Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33

Utlåtande 1876:LU33

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 April 1876, fel. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag att Kongl. Förordningen
den 16 Juni 1875, angående ändring af 20 kap. i, 2
och 16 §§ samt 24 kap. 3 och 4 §§ strafflagen må endast
i viss mån tillämpas i lappmarken.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 48), har Herr P. A. Hellgrén föreslagit: »att Riksdagen för
sin del ville besluta, att Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 16 Juni
1875 angående ändring i 1, 2 och 16 §§ i 20 kapitlet samt 3 och 4 §§
i 24 kapitlet strafflagen, om ansvar för skogsåverkan, icke måtte, intilldess
områdena i lappmarken genom nu påbörjad afvittring hunnit bestämmas,
i vidsträcktare mån derstädes tillämpas, än hvad anginge
oloflig åverkan af virke till afsalu, så att hemmansegare och nybyggare
egde att intill samma tid hemta sitt husbehofsvirke och nödig vedbrand
inom sina gamla provisionela områden; att inhysesmän och backstugusittare
egde att utan afgift från kronans skogar i lappmarken hemta nödigt
husbyggnadsvirke, nödig vedbrand, bark till uppblandning af nödbrödsämne
samt ris, näfver och löftägt till husbehof; och att, i fall utsyning
och utstämpling af byggnadsvirke och vedbrand till dessa sistnämnda
skulle anses nödig, skogsstatens jägeribetjening förpligtades sådan
utsyning och utstämpling utan ersättning verkställa».

Såsom stöd för detta förslag har motionären föreburit, dels att då
inom lappmarken, hvarest afvittringen först för helt kort tid sedan blifva
påbörjad, ännu icke funnes bestämda några områden, inom hvilka rätt
till afhemtning af husbehofsvirke och nödig vedbrand vore hemmansegare
Bih. till lliksd. Prof. 1876. 7 Sami. 18 Käft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

och nybyggare medgifven, lätteligen kunde inträffa, att dessa för tillfredsställande
af sina behof af skogsalster kouune att emot sin vilja göra
•sig skyldiga till oloflig åverkan, som kunde till stöld hänföras, dels ock
att inhysesmäu och backstugusittare, hvilka till stor mängd utan vederbörligt
tillstånd, men under förhoppning att framdeles erhålla rätt till
nybygge eller torp, tagit i besittning oodlad jord i lappmarken, saknade
utvägar att annorledes, än medelst oloflig åverkan å kronans skog, förskaffa
sig de skogsalster, som för dem vore oundgängliga.

Då emellertid hemmansegare och nybyggare inom lappmarken enligt
gällande författningar hafva rätt att för husbehof hemta virke inom
områden, som för sådant ändamål i afbidan på afvittringen blifvit anvisade,
så att den ifrågasatta ändringen af lagen, i hvad den på dem eger
tillämplighet, icke torde vara af behofvet påkallad; samt, beträffande de
olagliga intägterna på kronans mark, icke synes lämpligt att genom den
föreslagna friheten för deras innehafvare att å kronans skogar tillgodogöra
sig husbehofsvirke åt dessa intägter i viss mån förläna helgd eller
att såmedelst uppmuntra till nya dylika obehöriga inkräktningar, föranlåtes
Utskottet vördsamt hemställa,

att motionen måtte lemnas utan afseende.

Stockholm den 21 April 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.