Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27

Utlåtande 1878:LU27

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

IS:o 27.

Ant. till Riksd. Kansli den 26 Mars 1878, kl. 5 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition angående förändrade bestämmelser rörande
klockarnes aflöning.

Kongl. Maj:ts i fråga varande, den 8 sistlidne Februari till Riksdagen
aflåtna nådiga proposition är af följande lydelse:

»I anledning af Riksdagens i underdåniga skrivelser den 30 April
1872 och den 25 Maj 1875 gjorda framställningar vill Kongl. Maj:t, under
åberopande af hvad i bifogade protokoll öfver ecklesiastikärenden
för den 7 sistlidne Januari finnes anfördt, i nåder föreslå Riksdagen att
för sin del godkänna följande förändrade bestämmelser angående klockarnes
aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det författning i ämnet
varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa reglering af klockarens löneförmåner
med iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till omfattningen af
klockarens tjenstegöromål och lefnadskostnaderna i orten, samt beräknas
så, att alla offer och afgifter för särskilda förrättningar upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller annan jord, som
blifvit honom på lön anslagen, dock att afkastningen af boställsjorden
må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt meddelade
föreskrifter;

att hvad utöfver nämnda afkastning erfordras till klockarens aflönande
skall af församlingen utgöras i penningar, dock att minst hälften
deraf beräknas i spanmål att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris;

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

att klockarelön i stad skall utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma
stadgade grund, med rättighet för församlingen att låta någon
del af lönen utgå med viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man
och tio öre för qvinna, af hvarje person som erlägger mantalspenningar;

att klockarelön på landet skall till utgörande fördelas med halfva
beloppet på fast egendom efter dess fyrktal och med återstoden på församlingens
samtlige medlemmar efter den för rösträtt å kyrkostämma
stadgade grund, med rättighet för församlingen att låta någon del af
sistberörda belopp utgå genom viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för
man och tio öre för qvinna, af hvarje person som erlägger mantalspenningar; att

klockaren eller kyrkoherden eller den, som under ledighet bestrider
klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet i församlingen,
ma, derest han finner församlingens beslut angående klockarelönens belopp
icke öfverensstämma med här ofvan omförmälda grunder, öfver
beslutet anföra besvär i den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas
beslut i allmänhet är föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det ombyte af klockare,
sorn eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen vunnit laga
kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, derest ~ej
den, som vid nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver att regleringen
må vinna tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren af församlingens
afgifter till klockaren skall gälla hvad i nämnda hänseenden
är stadgadt angående presterskapets löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse med dessa
grunder blifvit verkstäld och begynt tillämpas, hittills gällande föreskrifter
angående klockarelönens utgörande skola upphöra att lända till
efterrättelse, samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter
klockaren uppburit helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens uppehållande
och folkundervisningens behof.»

Denna proposition har af båda Kamrarne blifvit till handläggning
af Lag-Utskottet hänvisad, hvarjemte Utskottet fått till sig öfverlemnade
dels från Kongl. Ecklesiastikdepartementets expedition de ärendet rörande^
handlingar, dels ock från Andra Kammaren ett vid remissen af
den Kongl. propositionen inom nämnda Kammare af Herr Jöns Rundbäck
afgifvet yttrande.

Beträffande såväl de nu i ämnet gällande bestämmelser som frågans
föregående behandling får Utskottet hänvisa till den fullständiga utredBih.
till Biksd. Prof. 1878. 7 Smil. 10 Raft. '' 2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

ning, som innefattas i det propositionen bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för den 7 sistlidne Januari.

Vid granskning af den nådiga propositionen har Utskottet funnit
densamma föranleda följande anmärkningar.

Af 24 kap. 30 § Kyrkolagen framgår visserligen, att organist skall
uppbära särskild lön, hvarom han och församlingen ega öfverenskomma,
men då, i de fall der — såsom i många församlingar är händelsen —■
klockare- och organistbefattningarne äro förenade, vid bestämmande af
lönen för den ena befattningen afseende synes böra fästas å den inkomst,
som af den andra erhålles, torde ock böra föreskrifvas, att lönerna för
de förenade tjensterna alltid skola samtidigt regleras.

Föreskriften, att klockarelönen skall bestämmas i skäligt förhållande
till »lefnadskostnaderna i orten», har Utskottet ansett böra utgå såsom
dels icke behöflig, dels ock möjligen i så måtto vilseledande, att en
dylik föreskrift kunde gifva anledning till den uppfattning, det klockarelönen
ovilkorligen skulle så bestämmas, att klockaren ensamt af densamma
hade sin nödtorftiga bergning, äfven om göromålen vore så ringa,
att han kunde egna en ansenlig del af sin tid åt annan inkomstgifvande
verksamhet.

