Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26

Utlåtande 1869:LU26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26,

1

]%'':o £M.

Ank. till Rikad. Kansli den 7 April 1869, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om hiskops-embetenas indragning.

Enligt erhållen remiss har Lag-Utskottet att meddela yttrande öfver en af
Herrar b. Pettersson och Johan Olsson från Calmar lan inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 86), hvari föreslås, »att samtliga biskopsembetena må, vid innehafvarnes
afgång, efter hand indragas och dervid anslagna inkomster till Statsverket
ingå, samt att de prebende-pastorater, som nu åtfölja dessa embeten, må förklaras
för konsistoriela gäll och förses med lämpliga löneinkomster för de nya kyrkoherdarnes
underhåll.»

Denna framställning hafva motionärerne grundat på det antagande, att det
skulle helt och hållet bero på biskopen sjelf, om han i sitt embete ville göra något
eller intet, och att fördenskull något bestämdt svar ej kunde lemnas på den frågan:
hvad en biskop i sjelfva verket hade att uträtta; förmenande motionärerne att föreslagna
förändringen helt enkelt kunde åvägabringas blott derigenom att, sedan äfven
de stiftsstäder, der domprostar för närvarande ej finnas, blifvit dermed försedda,
åt domprostarne lemnades uppdrag att, emot en ringa ersättning, presidera
i konsistorierna och fullgöra biskoparnes öfriga funktioner.

Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet ej kunnat undgå att egna
någon uppmärksamhet åt stadgandet i 29 § Regeringsformen, som handlar om sättet för
erkebiskops och biskopars utnämnande; men äfven om en indragning af biskopsembetena
må anses kunna ske, utan föregången ändring af berörda grandisgs-paragraf,
hvarom förslaget icke innehåller något bestämdt yrkande, är frågan ändock
ej så lätt att lösa, som motionärerne föreställt sig.

Frågar man hvad eu biskop har att uträtta, så gifver 24 § Kap. 1 § Kyrkolagen
eu allmän öfversigt af hans embetsåligganden. De närmast följande §§, till och
Bill. till Riksd. Prat. 1H69. 7 Sami, 14 Höft, 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

med den 12:te, specificera nämnda åligganden, bland hvilka en väsendtlig del, synnerligast
de personliga besöken vid läroverken och i församlingarne, är af beskaffenhet
att ovilkorligen fordra, det biskopen icke skall vara genom andra tjenstegöromål
stadigt bunden vid stiftsstaden. Enligt Kyrkolagens 25 Kapitel bar han att å vissa
tider hålla prestmöten; Kongl. Förordningen den II Februari 1687 bestämmer hans
skyldigheter såsom ordförande i domkapitlet, och genom åtskilliga andra författningar
äro honom ålagda särskilda göromål i förhållande till församlingarne och
läroverken.

Hvar och en bör således lätt finna, att en biskops embetsåligganden äro af
denjjbeskaffenhet och omfattning, att de, i betraktande jemväl af stiftens storlek,
fordra en mans hela tid och verksamhet.

Man må för ingen del förbise, att en så beskaffad verksamhet som den
episkopala, i likhet med hvarje annat chefskap, måste dels innefatta, dels medföra
en mängd olika, till en del högst vigtiga bestyr, för hvilka ej kan så noga reglementeras,
att icke det mer eller mindre fruktbringande utöfvandet af en sådan verksamhet
måste komma att i väsendtlig män bero på nitet och samvetsgrannheten hos
embetets innehafvare.

Hvad beträffar det stöd motionärerne velat hemta från den äldre erfarenheten,
att biskoparne under ståndsriksdagarne kunnat vara borta från sina stift en
längre tid, så kan Utskottet för sin del icke obetingadt biträda motionärernes uttalade
åsigt, att detta förhållande skulle varit utan ringaste menliga inflytande på
stiftsangelägenheterna. Ty såsom en fördel af den nya Riksdags-ordningen har utan
tvifvel blifvit betraktad äfven den omständighet, att biskoparne, liksom presterskapet
i allmänhet, ej skulle genom deltagande i politisk verksamhet dragas ifrån skötandet
af sina vigtiga kall oftare, än då valmännens förtroende någon gång kunde kalla
en eller annan bland dem till uppfyllande af denna medborgerliga pligt. Visserligen
måste det medgifvas, att en del af sådana en biskop åliggande göromål, hvilka
förrättas i stiftsstaden, kunna fortgå äfven utan hans deltagande, åtminstone för någon
tid. Men äfven bland dessa göromål äro åtskilliga af den beskaffenhet, att de
för nöjaktig handläggning erfordra den kännedom om förhållandena, som kan vinnas
endast genom besök på ort och ställe, stundom ganska fjerran från stiftsstaden.

Med någon kännedom om beskaffenheten af vår kyrkostyrelse måste man
inse, att biskopsembetet deruti ingår såsom ett hufvudmoment, och att detta embete
är så sammanväfdt med Svenska Kyrkans författning, att detsamma ej kan afskaffas
annorledes, än i sammanhang med en genomgripande förändring af sjelfva
kyrko-författningen och en fullständig omorganisation af den nya kyrkomötesinstitutionen.

