Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

Utlåtande 1875:LU24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

9

N:o 24-

Ank, till Rikad. Kansli den 10 Maj 1875, kl, 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående omarbetning af
ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter -

Med förmälan hurusom ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter,
föredragande och Konungens rådgifvare i kommandomål af den 10 Februari
1810 dels i följd af förändrade förhållanden vore i viss mån antiqverad,
dels ock efter nya strafflagens införande på många ställen, der
hänvisning till allmän lag lernnades, icke stode dermed i öfverensstämmelse,
har Herr Grefve Carl G. Mörner uti en inom Första Kammaren väckt,
till Lag-Utskottet remitterad motion, N:o 12, föreslagit, »att en granskning
må företagas af nu gällande ansvarighetslag för Statsrådets ledamöter och
sådana förändringar dervid uti densamma vidtagas, att den bringas till
öfverensstämmelse med nu gällande grundlagar och allmän lag».

Utskottet, som i likhet med motionären funnit en granskning af
ansvarighetslagen för Statsrådets, ledamöter behöflig, har ansett andra ändringar,
än som af omständigheterna oundgängligen påkallas, icke böra
deri vidtagas; och får Utskottet i öfverensstämmelse härmed vördsamt
hemställa,

det måtte Riksdagen för sin del besluta, att ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter, föredragande och
Konungens rådgifvare i kommandomål af den 10 Februari
1810 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Lag, hvarefter ledamot af Statsrådet skall för embetsförseelser
af riksrätt dömas.

Statsministrarne och statsråden skola, på sätt Regeringsformen
af den 6 Juni 1809 föreskrifter, uti förete.
till Likså. Prof. 1875. 7 Samt. 19 Höft, 2

10

Lag-U/sJcottets Utlåtande N:o 24.

kommande regeringsärenden af hvad beskaffenhet de
vara må, efter bästa förstånd och öfvertygelse, råda
Konungen till det, som Rikets grundlagar likmätigt är,
samt, i öfverensstämmelse med dem, Konungens och
Rikets förmån befrämja; alltid låta sig vårda om Konungens
makt och Riksdagens samt Rikets innebyggares
fri- och rättigheter, allt efter hvad härom i Rikets
lagar och författningar är stadgadt och förordnadt,
sjelfkrafde påminna om Rikets rätt och bästa;
dock endast Konungen råd gifva, men ej jemte honom
regera. De äro ej allenast såsom medborgare och för
sina personer underkastade hvad allmän lag och laga
stadgar bjuda, utan skola ock för sina rådslag och gerningar,
i och för deras embeten, vara Konungen och
Riksdagen ansvarige, på sätt Regeringsformen utstakar,
och här nedanföre stadgas, men ej i och för dem af
enskilde personer kunna tilltalas. Desse embetsman kan
ej heller till last läggas om, emot deras, på anförda
skäl grundade råd, utgången, utan deras förvållande,
blifver olycklig och det åsyftade goda ändamålet icke
vinnes.

§ I Försöker

någon Statsråds-Ledamot, under den tid, då
Regeringen, enligt 39, 40, 41, 42 och 43 §§ af Regeringsformen,
föres af Statsrådet, att våldsamligen öfverändakasta
regeringssättet, sådant det genom Rikets
grundlagar antaget är, eller med råd eller gerning medverkar
till lagstridigt kullkastande af någon Rikets grundlag,
eller tillstyrker någon Statsråds-Ledamot, när Regeringen
icke åt Statsrådet föres, sådant lagstridigt steg,
eller underlåter att deremot göra föreställning, enär
häri finner sådant å färde vara, eller uppsåtligt och
bevisligen fördöljer någon omständighet, som kunnat
sådant steg förekomma, straffes för förräderi efter 8
kap. Strafflagen.

Ehvad Regeringen af Statsrådet föres eller icke, vare
till samma straff skyldig den ledamot åt Statsrådet,
hvilken, genom tillstyrkande eller underlåtenhet att före -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

11

ställning göra, när lian Huller sådant å lärde vara, eller
genom uppsåtligt och bevislig! fördöljande af någon
upplysning, befrämjar eller vållar sådant lagstil digt
steg, som, enligt 110 § af Regeringsformen, såsom förräderi
anses bör.

§ 2.

Underlåter Statsrådet den ovilkorliga pligt att i de
fall, 91, 92, 93 och 94 §§ Regeringsformen utstaka, till
deruti föreskrift!a tider Riksdagen sammankalla, eller
skulle en eller flere Statsrådets ledamöter sådan kallelse
afstyrka eller lagtima Riksdags sammanträde å utsatt
tid förhindra söka, skola den eller de brottslige mista embetet
samt vara ovärdige att vidare nyttjas i Rikets tjenst.
Lag samma vare, om ledamot af Statsrådet tillstyrker
Konungen att, innan riksdagskallelse i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord blifvit, egenmäktigt eller
våldsamligen lyfta den i 63 § Regeringsformen sist
omförmälda penningesumma, hvarå Riksdagen förseglad
anordning lemna!; likaledes om Statsrådet, då det, likmätigt
39, 40, 41, 42 och 43 §§ Regeringsformen, förer
Regeringen, på ofvan omförmälda olagliga tid och
sätt, berörda summa lyftar, eller någon Statsrådets ledamot
ett så beskaffad! lyftande tillstyrker.

