Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36

Utlåtande 1874:LU36

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

11

*

JV:o 36.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1874, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag, åsyftande förändrade
bestämmelser angående dels lagfart ä fastighet sfång och
dels inteckning i fast egendom.

T omförmälda ämnen hafva motioner blifvit väckta, en inom Första
Kammaren af Herr J. F. von Sydow (motionen N:o 29) och två inom
Andra Kammaren af Herrar Johan Jönsson (motionen N:o 65) och J. F.
Fredricson (motionen N:o 122); varande föreslaget,

af Herr Fredricson: att Riksdagen ville till pröfning företaga och

för sin del godkänna det af vederbörande komiterade den 10 Juli 1867
afgifna förslag till lag om inskrifning i fastighetsbok samt till förändring
i de författningar, som dermed egde sammanhang;

äf Herr von Sydow: att Riksdagen för sin del måtte antaga ett författningsförslag
af följande lydelse:

»Förordningen angående lagfart å fång till fast
egendom.

Med upphäfvande af 4 Kap. 1, 2, 3 och 4 §§
Jordabalken; förordningen om lagfart och börd af
jord på landet den 13 Juni 1800; förordningen angående
fördelning af böter för försummad lagfart den
10 Juni 1841; 1 och 5 §§ i förordningen angående
vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och
nyttjanderättsinteckning den 19 Maj 1845; samt för -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

ordningen angående lagfart af fast egendom, som
genom testamente åtkommen är, din 21 December
1857; så och med ändring af hvad 5 Kap. 8 § Jordabalken
samt andra lagens rum och författningar innehålla
mot denna förordning stridande, stadgas som
följer:

1 §•

Hvar, som genom köp, byte, gåfva, testamente,
arf, giftorätt, skattelösen af kronojord eller annorledes
med eganderätt åtkommer fast egendom, söke lagfart
å fånget vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder.
Iiörer egendomen under flera Rätter, skall med hvarje
del lagfaras vid den Rätt, hvarunder den del lyder.

Hvad sålunda är stadgadt afser jemväl frälseränta,
fast egendom, som innehafves såsom fideikommiss,
samt sådana på ofri grund i stad uppförda hus
eller andra byggnader, hvarifrån egaren ej må skiljas
så länge han erlägger tomtören eller utan att lösen
för byggnaderna gifves.

2 §•

Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima
ting, som infaller näst efter sex månader, och i stad
inom tre månader sedan fånget skedde; dock att, i
fråga om giftorätt i makars bo äfvensom bolagsmans
andel i bolags samfälda gods, skyldigheten att lagfara
inträder först då boet delas eller bolagsmannens andel
utbrytes; och skall vid arf lagfartstiden räknas, der för
arfslottens bestämmande skifte eller bodelning erfordras,
från det dylik förrättning hölls, men i annat fall
från det bouppteckningen efter arflåtaren afslntades.

3 §•

Sökes ej lagfart inom den i 2 § stadgade tid, ege
Rätten, på framställning af allmänna åklagaren eller

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

13

af den, hvars rätt är beroende derpå att lagfarten
sker, genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra
sitt åliggande. .

4§- ''

Den, som söker lagfart, skall för Rätten uppvisa
sin fångeshandling; och läte Rätten handlingen eller
den del deraf, som angår fånget och vilkoren derför,
offentligen uppläsas, i protokollet införas samt antecknas
i den lagfartsbok, som i 24 § omförmäles. Då
lagfart första gången sökes å egendom, som innehafves
såsom fideikommiss, varder fideikommissbrefvet
till alla delar i protokollet infördt.

Skall med fånget lagfaras vid flera Rätter, må
afskrift af fångeshandlingen, bemannad af domaren eller
ordföranden i- den ena af dessa Rätter, uppvisas för
den andra.

5 §■

Företer ej den, som lagfart sökor, fångeshandling
så upprättad, som lag i hvart särskildt fall föreskrifver,
eller finner Rätten eljest uppenbart att fånget icke är
lagligt, varde ansökning om lagfart genast afslagen.

6 §•

é

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller
annan handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen
icke bifallas förr än det vises, att handlingen
blifvit ståndande.

