Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

Utlåtande 1885:LU31

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

beskattade att fylla möjligen varande brist och deremot svarande rättighet
att återlyfta möjligt öfverskott.»

o Dessa senare förslag blefvo af Bevillnings-Utskottet afstyrka på skäl,
som återfinnas under tredje punkten i dess Betänkande Ko 1, och Utskottets
hemställan godkändes af båda Kamrarne. Vid sådant förhållande, och då i
alla händelser det icke kan vara lämpligt att beträffande de å bevillningen
till staten grundade kommunalutskylderna tillämpa ett förfarande, som icke
vunnit godkännande beträffande skattebeloppet till staten, får Utskottet
hemställa,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSOK

Ko 31.

Ank. till Eiksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
§ 19 af förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 Mars 1862, äfvensom derom, att ordföranden i kommunalstämma,
i likhet med förvaltare af kommunalmedel,
må erhålla tjenstemannaansvar.

Från Första Kammaren har Lag-Utskottet fått till sig öfverlemnad en
af Herr P. Pettersson afgifven motion, Ko 7, af följande lydelse:

Kong], Maj:ts nådiga förordning om kommunalstämma på landet af
den 21 Mars 1862, § 19, lyder:

»Kan ärende, som af Kommunalstämma handlägges, å den utsatta dagen

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

icke till slut bringas, bestämmer Ordföranden, innan sammanträdet upplöses,
ny dag för stämmans fortsättande.»

Under ett ärendes handläggning kunna förhållanden förekomma, livilka
göra ärendets uppskjutande behöfligt. Men hvilken tillkommer afgörandet om
stämman skall afbrytas eller ej, stämman eller ordföranden? Som ordföranden
»bestämmer ny dag för stämmans fortsättande», torde någon ordförande vara
benägen — hvarpå exempel ej lär hafva saknats — att så tolka de anförda
orden, att ock han egen att efter sitt behag bestämma, om ärendet kan för
gången bringas till slut eller icke, till och med efter börjad votering och
vid för dagen utlyst val. Skulle en sådan tolkning få anses vara försvarlig,
skulle en ordförande, om han funne, att stämmans majoritet ej omfattade
hans åsigter, kunna åstadkomma mångahanda trakasserier för att genomdrifva
sin vilja. Till förekommande af godtyckligheter i slika fäll vågar
jag föreslå:

l:o) att ofvan anförda paragraf måtte erhålla följande tillägg:

»sedan stämman beslutit ärendets fortsatta slutbehandling å annan dag.
Utlyst val och redan börjad votering må dock ej uppskjutas. Blir ordföranden
förhindrad att leda stämman till slut, lemnas ordförandeskapet åt vice ordföranden.
År denne ej tillstädes, utser stämman ordförande för tillfället.»

2:o) att, hvilket nu icke synes vara med visshet gifvet, ehuru befattningen
kan vara af ganska stor betydelse, ordföranden i kommunalstämma, i
likhet med förvaltare af kommunalmedel, erhåller tjenstemannaansvar.

Motionen innehåller, såsom äfven framgår af dess uppställning, tvenne
särskilda förslag.

Beträffande det första af dessa finner Utskottet helt och hållet öfverflödigt
att i förordningen om kommunalstyrelse på landet införa särskildt
stadgande derom, att, sedan kommunalstämma är lagligen samlad, det tillkommer
stämman ensam att besluta, att den skall för tillfället atskiljas.
Sådant framgår ur de angående öfverläggande församlingar allmänt gällande
regler, och någon minskning i denna den öfverläggande församlingens rätt
kan icke i nu förevarande fall inträda derför, att lagen, af särskilda skäl,
äfven i den händelse, att stämman beslutar att för tillfället åtskiljas för att
å nyo för de föreliggande frågornas fortsatta behandling sammanträda, uppdragit
åt ordföranden att bestämma tiden för sammanträdets fortsättande.
Lika litet torde särskild föreskrift erfordras derom, att, »om ordföranden blir
förhindrad att leda stämman till slut, ordförandeskapet lemnas åt vice ordföranden»,
enär sådant just är afsigten och meningen med denne senares be -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 31. 9

fattning; ur allmänna grundsatser lärer ock följa, att, om vid laglig kommunalstämma
så ordförande som vice ordförande äro förhindrade att föra
ordet, stämman eger utse ordförande för tillfället. Det skulle äfven vara särdeles
olämpligt att i en af kommunalförfattningarna införa bestämmelser i
den af motionären föreslagna syftning, utan att tillika intaga motsvarande
bestämmelser i öfriga angående kommunalstyrelse gällande förordningar, men
derom förligger icke något förslag.

Hvad åter angår motionens senare del, eller förslaget, att ordföranden
i kommunalstämma, i likhet med förvaltare af kommunalmedel, må erhålla
tjenstemannaansvar, så är detta förslag så obestämdt affattadt, att Utskottet
icke tilltror sig med säkerhet afgöra hvad motionären egentligen härmed
afser.

25 kap. 22 § Strafflagen förmår visserligen, att hvad om statens
embetsmän förut i nämnda kapitel är stadgadt ock skall gälla om dem, som
äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna, af Konungen stadfästade
kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter;
men tvifvelaktigt torde vara, huru vida bestämmelsen kan vara gällande
äfven om dem, som på grund af medborgares förtroendeval innehafva
kommunala uppdrag. Är så fallet, gäller stadgandet äfven för kommunalstämmoordförande;
är det icke fallet, kan det ej vara lämpligt att ensamt
för sådan stadga dylikt ansvar.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 31 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 20 Käft.

2