§ 3.

Skulle Statsråds-Ledamot tillstyrka Konungen att vidtaga
sådant steg, hvilket uppenbarligen är stridande
mot Regeringsformens bokstafiiga föreskrift uti 57 §,
rörande Riksdagens beskattningsrätt, uti 60 § till förhöjande
af den bevillning, Riksdagen sig åtagit, eller
af sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning
räktias: allt sådant till förökande af Kronans inkomster;
dock härunder icke begripna sådana, i denna 60 § ej
omnämnda afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar till
enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom
båk-, bro-, färj- och andra afgifter af dylik beskaffen -

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

het; uti 73 §, rörande påbjudande, uppbärande eller
fordrande af nya pålagor, utskrifningar af manskap,
penningar eller varor, utan Riksdagens samtycke; uti
66, 68 och 72 §§, rörande Riksdagens befattning med
Banko- och Riksgäldsverken, samt uti 78 § att någon
del af Riket icke må kunna derifrån afsöndras, eller
underlåter han att emot sådant lagstridigt steg göra
föreställning, eller det vållar och befrämjar genom uppsåtligt
och bevisligt fördöljande af någon upplysning,
miste embetet och varde ej vidare nyttjad i Rikets
tjenst.

§ 4.

Statsråds-Ledamot, hvilken tillstyrker emot verkställigheten
af den, af Konung och Riksdag faststälda tryckfrihetslag
stridande steg, eller underlåter att deremot
göra föreställning, miste embetet.

§ 5.

Underlåter Statsråds-Ledamot att, på sätt 65 § förmäler,
till protokollet göra föreställningar emot användandet
af Rikets ordinäre statsmedel, eller åtagen bevillning,
annorlunda än faststäldt blifvit, eller försummar
lian att i sådant fall till protokollet anföra hvad Riksdagen
i den del förordnat, eller tillstyrker något som
uppenbarligen är stridande emot Regeringsformens bokstafliga
föreskrift uti 1 mom. af 74 §, rörande gärds
fordrande vid truppers tåg och marcher, till utförande
af ett uppkommet krig; uti 76 §, angående Rikets fördjupande
i skuld och upptagande af lån; uti 77 §, rörande
disposition af Kronans domäner, så vidt sådant
angår den Riksdagen i samma § förbehållna rätt; uti
79 § om myntväsendet och uti 80 § om indelningsverket;
eller underlåter han att emot sådant lagstridigt
steg göra föreställning, eller det vållar eller befrämjar
genom uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon
upplysning, eller tillstyrker Konungen att något beslut

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

13

fatta i de mål, om hvilka 13 § handlar, utan att till
utomordentligt Statsråd kallelse blifvit utfärdad, miste
em betet.

Om, genom Statsråds-Ledamots tillstyrkande eller underlåtande
att göra föreställningar eller uppsåtligt och
bevisligt fördöljande af någon upplysning, någon lider
skada till lif, medborgerligt förtroende eller personlig
frihet, utan att lagligen förvunnen och dömd vara, eller
förlorar gods, löst eller fast, utan laga ransakning
och dom, eller varder någons frid i hans hus störd,
eller förvises någon från ort till annan, straffes för sådant
lagstridigt förhållande dessutom, på sätt i 25 kap.
Strafflagen stadgas för domare, som orätt dorn fäller.

§ 6.

Uraktlåter Statsråds-Ledamot att öfriga honom i grundlagen
uttryckligen föreskrifna, men i denna ansvarighetslag
icke särskild! uppräknade pligter och föreskrifter
iakttaga och fullgöra, ankomme det på Riksdagen
att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 §
af Regeringsformen Riksdagen berättigar, med iakttagande
af de vilkor samma § i dess andra mom.
stadgar.

§ 7.

Döljer Statsminister för utrikes ärendena eller den
Statsråds-Ledamot, Konungen i dennes frånvaro tillkallar,
för Konungen bevisligen någon af Konungens embetsman
eller främmande makters sändebud, till följd
af dem uppdragna kall, meddelad vigtig underrättelse
i frågor, som röra krig, fred eller förbund emellan Riket
och annan stat, miste han embetet. Sker det af bevisligt
uppsåt att Konungen och Riket skada, straffes
han efter 8 kap. Strafflagen.

14

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 24.

