Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

Utlåtande 1876:LU28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Kiksd. Kansli den 24 Mars 1876, kl. 2 e. m.

Utlutande, i (inledning af vackt förslag om upphäfvande af 2 mom.

i 5 § af Kongl. förordningen den 2 i December 1857
angående egors fredande mot skada af annans hemdjur
och om stängselskyldighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 55) har Herr Anders Andersson i Smedbyn, i syfte att bereda
skydd för skogskulturen, föreslagit upphäfvande af nämnda lagrum, hvarigenom
är förordnadt, att, der stängsel ej finnes emellan egor, som utgöras
åt skog, utmark eller beteshage å båda sidor, marken skall anses vara till
gemensamt mulbete upplåten.

Med föranledande af de förslag, som uti detta ämne vid 1874 års
riksmöte väcktes, har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 20 Maj samma
ar yttrat, bland annat, att da den i manga orter allmänna obenägenheten mot
stängselvitsordets upphäfvande finge anses bero på sådana ortförhållanden,
att man hellre medelst hägnad än genom vallning hölle vård om hemdjuren;
och da vid sadant förhållande upphäfvandet af den gemensamma betesrätten
å mark af ifrågavarande beskaffenhet sannolikt skulle antingen hindra allt
betande a sådan mark eller ock, till skada för skogen, föranleda betydlig
tillökning af stängsel utöfver hvad under dåvarande förhållanden egde rum,
syntes denna betesrätt ej böra helt och hållet upphäfvas. Men en inskränkning
i denna rätt kunde dock, enligt Riksdagens mening, till allmän båtnad
verkställas. Ostridigt vore nemligen, att största skadan"af de späda skogsplantorna
gjordes icke af de större kreaturen, utan af de smärre, såsom
tar och i synnerhet getter, samt att skadan af betningen vore vida större
under våren och försommaren, än under den öfriga delen af året. Det afsedda
ändamålet, skydd för skogsåterväxten, skulle derföre antagligen i väBih.
till Likså. Prat. 1876. 7 Sami. U Håft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

sentlig mån kunna, utan betydande olägenheter, vinnas genom förbud mot
utsläppande af får och getter, åtminstone under våren och försommaren, å
mark som på grund af ifrågakomna lagbudet skulle anses vara till gemensamt
’ mulbete upplåten. På grund häraf, och då det läge i sakens natur,
att sådan fridlysningstid icke lämpligen kunde vara densamma för hela riket,
utan borde göras af olika ortförhållanden beroende, hemstälde Riksdagen,
det täcktes Kong!. Maj:t, efter landstingens hörande, taga i öfvervägande,
huruvida för landstingsområde eller viss del deraf borde förordnas om en
efter ortförhållanden lämpad inskränkning i rättigheten att låta får och getter
beta å skogsmark, som på grund af åberopade lagbudet ansåges vara
till gemensamt mulbete upplåten.

. Sedan i anledning häraf samtliga landstingen fått med underdåniga
utlåtanden i ämnet inkomma, har Kongl. Maj:t, genom nådig kungörelse
den- 28 sistlidne Januari, förordnat om inskränkning i betesrätten å ohägnad
mark inom sjutton af rikets län.

Denna helt nyss stadgade inskränkning har ännu icke vunnit sådan
tillämpning, att någon erfarenhet om verkningarne deraf ännu kunnat vinnas.
och^då icke synes vid sådant förhållande antagligt eller af några sedan
1874 års riksmöte inträlfade förändrade omständigheter påkalladt, att
Riksdagen skulle redan nu frånträda sitt då i förevarande ämne fattade
beslut, "föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att han icke i beslutet del -

tagit.