Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

Utlåtande 1877:LU31

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 April 1877, kl. 11 f. ni.

Utlåtande, i anledning aj väckta motioner, åsyftande ändringar i
gällande bestämmelser om rösträtten i kommunala angelägenheter.

De grunder, som uti ifrågavarande hänseende blifvit följda i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, äro, att rättigheten till röst.
i kommunens angelägenheter betingas af skyldigheten att lemna bidrag
till kommunens utgifter samt att röstvärdet beräknas efter bidraget I
enlighet härmed bestämmes i 8 §, att en hvar välfrejdad svensk undersåte,
som är medlem af eu kommun och förbunden att till densamma
erlägga skatt samt icke häftar för oguldna kommunalutskylder, är berättigad
att, deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut
samt i 12 §, att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar i förhållande
till hans kommunalutskylder åsätta fyrktal.

I afseende på rösträtt i stadskommuns angelägenheter gälla enahanda
grunder, som ofvan nämnts, sålunda att eu hvar, som vid allmän
rådstuga röstberättigad är, eger eu röst för hvarje honom enligt Art. II
i bevillningsstadgan påförd hel kronas bevillning till staten, dock med
den begränsning, att ej någon må vid allmän rådstuga utöfva rösträtt
för större antal röster än som svarar emot en femtiondedel af stadens
hela röstetal efter röstlängden eller i något fall för högre röstetal än
det, som motsvarar bevillningen för 10,000 kronors inkomst af kapital
eller arbete. r

I landstingsförordningens 5 § stadgas, att valmän för utseende af
landstingsmän väljas bland dem, som i kommunalstämna rösträtt ega, efter
der gällande allmän röstgrund.

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 7 Sami. 18 Höft.

1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3l.

XJti de till Utskottet remitterade, samtliga inom Andra Kammaren
väckta motioner, som afse förändringar i dessa bestämmelser, har nu

blifvit, föreslaget: ,

l:o. Af Herr Samuel Johnson (motion Nio 8), att Riksdagen matte

för sin del besluta en sådan förändring af grunderna för den kommmunala
rösträttens utöfvande å landet, »att högsta antal röster, någon må
å kommunalstämma å landet tillkomma, ej måtte få öfverstiga eu femtedel
af hela kommunens röstetal.» o

2:o. Af Herr 7. Asklöf (motion N:o 14), »att Riksdagen, på grund
deraf att,” enligt upprättade statistiska uppgifter rörande kommunala rösträtten
det blifvit konstateradt, att Kongl. förordningen angående kommunalstyrelse
på landet, i afseende på den i ll:te paragrafen faststälda
beräkning af röstvärdet, ej kan tillämpas på en stor del kommuner, ingar
till Kongl Maj:t med underdånig anhållan att genom sakkunnige män
låta utarbeta och om möjligt för nästa Riksdag framlägga förslag till
ny o-rund för rösträttens utöfning, med fästadt afseende på en rättmätig
och "efter författningens anda lämpad bestämmelse af röstvärdet.»

3:o. Af Herr P. Hubinette (motion N:o 58), att 22 § i Kongl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande förändrade
lydelse: , . ,, ,

»Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar, och tillkommer
hvarje röstande en röst. Mellan lika röstetal, skilje lotten. Dock
må vid val till landstingsman eller valmän för sådana vals anställande,

röstvärdet kunna tillämpas.» . , , ... „

4-o Af Herr Johannes Andersson i Knarrevik, med hvilken Herr

A P Lind instämt, (motion N:o 71) att 5 § af Kongl. förordningen om
landsting den 21 Mars 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»De i 3 § omnämnda valmän utses bland dem, som i kommunalstämma
rösträtt ega, och tillkommer dervid hvarje röstande en röst. —