Men en sådan förändring är icke af motionärerne yrkad. I sjelfva verket
synes nemligen föreliggande förslag mindre åsyfta ett afskaffande af embetet, än
öfverflyttande af dess åligganden på domprostar. Detta kan dock icke ske, utan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

3

att domprosten l:o frigöres från sina åligganden såsom pastor, samt dessa i hufvudsaken
öfverlemnas, såsom nu måste ske i biskoparnes pastorat, åt en tillförordnad
pastor; 2:o blir i tillfälle att, på samma sätt som nu biskopen, för tillsynen i
stiftet tidtals vara från konsistoriernas sessioner frånvarande; 3:o erhåller behagenhet
att utföra de förrättningar, till hvilka för närvarande biskoparne allena äro
enligt vår Kyrkas ordning behöriga; och 4:o i sammanhang härmed får sig anslagna
så beskaffade löneförmåner, som svara emot domprostens episkopala embete och
Sätta honom i stånd att fullgöra detta embetes åligganden.

O oo

Utskottet kan icke finna, att genom en sådan öfverflyttning, innefattande
egentligen endast en förändring af embets-innehafvarens titel, någonting kunde vinnas
— icke heller den af motionärerne antydda besparing för Statsverket, äfven om
en dylik besparing eljest kunde utan hinder af de presterliga privilegierna komma
Statsverket till godo.

Slutligen bör ej lemnas oanmärkt, att de beslut, Kyrkomötet nyligen med
afseende på bislcopsembetet fattat, väl antyda inom Kyrkan en önskan om förändring
i sättet för detta embetes besättande, men alldeles icke någon öfvertygelse
om detsammas öfverflödighet. Tvärtom synes en motsatt öfvertygelse uttalad i den
enhällighet, med hvilken Kyrkomötet afslog en motion i samma syfte som den
ifrågavarande.

ö

På grund af allt detta får Utskottet vördsamt hemställa,

att förevarande motion må af Riksdagen lemnas utan vidare
afseende.

Stockholm den 7 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Ählgren: »Ehuru jag anser, att ifrågavarande motion för närvarande
icke bör af Riksdagen bifallas, finner iag mig dock manad att min reservation anmäla
mot de grunder, som af Utskottet blifvit anförda.

Sednast vid 1867 års riksdag väcktes motioner om biskopsembetenas indragning,
hvaröfver Stats-Utskottet uti afgifvet Utlåtande N:o 40 sig då yttrade,

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

under erinran hurusom det torde vara temligen allmänt erkändt, att organisationen
af Kyrkans styrelse, sådan den i vårt land stadgat sig. vore otillfredsställande; men
att outredt vore huruvida bristerna uti och olägenheterna af organisationen vore att
söka i biskopsembetet eller om de hufvudsakligen uppkommit af konsistoriernas
nuvarande sammansättning, skolans fortfarande förening med kyrkan eller andra
omständigheter. I enlighet med detta Stats-Utskottets Utlåtande aflat 1867 års
Riksdag underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t, med anhållan det täcktes Kong!.
Maj:t taga i öfvervägande, hvilken organisation vore för Svenska Kyrkans styrelse
mest ändamålsenlig samt till framdeles sammanträdande Kyrkomöte i sådant hänseende
afgifva nådigt förslag.

Till 1868 års Kyrkomöte lät Kongl. Maj:t jemväl aflemna nådigt Förslag
till förordning angående ändring i vissa delar af föreskrifterna om domkapitlens
sammansättning och arbetssätt, hvilket förslag, efter af Kyrkomötet derutinnan vidtagna
förändringar, icke blifvit, så vidt jag kunnat inhemta, af Kongl. Maj:t till
slutlig pröfning företaget; och vid sådant förhållande samt enär redan väckt fråga
om domkapitlens sammansättning och arbetssätt fortfarande torde vara på Kongl.
Majds nådiga pröfning beroende, får jag, under åberopande af detta skäl, för min
del tillstyrka, att Herrar F. Petterssons och Johan Olssons motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda».

af Herr Ola Bosson Olsson: »Då, så vidt jag kunnat inhemta, Kong], Maj:t

ännu icke tagit i nådigt öfvervägande af 1867 års Riksdag aflåtna och af Herr
Ahlgren i här ofvan intagna reservation omförmälda underdåniga skrifvelse, anser äfven
jag för min dol någon Riksdagens åtgärd för närvarande icke påkallas i anledning
af ifrågavarande motion, som af Utskottet emellertid blifvit afstyrkt på
skäl, mot hvilka jag måste nedlägga min reservation».

27,

Ånk. till Eiksd. Kansli den 7 April 1869, kl. 11 f. än

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande lag rörande
ränta.

I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställda inom Andra Kärnaf
Herrar P. Blidberg (motionen N:o 141) och A. Medin (motionen N:o 242),

af

maren