Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

Utlåtande 1878:LU31

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

1

No 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1878, kl, 1 e. m.

Lag-Ut skottets Utlutande, i anledning af väckt motion om förändrad
lydelse af 41 § Konkurslagen.

Enligt erhållen remiss får Lag-Utskottet afgifva utlåtande öfver en
inom Andra Kammaren af Herr C. Magni, med hvilken Herr J. August Sjö
instämt, afgifven motion, N:o 133, deruti motionären andragit, att genom
den ovilkorliga föreskriften i gällande konkurslag, att i konkurssak rätten
eller domaren skall förordna någon lämplig person att vara rättens ombudsman,
borgenärer och syssloman påtvingades ett förmynderskap, onödigt,
enär i de flesta fall allt hvad som uppdragits åt rättens ombudsman att i
konkurssak vidgöra utan risk kunde öfverlemnas åt gode männen och
sysslomännen, samt skadligt, enär deraf förorsakades tillökning i konkursförvaltningskostnaderna.
Motionären hemställer derföre,

”att Lag-Utskottet ville till Riksdagen inkomma med förslag till sådan
förändrad lydelse af 41 § af gällande konkurslag, att åt borgenärerne
i konkurs öfverlemnas rättighet att besluta om, huruvida rättens ombudsman
skall förordnas eller icke, äfvensom att föreslå de förändringar i konkurslagen,
som af förstnämnda förslagets antagande blifva en följd, samt att
Riksdagen för sin del antager lagförändringar, hvarigenom ofvan nämnda
syftemål vinnes.”

Då vid den nya konkurslagens utarbetande i densamma efter hufvudsakligen
franskt mönster infördes den institution, som benämnes rättens ombudsman,
skedde detta, enligt hvad motiven till 1859 års komitéförslag
samt Lag-Utskottets vid riksdagen 1859—1860 i frågan afgifna betänkande
utvisa, emedan borgenärernes kontroll öfver förvaltningen icke syntes ensam
^tillräcklig för att befordra skyndsamhet vid utredning af konkurs samt föregå.
till Riksd. Prof.. 1878. 7 Sami 18 Höft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

komma den osäkerhet och de förluster, som egennytta eller egenmäktiga
åtgärder af gode männen eller sysslomännen kunde tillskynda borgenärerne;
och beskrifvas rättens ombudsmans ställning och verksamhet sålunda, att
han, stäld utom förvaltningen, intet intresse egde i att fördröja konkursens
utredning eller låta den verkställas på ett med borgenärernes anspråk icke
öfverensstämmande sätt, men väl uti dess snabba och ändamålsenliga bringande
till slut, att vaksam uppsigt öfver förvaltningens lagliga gång vore
den första af hans pligter, samt att det vore lian, som, skyldig att lyssna
till hvarje borgenärs billiga klagan mot gode männen eller sysslomännen,
borde ställa dem till rätta för deras fel eller försummelser; hvarjemte äfven
eu vidsträcktare befattning vore honom föreskrifven, i det han egde såsom
ordförande leda flera af borgenärernes vigtigare öfverläggningar samt meddela
beslut i åtskilliga förvaltningsfrågor, likväl utan förnärmande af den
beslutanderätt, som borde borgenärerne allena tillkomma.

Om ock rättens ombudsmans-institutionen icke kan sägas hafva uppfylt
de förväntningar, man sålunda vid dess införande om densamma hyste,
torde motionärens förslag, hvarigenom åt konkursborgenärernes godtfinnande
skulle öfverlemnas att bestämma, huruvida i konkursen någon rättens ombudsman
skulle tillsättas eller icke, desto mindre vara antagligt, som hela
konkursproceduren måste i de båda fallen blifva helt olika; och da. vidare,
om konkurslagen skulle komma att underkastas den vidlyftiga omarbetning,
ett upphäfvande åt denna institution sålunda förutsätter, en dylik omarbetning
torde böra utsträckas till äfven andra, icke i omedelbart sammanhang
med rättens ombudsmans-befattningen stående delar af samma lag, hvartill
motionen dock icke gifver anledning, hemställer Utskottet,

att Herr C. Magnis förevarande motion icke måtte vinna
Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 April 1878.

På Utskottets vägnar:
IL G. v. GEGERFELT.

STOCKHOLM, TSAAC MATtCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.