5-o Af Herr Arvid Gumcelius (motion N:o 61), antingen »att Riksdagen
för sin del må besluta den ändring i kommunalförordningen för
stad, att vid stadsfullmäktigval hvarje röstberättigad må ega en röst»,
eller ock, om detta förslag ej kunde vinna bifall, »att hvarje vid.stadsfullinäktio''val
röstberättigad måtte, jemte rösträtt på grund af bevillning,
tillerkännas personliga röster», dervid Herr Gumselius, som åt Utskottet
öfverlemnat att föreslå den gruppering af personliga röster och skatteröster
som Utskottet funne sig kunna tillstyrka, exempelvis ifrågasatt eu
sådan’anordning, att den personliga rösträtten bestämdes till ö roster för
hvarje valman under det att den nuvarande 100-gradiga bemllmngsskalan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

3

samtidigt förenklades till 10-gradig med 1 röst för bevillning af högst

10 kronor, 2 röster för högre bevillning till och med 20 kronor, 3 röster

för till och med 30 kronor, 4 för 40, 5 för 50, 6 för 60, 7 för 70, 8

för 80, 9 för bevillning till och med 90 kronor samt 10 röster för högre

bevillning, så att ingen hade under 6 och ingen öfver 15 röster, personliga
och skatteröster sammanräknade.

Vid behandlingen af denna fråga anser sig Utskottet i främsta
rummet böra yttra sig öfver de förslag, som afse förändring i den kommunala
rösträtten på landet, hvilka förslag, med hufvudsakligt vidhållande
af ofvan angifna grunder för nämnda rösträtt, endast i viss mån eller
för bestämda fall ifrågasätta modifikationer härutinnan.

Beträffande dervid till en början Herr Samuel Johnsons förslag, åsyftande
att ett visst relativt maximum för rösträtten måtte bestämmas, så går
detta i en syftning, som vid flera föregående riksdagar erhållitLag-Utskottets
tillstyrkande och äfven inom Kamrarne i viss mån vunnit erkännande.

Förhållanden förefinnas nemligen af den beskaffenhet, att grundsatsen
om utöfvande af rösträtt i förhållande till beskattningen ej kan allestädes
med följdrigtighet tillämpas utan att leda till uppenbar obillighet.
Statistiska centralbyråns för år 1871 afgifna berättelse angående den kommunala
rösträtten upplyser, att inom rikets 2,353 landskommuner innehafva
54 röstegande af hela fyrktalet inom sin kommun utöfver hälften,
378 öfver 1|4—^ och 1,697 öfver ^—1|4. Häraf följer åter, att inom eu
mängd kommuner antingen en enda röstegande eller ett högst ringa fåtal
sådana kan i strid mot den stora mängden af samtliga öfriga röstegande
gorå sin mening i kommunala frågor gällande. Obilligheten deraf
att eu person, som innehar mera än halfva fyrktalet inom en kommun,
kan ensam bestämma om kommunens utgifter, ehuru han ej ensam bestrider
desamma, synes Utskottet ligga i öppen dag; och man kan ej heller
rätteligen säga, att i dessa kommuner förefinnes någon sådan sjelfstyrelse,
som förordningen afser, ty i sjelfva verket är det icke kommunen som
styr sig sjelf, utan det är en enda person, som styr kommunen. Antagligt
förefaller det också, att under sådana förhållanden ett af kommunalinstitutionens
vigtigaste syften — väckandet och underhållandet af intresse
för kommunens gemensamma angelägenheter — måste i väsentlig
mån förfelas.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Af hvad Utskottet sålunda anfört torde framgå, att nu gällande
bestämmelser gifva skälig anledning till missnöje; och då sådant ej på
annat sätt torde lämpligen kunna afhjelpas än genom en begränsning åt
röstberäkningen uppåt samt Herr Samuel Johnsons i sådant hänseende
framstälda förslag synes Utskottet, på samma gång det är egnadt att
undanrödja ofvan berörda missförhållanden, medföra så liten inskränkning
i de förmögnare kommunalmedlemmarnes hittills rådande inflytande, som
för vinnande af nämnda ändamål är erforderligt, får Utskottet vördsamt
tillstyrka,

l:o att Riksdagen ville för sin del besluta, att 11
§ i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet,
sådan denna § blifvit ändrad genom Kongl. kungörelsen
den 8 September 1868, skall erhålla följande förändrade
lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar mot en femtedel
af kommunens hela röstetal efter röstlängden.