Då klockaren är den kyrkliga kommunens tjensteman och i sådan
egenskap icke har att betjena kommunens fastighetsegare eller fastighetsbrukare
i vidsträcktare mån än dess öfrige medlemmar, synes icke
någon särskild andel af hans lön böra de förre påföras, utan hela lönen
— med undantag af hvad möjligen kan genom personliga afgifter komma
att utgå — utgöras på landet likasom i stad efter de i allmänhet för
kommunalutskylder stadgade grunder.

Enär den åt församlingarne medgifna rätt att bestämma, det viss
del af klockarelönen skall utgå medelst personliga afgifter, i folkrikare
församlingar skulle kunna så begagnas, att hela eller större delen af
lönen genom sådana afgifter upptoges, har Utskottet trott, att till förekommande
af ett dylikt missbruk borde stadgas, att medelst personliga
afgifter endast en mindre del af lönen må utgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt
hemställa,

att Riksdagen, med förklaring, att Kongl. Maj:ts
föreliggande nådiga proposition icke kan i oförändradt
skick bifallas, måtte för sin del godkänna följande bestämmelser
angående klockarnes aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det författning i ämnet

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa reglering af klockarens löneförmåner
med iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter;

att, der klockaretjenst är med organistbefattning förenad, reglering
af båda lönerna skall samtidigt ske;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till omfattningen af
klockarens tjenstegöromål samt beräknas så, att alla offer och afgifter
för särskilda förrättningar upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller annan jord, som
blifvit honom på lön anslagen, dock att afkastning^! af boställsjorden
må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskilt meddelade
föreskrifter;

att hvad utöfver nämnda afkastning erfordras till klockarens aflönande
skall af församlingen utgöras i penningar, dock att minst hälften
deraf beräknas i spanmal att lösas efter tioårigt medeknarkegångspris;

att klockarelön skall utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma
stadgade grund, med rättighet för församlingen att låta någon mindre
del af lönen utgå med viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man
och tio öre för qvinna, af hvarje person, som erlägger mantalspenningar;

att klockaren eller kyrkoherden eller den, som under ledighet bestrider
klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet i församlingen,
må, derest han finner församlingens beslut angående klockarelönens belopp
icke öfverensstämma med här ofvan omförmälda grunder, öfver
beslutet anföra besvär i den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas
beslut i allmänhet är föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det ombyte af klockare,
som eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen vunnit laga
kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, derest ej
den, som vid nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver, att regleringen
må vinna tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren af församlingens
afgifter till klockaren skall gälla hvad i nämnda hänseenden
är stadgadt angående presterskapets löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse med dessa
grunder blifvit verkstad och begynt tillämpas, hittills gällande föreskrifter
angående klockarelönens utgörande skola upphöra att lända till
efterrättelse, samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

klockaren uppburit helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens uppehållande
och folkundervisningens behof.

Stockholm den 26 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Lindgren: »Då jag ej kunnat till alla delar instämma uti
Utskottets yttrande öfver Kongl. Maj:ts förslag till förändrade bestämmelser
angående klockarnes aflöning, får jag här nedan framlägga mina
från Utskottets afvikande åsigter, jemte en kort antydan af skälen derför.

3:dje punkten af Utskottets förslag borde, enligt mitt förmenande,
hafva följande lydelse:

»Lönen bestämmes i skäligt förhållande till omfattningen af klockarens
tjenstegöromål och beräknas så, att alla offer upphöra, äfvensom
afgifter för särskilda förrättningar, då de ej till skjutskostnad för honom
föranleda».

Det inträffar på landet ej sällan, att klockaren kallas till biträde, i
hvad hans kall tillhörer, vid hvarjehanda presterliga förrättningar i hemmen,
såsom vid bröllop, m. in. Att klockaren dervid bör erhålla godtgörelse
för skjutskostnad, lärer väl ingen vilja bestrida; och jag lian ej
inse, hvarföre man skulle underlåta att derom införa ett uttryckligt
stadgande.

Vid 4:de punkten synes mig följande redaktionsförändring böra vidtagas
:

»Klockaren bibehålies vid rätt till bostad och jord, som må vara
honom på lön anslagne, dock att förmånen af bostaden och afkastning^
af jorden må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt
meddelade föreskrifter».

6:te punkten borde i min tanke lyda sålunda:

»Klockarelönen skall utgöras, så i stad som på landet, efter den för
rösträtt å kyrkostämma stadgade grund».

