Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29

Utlåtande 1886:LU29

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Ank. till Riksd. Kansli den 22 Februari 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande
af Förordningen den 4 December 1765 angående
böter för uteblifvande från husförhör.

Till Lag-Utskottets handläggning liar Andra Kammaren hänvisat
följande af Herr C. A. Ekeborgh inom Kammaren afgifna motion, N:o
98: »Kongl. förordningen den 4 December 1765 stadgar böter för »för äldrar,

husbönder och matmödrar, som, utan laga förfall, afhålla sig
från husförhörs bevistande» m. m. Föråldrad och otidsenlig qvarstår
denna förordning i fullt gällande kraft, utan att någonsin tillämpas.
Under sådant förhållande, och då ingen lag är bättre, än en sådan som
icke vinner tillämpning, samt då dertill kommer, att tillämpningen utaf
den här afsedda Kongl. förordningen, om någon — hvilket hvarken är
troligt eller önskligt. — dermed ville göra försök, skulle framkalla allmänt
och berättigadt ogillande, anser jag mig hafva fullgiltiga skäl att
vördsamt föreslå, att Riksdagen för sin del ville besluta upphäfvandet
af ifrågavarande Kongl. förordning den 4 December 1765.»

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

Den af motionären åsyftade förordningen har följande lydelse:

»Kongl. Maj:ts Nådige Förordning angående Plikt och Straff för
them, som försumma biwistandet af Cateehismiförhör. Gifven Stockholm
i Råd-Cammaren then 4 December 1765.

Wi Adolph Friedrich etc. Gjöre witterligit, att, ehuru, genom åtskillige
Kongl. Påbud och Stadgar, särdeles then af then 20 Martii
1735, är wordet förordnat, thet Husbönder och Matmödrar, med alt deras
Husfolck, Barn, Köpswänner, Gesäller och Tjenstehjon, af hwad namn och
wilckor the vara måge, skola infinna sig wid the wanlige Catechismi
eller så kallade Husförhören, och att then, som sådant försummar, borde
med penningeböter eller stockstraff beläggas; så hafwe Wi dock kommit
uti obehagelig ärfarenhet, att, enär Prästerskapet till sådane förhörs anställande
sig infinna, skola åtskillige af theras Åhörare, oaktadt the
therom första, andra och tredje resan blifvit tillsagde, sig therifrån undandraga
och försumma alla tillfällen Predikanten kunde hafva att göra
dem nödige erhindringar; Hvarföre och som angeläget är, thet sådan
motvilja att låta sig uti Christendoms kunskapen undervisa, warder hämmad;
Altså hafve Wi i nåder velat härmed ytterligare förordna, att the
Föräldrar, Husbönder och Matmödrar, som utan Laga förfall, afhålla sig
ifrån Husförhörs biwistande, skola utgifva första gången, i thenna Wår
Residence Stad Åtta öre Silfun., och för hvar och en af deras barn och
tjenstefolk, som sig icke infinna, Fyra öre samma mynt, men i the
öfriga Städerna, så väl som på Landet, hälften mindre; Försumma the
andra och tredje resan, fördubblas plikten hvarje gång. Skulle sådant
ej uträtta, bör then halsstarrige, efter öfverläggning med Kyrcko-Rådet,
anses med Stockstraff en eller flere Söndagar, eller ock med särskilte
penningeböter till Församlingens fattige: och om han eller hon äntå
framhärdar i sin motvilja, bör saken i behörig Domstol angifvas; Men
i fall barn äro så olydige, att the icke ägta sine Föräldrars förmaningar
om inhämtande af sin Christendoms kundskap och Catechismi förhörs
biwistande, så skola the hos Kyrcko-Rådet i Städerne, men i Sochnestämman
på Landet varnas, och, om the sig äntå ej rätta, af Föräldrarne
med ris agas, i närwaro af någonr som Kyrcko-Rådet i Städerne
thertill utser, eller på Landet i närwaro af Sochnens Sexmän: Börande

thenne Wår Nådiga förordning wid the tider, tå Prästeförhören infalla,
uti alla tre Predikningarne i Städerne, samt i Högmässo Predikan på
Landet, allmänneligen å predikstolarne" upläsas. Thet alle, som wederbör,
hafva att ställa sig till underdånig efterrättelse.))

I likhet med motionären anser Utskottet de i denna förordning
meddelade föreskrifter vara af beskaffenhet att icke längre böra bibe -

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

hållas- Dessa föreskrifter kunde på den tid, då författningen utfärdades,
ega ett berättigande deruti, att husförhören, ehuru visserligen till
sin grund en kyrklig institution, jemväl tjenade andra, rent verldsliga
statsändamål, såsom folkundervisningen och mantalsskrifningarna. Denna
husförhörens verldsliga betydelse torde få anses hafva bortfallit. De
s. k. husförhörsböckerna föras numera icke med ledning af upplysningar,
som uteslutande vinnas vid husförhören, och upprättas icke hufvudsakligen
i och för dem, utan för att tjena till upplysning och ledning
vid mantals- och skattskrifningarna. Genom bestämmelser i 5 §
af Förordningen angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande
den 20 Juli 1861 är ock sörjdt derför, att husförhörsböckerna må eg a
den för sistberörda ändamål nödiga fullständighet och tillförlitlighet.
Vid sådant förhållande synes underlåtenhet att bevista husförhören icke
kunna annorlunda anses än som en kyrklig förseelse, hvilken icke bör
vara belagd med sådana verldsliga påföljder, som de i 1765 års förordning
stadgade.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen ville, med bifall till förevarande
motion, för sin del besluta en författning af följande
lydelse:

»Förordning om upphäfvande af förordningen angående
plikt och straff för dem, som försumma bivistande
af katekesförhör, den 4 December 1765.

Härigenom förordnas, att förordningen angående
plikt och straff för dem, som försumma katekesförhör,
den 4 December 1765 skall upphöra att vidare
gälla.

Stockholm den 22 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr F. Andersson i Helgesta har begärt få här antecknadt, att
han icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1880.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

Rättelse

i Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29:

Sid. 8, rad 26, 27 står: som försumma katekesförhör,

läs: som försumma bivistande af katekesförhör,

Bih. till Likså. Brok 1880. 7 Sami. 11 Höft.