§ 8-

Från Konungen utgående expeditioner och befallningar
skola vara försedde med den föredragandes kontrasignation
och instämma med deröfver förda prototokoll;
sker annorlunda genom någon föredragandens
åtgärd, miste han embetet, utan att någon tid kunna
deruti åter insättas eller till annat embete inom Statsrådet
förordnas. Uraktlåter han att till Statsrådets protokoll
göra föreställning emot sådant Konungens beslut,
hvilket han finner stridande mot Regeringsformens bokstafliga
föreskrift, och oaktadt Konungens ändock fortfarande
yrkande att ett sådant beslut skall utfärdas,
han ej då utöfvar sin rättighet och pligt att kontrasignationen
derå vägra, vare lag samma; likasom om han
embetet återtager förr, än Riksdagen hans förhållande
pröfvat och gillat. Lider någon skada till lif, medborgerligt
förtroende eller personlig frihet, eller mister
gods, löst eller fast, utan laga ransakning och dom, eller
blifver någons frid i hans hus störd, eller någon förvisad
från ort till annan, derigenom att föredragande
kontrasignation ej vägrat, straffes han dessutom för sådant
lagstridigt förhållande på sätt Strafflagen i 25 kap.
stadgar för domare, som orätt dom fäller.

Statsråd, hvilken, af Konungen dertill utsedd och förordnad,
tager säte och röstar i Högsta Domstolen öfver
mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens
pröfning, vare för sådan befattning underkastad
domarejäf och ansvar, enligt lag och laga stadgar,
lika med annan Ledamot af Högsta Domstolen.

§ io.

Enär någon af de här ofvan omnämnde embetsman
tilltalas, som redan ur tjensten blifvit entledigad eller

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

15

afsked tagit och varder om begångna förbrytelser öfvertygad,
vare han förfallen till enahanda ansvar, såsom
vore han verkligen tjenstgörande, och svare förlusten
af hvad han i pension eller andra förmåner af
allmänna medel kan innehafva emot förlusten af embetet,
om han det ännu innehade.

Stockholm den 10 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr von Gegerfelt: »Då strafflagen numera innehåller fullständiga
och tillfyllestgörande ansvarsbestämmelser för de förbrytelser så väl Statsrådets
ledamöter som öfriga embetsman kunna begå, torde böra ifrågasättas,
om någon särskild ansvarighetslag numera är behöflig och om ej följaktligen
den lämpligaste åtgärden i förevarande hänseende vore att upphäfva ej mindre
den nu gällande ansvarighetslagen än äfven den i 10G § Regeringsformen
meddelade hänvisningen till sådan lag, om hvilken grundlagsändring dock
Lag-Utskottet icke är behörigt att väcka och framlägga förslag. Skulle
det åter finnas lämpligt att nu företaga en omarbetning af nämnde lag,
synes mig denna omarbetning böra ske i vida större omfattning, än Utskottet
ansett nödig. Exempelvis får jag erinra, att de uti den långa
inledningen befintliga påminnelserna derom, att Regeringsformens föreskrifter
skola lända till efterrättelse, och förmaningarne att samma föreskrifter
iakttaga synas icke hafva sin rätta plats i en ansvarighetslag och

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

ej heller hafva någon inverkan på statsrådsledamöternes vilja eller förmåga
att fullgöra sina embetspligter. Föreskriften i 3 § om båk-, bro-,
färj- och »andra utgifter af dylik beskaffenhet» innefattar en i olaglig
ordning meddelad förklaring af Regeringsformen, hvilken förklaring dessutom
genom sin obestämdhet i uttrycket kan gifva anledning till alltför
vidsträckt, Riksdagens beskattningsrätt förnärmande, tillämpning. Åtskilliga
straffbestämmelser för de i ansvarighetslagen uppräknade förbrytelser
sakna erforderlig öfverensstämmelse så väl sins emellan som med allmänna
lagen, hvilken äfven enligt 106 § Regeringsformen är uti ifrågavarande
hänseende tillämplig. Slutligen torde ansvarighetslagens 6 §
svårligen kunna oförändrad bibehållas i en ny lag. Denna synnerligen
dunkla § har blifvit tolkad dels så, att de i ansvarighetslagen icke uppräknade
förbrytelserna skulle vara undantagna från Riksrättens pröfning
och blott enligt 107 § Regeringsformen behandlas, samt dels så, att Riksrätten
skulle för berörda förbrytelser döma de såsom skyldige ansedda
statsrådsledamöterne att underkastas den behandling af Riksdagen, som
107 § Regeringsformen för andra fall och i annan ordning föreskrifver.
Ifrågavarande § skulle enligt den förra tolkningen stå i uppenbar
strid mot nämnda 106 och 107 §§ och enligt den senare leda till orimlighet
i afseende på så väl rättegångssättet, som straffpåföljden.

På dessa skäl har jag ansett mig icke kunna instämma i Utskottets
utlåtande.»

Stockholm, Associations-Boktryckerifit, 1875.