Om detta förslag af Riksdagen bifalles, torde 2 mom. af 59 § i
Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, sådant detta lyder
enligt Kongl. kungörelsen den 8 September 1868, böra med afseende på
deri förekommande hänvisningar ändras; och får Utskottet alltså föreslå,

2:o att Riksdagen för sin del måtte antaga följande
förändrade lydelse af nämnda lagrum:

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas
debitering, utgör, med iakttagande af de
bestämmelser och undantag, 8, 9 och 11 §§ innehålla,
tillika kommunens röstlängd. I den —--förvaras.

Vid det förhållande att Utskottet sålunda framstält bestämdt förslag
till begränsning af den kommunala rösträtten på landet, får Utskottet,
beträffande Herr Asklöfs motion, som afser aflåtande af eu underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande åt
nya grunder för denna rösträtts utöfning, vördsamt hemställa,

3:o att denna motion ej måtte till någon Riksdagens
vidare åtgärd föranleda.

Herr Hubinette har föreslagit införande af lika rösträtt vid val til!
kommunala befattningar å landet, dock med undantag för val till landstingsman
och till valmän för sådant vals anställande.

Då man antager skattebidraget såsom hufvudsaklig grund för rösträtten
i öfriga kommunala angelägenheter, så synes följdrigtigheten fordra,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

5

att samma röstgrund tillämpas äfven i fråga otn val; och hvad särskild!
angår de kommuner, der kommunalfullmäktig-institutionen är införd,
skulle ett bifall till motionärens ifrågavarande förslag förorsaka
eu fullständig och af motionären sannolikt icke ens afsedd omhvälfning
af den kommunala rösträtten i allmänhet. Då kommunalfullmäktig0
> de flesta frågor utöfva kommunens beslutande- och beskattningsrätt,
är det nemligen just vid val af dessa fullmäktige, som de högre
beskattade hittills haft tillfälle att använda och bevaka sitt på sådan
grund tillerkända högre röstetal och större inflytande på kommunens
angelägenheter. Skulle nu dessa fullmäktige genom val per capita tillsättas,
så vore i och med detsamma berörda inflytande så godt som ti 11-intetgjordt och allmän, lika rösträtt i kommunens flesta angelägenheter
på eu omväg införd.

En sådan förändring skulle jemväl leda till den inkonseqvens, att
i de kommuner, hvilkas medlemmar omedelbart sjelfva å kommunalstämma
handlade och afgjordo sina kommunala angelägenheter, åt förmögenheten
bevarades ett i förhållande till bidraget lämpad t inflytande
på utskyldernas bestämmande, under det att i andra, der kommunens
beslutanderätt utöfvades af valda fullmäktige, detta inflytande bortfölle.

Äfven öfriga kommunala uppdrag, åtminstone de flesta och vigti—
gaste, såsom ordförande- och ledamotskap i kommunalnämnd, fattigvårdsstyrelse
och dylikt stå i ett så oskiljaktigt samband med kommunens
ekonomiska intressen, att utöfningen af dessa uppdrag i mer eller
mindre mån måste inverka på beskattningen; och då den kommunala
rösträtten, sådan den i gällande lag är bestämd, har att söka sitt berättigande
i den grundsats, som fordrar att rättigheter och skyldigheter
höra motsvara hvarandra, saknas således ej vilkoret för tillämpningen af
denna grundsats jemväl i fråga om val till kommunala uppdrag.

Utskottet får, på grund af hvad sålunda anfördt blifvit, vördsamt
hemställa,

4:o att Herr Hubinettes motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.

Då Herr Hubinette med sitt förslag icke afset-t någon förändring i
landstingsinstitutionen, bär deremot Herr Johannes Andersson i afseende
a denna institution ifrågasatt införande af den så kallade personlighetsprincipen
vid utseende af de valmän, som skola välja landstingsmän.

