Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26

Utlåtande 1884:LU26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

7

N:0 26.

Ank. till Rikgd. Kansli den 25 Febr. 1884, kl. 1 e. in

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i § 70 af förordningen om kommunalstyrelse å landet.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottagit en inom Kammaren
af Herr Liars Anderson i Vall afgifven motion, N:o 101, hvari
anföres:

“Sedan kommunerna å landsbygden numera genom Kongl. kungörelsen
den 29 Oktober 1881 erhållit den lättnad, att de, i likhet med
hvad förut egt rum för städerna, sjelfva ega bestämma om tid och sätt
för uppbörd af kommunalutskylderna, så återstår likväl, enligt underteckna^
åsigt, att söka erhålla ytterligare en lättnad, hvilken skulle
lända till mycken besparing af både tid och kostnad och likväl medföra
lika mycken säkerhet som tillförene, derest en förändring kunde
åstadkommas uti 70 § af 1862 års förordning om kommunalstyrelse på
landet angående sättet för indrifning af resterande kommunalutskylder,
för hvilka kommunalstämma ej beviljat afskrifning.

“Enligt sistnämnda förordning upprättar kommunalnämnden sådan
restlängd, hvilken inom två månader efter uppbördsstämmans afsilande
skall öfverlemnas till kronofogde?i i orten, hvilken det åligger att de
resterande utskylderna vederbörligen indrifva och till nämnden redovisa;
och såsom uppbördsprovision, som jemväl uttages hos den restskyldige,
eger han beräkna tre procent af det resterande beloppet.

“Då kronofogden bekommit restlängden, får han remittera den till
vederbörande länsman, och länsmannen remitterar den till vederbörande

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

sockens fjerdingsman, hvilka egentligen äro de, som verkställa indrifningen.
Sedan denna är verkstäld, måste redovisningen gå samma väg
tillbaka; hvadan alltid, innan restlängden hinner cirkulera genom alla
dessa mellanhänder, rundelig tid åtgår för att de indrifna restmedlen
må hinna redovisas och inflyta i vederbörande kommunalkassa.

“Allt detta remisskrifveri och omgång borde väl kunna undvikas,
derest i lag medgifvet vore, att kommunalnämnden egde rätt direkte
vända sig till socknens kronofjerdingsmän med begäran att få restlängden
genom deras försorg indrifven, och derest fjerdingsmannen
hade ansvarig skyldighet att influtne restmedel direkte redovisa till
kommunalnämnden.

“Utan tvifvel skulle mycken tidsvinst härigenom uppstå, till fördel
icke allenast för kommunen, utan äfven för kronofogdar och länsmän,
som på detta sätt befriades från skyldigheten att vara mellanhand
för kommunernas restuppbörd; men — icke nog härmed — en annan
fördel borde jemväl kunna vinnas genom denna förenklingsåtgärd, och
denna fördel skulle tillskyndas den skattskyldige skattdragare!! — som
nu, jemte restutskylden, får betala tre procents uppbördsprovision —
derest det blef i lag bestämdt, att kronofjerdingsmän för sitt besvär
skulle erhålla eu procent, eller det belopp, som han väl nu vanligen
erhåller, och med hvithet lian borde vara väl belåten, då det icke kan
medföra något ökadt besvär, om han framdeles redovisar till kommunalnämnden
i stället för till länsmannen. Den restskyldige hade således
i behåll två procent och kommunen borde kunna vänta att mycket tidigare,
än hittills varit fallet, få in resterna och kunde sålunda slippa
att, hvilket ofta händer, hafva det ena året efter det andra rester balanserade
uti kommunalräkenskaperna.

“Då kommunerna å landet nu mera ega att ställa sina uppbördsstämmor
på flere terminer,'' följer ock deraf, att flere restlängder behöfva
utfärdas. Från hvilken sida man än betraktar saken, synes alltid
ligga en fördel uti att få använda fjerdingsmannen som restindrifvare
och redovisare i första och sista hand, dess mera som de mångenstädes
äro af kommunerna aflönade och derföre böra hafva särskildt intresse
att, emot den särskilda ersättning, som ofvan är nämnd, ordentligen
fullgöra ifrågavarande indrifnings- och redovisningsskyldighet, der denna
blifver i lag bestämd; och med anledning af det ofvan sagda tager
jag mig friheten härigenom vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, det 70 § uti Ivongl. förordningen
den 21 Mars 1862, sådan den nu mera genom Ivongl. kungörelsen
den 29 Juni 1866 lyder, måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

»Öfver de skattskyldiga, som sina kommunalutskylder vid uppbördsstämma
ej inbetalt och för hvilka kommunalstämma ej beviljat afskrifning,
upprättar kommunalnämnden restlängd, som inom två månader efter
uppbördsstämma^ afslutande skall till krono/jer din g sman inom socknen
öfverlemnas; och åligger honom att de resterande utskylderna i vederbörlig:
ordning; indrifva och till nämnden redovisa.»

»Vid indrifvandet. af dessa medel eger kronofjerdingsmannen att
såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskyldige en procent
af det resterande beloppet.»

Motionärens förslag, enligt hvilket det skulle öfverlåtas åt kronofjerdingsman
att i vederbörlig ordning indrifva och till kommunalnämnden
redovisa resterande kommunalutskylder, står i uppenbar strid
med grunderna för och innehållet i första kapitlet Utsökningslagen,
som handlar om de myndigheter, som med utsökningsmål hafva befattning,
och dervid äfven bestämmer, hvilka äro utmätningsmän. Af der upptagna
stadgande!! framgår, hurusom lagstiftaren ansett befattningen af
utmätningsman vara af den vigt, att densamma icke i regeln kan, med
bibehållande af nödig rättssäkerhet, anförtros åt fjerdingsmännen, hvilkas
befattning utgör ett menighetsbestyr och hvilka ofta ombytas samt icke
heller i allmänhet kunna anses härtill fullt lämpliga. I öfverensstämmelse
med denna åskådning står ock förordningen den 12 Juli 1878,
angående förändrade föreskrifter om utmätning för krono- eller kommunalutskylder,
allmänna afgifter, in. in., och (Jtskottet kan icke finna
något skäl förekomma, att göra ändring uti de nu i ämnet gällande
bestämmelser.

Motionären förmäler, hurusom de med nuvarande anordning förenade
svårigheter ytterligare stegras i det fall, att kommunalutskylderna
till följd af beslut, som kommunerna äro berättigade fatta, böra
inbetalas å flere olika uppbördsterminer; men, der så är händelsen,
hafva redan många kommuner bestämt och kunna alla bestämma, att,
derest vid en uppbördsstämma det till inbetalning då förfallna belopp
icke erlägges, hela ännu ej inbetalda beloppet kommunalutskylder för
året omedelbarligen är till betalning förfallet utan afbidan å senare
uppbördsstämmor.

Med anledning af hvad Utskottet nu anfört, hemställes,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1884. 7 Samt. 14 Häft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

att förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 25 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Lewin har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom Utskottet.

#

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.