Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27

Utlåtande 1875:LU27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1875, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af förslag till lagstiftning för sparbanker.

Uti eu inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad
motion, N:o 5, har Herr W. Stråhle anfört: att, sedan sparbankerna
i riket svnnerligast under de senare åren så utvecklat sig, att de vid 1873
års slut "uppginge till ett antal af 270 och förvaltade ett kapital af omkring
110,000,000 kronor, angeläget vore, att från det allmännas sida
åtgärder vidtoges, för att betrygga de många delegarnes rätt, helst en
nyligen inträffad händelse visat, att denna rätt kunde i synnerlig grad
äfventyras; att för sådant ändamål allmänna lagbestämmelser borde meddelas
angående dels anmälan om sparbanks stiftande, dels kontroll öfver
dess förvaltning, dels reservfonden och dess användande samt dels sparbankens
upplösning äfvensom åtminstone i viss mån angående de säkerheter,
mot hvilka insatta medel finge utlånas, att, om än med afseende å
de vidt skilda meningar, hvilka sökte göra sig gällande vid riksdagen
1873, då förevarande fråga med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna
proposition förevar till behandling, med skäl kunde befaras, att ett nytt
lagförslag i denna grannlaga fråga skulle vid innevarande, lika som vid
förenämnda riksdag förkastas derföre att förslaget, enligt soraliges mening,
innehölle för mycket och enligt andres för litet, så torde dock meningarne
förena sig deruti, att en viss kontroll öfver sparbanks förvaltning borde
finnas, och att öfver sparbankens ställning borde offentliggöras en redogörelse,
innefattande upplysning om beloppet af sparbankens tillgångar
och skulder, om reservfondens storlek samt om beskaffenheten af de särBih.
till Jliksd. Prof. 1875. 7 Sami. 21 Haft, 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

skilda för utlånade medel innehafda säkerheter; att ett väsendtligt steg
till uppnående af åsyftade ändamålet vore att genom lag stadgades, att
antingen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller ock landstinget eller stadsfullmäktige
i de städer, som ej i landsting deltaga, skulle årligen utse
en revisor, som hade att, mot ersättning af allmänna medel eller af vederbörande
sparbank, taga kännedom om förvaltningen och i förening med
sparbankens revisorer eller särskildt afgifva ofvan antydda redogörelse,
hvilken derefter skulle på lämpligt sätt offentliggöras; samt att, då ifrågavarande
revision endast en gång om året egde rum, och skälig anledning
möjligen någon gång kunde förefinnas att under mellantiden taga kännedom
om ställningen inom en sparbank, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte förklaras behörig att sjelf eller genom ombud taga sådan kännedom;
och har motionären hemstält, att genom allmän lag måtte meddelas bestämmelser
i ofvan omförmälda hänseenden.

Utskottet delar hufvudsakligen de af motionären uttalade åsigter.
Visserligen hafva sparbankerna hittills i allmänhet blifvit af nitiske och
oegennyttige samhällsmedlemmar på ett omsorgsfullt sätt förvaltade, men
exempel på motsatsen finnas äfven, och vådan deraf ökas i den mån
sparbankernas antal och beloppet af de åt dem anförtrodda medel ökats.
Om än ej någonstädes, så vidt kändt är, förlust blifvit härigenom insättare
tillskyndad, så kan dock faran deraf i några allmänt bekanta fall hafva varit
temligen nära och endast genom tillfällig mellankomst kunnat afvärjas.
Att söka undanrödja framtida faror af sådan beskaffenhet ligger obestridligen
inom området för lagstiftningens pligt och befogenhet. Den stora
allmänhetens och i synnerhet de mindre bemedlades välfärd är i väsendtlig
mån beroende deraf att sparbankerna åtnjuta ett berättigadt förtroende,
hvarigenom ett kraftigt medel till sparsamhetens befordrande vinnes. A
andra sidan måste dock vid behandlingen af denna fråga erforderlig försigtighet
iakttagas, så att icke den frivilliga verksamhet, som tages i
anspråk för sparbankernas bildande och förvaltning, genom tryckande
tvång förlamas. Vid öfvervägande af hvilka åtgärder, som i förevarande
hänseende kunna och böra vidtagas, torde det i första rummet finnas af
vigt att sätta allmänheten i tillfälle att lättare än hitintills sjelf bedöma
huruvida sparbankerna äro förtjenta af det förtroende, dem lemnas, för
hvilket ändamål föreskrift synes böra meddelas derom, att sparbankernas
stadgar, förteckningar å deras hufvudmän och styrelseledamöter samt
fullständigt revisionsberättelser varda på ändamålsenligt sätt offentliggjorda.
Åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande torde lämpligen böra öfverlemnas
att vaka öfver fullgörandet så väl häraf, som af öfriga till allmänhetens
säkerhet meddelade föreskrifter, för hvilket ändamål Kongl.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