7 §•

Lagfart må icke beviljas, der ej lagfartsboken
visar, att förre egaren å sitt fång vunnit lagfart och
att hans rätt att råda öfver den egendom, fånget afser,
eljest ostridig är.

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Om förre egarens fång är äldre än att denna förordning
är derpå tillämplig och detsamma i följd deraf
icke finnes i lagfartsboken anmärkt, då skall, innan
lagfart beviljas, hans åtkomst till egendomen med
andra handlingar styrkas samt i protokollet och lagfartsboken
tecknas. Var han enligt förut gällande lag
skyldig att med sitt fång lagfara och har han sådant
icke fullgjort, må lagfart å sista fånget ej beviljas,
förrän med förra egarens fång blifvit lagfaret.

8 §•

Tillhör egendom, enligt anteckning i lagfartsboken
eller företedda åtkomsthandlingar, makar gemensamt
och öfverlåter mannen ensam den egendom
till annan, då må lagfart för nye egaren ej beviljas,
der det ej styrkes, att hustrun vid öfverlåtelsen lefvat
med mannen i oskift bo.

9 §•

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad,
vare pligtig att visa i hvilket qvarter och vid hvilka
gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och
längden af dess särskilda sidor.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock, i de fall
der Konungen sådant förordnar, gälla om köping och
annan dermed jemförlig ort, hvarest tomtindelning
såsom i stad finnes.

10 §.

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter
sökt lagfart ej beviljas, eller finnes sökandens
rätt vara tvistig, eller möter mot bifall till ansökningen
annat hinder, som icke är af beskaffenhet att den
jemlikt 5 § genast bör afslås, då skall nödigt anstånd
för hindrets undanrödjande sökanden lemnas; och vare

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

15

emellertid lagfartsansökningen hyllande. Fullgör sökanden
»inom tid, som af Rätten förelagd blifvit, hvad
till lagfarts vinnande nödigt är; då må lagfarten beviljas:
gör han det ej; vare ansökningen förfallen,
der han ej inom samma tid visar, att han ej kunnat
det fullgöra; i ty fall varde ytterligare anstånd till
viss dag honom lemnadt eller ock, om Rätten dertill
finner skäl, ärendet förklaradt tills vidare hyllande i
afbidan på hindrets undanrödjande. Kan sökanden ej
fullgöra hvad till lagfarts vinnande nödigt är, utan att
käromål emot annan instämma; göre det inom tid nu
sagd är, och vare då lagfartansökningen hyllande intill
dess laga kraft egande dom öfver käromålet fallit;
sedan kåfve sökanden tid att lagfartsansökningen fullfölja,
å landet, sist vid det lagtima ting, som infaller
näst efter sex månader, samt i stad inom tre månader;
sker det ej, vare ansökningen förfallen.

11 §•

Då lagfart är beviljad, utfärde Rätten fastebref,
hvari fånget samt vid köp jemväl köpeskillingen anmärkas,
så ock vilkor, der sådant förekommer, som
inskränker egarens rätt att egendomen öfverlåta eller
med inteckning belasta. I fall, som omförmäles i 9
§, skall tomtens läge och storlek i fastebrefvet antecknas.

Lagfares samtidigt med flera efter hvarandra följande
fång, varde fastebref utfärdadt endast för siste
egaren.

12 §•

Öfverlåter någon egendom till flera, gälle den
öfverlåtelse, derå lagfart först sökes. Har lagfart å
de särskilda öfverlåtelserna blifvit sökt samma dag,
vare den öfverlåtelse gällande, som först skedde.

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

13 §.

Nu har egendom tillhört makar gemensamt, utan
att hustruns rätt till del i den egendom af lagfarts -boken eller mannens åtkomsthandlingar inhemtas: har
mannen, efter meddelad äktenskaps-eller boskilnad eller
hustruns död, ensam öfverlåtit egendomen till annan,
och- är lagfart af denne sökt, förrän hustrun eller hennes
arfvingar lagfarit med den del af egendomen,
som henne eller dem tillkommer, vare öfverlåtelsen
gällande, så framt ej hustruns eller arfvingarnes lagfartsansökan
skett å landet sist å det ting, som infaller
näst efter natt och år, och i stad inom natt och
år, sedan äktenskapet eller boskilnaden meddelades
eller dödsfallet inträffade.

