Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35

Utlåtande 1874:LU35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

9

TV ro

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1874, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af klockares
bref bär ing sskyldighet.

Till Lag-Utskottet har blifvit hänvisad en inom Andra Kammaren
af Herr A. P. Danielsson väckt motion (N:o 88), hvari föreslås: »att Riksdagen
ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Ivongl. Maj:t täcktes
taga _ i öfvervägande, huruvida, i likhet med hvad redan blifvit beslutadt
i fråga om kronobrefbäringen, den brefbäringsskyldighet, som enligt
24 Kap. 32 § Kyrkolagen åligger klockare, må kunna öfverflyttas
på postverket, samt derefter hos Riksdagen göra den framställning i
ämnet, som för ändamålets vinnande kan finnas erforderlig».

På sätt Lag-Utskottet vid nästlidna års riksdag i enahanda fråga
erinrade, hafva Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 21 November
1863 — under förmälan att ett upphäfvande helt och hållet af
klockares brefbäringsskyldighet icke borde ifrågakomma, innan densamma
kunde af andra befordringsmedel ersättas, enär, derest presterskapet
beröfvades tillfället att få sina embet.sskrifvelser befordrade, deraf
kunde vållas eu isolering, som gjorde stiftsstyrelsen hardt nära omöjlig,
eller ock presterskapet betungades med den ofta till utgifter föranledande
postbefordringsskyldighet, hvilken för närvarande såsom ett
tjensteåliggande tillhörde klockarne, samt att det syntes icke vara med
rättvisa och billighet förenligt att sålunda befria en klass af tjensteman
från dess göromål, för att utan ersättning lägga desamma på'' en annan
klass — anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida och i hvad
mån fribrefsrätt kunde pastorsembetena i riket för deras embetsskrifvelser
tilläggas.

Bill. till Riksd. Prof. 1814. 1 Sami. 16 Haft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Enär denna underdåniga skrifvelse, hvilken, enligt hvad Justitieombudsmannens
embetsberättelse utvisar, fortfarande är beroende på
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, afser att bereda klockarne befrielse från
eller åtminstone lindring i deras brefbäringsskyldighet, torde Riksdagens
åsigter härom få anses såsom redan gifna. Hvad åter angår sättet
för sakens genomförande, synes frågan hafva kommit i en förändrad
ställning derigenom att kronobrefbäringsskyldigheten, enligt Kongl.
kungörelsen den 5 sistlidne December, numera öfverflyttats på postverket.
Klockarnes brefbäringsskyldighet torde nemligen, lika väl som
kronobrefbäringen, kunna öfvertagas af postverket.

Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida, i likhet med hvad redan blifvit förordnadt
i fråga om kronobrefbäringen, den brefbäringsskyldighet,
som enligt 24 Kap. 32 § Kyrkolagen åligger
klockare, må kunna öfverflyttas på postverket, samt
derefter hos Riksdagen göra den framställning i ämnet,
som för ändamålets vinnande kan finnas erforderlig.

Stockholm den 11 Maj 1874.

På* Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att han i ärendets behandling
inom Utskottet icke deltagit.