Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29

Utlåtande 1878:LU29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Ank. till Riksd. Kansli den 29 Mars 1878, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tilläqq
till 13 § Konkurslagen.

Under anförande, det stadgandet i 13 § konkurslagen, att, om lös
egendom vore före konkursens början utmätt, men ej försåld, Konungens
Befallningshafvandes eller utmätningsmans befattning dermed skulle upphöra,
hade, i synnerhet på landsbygden, gifvit anledning till olika lagtillämpning,
i det att, då ansökning af borgenär blifvit ingifven om gäldenär
försättande i konkurstillstånd, den ene utmätningsmannen ansåge
sig böra genast upphöra med exekutiva åtgärder beträffande sådan gäldenärs
egendom, under det en annan icke funne en af borgenär ingifven konkursansökan
å gäldenär föranleda till inställelse af utmätning eller försäljning
af . utmätt gods, förr än ådagalagdt blifvit, att konkurs på ansökningen
följt, har då en dylik osäkerhet i lagtillämpningen utan tvifvel borde
på lagstiftningens väg undanrödjas samt fordringsegarens rätt att yrka
gäldenärs försättande i konkurstillstånd icke borde kunna till sin verkan
omintetgöras af annan borgenär, derföre att denne, utan att för öfrigt ega
panträtt eller förmånsrätt i gäldenärens gods, händelsevis vore försedd
med laga kraft egande dom eller utslag, som under vanliga förhållanden
berättigade till utmätning — Herr Sven Andersson, med hvilken Herr
P. A. Hellgren sig förenat, uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet
hänvisad motion, N:o 28, föreslagit, »att till sista punkten uti 13 § af
konkurslagen måtte fogas följande tillägg:

Har borgenär sökt konkurs å gäldenär, förblifve försäljningsåtgärden
hvilande, intill dess sig visat, huruvida konkurs på ansökningen
följer.» °

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 7 Sami. 17 Häft.

2

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 29.

Då konkurslagen innehåller i åberopade del af 13 §, att, om lös
egendom är före konkursens början utmätt, men ej försåld, Konungens
Befallningshafvandes eller utmätningsmans befattning dermed skall upphöra,
samt i 12 §, att konkurs anses börjad den dag, ansökning derom
ino-ifven är, der konkurs pa den ansökning följer, framgår enligt. Utskottefs
tanke af dessa stadgande!! tydligen, att Konungens Befallningshafvandes
eller utmätningsmans befattning med utmätt, men icke försåld lös
egendom icke skall upphöra med borgenärs ansökning, att gäldenärs egendom
må till konkurs afträdas, utan först sedan konkurs verkligen uppstått,
samt att vederbörande exekutor sålunda är lagligen oförhindrad att
under mellantiden låta de exekutiva åtgärderna fortgå; men då, enligt första
delen af samma § 13, hvad, efter konkursens början, i utsökningsmål motgäldenären
göres, är utan all verkan i konkurssaken, der ej intecknings- eller
panthafvare yrkar försäljning af egendom, hvari han förmånsrätt till betalning
egen, hvarom här ej är fråga, kan af dessa stadganden, så uppfattade
och tillämpade, icke någon för öfrige borgenärers rätt menlig verkan
uppstå.

Enär någon otydlighet i konkurslagens bestämmelser i ämnet således
icke förefinnes, samt det af motionärerne föreslagna stadgande skulle,
derest det antoges, kunna af en borgenär, med eller utan gäldenärens
samtycke, begagnas till att genom ingifvande af ansökning om gäldenärens
försättande i konkurstillstånd, hvilken ansökning må hända sedermera
finge förfalla, hindra fortgången af exekutiva åtgärder för utfående
af annan borgenärs fordran, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservation:

af Herr Lindgren.

Herrar Asplund, Friherre Akerhielm och Samzelius hafva begärt få
här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.