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Jag har härmed velat borttaga den i Kongl. Maj:ts förslag upptagna
och af Utskottet bibehållna rättighet för församlingarne att låta någon
del af lönen utgå med viss afgift (ej öfverstigande 20 öre för man och
10 öre för qvinna) af hvarje person, som erlägger mantalspenningar.
Det stora flertalet, af dem, som denna beskattning komme att drabba,
saknar rösträtt vid kyrkostämma och sålunda äfven all laglig utväg att
derutinnan varda hörd och sin talan bevaka. De hafva jemväl hittills
varit fritagne från dylik afgift; och den skulle, om den nu stadgades,
framkalla ett temligen allmänt missnöje. Hos en ej ringa del kunde
den ej uttagas. För andra finge husbönder och arbetsgivare erlägga
betalningen. Hvarföre kunna då ej desse så gerna först som sist åtaga
sig att utan påkallande af ifrågasatta biträdet utgifva lönebeloppet. Man
säger, att det i fråga om afgifter till sjukvård och presterskapet gått
för sig att med sådan personlig skatt belägga de nu nämnda fattiga
folkklasser; men den, som lefvat bland dessa och sett, huru svårt de
mången gång hafva att erlägga skattebidrag, vet nog, att afgifter, dem
de burgne samhällsmedlemmarne anse obetydliga, för de obemedlade
kännas tryckande och besvärande.

7:dc punkten anser jag böra alldeles utgå, hvadan klagan öfver
kyrkostämmas beslut i fråga om bestämmande af klockarelön och dess
utgörande ej .skulle få föras i annan ordning eller på annat sätt, än
som Kongl. förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd
den 21 Mars 1862 i allmänhet bestämmer. Jag tror, att man med
full tillförsigt kan åt församlingarne öfverlåta att sj elfva handhafva denna
angelägenhet lika väl som beträffande anordnandet af den öfriga eller
lägre kyrkobetjeningens aflönande, derom icke veterligen någon klagan
eller något missbruk försports. Skulle någon församling sätta klockarelönen
allt för lågt, bestraffar detta sig sjelf, i det att församlingen då
ej får någon klockare; och en lämplig förhöjning kan vid sådant förhållande
ej uteblifva. Att antaga något annat, vore att allt för mycket
underskatta svenska folkets djupa religiositet, dess varma intresse för
den offentliga gudstjensten och kyrkobruken samt den välvilja, det alltid
visat för dem, som dervid officiera. Dessutom synes det mig ej nog
betryggande för församlingarne att åt myndigheter, som ofta ej närmare
känna de vexlande förhållandena i de särskilda orterna, öfverlåta att,
utan afseende ä församlingarnes beslut, bestämma hvad i lön skall bestas
klockaren, enär derför helt och hållet saknas objektiva grunder, och
afgörandet sålunda komme att ytterst bero på myndigheternas subjektiva
omdöme.

Vid 8:de punkten erinras slutligen, att, efter mitt förslag, de inuti

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

punkten förekommande orden »eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen
afgjorda» böra utgå»;

af Herr Grefve Mörner: »Utan att till alla delar instämma i motiveringen,
får jag i hufvudsak förena mig med Herr Lindgren i de yrkanden, han
i sin reservation framstäf; angående 6, 7 och 8 punkterna af Utskottets
förslag»;

af Herr Nils Pettersson, som, beträffande punkterna 7 och 8, instämt
i Herr Lindgrens reservation;

af Herr Smedberg: »Emot Utskottets beslut att godkänna 7:de mom. i
Kongl. Maj:ts proposition får jag anmäla min reservation, af följande skäl:

Den i sagda moment åt klockaren eller kyrkoherden eller den, som
under ledighet bestrider klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet
i församlingen, medgifna rätt att anföra besvär öfver den af
församlingen å kyrkostämma verkstälda lönereglering, anser jag icke stå
väl tillsamman med Riksdagens i skrifvelse den 80 Maj 1872 uttryckta
åsigt, att »bestämmandet af klockares lön synes lämpligen kunna öfverlemnas
åt församlingarna», ty skulle kyrkoherden eller klockaren eller
deras ställföreträdare få en oinskränkt rätt att klaga öfver församlingens
beslut med afseende å lönereglering för klockaren, och det sålunda skulle
komma att bero på vederbörande embetsmyndighet att efter egna subjektiva
åsigter bestämma klockarens lön, så kunde tilläfventyrs inträffa,
att församlingens beslut, ehuru grundadt på verklig sakkännedom om
omfattningen af klockarens tjensteåligganden och hans tillgång till öfriga
förvärfskäilor, blefve utan all betydelse, och det kunde då icke sägas,
att församlingen hade reglerat klockarelönen, hvilket fast mera skett af
vederbörande embetsmyndighet. Jag är fullt öfvertygad derom, att
hvarje församling i eget välförstådt intresse skall så bestämma klockarelönen,
att brist på lämplige sökande icke kommer att uppstå, och att derföre
utan fara kunde åt församlingen lemnas full frihet att härutinnan
besluta. Men vill man ändteligen hafva en kontroll öfver församlingen
i afsigt att, förhindra lönens bestämmande till ett allt för lågt belopp,
så må man medgifva vederbörande att i vissa fall fä underställa beslutet
högre myndighets pröfning, dock icke i andra fall, än då lönen
utan giltiga orsaker blifvit bestämd lägre än hvad den hittills ■— eller
intilldess den nya löneregleringen skall tillämpas — utgjort.

