmänt bevaka
sin rätt; vid mindre åter skulle möjligen ett fåtal af borgenärerne
efter samråd med gäldenären kunna åstadkomma ett moratorium, som
för öfriga borgenärer kunde vara ofördelaktigt och för allmänna krediten
skadligt.

Derest anmärkningar skulle göras mot någon eller några fordringar,
hvarpå borgenär ville grunda talan vid det af motionären ifrågasatta
sammanträde, möta jemväl stora svårigheter att bestämma huru
förfaras skulle för att få en sådan anmärkning pröfvad. Lika litet som
fullt vitsord i detta hänseende kunde tillerkännas gäldenärens böcker,
lika olämpligt vore att åt öfrige borgenärer uppdraga en sådan pröfningsrätt,
och att hänskjuta tvisten till domstols bedömande kan, till följd af
den tidsutdrägt sådant skulle medföra, ej heller ifrågasättas.

Lagstiftningens mellankomst uti förevarande hänseende synes för
öfrigt ej vara af något trängande behof påkallad, då erfarenheten visat,
att, der skäliga anledningar till utredning af ett gäldbundet bo utan

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

konkurs förefunnits, eu sådan utredning ganska ofta och kanske i de
flesta fall på den enskilda öfverenskoinmelsens väg kunnat åvägabringas.

Med en sådan uppfattning af frågan har Utskottet ej ansett erforderligt
att ingå i någon närmare granskning af förslagets bestämmelser,
utan hemställer vördsamt,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 25 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »På sätt i Utskottets betänkande omförmäles
kunna emot detaljerna af motionärens förslag åtskilliga giltiga
anmärkningar göras. Ett lagstadgadt förfarande vid ett gäldbundet
bos utredning genom administration utan konkurs är likväl en fråga,
som, godkänd i flera andra länders lagstiftning, förr eller sednare jemväl
här måste komma på dagordningen. De exempel af sådana utredningar,
vi inom landet haft, mana till efterföljd; och om dessa utredningar
hittills lyckats utan alla i lag stadgade förmer, kan man knappt
våga hoppas, att sådana former hos oss mer än i andra länder, i längden
kunna undvaras.

Af detta skäl beslöt vid sistlidne riksdag Första Kammaren att
i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande af ett
lagförslag i ämnet, och under diskussionen i Andra Kammaren, med anledning
af detta Medkammarens beslut, anfördes icke något annat skäl
till afslag än att enligt praxis i denna Kammare underdåniga skrifvelser
i lagfrågor endast aflåtas på framställning af Lag-Utskottet, men icke,
såsom i Första Kammaren skett, af Tillfälligt Utskott.

Då frågan obestridligen är af vigt och jemväl synes hafva tillvunnit
sig afseende inom Kamrarne, har jag varit af den mening, att
Utskottet borde, likasom Första Kammarens Tillfälliga Utskott vid sistlidne
riksdag vördsamt föreslå:

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse
anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådan förändring i
eller tillägg till konkurslagen, att det måtte medgifvas
borgenärer att medelst förstärkt röstpluralitet besluta
om utredning af gäldbundet bo genom administration».

af Herr Frisk.

Herrar Sjöbring, Asplund och Philipsson hafva begärt få antecknadt,
att de i ärendets behandling inom Utskottet icke deltagit.

Bih. till Riksd. Prat. 1871.

7 Sami.

22 Höft.

2