3

Maj:ts Befallningshafvande ock måste ega att sjelf eller genom ombud,
der sådant anses nödigt, taga kännedom om sparbankernas ställning i
hela dess vidd och meddela erforderliga föreskrifter. Att åter stadga,
det ett allmänt ombud skall ovilkorligen och på bestämda tider granskning
verkställa, har icke ansetts behörigt eller lämpligt.

Då insättares fördel och framför allt säkerhet bör hufvudsakligen,
om ej uteslutande, utgöra föremålet för sparbankernas verksamhet, men
all utlåningsrörelse, äfven den bäst skötta, kan medföra förluster, torde
uttryckligt stadgande erfordras derom, att all vinst, som rörelsen lemnar,
skall ingå i eu reservfond för betäckande af sådana förluster; samt att
först när denna reservfond uppgår till högre belopp, än som, äfven i
olyckligaste fall, kan anses tillräckligt för berörda behof, eller sedan
sparbank upphört och dess skuld blifvit godtgjord, möjligen befintligt
öfverskott må för särskilda ändamål användas. Att dessa ändamål måste
vara allmännyttiga, följer af sparbankens natur, som ej inedgifver, att
enskild vinst af rörelsen må kunna dess förvaltare tillkomma.

Derest någon sparbanks tillgångar komrne att i anmärkningsvärd
mån understiga dess skulder, och förhållandet genom offentliga redogörelsen
eller annorledes varda kändt, blefve den gifna följden häraf, att
förtroendet till sparbankens vederhäftighet upphör och insättare skynda
att, så fort ske kan, uttaga sina insatta medel. Utskottet anser derföre
och på det alla fordringsegare må få lika rätt, det vara af vigt, att sparbanken,
så fort brist förefinnes, afbryter sin rörelse och ställes under
utredning. De olägenheter, som härigenom uppkomma, äro af ringa betydenhet
i jemförelse med dem, som af rörelsens fortsättande kunna uppstå.

För bedömande af förvaltares ansvarighet för de i sparbank insatta
medel, lemnar nu gällande lag icke någon säker ledning. Då förvaltningen
icke afser egen vinst utan endast det allmänna bästa, anser Utskottet
denna ansvarighet, derest gifna föreskrifter behörigen iakttagas, böra
bestämmas efter de grunder, som för syssloman i allmänhet enligt 18
Kap. Handelsbalken gälla.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta antagandet af
följande

Förordning angående sparbanker.

§ i De,

som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga
penningar samt desamma för insättarnes räkning för -

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

ränta och genom räntans läggande till hufvudstolen
ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i
verksamhet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemna
ett exemplar af det för sparbanken antagna reglemente
samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse
kommer att hafva sitt säte.

Ändringar i reglementet skola, inom tre månader
från det beslut derom blifvit fattadt, hos Kongl. Maj:t.s
Befallningshafvande anmälas.

Om fastställelse å sparbanks-reglemente, der sådan
äskas, stadgas i Kongl. Kungörelsen den 22 Mars 1861.

§ 2.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen
å tid, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för
hvarje sparbank, med afseende å innehållet af dess
reglemente, bestämmer, aflemnas förteckning å de personer,
hvilka, såsom hufvudman och styrelseledamöter,
sparbankens förvaltning handhafva; och skall Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande låta denna förteckning införas
bland länskungörelserna eller i tidning i orten.