Det torde nemligen vara ett faktum, att ingen klockare för närvarande
har mindre lön, utan oftast mycket större än gällande författ -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. 15

ningar bestämma^ och klockaren eger således nu ingen rätt att deröfver
anföra besvär. Eger han således icke nu någon besvärsrätt, så vet jag
icke något skål att nu vidtaga ett stadgande, hvarigenom han eller en
vikarierande pastor kunde, der de så funne för godt, klandra församlingens
beslut äfven i de fall, då församlingen betydligt förhöjt lönen
utöfver dess nuvarande belopp, ocli derigenom ådraga församlingen kostnader
och obehag.

Det torde således vara alldeles tillräckligt, om klockaren eller kyrkoherden
Unge rätt att klaga, då de ansåge att lönen blifvit utan giltig
orsak nedsatt. Jag säger här med flit »giltig orsak», ty det finnes vissa församlingar,
hvarest lönen redan nu uppgår till ett oskäligt högt belopp,
och hvilka icke böra betagas rättighet att nedsätta lönen till hvad rätt
och skäligt är.

Någon torde härvid framställa den frågan: hvem skall pröfva, huruvida
församlingen haft eller saknat giltiga skäl för sitt beslut? Jag svarar
med en genfråga: Hvem skall i alla andra fall, der besvär i oändlighet
kunna anföras, pröfva de skäl, hvarpå besluten grundas? Tilltror
man embetsmyndigheterna kunna göra detta, så må man ock tilltro dem
sådan pröfningsrätt i de få fall, som blefve följden af mitt förslag.

På grund af hvad jag således i korthet anfört, vågar jag föreslå
följande förändrade lydelse af 7 mom. i Utskottets förslag:

»Att klockaren eller kyrkoherden eller den, som
under ledighet bestrider klockaretjensten eller förvaltar
kyrkoherdeembetet i församlingen, må, derest han anser
församlingen hafva utan giltiga skäl bestämt klockarelönen
till lägre belopp, än det, hvartill den dittills
uppgått, öfver beslutet anföra besvär i den ordning,
som för klagan öfver kyrkostämmas beslut i allmänhet
är föreskrifven.

Skulle Riksdagen godkänna grunderna för detta förslag, men ej
redaktionen af momentet, torde, i ändamål att erhålla lämplig redaktion,
återremiss till Utskottet beslutas»;

af Herr Friherre Nordenfalk: »I afseende å 5:te ''punkten i Utskottets
förslag: bestämmelsen att »minst hälften» af klockares kontanta lön skall
beräknas i spanmål, anser jag mindre lämplig. Skall sådan beräkning
ske, torde detta beräkningssätt böra användas för lönen i dess helhet,
med undantag af personliga afgifter, och lagen i detta fall angifva ej
mindre hvilken medelmarkegång — länets eller rikets — dervid bör

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. i

lända till efterrättelse, än ock hvilket års medelmarkegång lagen
afser;

I afseende ä 6:te punkten i Utskottets förslag i hvad det rörer personel
afgift;

I afseende å 7:de punkten i Utskottets förslag: Att vid klagomål öfver
den af församlingen bestämda lönens belopp, denna skall bestämmas helt
och hållet oberoende af församlingen, anser jag oegentligt, och synes
mig klagorätten höra'' inskränkas till de fall, der lönen af församlingen,
utan giltiga skäl, blifvit nedsatt under dess nuvarande belopp. Ej heller
synes mig löntagaren böra gifvas rättighet att hur ofta som helst draga
under vederbörandes pröfning frågan om den för honom en gång faststälda
lönen.

I ofrio-t synes mig Lag-Utskottet bort affatta sitt förslag så, att,
derest Riksdagens båda Kamrar ej kunna enas om förändrade grunder
för bestämmandet af klockarelönens belopp, likväl de bestämmelser, som
angå grunden för församlingens utgörande af sagda löner och deras uppbördssätt,
kunnat antagas — helst just behofvet af en reform häri uti Riksdagens
skrifvelse framhölls.

Herrar Asplund och Samzelius hafva begärt fa antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets slutliga handläggning inom Utskottet.

STOCKHOLM, IVAR HA5GOSTEÖMS BOKTKYCKERI, 1 87 8.