Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26

Utlåtande 1876:LU26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:0 26.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Mars 1876, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om förändrad lydelse af
1 § i gällande förordning angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof.

Under förmälan, att det icke vore tydligt, huruvida för anläggning a
jernväg kunde tillåtas att expropriera grus till ballast, fyllnadsämne till bankanläggningar,
sten till byggnader, upplagsplatser jemte jord för vägar från sistnämnda
ställen äfvensom från grustägter och stenbrott, har Herr Wallenius uti
eu inom Första Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 13)
föreslagit, att som i följd häraf jordägare sökt att för upplåtande af dessa förmåner
betinga sig oskäligt hög ersättning, Riksdagen, för undanrödjande af berörda
otydlighet, för sin del villo besluta, att Kong]. Maj:ts nådiga förordning,
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof af den 14 April 1866,
må få följande lydelse:

1 §. “Der konungen pröfva!'' nödigt, att jord, lägenhet eller stenbrott,
som enskild man, menighet eller inrättning tillhör, begagnas skall, antingen
till rikets försvar, till jernväg, allmän väg, bro, hamn eller lastningsplats, till
torg eller gata i stad, til! uttappning eller sänkning af sjö, till strömrensning,
farled eller annan vattenledning, till allmän byggnad, till grustag, fyllnadsämne
eller upplag, beläget nära intill eller längre ifrån förestående allmänna företag,
hvartill det skall användas, jemte vägar härtill eller till dylikt allmänt behof,
vare egare pligtig att afstå hvad för ändamålet fordras; — — —“

Bär till Riksd. Frot. 187(1. 7 Sami. 12 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

Efter hvad Utskottet erfarit, lärer denna framställning vara föranledd
af åtskilliga domslut, hvarigenom jcrnvägsbolags anspråk att utan föregången
expropriation taga grus blifvit underkändt; och, enligt hvad Utskottet derjemte
inhemtat, har Styrelsen för statens jernvägsbyggnader hufvudsakligen af
enahanda anledning hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning i samma
syfte, som med förevarande förslag afses.

I anledning af förslaget anser sig Utskottet böra till en början erinra,
att, enligt hvad Utskottet har sig bekant, Kongl Maj:t den 31 Januari 1855 i
afseende på de jernvägsanläggningar, som då för statens räkning skulle påbörjas
inom Göteborgs och Bohus, Elfborgs, Skaraborgs och Malmöhus län,
uti nådigt bref till Dess Befallningshafvande inom nämnda län förordna!, att
i expropriationen skulle ingå icke allenast jordområdet för sjelfva jernvägen,
utan äfven sådana intägter af grusbackar, stenbrott samt utmål för mindre
tillfälliga kör- och gångvägar med mera, som för arbetets utförande vore behöfliga,
till antingen permanent ersättning för all framtid, eller tillfällig för
den tid arbetet påginge.

Ur den synpunkt, att enskild eganderätt, huru oantastlig den än bör
vara, dock måste vika för det allmänna bästa, har genom 1 § i Kongl. förordningen
den 14 April 1866 blifvit stadgadt, att egare af jord eller lägenhet,
hvars begagnande för väganläggning eller annat dylikt allmänt behof fordras,
skall vara skyldig att mot full ersättning afstå hvad för ändamålet behöfves;
men på samma gång har af nödig omtanke derför, att den inkräktning på
den enskildes eganderätt, som sålunda tillåtits, icke må sträckas längre, än
nödvändigheten krafvel'', åt Konungen blifvit öfverlemnadt att i hvarje förekommande
fall pröfva om och i hvad mån rättighet till expropriation af jord må
tillstädjas. I öfverensstämmelse härmed är genom Kongl. kungörelsen den 27
November 1845 vidare föreskrifvet, att vid ansökan om den berörda pröfning,
som följaktligen tillkommer Konungen, skall fogas bland annat karta öfver all
den jord, hvars afstående anses af nöden; och den rätt till expropriation, som
efter en dylik pröfning i sammanhang med koncession till jernvägsanläggning
kan af Konungen beviljas, omfattar derföre ej heller någon annan mark, än
den, som sålunda blifvit genom dess affattning i berörda karta bestämd och
begränsad, med den jemkning deri allenast, som kan föranledas deraf, att en
ligt sakens natur Konungen lärer i allmänhet medgifva, att sådana smärre afvikelser
må kunna från den faststälda planen för bansträckningen vidtagas, som
af omständigheterna oundgängligen påkallas. Om sedermera skulle visa sig,
att, förutom den jord, hvars exproprierande i nämnda ordning blifvit tillåten,
för jernvägsanläggning erfordrades jemväl annan mark, att begagnas vare sig
för anskaffande af fyllnadsämne, för grustägt, stenbrott, upplagsplats eller för
anläggande af väg, så kan egaren af sådan mark icke, mot sitt bestridande,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