Landstinget har emellertid lika väl som lands- och stadskommunerna
beslutande- och beskattningsrätt i gemensamma ordnings- och
hushållningsangelägenheter, och häraf följer också, att samma skäl, som
Utskottet här ofvan anfört mot införande af lika rösträtt vid val till

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

kommunala befattningar, jemväl gälla i afseende å Herr Johannes Anderssons
ifrågavarande förslag.

Men härtill kommer en annan omständighet. Den karaktersskilnad,
som gällande Riksdagsordning uppdrager emellan de båda Kamrarne
består nemligen väsentligast deruti, att don Första Kammaren utses med
valfrihet inom hela riket förmedelst dels landstingen och dels de största
städernas stadsfullmäktige, hvilka åter tillsättas af kommunernas medlemmar
genom omröstning efter skattegrund, under det den Andra Kammaren
väljes mera omedelbart af inskränktare valkretsar och med tillerkännande
af lika röst åt hvarje väljande. Om nu, enligt motionärens
förslag, större delen af landstingens medlemmar skulle väljas icke genom
omröstning efter skattegrund utan per capita, så skulle inträffa, att sjelfva
bildandet af Första Kammaren komine att antaga nästan samma karakter,
som bildandet af den Andra Kammaren, och att skilnaden dem emellan
i berörda afseende derigenom utplånades. Och då den föreslagna förändringen
sålunda skulle leda till ett faktiskt upphäfvande af eu bland
de vigtigare bestämmelserna i Riksdagsordningen, torde detta utgöra en
i och för sig fullt giltig anledning att afstyrka den gjorda framställningen.

Utskottet anser sig emellertid jemväl böra påpeka, att motionen
endast afser ändring i sättet för valmäns utseende, men ej föreslår någon
förändring för de fall, der landstingsman direkte väljas på kommunalstämma,
hvadan bifall till motionen skulle leda till den oformlighet, att
landstingsman, som utsågos genom omedelbara val, skulle väljas efter
skattegrund, men de öfriga med tillämpning af lika rösträtt för alla i
valet deltagande; och får Utskottet sålunda vördsamt föreslå,

5:o att Herr Johannes Anderssons ifrågavarande
motion måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Det återstår för Utskottet att yttra sig öfver Herr Gumaelii motion.

Det af honom i främsta rummet framstälda förslag afser att, med
fullständigt frångående af den uråldriga och på historisk grund hyllande
princip, hvarefter rösträtten i kommunala angelägenheter här i landet
hittills .vant hufvudsakligen ordnad, införa den personliga rösträtten i
de kommuner, der stadsfullmäktige finnas.

Att Utskottet icke kan tillstyrka en sådan förändring framgår af
hvad ofvan blifvit anfördt, och Utskottet antager, att allmänna meningen
i landet ingalunda skulle gilla en dylik radikal omhvälfning i bestående
förhållanden, helst ett sådant steg i sina konseqvenser otvifvelaktigt skulle
leda derhän, att den kommunala rösträtten äfven på landet förr eller
senare blefve efter denna nya princip ombildad.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Med den begränsning af de i städerna högst beskattades rösträtt,
Hora redan blifvit stadgad, eller att ingen får utöfva sådan rätt för större
antal röster än sou) svarar mot eu femtiondedel af stadens hela röstetal
eller för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för 10,000
kronors inkomst, synes det Utskottet, som om faran för den större rikedomens
allt för öfverväldigande inflytande vore på ett ändamålsenligt
och tillfyllestgörande sätt förebyggd ; och så vidt Utskottet har sig bekant,
hafva våra stadskommuners angelägenheter hittills blifvit väl och redbart
förvaltade. Möjligt kan visserligen vara, att de förmögnares öfvervigt,
såsom motionären uppgifvit, på ett eller annat ställe missbrukats derhän,
att någon mindre lämplig person blifvit bland stadsfullmäktige insatt
eller att från dem uteslutits andra för uppdraget mera passande; men
med all sannolikhet torde kunna antagas, att dylika fall ingalunda skulle
mindre ofta förekomma, om makten inom kommunerna lädes i den stora
mängdens hand.