§ 3.

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper
skall årligen förrättas. Revisionsberättelse, upptagande
beloppen af sparbankens tillgångar och skulder jemte
beskaffenheten af de säkerheter, mot hvilka tillgångarna
äro utlånade, skall tillika med det yttrande af sparbankens
styrelse, hvartill berättelsen må hafva gifvit
anledning, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas
och såsom i § 2 sägs offentliggöras.

§ 4.

All vinst, som å sparbanksrörelse uppkommer, skall
ingå i en reservfond, till bestridande af nödiga omkostnader
och betäckande af möjligen inträffande förluster;
dock må, när reservfonden öfverstiger tio pro -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. 5

cent af insatta medel med derå upplupen ränta, öfverskottet
kunna, der ej reglementet innefattar förbud
deremot, användas för allmännyttigt ändamål.

§ 5.

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse
eller förlust å rörelsen så nedgått, att de motsvara
endast nittiofem procent af innestående medel,
löpande årets räntor oberäknade, då skall sparbankens
verksamhet genast afbrytas och sparbanken ställas under
utredning.

§ 6.

Har någon del af vinsten blifvit använd på annat
sätt än § 4 medgifver, åligger hufvudman och styrelseledamöter,
som i beslutet derom deltagit, att en för
alla och alla för eu till sparbanken återgälda hvad sålunda
obehörigen utbetaldt blifvit, Underlåtes föreskriften
i § 5, vare de, som låtit sådan underlåtenhet komma
sig till last, likaledes en för alla och alla för en,
insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.
I öfrigt vare förvaltare af sparbank, hvilka fullgjort
föreskriften i §§ 1 och 2, för de densamma anförtrodda
medel underkastade ansvarighet endast efter de grunder,
som för syssloman enligt 18 Kap. Handelsbalken gälla,
så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskild!
utfäst.

§ 7.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rätt att sjelf
eller genom ombud taga kännedom af sparbanks räkenskaper,
protokoll och lånehandlingar, och har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, derest grundad anledning
förekommer till befarande af det i § 5 omförmäla
missförhållande emellan tillgångar och insatta medel,
förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet samt
förordna om densammas ställande under utredning, till

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 27.

deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande utses, äfvensom att, der tillgångarna
blifvit i strid mot § 4 använda, låta föra den
talan om rättelse häruti, hvartill omständigheterna föranleda.

§ 8.

Öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i fall,
hvarom nästföregående § handlar, kan klagan föras hos
Kongl. Maj:t i Dess Finans-departement, men beslutet
går ändock i verkställighet, så vida ej Kongl. Maj:t
annorlunda förordnar.

§ 9.

Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i
lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort,
der sparbankens styrelse, enligt den hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.

§ 10.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse efter
fullgörande af sparbankens alla förbindelser någon behållning
uppstår, denna användas för allmännyttigt ändamål,
och åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att hafva tillsyn derå, att denna föreskrift varder
behörigen fullgjord.

§ 11.

Med sparbank afses i denna förordning icke sådan
inrättning för penningars emottagande eller upplåning,
hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller deras
rättsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om
sådan inrättning och delegarnes ansvarighet för der insatta
medel tillämpligt hvad i allmänhet enligt lag
gäller. Drifves rörelsen under benämning sparbank,

Lag-Ulskottets Utlåtande N:o 27.

skola, dock de här ofvan i §§ 1, 2 och 3 gifna bestämmelser
i afseende å densamma till efterrättelse lända.

§ 12.

Denna förordning skall gälla jemväl för redan stiftad
sparbank1,; dock så att föreskriften i 1 § 1 mom skall
fullgöras inom ett år från den tid förordningen kommer
att lända till efterrättelse, äfvensom att, derest i
fråga om användandet af sådan sparbanks reservfond
större frihet finnes genom sparbankens reglemente medo-ifven
än i § 4 bestämmes, samma § ej är i afseende
på den sparbank tillämplig förr än fem år efter nyssnämnda
tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från

Stockholm den 13 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.