Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

Utlåtande 1873:LU30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

1

MO SO.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 April 1873, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om vissa ändringar i
Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 Mars 1862.

I öfverensstämmelse med stadgan om folkundervisningen i riket
den 18 Juni 1842, som i 2 § 1 mom. innehåller, att för hvarje skoldistrikt
skall finnas en skolstyrelse, bestående af »kyrkoherden eller den
prestman, som hans ställe företräder, såsom ordförande och ansvarig
för det protokoll, som vid styrelsens sammanträde föres, samt några
af församlingen valde, inom skoldistriktet boende ledamöter», blef i
Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 Mars 1862, § 23, stadgadt, att kyrkoherden, eller den hans embete
förestår, skall »i så väl kyrkorådet som skolrådet» vara ordförande;
med det tillägg, att pastor för särskilt tillfälle kan förordna annan
person till ordförande, och att i annex- eller kapellförsamling, vid hvilken
finnes anställd särskild ständig prestman, denne skall föra ordet i
skolrådet, när kyrkoherden eller den hans embete förvaltar ej är i stämman
tillstädes; varande genom Kongl. Kungörelsen den 30 Oktober
1868 stadgadt, att skolrådet eger inom sig välja vice ordförande.

Nu har Herr Ivar Månsson, med hvilken Herrar Nils Nilsson från
Stäfvie och Christen Assarsson sig förenat, uti en inom Andra Kammaren
väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 47) föreslagit, »att
kyrkoherden, eller den hans embete förestår, endast skall vara sjelfskrifven
ledamot, men icke sjelfskrifven ordförande i skolrådet»; hvarjemte
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 7 Sami. 16 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

och med anmärkning hurusom, enligt 24 § i åberopade Kongl. Förordningen,
folkskoleläraren ej kunde inväljas till ledamot i skolrådet, men
att detta stadgande skulle vara olämpligt, motionären vidare yrkat, »att
hvarje ordinarie skollärare må blifva berättigad att, inom den socken
han tillhör, kunna inväljas som skolrådsledamot».

Frågan om borttagande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap
i skolråd har åtskilliga gånger tillförene varit föremål för
representationens öfverläggningar, och i anledning af de vid sistförflutna
riksdag gjorda framställningar i ämnet, framlades af dåvarande Lagutskott
ett förslag till lagförändring i det syfte, förevarande motion i
denna del afser, hvilket förslag dock icke vann framgång. Väl har man
erkänt, hvad erfarenheten ock visat, att fall kunna inträffa, då kyrkoherden
till följd af ålderdom, sjuklighet, bristande nit eller annan orsak
icke är lämplig till ordförande i skolrådet; men då, enligt hvad folkskoleinspektörernes
berättelser gifva vid handen, folkskolans angelägenheter
i allmänhet blifvit omfattade af presterskapet med en nitälskan,
som icke allestädes motsvarats af benägenhet å församlingarnes sida att
underkasta sig de för skolväsendets utveckling erforderliga uppoffringar,
samt många församlingar sakna bland sina medlemmar andra personer,
lämplige och oförhindrade att utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla
befattning, har man ansett densamma icke kunna utan skada
för folkskolan ovilkorligen skiljas från kyrkoherdens embetsverksamhet,
helst kyrkoherden, i fall befattningen gjordes till blott ett kommunalt
uppdrag, icke gerna kunde tillförbindas vidsträcktare skyldighet att efter
val emottaga eller innehafva detta uppdrag, än som ålåge en hvar
af församlingens öfrige medlemmar.

Utskottet har funnit dessa skäl ega giltighet såsom stöd för den
mening, att kyrkoherden i regeln bör vara ordförande i skolrådet. Men
då undantag från denna regel någon gång kan vara af behofvet påkalladt,
bör lagstiftningen sådant medgifva. Det torde vara en brist i
gällande lag, att föreskrift saknas derom, huruledes, i händelse pastor,
vare sig af oförmåga eller annan orsak, icke behörigen fullgör sin skyldighet
såsom skolrådets ordförande, eller af giltiga skäl sjelf önskar
befrielse från denna befattning, vederbörande myndighet må kunna entlediga
honom derifrån och förordna annan ordförande i hans ställe. Fn
sådan åtgärd synes böra ankomma på domkapitlet, som, derest antingen
pastor sjelf söker endtledigande, eller skolinspektör eller församling
derom gör anmälan, kunde efter omständigheterna förfara, dervid den,
som icke ville åtnöjas med domkapitlets beslut, egde att mot detsamma
i laga ordning fullfölja talan.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

3

En förändring i nu angifna syftning medför emellertid äfven nödvändighet
att meddela andra stadganden än de nu gällande i afseende
på presterskapets befattning med statistiska uppgifter angående folkskolorna
med mera sådant, hörande till det Kong!. Maj:t allena förbehållna
lagstiftningsområde.

På grund af hvad nu anfördt blifvit och med föranledande af
motionärens framställning i detta ämne, får Utskottet vördsamt hemställa,
1:° dels att Riksdagen ville för sin del besluta, att 23 §
i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 Mars 1862 skall erhålla följande
förändrade lydelse:

»Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller ock
annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill
förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild
prestman finnes anställd, skall han föra ordet,
när kyrkoherden, eller den, som hans embete förvaltar,
ej är i stämman tillstädes.

I skolrådet skall jemväl kyrkoherden, eller den hans
embete förestår, vara ordförande, derest ej stiftsstyrelsen,
på anmälan af kyrkoherden, eller eljest, finner
skäl att annan ordförande förordna.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar
samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan
och nit kände män, som församlingen finner
lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes
att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit
om skolväsendet kände män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I så väl kyrkorådet, som skolrådet, må ledamöternes
antal likväl, ordföranden inberäknad, icke understiga
tern.

Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för fyra
års tid.»

dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut vinner
Kongl. Maj:ts godkännande, täcktes i öfverensstämmelse
härmed vidtaga de förändringar i Kongl. Stadgan
om folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 och

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

öfriga hithörande författningar, som till följd af samma
beslut blifva erforderliga.

Hvad åter angår motionärens förslag i hvad det afser att hvarje
ordinarie folkskolelärare må blifva valbar till ledamot i skolråd, anser
Utskottet en sådan lagstiftningsåtgärd föga lämplig. Stadgandet i 24 §
af förordningen om kyrkostämma m. m., att till ledamöter i kyrkoråd
eller skolråd ej må väljas kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och
aflönade betjente hvilar på den utan tvifvel riktiga grundsats, att den,
som är inför en öfverordnad myndighet ansvars- och redovisningsskyldig,
icke sjelf bör vara ledamot af denna myndighet — en grundsats som
vunnit tillämpning jemväl i fråga om valbarhet till stadsfullmäktig och
till ledamot i kommunalnämnd.

Utskottet hemställer derföre,

2:o att motionärens förslag i denna del ej måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 25 April 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Herrar Sven Nilsson, Lars Persson och Philipsson hafva begärt få
antecknadt, att de uti motionens behandling inom Utskottet icke deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1873.