3

lagligen tillförbindas att densamma för företaget upplåta, innan behofvet deraf
blifvit af Konungen, efter särskild! derom gjord hemställan, godkändt och tillstånd
till markens förvärfvande genom expropriation är vordet på sådan gruud
meddelad t.

Med föranledande deraf, att, i strid häremot, jernvägsbolag egenmäktigt
satt sig i besittning af enskilde jordegares grustägter och för deras begagnande
anlagt vägar, har vid uppkomna tvister härom Högsta Domstolen genom
särskilda domar förklarat, att då de grusåsar, som varit i fråga, jemte
den mark, der jernvägsspår till dem blifvit utlagda, icke inbegripits i den jord,
som Kontingent medgifvit, att bolagen egde att för jernvägsanläggningarues behof,
enligt deröfver faststälda planläggningar, till sig lösa, samt vid sådant
förhållande bolagen icke egt rätt att, innan Konungen godkänt behofvet af jordms
afstående, deraf komma i besittning, jordegarne berättigades att, intilldess
annorlunda kunde varda förordnadt, erhålla handräckning till förhindrande af alla
vidare arbeten å sidospåren och för grusets borttagande från grusåsarne.

Dessa domar innefatta ingalunda den tolkning a lagen, att rätten
till expropriation ovilkorligen skulle vara inskränkt till allenast den
mark, hvaröfver jernbanorna framgå, utan innebära fast hellre den förutsättning,
att jernvägsbolagen, derest Konungen sedermera skulle pröfva dem vara af omtvistade
jorden i behof och förty medgifva dess exproprierande, kunde komma
att, i följd af ett sådant Konungens förordnande, till samma jord förvärfva
sådan rättighet, som gent emot jordegaren kunde göras gällande.

Då följaktligen, enligt Utskottets åsigt, jernvägsbolag enligt nu gällande
stadgauden redan eget'' att, i händelse af behof, under iakttagande af lagliga
former, förvärfva rätt tiii expropriation af jord eller lägenhet för de ändamål,
som med förevarande motion afse?, samt, på sätt åberopade nådiga brefvet af
den 31 Januari 1855 utvisar, eu sådan tolkning af lagen jemväl gjort sig gällande
hos Kongl Maj:t, af hvilkens pröfning expropriationsrätten är beroende,
anser Utskottet den ifrågasatta lagföräudringen icke vara af behofvet påkallad,
i följd hvaraf, och då i öfrig! frågan genom Styrelsens för statens jern vägsbyggnader
ofvannämnda underdåniga framställning är beroende på Kongl Maj:ts
nådiga pröfning, Utskottet föranlåtes vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen icke måtte till någon åtgärd
å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 13 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.
Reservationer:

af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herrar Asplund och Thomasson instämt:
“Enligt nuvarande stadganden i Kongl. förordningen den 14 April

1866 har eu jordegare efter mitt omdöme skyldighet att för jernvägsanläggning
afstå endast sådan mark, som af sjelfva jernvägen med dess byggnader och inrättningar
upptages, men icke den, som erfordras för afhemtniug af de för anläggningen
behöfliga materialer, såsom fyllnadsämnen, sten och grus, eller för
uppläggningen af öfverblifvet fyllnadsämne. Och då behofvet kan vai''a lika
oundgängligt och följaktligen jordegarens tredska blifva lika hinderlig i senare
hänseendet som i det förra, anser jag expropriationsrätten böra genom lagförändring
utsträckas i det syfte motionären föreslagit.11

af Herr Grefve Mörner: “Instämmande i det slut, hvari Utskottet

stannat, har jag dock icke till alla delar kunnat gilla den i utlåtandet begagnade
motivering.11

Herr Ehrenborg har begärt få antecknadl, att lian icke i den slutliga
behandlingen af motionen deltagit.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1876.