14 §.

Hafva, sedan egendom genom testamente gifven
är, gifvarens arfvingar öfverlåtit den egendom till annan
och har denne sökt lagfart före testamentstagare]!,
vare öfverlåtelsen gällande, der ej testamentstagaren
sökte lagfart inom den i föregående § stadgade
tid efter gifvarens död.

15 §.

Varder egare af fast egendom omyndig förklarad
eller försatt i konkurs, läte förmyndaren eller konkursboets
förvaltare sådant för anteckning i lagfartsprotokollet
och boken hos Rätten anmäla å landet sist vid
det lagtima ting, som infaller näst efter tre månader,
och i stad inom tre månader. Försummas det och
har, förr än sådan anmälan skett, lagfart blifvit sökt
af annan, som af egaren fått öfverlåtelse å egendomen,
vare den öfverlåtelse gällande, ändå att den- skett
under tid, då förre egaren icke haft rätt att öfver
egendomen råda.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

17

16 §.

Uppstår tvist om företräde till egendom enligt
12, 13, 14 eller 15 §§, varde den tvist till särskilt
afgörande hänskjuten, såsom i 10 § sägs; och hvile
emellertid lagfartsansökningen.

17 §■

Hvar, som till Rätten instämt klander å annans
åtkomst till fast egendom eller käromål om återgång
af köp, byte eller gåfva, så ock om rätt till lösen af
frälseskatte]ord eller frälseränta eller om annan lösningsrätt
till fast egendom, vare skyldig låta denna
talan i lagfartsprotokollet och boken antecknas; lyder
egendomen under flera Rätter, skall anteckning göras
vid hvar af dem. Har sådan anteckning ej skett, då
käromålet till handläggning förekommer, gifve den
Rätt, dit saken är instämd, käranden nödig tid dertill,
och hvile emellertid käromålet. Försummas denna
tid, vare käromålet förfallet.

18 §.

Sökes lagfart ''å egendom samma dag sådan anteckning
sker, som i 17 § sägs, eller efteråt, vare ansökningen
hvilande till dess det vises att laga kraft
egande dom finnes i den sak, hvarom anteckning blifvit
gjord; Och vare sedan lag, som om lagfartsansöknings
fullgörande, sedan laga kraft egande dom fallit,
i 10 § sagdt är.

19 §.

Slutes aftal, hvarigenom besvär och last, utan inskränkning
till tiden, lägges å fast egendom till förmån
för annan sådan egendom, såsom angående utBill.
till Rikud. Brok 1814. 1 Sami. 16 Häft. 3

t

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

sigt eller fönster, väg, fädrift, vattenställe, vattens ledning
eller uppdämning, ler- eller grustägt eller annat
dylikt, varde med det servitutsaftal, der det är skriftligen
upprättadt och af vittnen styrkt, lagfaret, såsom
om fast egendom här ofvan sägs; dock må fastebref
derå ej meddelas.

Hvad nu blifvit stadgadt gälle ej för servitutsaftal,
som vid laga skifte blifvit upprättadt.

20 §.

Har den, som genom aftal, på sätt i 19 § 1 mom.
sägs, låtit servitutsaftal läggas å egendom, öfverlåtit
egendomen till annan, vare servitutsaftalet gällande,
om lagfart derå blifvit sökt förr än med öfverlåtelsen
lagfares. Inkomma ansökningarne samma dag, gälle
servitutsaftalet, om det är äldre än öfverlåtelsen.

21 §.

Utan binder af lagfart må talan å fång eller tvist
om servitutsrätts bestånd lagligen pröfvas.

22 §.

Nu vises att binder, hvarför lagfartsansökning
lemnats b vilande, blifvit undanröjdt, eller att lagfartsservitutsaftal
upphört att gälla, eller att annan omständighet,
som föranledt särskild anteckning i lagfartsprotokollet
och boken, ej vidare eger rum, varde
då det förändrade förhållandet i nämnda protokoll och
bok antecknadt, och meddele Rätten i öfverensstämmelse
dermed beslut öfver lagfartsansökningen, der
sådan är hvilande.

23 §.