Erfarenheten från de länder, der personlig rösträtt blifvit införd,
är ingalunda af beskaffenhet att derutinnan mana till efterföljd. Deri
oro och de rörelser af snart sagdt samhällsupplösande art, som i vår
tid förspörjas inom de lägre samhällsklasserna, innebära tvärtom en allvarlig
maning att ej gifva dessa klasser det öfvervägande inflytande,
som ett erkännande af personlighetsprincipen i kommunala angelägenheter
skulle medföra.

Utan tvifvel skulle också ett bifall till motionärens förslag förorsaka
nya anspråk och strider om berättigande äfven för dem bland kommunens
medlemmar, som ej skatta till densamma, att i afgörandet af dess angelägenheter
deltaga. Då rösträtten ej längre vore grundad på beskattningen,
utan ansåges såsom en personlig rättighet, läge det nemligen
nära till hands, att eu hvar medlem af kommunen skulle anse sig berättigad
att utan afseende på förmögenhet eller skattebidrag deltaga i afgörandet
af densammas angelägenheter. Den gräns, som bestämdes härför,
blefve alltid godtycklig och skulle säkerligen uppkalla den ständigt
årerkommande frågan om »census», som öfverallt åtföljt införandet af den
personliga rösträtten, der denna ej blifvit till sina yttersta konseqvenser
genomförd.

Förbises får ej heller den omständighet, att då stadsfullmäktige
antingen sjelfva utse riksdagsmän i Första-Kammaren eller ock välja
landstingsman, som sedermera i sin ordning deltaga i nämnda Kammares
bildande, så måste grunden för stadsfullmäktigval hafva ett visst inflytande
på representationens sammansättning. Denna grund har hittills, med
endast den begränsning, som påkallats af kommunernas inre förhållanden

8

Lag-IJtskottets Utlåtande N:o 31.

utgjort den skatt, som en hvar af de röstägande haft att erlägga; och
mot en förändring häraf tala alldeles samma skäl, som Utskottet här
ofvan andragit mot införandet af lika rösträtt vid utseende af valmän
till landstingsmäns utväljande.

Att något större intresse för kommunens angelägenheter och ett
allmännare deltagande i valen skulle uppkomma genom antagande af
lika rösträtt, anser Utskottet ej heller antagligt. Erfarenheten har visat,
att deltagandet i långt vigtigare val än till stadsfullmäktige, nemligen
till riksdagsmän i Andra Kammaren, flerestädes varit jemförelsevis ringa,
ehuru en hvar röstberättigad dervid har lika röst; och att den lika rösträtten
i allmänhet skulle medföra större lifaktighet vid och intresse för
stadsfullmäktigevalen, torde sålunda ej vara att förvänta.

Slutligen anser sig Utskottet böra påpeka, att någon ändring i
rösträtten för de städer, der stadsfullmäktige ej finnas, icke blifvit af
motionären ifrågasatt, och ett bifall till motionen skulle sålunda leda derhän,
att i eu del städer åt förmögenheten bevarades ett proportionel,
inflytande på utskyldernas bestämmande, medan detta i andra städer
antingen upphörde eller förminskades. Det som är rätt i en kommun
måste likväl vara det äfven i en annan, och att stadga principielt olika
röstgrunder för olika städer kan ej vara lämpligt.

I enlighet med de åsigter Utskottet sålunda utvecklat, får Utskottet
vördsamt hemställa,

(bo att Herr Gumadii motion, så vidt den afser
lika rösträtt för alla vid statsfull mäktig val röstberättigade
samhällsmedlemmar, icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Hvad slutligen angår Herr Gumadii alternativt framstäf a förslag
derom, att eu hvar röstberättigad skulle, jemte rösträtt på grund af
bevillning, tillerkännas personliga röster, så tala mot en sådan förändring
samma principiella skäl, som mot Herr Gumadii första förslag. Det är i
båda fallen personlighetsprincipen, som ligger till grund för de olika
förslagen, och äfven i den modifierade form, som motionären nu ifrågasatt,
anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka införandet af denna princip
i våra kommunala förhållanden.