För hvart ting å landet och i stad för hvarje

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

19

månad skall inom åtta dagar derefter förteckning å
beviljade lagfarter, upptagande fånget och vid köp
jemväl köpeskillingen, af domaren å landet och af
Rätten i stad insändas till Konungens Befallningshafvande,
hvilken har att ofördröjligen genom tryck kungöra
förteckningen så som med bemälde myndighets
kungörelser vanligen förfares. Domaren å landet sände
ock inom samma tid dylik förteckning till kronofogde
eller länsman, att i tingslagets kyrkor offentligen
uppläsas.

För lagfaret servitutsaftal erfordras dock ej sådant
kungörande, som i denna § sägs.

24 §.

Lagfartsbok, som föres i öfverensstämmelse med
lagfartsprotokollet, skall vara så inrättad att deraf lätteligen
kan ses: hvarje egendom, derå lagfart blifvit
sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget och
sådant vid fånget fästadt vilkor, som i 11 § omförmäles,
samt tiden, då lagfart blifvit beviljad eller afslagen;
så ock de servitutsaftal, som efter sökt lagfart
belasta egendomen samt hvad i öfrigt enligt denna
förordning kan hafva blifvit rörande egendomen antecknadt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande
meddelas af Konungen.

25 §.

A fastebref eller i lagfartsärende utfärdadt protokollsutdrag
skall tecknas afskrift af hvad om ärendet
blifvit i lagfartsboken infördt.

Öfver beviljad lagfart skall bevis tecknas å den
handling, hvarpå ansökningen grundas.

26 §.

Lagfartsärende må af Rätten upptagas, å landet

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

endast på lagtima ting samt i stad endast å måndag
eller, om helgedag då inträffar, nästa söcknedag derefter.

27 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i lagfartsärende,
eger deröfver sig besvära i Hofrätten inom
den i 16 Kap. 1 § Rättegångs-balken stadgade tid.
Öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos
Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning,
som i 30 Kap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

28 §.

Der i lag eller författning något rättsförhållande
göres beroende deraf att uppbud skett, skall hvad sålunda
om uppbud är stadgadt gälla om lagfart, som
enligt denna förordning beviljas.

29 §.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från
den 1 Januari 1875; dock att, derest, med hänsyn till
särskilda förhållanden i någon ort, hinder möter mot
förande af sådan bok, som i 24 § omtalas, anstånd
dermed må af Konungen medgifvas.

Lagfartsansökning, som vid nämnde tid är på Rättens
pröfning beroende, behandlas enligt denna författning;
och skall, der uppbud skett men fasta ännu
icke utfärdats, lagfarten anses slutad å den rättegångsdag,
då lagfartsärenden första gången förekomma,
sedan denna förordning trädt i kraft.»

af Herr Johan Jönsson: att 7 Kap. 19 § Rättegångs-balken, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

»Borgenär, som för sin fordran fått inteckning uti flera fastigheter,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

21

skall, då annans rätt, som å samma tid, eller efter honom, låtit dess
fordran intecknas i endera fastigheten, förekommer, alltid njuta betalning
för sin fordran utur intecknade fastigheterna efter mantalsberäkning»; hvarjemte

motionären vidare hemställt, att sådana lagrum, hvilka
möjligen kunde stå i strid med föreslagna lagförändringen, måtte efter
omständigheterna blifva rättade.

På sätt den vid Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag afgifna nådiga
proposition angående Statsverkets tillstånd och behof fogade redogörelse
för Lagbyråns arbeten under år 1873 utvisar, hade Lagbyrån
redan innan utgången af sistlidne Oktober månad utarbetat förslag till
förordningar angående, bland annat,

a) lagfart å fång till fast egendom, jemte åtföljande förslag till förordningar
angående dels förändrad lydelse af 11 Kap. 2 § Jorda-balken,
dels upphörande af hembudsskyldighet och dels ändring af gällande
bestämmelser om lagfart å fast pant; samt

b) inteckning i fast egendom.

Enär således från Kongl. Maj:t snart lärer vara att förvänta nådig
Proposition med förslag till författningar härutinnan, torde Riksdagen
ej finna lämpligt att nu inlåta sig på lösningen af de genom förevarande
motioner väckta frågor; och får Utskottet alltså hemställa,

att dessa motioner ej måtte till någon vidare åtgärd
å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 11 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1874. 7 Sami. 16 Häft.

4