Då man, såsom motionären, ifrågasätter, att särskild rösträtt enligt
eu efter skattegrund graderad skala skulle tillerkännas förmögenheten,
torde svårligen kunna uppgifvas något giltigt skäl, hvarför den personliga
rösträtt, som derjemte skulle finnas, borde vara inskränkt endast till
de in, som betala skatt. Erkänner man, att personen såsom sådan har

rätt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

9

rätt till deltagande i kommunens angelägenheter, så synes det i hög
grad inkonseqvent att vägra någon kommunens oförvitlige medlem, vare
sig den enskilde tjenaren eller ens fattighjonet, en dylik rättighet. Den
gräns man ville sätta härför blefve alltid godtycklig och skulle med skäl
gifva anledning till anmärkningar och missnöje.

Utskottet får alltså vördsamt föreslå,

7:o att Herr Gummlii motion i denna del ej heller
måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner: »Icke eller vid denna riksdag finner jag
mig höra frångå min förut omfattade åsigt derom, att någon förändring
i rösträtten uti kommunalstämma å landet icke är af behofvet påkallad».

af Herr Ribbing: »Reservation får jag anmäla mot 1 punkten i
Utskottets betänkande, beträffande kommunal röstberäkning på landet. För
min del anser jag visserligen förändringar i nämnda afseende hafva skäl
för sig, och har upprepade gånger, under diskussioner och i reservationer
i. Lag-Utskottet angifvit den rigtning, hvari sådana förändringar borde gå,
liksom, i dess grunddrag, förslag till sättet för deras genomförande.
Men utgången i Kamrarne af öfverläggningarne med anledning af de
flerfaldiga förslag i frågan, hvilka tid efter annan blifvit framstälda och
utgjort föremål för Kamrarnes beslut, har tillika bibragt mig den öfvertygelse,
att tiden ännu ej är inne, eller öfvertygelserna mogna för vidtagande
af någon mera genomgripande ändring i det bestående. Under
sådant förhållande anser jag, fortfarande, anledning ej vara för handen
att tillstyrka och yrka andra förändringar i bestämmelserna beträffande
Bill till liiksd. Prof. 1877. 7 Sami. 18 Haft. 2

10 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3h

kommunal rösträtt på landet, än de som, efter mitt omdöme, äro ovedersägligen
nödvändiga: sådana förändringar i nyss nämnda afseende, utan
hvilka, den Kongl. förordningen lider af uppenbara motsägelser. Detta är
händelsen dels derutinnan, att, såsom rösträtten nu skall beräknas, en
enda person i ett ej obetydligt antal kommuner, enligt hvad officielt
upplyst blifvit, ensam afgör kommunens angelägenheter, i strid mot § 1
i författningen om kommunalstyrelse på landet; dels med stadgandet i
§ 9 mom. 3, som tillerkänner en person rätt att i kommunalstämma rösta
för samfäld egendom och för bolag (oberoende af huru många delegarne
äro), i strid mot § 13. För vinnande af rättelse i först nämnda afseende
allena innehåller Lag-Utskottets förslag mera än som af nöden är, på
samma gång det ej alls är egnadt att hafva den senare motsägelsen;
för åstadkommande åter af större förändring i fråga om rösträtten är
det otillräckligt, på samma gång detsamma till last länder, att det icke
är bygdt på någon princip».

af Herr Asplund, som, hufvudsakligen på de skäl Herr Eibbing
anfört, ansett sig icke böra biträda Utskottets hemställan i lista punkten.

af Herr Anders Persson mot Utskottets hemställan i 7:de punkten.

Herrar Sjöbring, Nils Pettersson, Philipsson, Magnus Jonsson och
Torpadie hafva begärt få antecknadt, att de i Utskottets behandling af
ärendet ej deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.